Jag tycker att de som av exempelvis diagnoser (ej små barn) inte kan uppföra sig så att de inte stör grannarna överdrivet bör nog inte bo i lägenhet.
Vi kan omöjligt bo i lägenhet, främst för att vi har sju hundar som mycket väl kan låta. Vi bor utanför ett litet samhälle, många hade kallat det landet men jag tycker att det är lite för nära folk för det. Vi har en granne men lika nära till åker och skog. Det är inte ens teoretiskt möjligt för oss att bo i lägenhet med alla djur, så vi gör inte det. Vi bor i ett stort hus, men inte dyrt.
Ja, det miskar ner var man kan bo ganska mycket, men kan man inte uppföra sig "som en vanlig människa" (som att man springer omkring och skriker regelbundet), då bör man nog bo med mer avstånd till grannar. Då kanske man inte kan bo i en stor stad, men man kan nog bo i en mindre stad med möjlighet att bo i hus istället (utan att det blir mycket dyrare). Då har man tillgång till jobb nära men slipper störa folk. Så kan man bo i närmsta stad härifrån.
Jag har aldrig bott i lägenhet men tycker ändå att man borde få ha det relativt lugnt hemma. Väljer man att bo vid ett ställe med många småbarnsfamiljer, ja då får man lite skylla sig själv om man vill ha helt tyst.