Va?
Ja alltså lösa benbitar opereras många hästar för - inte bara trav/galopphästar .
Det är dock inget som öht har att göra med diagnosen spatt .
Nej, oftast inte, fast några vet/hästägare gör det ju ändå, och dryga 70% av trav/galopp hästarna som diagnostierats med spatt av "gårds"vet, brukar bli duktiga tävlingshästar igen när lösa benbitar/brosk väl avlägsnats på ATGs kliniker...
Här är citat från Wiki, vilket gör gällande att hästen efter något år kan vara symptom och smärtfri.
Spatt[redigera | redigera wikitext]
Spatt är
kronisk inflammation i
hasleden hos
häst. Spatt orsakar ofta benpålagringar på den nedre delen av hasen, en så kallad
spattknöl. Det är ofta de två nedre av hasens fyra leder som drabbas. Vanligen, men inte alltid, drabbas båda hasarna. Orsaken till spatt brukar anses vara överansträngning av leden. En häst med spatt har ofta en ganska "knyckig" gång med bakbenen. Spatt är en kronisk torr inflammation i hasleden med nedsmältningsprocesser i ledytorna och benpålagringar i ledkanterna, i de flesta fall på hasens inre främre del (sk. spattknöl). Hasen består av fyra leder och det är oftast de två nedersta lederna som drabbas.
Spatt är en progressiv ledinflammation orsakad av upprepade kompressioner (sammantryckningar) och rotationsrörelser. De nedre lederna som oftast drabbas, är sk glidleder och inte direkt involverade i böjrörelsen av bakbenet - till skillnad från den översta leden, som har störst betydelse för hasens totala rörelse. Det är tur eftersom sjukdomen alltid resulterar i en sammanväxning (fusion) av lederna (och därför ingen smärta förenad med rörelse).
Fusionen medför alltså att två benbitar växer samman och leden upphör att existera och kan inte medverka till hasens rörelse över huvud taget. Den hälta som uppstår vid spatt och som förvärrats ju längre spattförloppet fått fortskrida, minskar när de berörda lederna väl har vuxit ihop för att slutligen i stort sett upphöra helt.
Det är vanligast att båda hasarna drabbas, men ensidig spatt förekommer.
Det råder många skilda meningar hos veterinärer och annat kunnigt hästfolk, om varför vissa hästar drabbas. En vanlig mening är att spatt är en följd av överansträngning av bensystemet, ofta i kombination med exteriörfel och dålig uppfödning. Unghästar med dålig mineraltillförsel kan drabbas av spatt. Anlag för spatt kan nedärvas i form av exteriörfel.
En intressant teori är att spatt är hästens eget sätt att försvara sig mot något som gör mycket ont. Genom att leden växer samman förhindras rörelsen i hasen och smärtan (till exempel muskelsmärtan) försvinner.
Hos
Islandshästar är spatt ärftligt.
Den stora frågan i det här sammanhanget är ju om förbundet anser att individen vill kunna tillföra något till stammen så att det skulle vara värd vänta ut sjukdomen?
