Klara av barnens sammanbrott (och undvika egna..)

[Badger]

Det är möjligt att de idéerna inte alltid applicerats på ett bra vis eller passat alla barn, men jag måste säga att mina föräldrar gjorde ett väldigt bra jobb - jag minns min barndom som väldigt trygg och harmonisk och jag har alltid kunnat och tillåtits uttrycka min åsikt och argumentera för min sak. Jag var ett verbalt barn som pratade mycket och tidigt så det upplägget - att alltid tillåtas prata, uttrycka sig, fråga och ifrågasätta - passade nog mig väldigt bra. Eller så BLEV jag verbal för att jag tilläts och uppmuntrades att vara det - svårt ibland att veta vad som var hönan och vad som var ägget

Ja precis samma sak här och jag upplever att många andra 70-talistbarn har haft det likadant. Att diskussion kring bordet osv med sina föräldrar har varit en stor del. Ingen auktoritär uppfostran utan autoritativ kanske. Det är dock uhm alla akademikerbarn, utom min mans mamma-som verkar ha ägnat sig åt den mest empatiska uppfostran man kan tänka sig, för att hon nog bara är sådan.

 

[Badger]

Japp precis. Jag var med om att en bekant använde det på sitt barn 2016. Vägrade umgås med dom efter det, bebistortyr.

Uhm ja jag har också varit med om att se det 2011 eller 2012 (och redan då fanns vanliga artiklar i dagspress om att det inte var bra så jag förstår inte.). Jag är dock inte så att jag direkt dömer (man vet ju inte vad man själv kanske gör fel som man inte vet är fel) men jag kände mig inte alls bra under det. Men det är ofta typ omöjligt att lyckas få folk att ändra sig mitt i när de håller på med någonting och är övertygade om att det är rätt

 

[VLMF]

Jag tycker snarare det är många i tråden som normaliserar i så fall. Att ett visst antal utbrott, de kommer vad man än gör osv. Föräldrautbildningarna från kommunerna gör stor skillnad i hur lätt det är att vara förälder vad jag läst, så jag tror inte ett barn blir "skadat" av att ha färre utbrott. Tänker att när de väl skett en kris så kan det väl vara så att det måste vara så och inte mycket att göra utom att vara empatisk, men att det inte alls är något som helst fel i att förvarna, ge mellanmål, förbereda, ge enkla icke frustrerande val osv så att det inte krisar ihop sig jämt.

Det är det min input var. Vi preppade, förberedde barnet, fick i mellanmål innan blodsockret var nere och hade enkla val för barnet. Ändå fick barnet utbrott ibland. På en helt normal nivå, inget extremt verkligen. Nu är vi över puckeln men det gick inte att göra så mycket mer än allt detta och också låta barnet ha sina utbrott. Det föräldrakurserna och böckerna beskriver är att utbrotten ÄR en del av hjärnans utveckling. Barn kommer ha dem. Det var skönt mentalt att påminna sig om.

 

[Dorinda]

Min hade märkbart färre när vi var iväg på andra ställen än hemma. Så ja det sammanföll ju med lediga perioder för vi reser ofta bort då, till kusinen, till mormor och morfar, stugan osv.
Men var vi på hemmaplan, i huset under ledigheten var det samma ändå.

För mitt barn är det tydligt kopplat till förskolan.

Även när den stora fick vara hemma med mig och bebisen lite för länge(strul med förskoleplats) uteblev sammanbrotten. Ensam med två barn kom jag inte längre än till närmaste park och den stora fick anpassa sig lite för mycket efter den pyttelilla bebisen.

 

[strawberrysylt]

@strawberrysylt jag har hunnit lyssna ungefär 2 h av boken och måste säga att den är riktigt bra. Tack för tipset! Önskar att jag läst den tidigare. Även om man redan vet en del så tycker jag att de här författarna förklarar på ett sätt som gör kunskapen väldigt enkel att förankra i vardagen.

Vad roligt att du gillade den!
Toppen för mig att höra att det de säger verkar funka i praktiken också, jag har ju som sagt ingen riktig erfarenhet ännu.
Men har kommit i kontakt med Hejlskov flera gånger tidigare under mina utbildningar och jag tycker han verkar klok och kunnig. Det ska bli spännande att ge sig ut på resan när bäbis kommer.

 

[Badger]

borttaget