Gick ju en dokumentär på tv lite på detta tema. Handlade om en äldre kvinna med psykisk sjukdom och viss missbruksproblematik som hattade runt mellan boenden och delvis var hemlös pga sin problematik. Hon kunde skrika och störa enormt och det slutade alltid med vräkning. Man förstod liksom bägge sidor. Dels att hon inte kunde bo i en vanlig lägenhet med grannar omkring sig, dels att hon verkligen behövde hjälp och att det var väldigt mkt ångest för henne kring just boendet. En sån person borde ju fått ett anpassat boende med stöd, inte bara blivit satt i en vanlig lägenhet med hemtjänst typ en gång om dagen (hemtjänsten vägrade tillslut gå dit pga ohållbar arbetsmiljö, ngt man också kände förståelse för när man såg dokumentären). Hela situationen blev liksom piss för alla. Dels för kvinnan själv, dels för grannarna och dels för de som var satta att hjälpa henne.