Det stavas frustration. Frustrationen i ett litet barn när det inte blir som hen har tänkt sig är total och då blir det också totalt kaos när det blir fel. Problemet när de är så små är att även om de har ett bra tal som din har så är det inte alls säkert att de kan uttrycka det de vill/känner/tänker. Talet kan förvilla en som vuxen, göra att man lyssnar på vad barnet säger med orden och gör det hen ber men missar att de inte säger vad de faktiskt menar ibland eller att de inte ens vet vad de vill ibland och då blir det kaos igen.
Som "jag vill ha en banan" du tar fram en banan, öppnar den och ger till barnet som faller ihop i en hög och illvrålar. Vad blev fel? Barnet vill kanske egentligen ha ett äpple men sa fel... Eller ville öppna själv, eller du öppnade i fel ände eller ville ha den skuren med skalet intakt eller... Jag började visa bananen och frågade om jag skulle öppna och då i vilken ände. Då hann barnet ibland säga nej inte sån också kunde man fixa misstaget innan det var försent enligt barnets åsikt ock kaoset inträdde. Tillåta sig att inte stå på sig i onödan "men du ville ju ha en banan" utan istället fråga, vad blev fel? Att på så sätt ge barnet en utväg. Be att barnet använder sina ord för att du inte förstår vad han vill när han skriker. Det är också viktigt att bestämma sig för vilka strider man vill ta och ta dem. Det är lätt att man släpper på det ena och det andra för att man inte orkar också blir man arg istället för att inget fungerar till slut. Det är tryggare att vara arg och frustrerad inom ramar än att vara arg ute i tomma intet. Ilskan går över fortare om man vet att man aldrig får klättra på balkongräcket än om man får det ibland men inte ibland (ja extremt exempel men du förstår vad jag menar). Vet man att man måste bada och att det inte är något man kan komma ifrån så är det enklare att då vara arg en stund och sedan acceptera än att man får gå smutsig och sedan blir föräldern arg och bara gör. Förutsägbarhet ger trygghet.
Det är en tuff tid men det handlar om utveckling och det enda man kan göra är att andas. Känslan inom en som förälder är verkligen inte rolig när det blir fel men det blir bättre. Det blir bättre. Så andas och upprepa, det blir bättre, det blir bättre. Det är något alla barn och alla föräldrar går igenom mer eller mindre men det blir bättre.