Hur mycket ska man pressa sig som (mycket) otränad?

[Gnist]

Jag är högst normal i vikt och form, men springer enbart om en livhank hänger på det. Föredrar att gå väldigt raskt i träningssyfte. Dvs verkligen gå fort, så att pulsen kommer igång och svetten rinner.

Är man helt otränad och har som mål att springa, så förordar jag som andra att börja med promenader, öka tempo och km successivt när du promenerar och lägg med tiden in kortare joggintervaller som utökas i tid och längd i takt med att orken för det finns.

 

[athena_arabians]

@Pancakes: Håller med flera ovanstående, det är bäst att skynda långsamt så man inte gör mer skada än nytta. Tycker du att det inte ger tillräckligt med promenader så lägg till gåstavar, det ger en extra skjuts.

 

[ztsu]

Ang det mentala. Jag tänker alltid på när jag som liten cyklade till skolbussen. Vi hade bla en lite lagom seg backe. Tittade man rakt ner i marken så man inte såg längre än däcket så cyklade man upp för den utan att märka att det gick uppför. Så fort man tittade upp blev det jobbigt. Tittade man ner igen blev det lätt. Alltså så coolt

Det där är intressant. Jag märker att när jag blir trött när jag springer så börjar jag titta ner i marken och då blir det svinjobbigt. Tittar jag rakt fram när jag springer går det lättare, men de senaste gångerna jag varit ute har jag tittat lite uppåt, liksom upp i himlen, och då går det mycket lättare! Jag får bättre hållning och lättare steg.

Som när du cyklar, fast tvärt om

 

[ztsu]

Jisses vad bra jobbat! Jag intervallade också mellan lyktstolpar när jag bodde i en annan stad Jag har sagt i flera år att jag borde anmäla mig till något lopp för att höja motivationen, men det har istället blivit en press som gjort att jag gett upp innan jag börjat Jag gillar egentligen att springa eftersom jag någonstans tror att jag ska hitta tillbaka till den där känslan av att bara rulla på som jag hade förr när jag tränade och spelade mycket fotboll.

Stort lycka till med fortsatta träningen Wonder Woman Hulken Vilken inspiration att du gjort ett sånt jobb!

Tack!!

Jag hade aldrig som mål att anmäla mig till ett lopp, men blev så jävla taggad av att jag var så mycket starkare än jag trodde

Nu för tiden vågar jag tom springa MITT PÅ LJUSA DAN

 

[the_connemara]

Det där är intressant. Jag märker att när jag blir trött när jag springer så börjar jag titta ner i marken och då blir det svinjobbigt. Tittar jag rakt fram när jag springer går det lättare, men de senaste gångerna jag varit ute har jag tittat lite uppåt, liksom upp i himlen, och då går det mycket lättare! Jag får bättre hållning och lättare steg.

Som när du cyklar, fast tvärt om

Ja förlåt, mitt exempel m cykeln menade bara till att när man inte ser att det går uppför så märker man inte det lilla.

Märker samma som du m löpningen. Jag är väldigt medveten om mina brister i min kropp o hållning o om jag bara fokuserar på ngn grej av alla så blir det automatiskt lättare. Typ som att ha luft bakom nyckelbenen (jag vill gärna dra ihop framsidan o trycka ner axlarna som motreaktion till att jag är svag i högersidan o höjer den axeln när jag blir trött i den sida), gör jätteskillnad!

 

[Mirtai]

Jag gillade appen get running! Den bygger på korta intervaller och har ett schema för när man ska springa. Den coachar dig under passet så gillar man inte att lyssna på något när man är ute går den bort.

Jag har alltid haft sjukt svårt att springa! Åkt Vasaloppet, simmat massor osv men springa går inte! Men något hände förra våren. Började med att promenera, fort så att jag blev ordentligt varm. Fick till slut känslan att jag blev frustrerad att jag inte kunde gå fortare. Så då la jag in lite jogging istället. Och det blev mer och mer! Innan hösten kom sprang jag iaf 8 km utan större problem och med känslan av att jag hade kunnat fortsätta ett tag till!

Det som också hjälper mig är att jag hittat ett sätt att springa extremt långsamt när det är jobbigt och kroppen vill gå. Då fortsätter jag ju springa men så långsamt att det nog gått snabbare att gå men det är lättare att springa vidare sedan om jag aldrig slutar springa

 

[ztsu]

Ja förlåt, mitt exempel m cykeln menade bara till att när man inte ser att det går uppför så märker man inte det lilla.

Märker samma som du m löpningen. Jag är väldigt medveten om mina brister i min kropp o hållning o om jag bara fokuserar på ngn grej av alla så blir det automatiskt lättare. Typ som att ha luft bakom nyckelbenen (jag vill gärna dra ihop framsidan o trycka ner axlarna som motreaktion till att jag är svag i högersidan o höjer den axeln när jag blir trött i den sida), gör jätteskillnad!

Jag tycker exemplet med cykeln var jättebra!! Verkligen talande kring hur lite som krävs för att det mentala ska gå upp eller ner

För mig funkar det kanon att tänka att jag ska slappna av i ansiktet. Spänner käkarna när det blir tungt, och att slappna av då gör enorm skillnad. Ju mer kinderna dallrar desto bättre. Tänk 100m-löpare i slow motion

 

[As_Vegas]

Jag har precis tagit mig igenom årets första "träningsrunda". Typ i alla fall. Jag är oerhört otränad, har knäproblematik sen lång tid tillbaka, som ung haft problem med ansträngningsastma och alltid varit lite för rund och fluffig. Har ett jobb där jag inte rör mig särskilt mycket. Tränade mycket som barn men var ändå aldrig vältränad. Enda gången jag känt mig "fit" var när jag bara jobbade deltid, hade tid att springa 4-6 dagar i veckan och inte hade råd (eller jo, men prioriterade annat) att äta mycket och onyttigt. Nu är jag tjockare än vad jag nånsin tidigare varit och trivs inte alls med det. Jag är dessutom lite orolig för vilka framtida problem jag kan få av att ha en kropp som inte rör på sig tillräckligt.

MEN, när jag väl ger mig ut är det APJOBBIGT. Idag har jag varit ute ganska exakt 30 minuter, har joggat kanske 5-8 av dessa. Absolut inte mer. Börjar alltid med att gå ett par minuter och försöker få upp pulsen lite. Därefter joggar jag i lite olika intervaller. Jag har väl ingen suverän teknik kanske, men försöker jobba i ett tempo som känns som att jag skulle kunna hålla en längre stund (vilket jag aldrig kan) och inte kuta för fort i början. Problemet är ju att när jag väl joggar så skriker kroppen i protest. Det blir ganska snabbt svårt att andas, det blir ett tryckande och huggande i bröstet, benen känns svaga. Jag försöker forcera igenom det men det är svårt! Min mentala styrka är inte längre alls vad den var förr, oavsett vad det gäller. Det där med "mycket pannben" är som bortblåst.

Så frågan är, vad gör man när den otränade kroppen m.e.m. vill lägga sig platt på marken och aldrig röra sig igen? Det räcker liksom att jag joggar nån minut eller två innan besvären börjar komma Ska man dra ner det till ännu lättare, vilket knappt känns som det är möjligt på den patetiska nivå det redan är, eller helt enkelt bara kämpa på? Idag försökte jag kämpa på men när jag var spyfärdig fick jag ge upp och gå sista biten hem.

Jag har inga bra råd gällande löpning, men...
Hade du satt igång en häst på samma sätt som du försöker sätta igång dig själv?
Anser du att det är patetiskt att börja med en skrittperiod när man sätter igång en häst?
Antagligen inte. Det är aldrig patetiskt att vara smart och träna på ett sätt som minimerar skaderiskerna!

Lycka till!

 

[Miran]

Jag är 55 och hade aldrig sprungit en meter i onödan tills för 1,5 år sen. Lyssnade på Martina Haags bok "Heja heja" som iofs var rätt tråkig som roman betraktad, men ändå gjorde mig jätteinspirerad. Den handlar alltså om hur hon går från att stappla mellan två lyktstolpar tills hon springer ett maratonlopp. Testa att lyssna på den!

I alla fall, hon beskriver hur hon "sprang" superduperlångsamt och med knapp nöd lyckades överleva 12 minuter. Då fick jag för mig att se om även jag skulle överleva det....

Och på den vägen är det. Numera joggar jag 3-5 km tre gånger i veckan ungefär, går promenader däremellan. Några gånger har jag sprungit en mil i lugnt tempo, det gick också bra. Och hag tycker att det är roligt!!! Trots att jag verkligen HATADE att springa innan. Skumt.

Så mitt tips är:
1. Läs eller lyssna på "Heja heja"
2. Använd runkeeper så att du se sträcka och tempo. Jag gillar att tävla mot mig själv och överträffa mig själv. Men det kan räcka med en meter mer än sist eller en sekund snabbare ...
3. Lyssna på musik eller en spännande ljudbok medan du går eller springer. Det distraherar och ibland glömmer jag bort att jag springer nån kilometer här och där.
4. Och ta det jättelugnt i början. Tänk att du t.ex ska gå minst 3 km /dag oavsett väder och allt annat. Gå 1 km, jogga långsamt 200 m, gå resterande 800 m, jogga 200 m, gå 800 första dagen. Andra dagen går du hela sträckan i raskt tempo. Tredje dagen joggar du 300 m där det var 200 m innan. o.s.v

 

[Lipperta]

Viktigt att ta det långsamt, kör du för fort tempo så det blir jobbigt kommer du tröttna det blir inte kul.

Jag har varit sjukt otränad att gå i normalt tempo blev jag andfådd av. Men jag gick till gymm och gjorde styrke träning ist som blrjan, för det tyckte jag var roligt. Sen tog jag en promenad på gångbandet på 10 minuter tills jag kände att nä nu är det inte kul, berömde mig själv för vad jag gjort. Sakta men säkert blev det längre och längre sen joggade jag. Sen kunde jag köra stairmaster i 40 minuter

Summan av kardemumman gör vad du tycker är kul.

 

[gulan]

Jag har precis tagit mig igenom årets första "träningsrunda". Typ i alla fall. Jag är oerhört otränad, har knäproblematik sen lång tid tillbaka, som ung haft problem med ansträngningsastma och alltid varit lite för rund och fluffig. Har ett jobb där jag inte rör mig särskilt mycket. Tränade mycket som barn men var ändå aldrig vältränad. Enda gången jag känt mig "fit" var när jag bara jobbade deltid, hade tid att springa 4-6 dagar i veckan och inte hade råd (eller jo, men prioriterade annat) att äta mycket och onyttigt. Nu är jag tjockare än vad jag nånsin tidigare varit och trivs inte alls med det. Jag är dessutom lite orolig för vilka framtida problem jag kan få av att ha en kropp som inte rör på sig tillräckligt.

MEN, när jag väl ger mig ut är det APJOBBIGT. Idag har jag varit ute ganska exakt 30 minuter, har joggat kanske 5-8 av dessa. Absolut inte mer. Börjar alltid med att gå ett par minuter och försöker få upp pulsen lite. Därefter joggar jag i lite olika intervaller. Jag har väl ingen suverän teknik kanske, men försöker jobba i ett tempo som känns som att jag skulle kunna hålla en längre stund (vilket jag aldrig kan) och inte kuta för fort i början. Problemet är ju att när jag väl joggar så skriker kroppen i protest. Det blir ganska snabbt svårt att andas, det blir ett tryckande och huggande i bröstet, benen känns svaga. Jag försöker forcera igenom det men det är svårt! Min mentala styrka är inte längre alls vad den var förr, oavsett vad det gäller. Det där med "mycket pannben" är som bortblåst.

Så frågan är, vad gör man när den otränade kroppen m.e.m. vill lägga sig platt på marken och aldrig röra sig igen? Det räcker liksom att jag joggar nån minut eller två innan besvären börjar komma Ska man dra ner det till ännu lättare, vilket knappt känns som det är möjligt på den patetiska nivå det redan är, eller helt enkelt bara kämpa på? Idag försökte jag kämpa på men när jag var spyfärdig fick jag ge upp och gå sista biten hem.

Du får en tryckande och huggande känsla i bröstet därför att du andas med övre delen av lungorna.Gissar att du ofta hyperventilerar också. (öh vaddå hyperventilerar det gör man typ när man får ångestattacker och så---Neeeej man hyperventilerar även när man envisas med att gå och andas med öppen mun) för att vara juste mot din kropp ska du för det första börja andras rätt -ALLTID!! Det betyder stängd mun och näsandning. Sen ska de nedre delarna av lungorna fyllas med syre först. Då ska naveln åka in och ut , bröstkorgen ska inte röra sig alls. När du nu är ute och går eller springer ska käften vara stängd, så ta med dig en massa snytnäsdukar. Hur tar man ett djupt andetag rätt? Ja tyvärr är det mycket få människor som vet hur man gör det.
Så mitt råd är...börja i rätt ände och andas rätt så kommer du få skönare träningsrundor och din kondition kommer att förbättras mycket mycket snabbare än om du skulle träna med öppen mun. Anders Olsson heter en man som kan det här med andning. Spana in honom på tuben.
gulan

 

[Lipperta]

Du får en tryckande och huggande känsla i bröstet därför att du andas med övre delen av lungorna.Gissar att du ofta hyperventilerar också. (öh vaddå hyperventilerar det gör man typ när man får ångestattacker och så---Neeeej man hyperventilerar även när man envisas med att gå och andas med öppen mun) för att vara juste mot din kropp ska du för det första börja andras rätt -ALLTID!! Det betyder stängd mun och näsandning. Sen ska de nedre delarna av lungorna fyllas med syre först. Då ska naveln åka in och ut , bröstkorgen ska inte röra sig alls. När du nu är ute och går eller springer ska käften vara stängd, så ta med dig en massa snytnäsdukar. Hur tar man ett djupt andetag rätt? Ja tyvärr är det mycket få människor som vet hur man gör det.
Så mitt råd är...börja i rätt ände och andas rätt så kommer du få skönare träningsrundor och din kondition kommer att förbättras mycket mycket snabbare än om du skulle träna med öppen mun. Anders Olsson heter en man som kan det här med andning. Spana in honom på tuben.
gulan

Min näsa är för liten jag kan inte syresätta mig med endast näsandning, jag är dömd att inte träna

 

[ekra]

Min näsa är för liten jag kan inte syresätta mig med endast näsandning, jag är dömd att inte träna

Äh, det går fint att andas genom munnen. Jag skulle förmodligen svimma om jag försökte hålla munnen stängd när hag joggar.

 

[ztsu]

Äh, det går fint att andas genom munnen. Jag skulle förmodligen svimma om jag försökte hålla munnen stängd när hag joggar.

Jag också. Det skulle aldrig funka för mig.

 

[Pancakes]

Du får en tryckande och huggande känsla i bröstet därför att du andas med övre delen av lungorna.Gissar att du ofta hyperventilerar också. (öh vaddå hyperventilerar det gör man typ när man får ångestattacker och så---Neeeej man hyperventilerar även när man envisas med att gå och andas med öppen mun) för att vara juste mot din kropp ska du för det första börja andras rätt -ALLTID!! Det betyder stängd mun och näsandning. Sen ska de nedre delarna av lungorna fyllas med syre först. Då ska naveln åka in och ut , bröstkorgen ska inte röra sig alls. När du nu är ute och går eller springer ska käften vara stängd, så ta med dig en massa snytnäsdukar. Hur tar man ett djupt andetag rätt? Ja tyvärr är det mycket få människor som vet hur man gör det.
Så mitt råd är...börja i rätt ände och andas rätt så kommer du få skönare träningsrundor och din kondition kommer att förbättras mycket mycket snabbare än om du skulle träna med öppen mun. Anders Olsson heter en man som kan det här med andning. Spana in honom på tuben.
gulan

Kul att du skriver det! Jag reflekterade själv över andningen (lite som skrivits tidigare i tråden försöker jag tänka på att se framåt och inte ner i marken för att "öppna upp" och inte säcka ihop) men det var stört omöjligt eftersom det var kallt ute och näsan därmed helt igensnorad

 

[Pancakes]

Viktigt att ta det långsamt, kör du för fort tempo så det blir jobbigt kommer du tröttna det blir inte kul.

Jag har varit sjukt otränad att gå i normalt tempo blev jag andfådd av. Men jag gick till gymm och gjorde styrke träning ist som blrjan, för det tyckte jag var roligt. Sen tog jag en promenad på gångbandet på 10 minuter tills jag kände att nä nu är det inte kul, berömde mig själv för vad jag gjort. Sakta men säkert blev det längre och längre sen joggade jag. Sen kunde jag köra stairmaster i 40 minuter

Summan av kardemumman gör vad du tycker är kul.

Jag gillar inte träning generellt, har provat lite olika saker som ska vara snällare på knäna men det blir inte samma sak som att ge sig ut på en löprunda. Ridning är nog den enda fysiska aktivitet jag verkligen gillar sen jag slutade springa regelbundet.

 

[Kattennizze]

Jag gillar inte träning generellt, har provat lite olika saker som ska vara snällare på knäna men det blir inte samma sak som att ge sig ut på en löprunda. Ridning är nog den enda fysiska aktivitet jag verkligen gillar sen jag slutade springa regelbundet.

Men om du rider regelbundet, tar en promenad åtminstone 30 min varje dag, och står och jobbar t ex och håller en bra vikt så behöver du inte träna så mycket mera. Huvudsaken är att du inte är stillasittande långa stunder under dagen, stå och jobba är perfekt och ta en runda runt skrivbordet då och då.

 

[ekra]

Smart också att gå med hästen vid igång- och avskrittning, de går ju gärna snabbare än oss, plus att man slår flera flugor i en smäll. Den lilla motionen gör stor skillnad.

 

[Lipperta]

Jag gillar inte träning generellt, har provat lite olika saker som ska vara snällare på knäna men det blir inte samma sak som att ge sig ut på en löprunda. Ridning är nog den enda fysiska aktivitet jag verkligen gillar sen jag slutade springa regelbundet.

Gå med hästen? Det brukade jag göra, det är faktiskt jätteroligt, lika roligt som att rida. Sen när du gått en bit och får ont i fötterna eller blir trött är det bara att hoppa upp, sen av igen, sen på osv.

Jag fick min att uppföra sig bättre än hunden på promenad, la grimskaftet över halsen eller knöggla ner i min bakficka sen joggade vi tillsammans, lite stolt över det

 

[ekra]

Tömkörning är också väldigt bra!