Problematisk
Trådstartare
Jag har haft en riktigt tuff dag och mår skit. Efter många om och men kom jag i säng.
Och sen har jag fått ovanligt mycket uppmärksamhet från hundarna. Den ena är ganska lyhörd och känslig skulle jag säga, mår man inte så bra så vill han gärna vara nära, mer än annars. Och han har varit vid min sida i princip hela kvällen på sitt vanliga lugna, milda vis.
Den andra är normalt sett inte alls så uppmärksam på hur hans tvåbeningar mår, han har viktigare saker att pyssla med Men nu har även han varit nära, han har till och med varit upp i sängen två svängar och legat nära och gosat, något som ALDRIG händer kvällstid annars utan bara på morgonen när han vill ha morgongos
Iallafall. Det jag helt enkelt undrar är, förmänskligar jag dem? Läser jag in ett annat beteende hos dem än vad som finns där? Eller kan hundar förstå så och vilja muntra upp/trösta/visa omtanke om man mår dåligt? Hur tänker egentligen en hund om sånt här?
Jag gosar och myser förstås tillbaka när de kommer nära, men det gör jag alltid så jag är inte extra gosvänlig eller så. Jag är nog tvärtom ovanligt jobbig att gosa med när jag borrar ner ansiktet i pälsen på dem och gråter
Så jag kan inte komma på att jag ger dem något extra som de lärt sig koppla samman med att jag mår dåligt, men vad vet jag. Helt enkelt: varför gör de som de gör?
Och sen har jag fått ovanligt mycket uppmärksamhet från hundarna. Den ena är ganska lyhörd och känslig skulle jag säga, mår man inte så bra så vill han gärna vara nära, mer än annars. Och han har varit vid min sida i princip hela kvällen på sitt vanliga lugna, milda vis.
Den andra är normalt sett inte alls så uppmärksam på hur hans tvåbeningar mår, han har viktigare saker att pyssla med Men nu har även han varit nära, han har till och med varit upp i sängen två svängar och legat nära och gosat, något som ALDRIG händer kvällstid annars utan bara på morgonen när han vill ha morgongos
Iallafall. Det jag helt enkelt undrar är, förmänskligar jag dem? Läser jag in ett annat beteende hos dem än vad som finns där? Eller kan hundar förstå så och vilja muntra upp/trösta/visa omtanke om man mår dåligt? Hur tänker egentligen en hund om sånt här?
Jag gosar och myser förstås tillbaka när de kommer nära, men det gör jag alltid så jag är inte extra gosvänlig eller så. Jag är nog tvärtom ovanligt jobbig att gosa med när jag borrar ner ansiktet i pälsen på dem och gråter
Så jag kan inte komma på att jag ger dem något extra som de lärt sig koppla samman med att jag mår dåligt, men vad vet jag. Helt enkelt: varför gör de som de gör?