Hur mycket störningar ska man tolerera som lägenhetsboende? (utbruten från Vad gör vi? Del CIX)

[MiaMia]

Man bor inte i ett behandlingshem om man har ett funktionshinder, då bor man vanligtvis i gruppbostad eller servicelägenhet. Behandlingshem är väl till för typ missbrukare.

Framför allt så BOR man inte på behandlingshem som sin långisktiga permanenta bostad. Man är där under en begränsad tid för att man behöver en viss behandling.

 

[Amha]

Jag har grannar ovanför mej som verkligen inte kan gå normalt. Att det knarrar i golvet är en sak, men att man går på hälarna och stampar på som om dom vill igenom golvet är fan inte okej. Det är ett jäkla springande fram och tillbaka. Dom brötar med allt möjligt. Och en period så började dom pippa mellan 5-6 på morgonen varenda förbannade dag. Jättekul att vakna av det. Och så hade dom mage att gnälla på att det var lite torkad lera i trappen. Ingen annan i huset brydde sig. Och det var verkligen inte nått att gnälla över. Jag hoppas innerligt att dom inte tänker stanna länge. Är så trött på dom. Har aldrig varit med om nån som har brötat så som dom gör hela tiden.

Sätt upp en arg lapp

Herregud, minns det där med lägenhet. Första lägenheten hade jag ett par grannar där det ofta var tjafs. Tjafs eller sex. Det varierade. Minns så väl när tjejen desperat säger "Du får inte knarka!!" Eller deras återföreningsligg, eller när de bråkade så väggarna skakade för att man sedan skulle höra en stor smäll och mötas av tystnad. Det var fruktansvärt att bo sådär!

Nu bor vi i hus men även här har det varit tjafs för vi bor för nära. Man rensar inte ogräs tillräckligt bra, man för liv klockan 20:00, man klipper inte gräs tillräckligt ofta osv. Så jäkla tröttsamt. ett hus i skogen vore nåt.

 

[godisklubba]

Du får ursäkta men jag tycker det här är helt oacceptabel. Det är inget man ska behöva stå ut med som granne utan det är föräldrarnas ansvar och iaf ha vett att be om ursäkt och förklarar varför det är som det är, men så här får det inte gå till oavsett diagnos. Det är inte ens säkert att det finns en diagnos alla gånger utan att det helt enkelt är en unge som får härja fritt för att föräldrarna tycker det är enklare än att säga ifrån.

Förlåt så jättemycket! Jag blandade ihop inläggen och tänkte att du svarade på mitt andra inlägg och svarade utefter det, sorry!

Jag vet inte om barnet under oss har någon diagnos, men oavsett diagnos eller inte så försöker vi ha överseende med att alla kan ha jobbiga/dåliga stunder. Barnet det handlar om är väl runt 5-6 år och pratar och resonerar mycket med föräldrarna i sina bättre stunder (har hört hen när de är på sin balkong).

Vi tror att de föräldrarna låter barnet gå vind för våg och inte bryr sig speciellt mycket. Ibland när barnet sprungit i trappuppgången och skrikit och bankat så har föräldrarna suttit på balkongen och pratat i lugn och ro.

Den familjen generellt skulle jag säga är lite konstig, en annan gång kom pappan upp och skällde ut mig av bara den för att jag dammsög kl ett en onsdageftermiddag. Jag blev helt ställd och frågade om något var fel med det, för jag har alltid fått höra att det är då man ska dammsuga. Gav också alternativet att jag kan göra det vid 20-21 om det passar bättre nästa gång. Pappan svarade med att fråga om jag är dum i huvudet som inte fattar att deras unge sover och att jag inte kan väcka hen. Pappans lösning är att jag ska dammsuga när de inte är hemma! (Och av någon anledning går barnet inte på förskolan så de är hemma i princip dygnet runt)

 

[Inte_Ung]

ett hus i skogen vore nåt.

Har ett hus i skogen.
Det hjälper inte det heller då skogen anses fri att härja i för där bor ju ingen.
Det lugnaste som jag har bott i är ett sömnigt villaområde i stan.

 

[godisklubba]

Men hur skall man göra då?
Att få sitt eget liv sönderhackat av bullriga grannar är faktiskt inte ett alternativ.
Och man får inte störa grannarna oavsett.
Det kan man förlora hyreskontraktet på.

Mvh / en Hyresvärd

Det har jag inte heller sagt att man ska. Läste du mitt första inlägg i tråden så ser du att jag (vi) också har grannar som stör. Det jag menade var att jag tycker att det är onödigt att ringa polisen då det inte alltid behöver hjälpa, utan ibland kan stjälpa.

Men som sagt, i första hand tycker jag att man kan prata med personerna som stör. Så länge det inte utgör en fara för en själv, så klart. Antingen medan störandet pågår eller när det lugnat ner sig, det väljer man själv.

Räcker inte det så kan man, som nämnts, prata med hyresvärden och se vad de kan göra. Behöver man hjälp direkt borde det finnas en störningsjour. Men visst, det kan vara nödvändigt att ringa polisen också. Jag har aldrig sagt att det är förbjudet. När jag skrev hade jag fortfarande i huvudet att det var ett mindre barn, typ skolåldern, det handlade om. Inte en myndig/nästan myndig person.

 

[MJLee]

Här i huset är det nog jag som ingen orkar med Jag är en fruktansvärd nattmänniska och får för mig att diska/duscha mitt i natten - nej ingen dammsugare. Dock, den enda gången någon ringde HV var när jag skulle äta stirfry och ris och spolade mitt ris extremt länge sent, HV ringde och kollade att jag var hemma och det inte var någon läcka. När han fick reda på att det var ris var det helt ok att spola vidare (vilket jag inte gjorde) och bad honom om ursäkt när jag träffade honom senare och han var lugn och ansåg att grannen var gnällig.

Dessutom får mina grannar inte bara stå ut med schlager utan även katastroffilmer och en potentiell seriemördande psykopat som torterar och dödar katter = behöver tvättas och skriker att jag dödar henne. När man bor i flerfamiljshus så får man acceptera att bo med andra. IMO är det värre om föräldrarna skulle tysta barnet genom att låsa in det, tvångstysta det, eller gör det lätt för sig och abdikera ansvar genom att lämna bort barnet till något 'särskilt' boende som berövar barnet den trygghet som en familj innebär.

Dessutom fattar jag inte var dessa boenden finns som barnen ska placeras på. Soc separerar inte en familj och omhändertar barn för att grannar klagar. HVB kan du inte bara placera ett barn (särskilt vid yngre ålder) hux flux för att det mår dåligt(vilket det inte alls behöver göra). Isof måste du ofta LVU och det sker inte bara sådär. Hela diskussionen känns lite som 'not in my backyard' och som @Amha konstaterade bara för att man bor i hus så finns det så många andra saker grannar kan irritera sig över. Släkting bodde i ett villaområde där arga grannar klagade att barnen lekte på gatorna och spelade fotboll och liknande så de fick köra långsamt och försiktigt och varför hade inte föräldrarna bättre koll.

Edit: fö så det jag kan bli galen på är skällande hundar som aldrig slutar och stormskäller så fort någon går i trappan.

 

[Pilot]

Det har jag inte heller sagt att man ska. Läste du mitt första inlägg i tråden så ser du att jag (vi) också har grannar som stör. Det jag menade var att jag tycker att det är onödigt att ringa polisen då det inte alltid behöver hjälpa, utan ibland kan stjälpa.

Men som sagt, i första hand tycker jag att man kan prata med personerna som stör. Så länge det inte utgör en fara för en själv, så klart. Antingen medan störandet pågår eller när det lugnat ner sig, det väljer man själv.

Räcker inte det så kan man, som nämnts, prata med hyresvärden och se vad de kan göra. Behöver man hjälp direkt borde det finnas en störningsjour. Men visst, det kan vara nödvändigt att ringa polisen också. Jag har aldrig sagt att det är förbjudet. När jag skrev hade jag fortfarande i huvudet att det var ett mindre barn, typ skolåldern, det handlade om. Inte en myndig/nästan myndig person.

Själv tycker jag det låter som att nästa gång DU är arg så går du och bankar på deras dörr, de verkar ju tycka det är ok.

(Om du sedan råkar bli förbannad JUST när deras unge sover middag kl13 happy coincidence.)

 

[godisklubba]

Edit: fö så det jag kan bli galen på är skällande hundar som aldrig slutar och stormskäller så fort någon går i trappan.

Den kan jag också bocka av!

Grannen två våningar under oss har två hundar. När man öppnar porten så rusar de ut på balkongen och skäller och ylar som galningar. När man smyger (!) upp för trappan rusar de ut mot hallen, verkar kasta sig mot dörren, skäller, ylar och river (skrafsar? Glömde bort ordet... klöser kanske?) på dörren. Sen springer de mellan balkongen och hallen i upp mot 20min. Hundarna öppnar själva balkongdörren.

DET är faktiskt lite störande. Hundarna har varit i samma familj sen de var valpar och är snart 5 och 6 år. Så de har haft lång tid på sig att uppfostra hundarna...

Edit: Att djur, likväl som människor, kan låta förstår jag. Men det är rätt uppenbart att de inte har koll på hundarna för när man påpekar det säger de "vi VET, men vi kan inte göra något". Våra kusiner (likadant hus, likadan lägenhet) har löst det genom att sätta en hake längre upp dit inte hundarna når, men de vet inte hur man gör så det är omöjligt. De vill inte lösa problemet med andra ord... (en annan i huset fick nog och de är anmälsa till länsstyrelsen)

 

[MiaMia]

Gick ju en dokumentär på tv lite på detta tema. Handlade om en äldre kvinna med psykisk sjukdom och viss missbruksproblematik som hattade runt mellan boenden och delvis var hemlös pga sin problematik. Hon kunde skrika och störa enormt och det slutade alltid med vräkning. Man förstod liksom bägge sidor. Dels att hon inte kunde bo i en vanlig lägenhet med grannar omkring sig, dels att hon verkligen behövde hjälp och att det var väldigt mkt ångest för henne kring just boendet. En sån person borde ju fått ett anpassat boende med stöd, inte bara blivit satt i en vanlig lägenhet med hemtjänst typ en gång om dagen (hemtjänsten vägrade tillslut gå dit pga ohållbar arbetsmiljö, ngt man också kände förståelse för när man såg dokumentären). Hela situationen blev liksom piss för alla. Dels för kvinnan själv, dels för grannarna och dels för de som var satta att hjälpa henne och som saknade medel och möjligheter givet situationen.

I teorin finns det hjälp att få av samhället. I praktiken vet vi att det i många fall inte är så i verkligheten.
Speciellt om det behöver vara samtidigt och samordnat från soc. och psyk, med individanpassad utformning verkar det vara många som trillar bort.

Var inte grejen med just den kvinnan att hon INTE missbrukade. Men som oönskad på bostadsmarknaden så hamnade hon i miljöer med missbruk, allmän stökighet osv. som sista utvägen för att få tak över huvudet. När hennes psykiska hälsa var extremt beroende av stabilitet och trygghet för att kunna fungera och återhämta sig. Dvs. ond spiral som var omöjlig för henne att komma ur så länge hon satt i den situationen.

 

[Amha]

Har ett hus i skogen.
Det hjälper inte det heller då skogen anses fri att härja i för där bor ju ingen.
Det lugnaste som jag har bott i är ett sömnigt villaområde i stan.

Du kanske rensade ditt ogräs bättre än vad jag gör? :P skämt åsido, har tidigare bott i skogen på ett par platser och har inte råkat ut för det där. Någon gång släppte en idiot sina hundar på vår vall, vid något tillfälle fick vi grannar från stan som gav våra hästar massa saker de inte frågat om de får ge (där sa jag ifrån). Utöver det hade vi svampplockare men de slutade komma när pappa blev arg. Han var rätt saklig min pappa. Han var skitarg för de ställde bilen i vägen för traktor osv och skällde ut efter noter så den stackars svampplockaren frågade om han fick fortsätta plocka svamp, vilket pappa ju inte kunde säga nåt om men gjorde klart att det inte var uppskattat. Därefter försvann de hela högen, som visst kände varandra. På det stora hela har det dock varit lugnt tycker jag.

 

[Raderad medlem 68338]

I teorin finns det hjälp att få av samhället. I praktiken vet vi att det i många fall inte är så i verkligheten.
Speciellt om det behöver vara samtidigt och samordnat från soc. och psyk, med individanpassad utformning verkar det vara många som trillar bort.

Var inte grejen med just den kvinnan att hon INTE missbrukade. Men som oönskad på bostadsmarknaden så hamnade hon i miljöer med missbruk, allmän stökighet osv. som sista utvägen för att få tak över huvudet. När hennes psykiska hälsa var extremt beroende av stabilitet och trygghet för att kunna fungera och återhämta sig. Dvs. ond spiral som var omöjlig för henne att komma ur så länge hon satt i den situationen)

Om jag minns rätt drack hon en hel del och självmedicinerade medicin. Hon hade även missbrukande ”vänner” som dök upp och skrek utanför hennes fönster för att bli insläppta. Men som du säger verkade grundproblemet vara hennes psykiska ohälsa.

 

[godisklubba]

Själv tycker jag det låter som att nästa gång DU är arg så går du och bankar på deras dörr, de verkar ju tycka det är ok.

(Om du sedan råkar bli förbannad JUST när deras unge sover middag kl13 happy coincidence.)

Jag har tänkt tanken. Men tror att jag avstår, vill helst inte göra det värre än det redan är. Det är redan en rätt stel stämning mellan oss och den kan fortfarande bli stelare

Men jag kanske lite oskyldigt ska överväga tanken noga igen

 

[Milosari]

Du kan ju låtsas hur mycket du vill men det är inte allas skyldighet att behöva stå ut med vad som helst för att de inte har råd att köpa ett eget boende. Folk har jobb att sköta, hyror och räkningar som ska betalas och de ska kunna känna sig trygga i sina hem även om de är hyrda. Jag är glad att vi bor i ett land där människor kan få stöd och hjälp med boenden när de har särskilda behov, men det det fungerar inte för alla att bo i vanliga lägenheter utan de behöver ett boende anpassat efter deras behov.

Men hur tänker du dig att det ska gå till rent praktiskt? Ska man ta barnen och placera dem på lämpligt boende eller ska hela familjen flytta in? De andra på gruppboendet kanske också störs av skriket, hur hanterar man det? Det är skitdyrt att ha barn med särskilda behov och få föräldrar lyckas göra tillräcklig karriär för att kompensera för de extra utgifterna. Och hjälpen, ja den är begränsad. Föräldraansvaret sträcker sig väldigt långt.

 

[Inte_Ung]

Hela diskussionen känns lite som 'not in my backyard' oc

Det är skillnad mellan de ljud som hör till ett normalt leverne och bärsärkagång.
Att kasta möbler omkring sig får definitivt anses som onormalt uppförande.

 

[MayGrace]

Det får mig osökt att tänka på grannen som bor över mig, hon har sitt TV rum precis ovanför där jag har min säng. Då hon är äldre så har hon TVn på lite högre volym, samt det hörs väl när hon går då hon går med hälarna först. Visst det är lite irriterande när klockan närmar sig midnatt och jag försöker sova för jag ska upp tidigt nästkommande dag.
Men å andra sidan är ja rätt van, känns bara konstigt om hon inte är hemma å det är tyst.

Enda jag stört mig på var när grannen som bor bredvid hade världens fest och jag skulle upp tidigt tidigt på morgonen, hade inte ont av det före 22, men efter 22 då va ja måttligt road och kunde inte sova, la en vänlig lapp i brevlådan då jag inte hade lust att försöka prata med fulla människor mitt i natten halvnaken, var något i stil med "kul att ni har fest med tänk på att det bor andra här också.." skulle det hända igen får ja ringa hyresvärden så får de ta det, men det har varit lugnt sen å de har haft fest med inte alls en sån röjjarfest de hade den natten.

Ja alltså jag hade väl inte sagt något om de vore så att jag stod och hoppade i golvet klockan halv sju en lördag morgon men riktigt så är de inte Utan allt handlar om att en morgon när vi precis hade flyttat in höll katten på att sätta sig och kissa i sängen i protest, så sprang efter kattskrället för att stoppa henne .. vilket jag nu ångrar bittert i för som mina grannar kör med en kampanj för att försöka få oss att flytta efter de här trots att vi bett om ursäkt osv. Aldrig någon sin haft problem med grannar tidigare men fått veta en del om mina grannar och son sagt de har bott här länge och tycker tydligen att de äger hela området

 

[Inte_Ung]

Därefter försvann de hela högen, som visst kände varandra. På det s

Här så kommer det nyinflyttade flockar varje vår och höst.
Skogen ligger litet för nära tätort för att vara enslig på riktigt.

 

[Lingon]

Vart föreslår du att de ska bo då? Med oftast begränsad ekonomi där lägenhet är alternativet som finns att tillgå samt ofta inte körkort eller tillgång till bil?

Jag frågar, för jag undrar vart mina barn ska bo sen när de är vuxna. Långt ut i skogen i en ljudisolerad stuga?

Rent krasst, inte så nära folk att de stör. Att bo nära andra människor kräver ett samarbete och att man anpassar sig i den mån det krävs. Kan man inte göra det får man bo någon annanstans.

 

[MiaMia]

Rent krasst, inte så nära folk att de stör. Att bo nära andra människor kräver ett samarbete och att man anpassar sig i den mån det krävs. Kan man inte göra det får man bo någon annanstans.

Fast för någon med begränsad ekonomi pga. nedsatt arbetsförmåga så finns -rent krasst- inte det alternativet.
Så i realiteten betyder det då att inte bo alls?

Säger inte att det betyder att alla andra ska stå ut med vad som helst.
Men att problemet är mycket mer komplext.

Som en annan sida av problemet finns personer med särskilda behov som innebär att "vanliga" människors "vanliga" nivå är mer än de klarar av störningar från omgivningen. Finns sällan tillgång till några vettiga lösningar för dem heller...

 

[Inte_Ung]

Men hur tänker du dig att det ska gå till rent praktiskt? Ska man ta barnen och placera dem på lämpligt boende eller ska hela familjen flytta in? De andra på gruppboendet kanske också störs av skriket, hur hanterar man det?

Lämpligast är väl att ordna ett ordentligt ljudisolerat boende för hela familjen tillsammans.
Det går att ljudisolera bort att grannarna blir störda.

 

[Lingon]

Fast för någon med begränsad ekonomi pga. nedsatt arbetsförmåga så finns -rent krasst- inte det alternativet.
Så i realiteten betyder det då att inte bo alls?

Säger inte att det betyder att alla andra ska stå ut med vad som helst.
Men att problemet är mycket mer komplext.

Som en annan sida av problemet finns personer med särskilda behov som innebär att "vanliga" människors "vanliga" nivå är mer än de klarar av störningar från omgivningen. Finns sällan tillgång till några vettiga lösningar för dem heller...

Jag förstår att det är väldigt jobbigt att vara i den sitsen. Men jag kan inte låta det gå ut över mitt och min familjs liv och välmående. Hade jag haft en vuxen/nästan vuxen granne som uppförde sig så som TS beskriver så hade jag definitivt ringt hyresvärden (för att HV ska vräka grannen om inte det räcker att HV pratar med grannen) och eventuellt Polisen (av oro för mig själv, min familj och de personer som bor med den som stör). Helt enkelt för att det hade känts otroligt obehagligt! Jag hade inte känt mig trygg i mitt eget hem.