Att störa sig på hur folk går tycker jag är lite väl överdrivet.
Man måste ju få röra sig normalt.
Vet ingen som tassar runt på tå hemma dagtid
Själv klampar jag runt på hälarna, omöjligt för mig att gå på annat vis.
Dundrar fram som en elefant när jag leker med hunden.
Tycker det är en viss skillnad mot att vråla och kasta grejer omkring sig.
Jag tassar runt på tå.
Jag bor i lägenhet och det innebär ett begränsat liv. Man ska inte störa grannar, och det är alltid ett helvetes kval när någon ny flyttar in i huset- är det en gnällig jävel den här gången? Jag har aldrig fått klagomål, vad jag vet, men med tre barn (numera tonåringar) och en hund så är allt jag kan göra för att minimera ljud bra. För trots allt är det svårt att helt tysta tonåringar.... de lyssnar inte alltid när de inte får som de vill utan höjer rösten, de är ibland korttänka och råkar tappa saker osv, såsom vi vuxna kan lista ut redan innan och därmed undviker att göra/gör på annat vis och ibland är det svårt att stänga en dörr utan att det låter liksom....
Jag vet, det låter överdrivet, men.... vi skulle kunnat bo i ett hus gjort av papper. Inget stoppar ljud. Jag är hörselskadad, så många av ljuden i huset missar mina öron, men barnen hör dem- grannarnas musik, dammsugning, tv, samtal med varandra osv. Jag hör grannarnas nysningar, gräl, och vaknar varje morgon antingen 4.30 eller 5.15 av någon grannes alarm! Enligt en annan granne är det troligtvis grannen som bor i källaren... jag bor på andra våningen. Jag vaknar av att grannar går på toa på natten och spolar, hela huset hör när man spolar i toastolen eller duschar eller diskar. Inte så som det har hörts i andra lägenhetshus jag bott i tidigare utan som om det sker inne i ens egen lägenhet. Golven knarrar och vibrerar. Skulle någon hoppa i golvet ovanför skulle de nog hamna här hos mig..... Jag försöker gå mjukt och tyst, men har en 16 åring som trampar mer. Inget onormalt, inte något klamp, men ändå vibrerar hela golvet när han går och jag hör hur det låter. Japp, han blir tillsagd om att gå tyst.
Jag tänker att om jag försöker minimera allt så blir det kanske så att om hunden, hoppas vid Gud inte, skulle stå och yla/skälla en dag när han är ensam, så kommer en granne och berättar det för mig istället för att klaga hos hyresvärden det första han/hon gör. Så att jag får en ärlig chans att ta hand om problemet med omedelbar verkan istället för att höra det av hyresvärden någon tid senare när det kanske utvecklats till ett beteende eller skapat ännu mer irritation hos någon granne.
Jag hatar att bo i lägenhet. Det finns fördelar. Jag är halvblind, har inget körkort, är beroende av tåg och buss för att ta mig till jobb och liknande. Jag jobbar halvtid på ett lågbetalt jobb, har halvtids sjukersättning. Hus på landet funkar inte riktigt, och hus i en stad är för dyrt. Men nackdelen med lägenhet är grannar. Jag gillar inte människor nära mig.
