Hur mycket får man säga till andras barn?

[lingonben]

Ett enormt känsligt ämne, och en situation som kulminerat idag. Jag har ont i magen och behöver ventilera med er kloka.

Min 2.5-åring har en kompis från öppna förskolan + dagis, dock inte samma avdelning, som bor nära oss. Vi umgås en del eftersom mitt barn är femtontimmarsbarn och han hämtas tidigt. Min kotte är väldigt förtjust i den här killen som är ett halvår äldre och fem kilo tyngre. Så långt är allt gott och väl, men han beter sig inte på ett sätt som är acceptabelt, framför allt inte hemma hos oss. Han knuffas, slåss, drar i kläder och försöker lägga sig på mitt barn. Dessutom händer det titt som tätt att han hoppar i våra sängar, ritar med krita på golvet, slår på våra buskar och träd med tillhyggen eller bara rusar runt och skriker i falsett. Visst, hans mamma ryar och larmar och försöker säga till, men jag ser en liten kille som är kung i familjen och gör det han vill med motiveringen att "jag tycker det är roligt" eller ett tomt förlåt efteråt. Hittills har jag tyckt att det är hans mammas jobb att disciplinera honom och se till att bryta beteendet, men jag har tröttnat. För det första är jag skitarg på att behöva freda mitt barn i mitt eget hem, för det andra skulle jag skämmas ögonen ur mig om mitt barn betedde sig såhär. Speciellt hemma hos andra! Jag är också rädd att mitt barn ska ta efter det här dåliga beteendet. Det hände i sommar när de umgick mycket, att min försökte göra såhär mot andra barn också. De dumheterna lyckades jag dock bryta.

Jag har som sagt tröttnat på att mamman inte bromsar honom och på sistone har jag gått in och skällt på honom. Mamman har sagt att hon är okej med det. Detta då han knuffade in mitt barn i en vinbärsbuske med full kraft, han högg mot hen med en innebandyklubba när hen låg på marken och så idag. Idag klättrade båda barnen i en soffa och storkillen knuffade till min så att han föll baklänges ut över kanten och höll på att dra bakhuvudet i en låg fönsterbräda av sten Då for jag upp ur min stol och sa till honom med väldigt stora arga bokstäver att "så gör du inte, aja baja på dig X!!!" Resultat? Grabben börjar stortjuta och mamman gullar sönder honom i tio minuter. Jag skäms som en hund över att ha skrämt honom så och säger till honom att jag är lessen att han blev så rädd, men det han gjorde var jättefarligt så då blev jag arg och rädd. Min kotte är varken skadad eller lessen utan säger "näe, inte puttas" och leker sen vidare.

Jag och mamman har alltså vissa meningsskiljaktigheter om allvaret när jag försökt prata om det. Hon tycker att
* de lär sig ju slåss på dagis (yeah right Varför är då han enda barnet jag känner som gör såhär?)
* det är svårt att gå in och säga till när båda är med på det (mitt barn är inte alls med på det! Hen ylar ju inte knuffas/slåss/dras. Dessutom är hen mycket mindre och mindre barn måste man vara extra försiktig med, sån är regeln hemma hos oss iallafall)
* det är viktigast att säga förlåt efteråt (vi har nolltolerans mot att slåss, punkt slut)
Nu är mitt barn ingen ängel, jag menar inte så. Men vissa grejer nöter vi in att man bara inte gör, som att slåss och ta grejer. Och jag vet inte vad jag ska göra i fortsättningen. Visst, jag kunde sluta umgås. Men vi kommer fortfarande att bo nära varann, gå på samma dagis och skola. Han kan i värsta fall fortsätta puckla på mitt barn när de är stora nog att leka ute själva. Dessutom tycker jag lite synd om killen, han kommer att bli en sån som ingen vill umgås med om han fortsätter slåss och bufflas. Jag gillar tanken på att barnen är allas ansvar, speciellt när föräldrarna inte riktigt sätter stopp. Jag känner mig som en stor skit som skrämt ett litet barn. Men samtidigt, han får inte slå på mitt barn. Det är så grundläggande att jag inte borde behöva ta upp det till diskussion med mamman, och det skulle kännas bättre om hon fick igenom sina tillsägelser.

Långt och kanske förvirrat, jag har feber och ska gå och lägga mig nu. Natti!

 

[Sar]

Sv: Hur mycket får man säga till andras barn?

Jag tycker att varje förälder ska ha koll på sitt eget barn men om inte den andra föräldern tar sitt ansvar så tar jag över rollen och punktmarkerar, i alla fall hemma hos oss (är det hemma hos någon annan så tröttnar jag och åker hem).

Hur gammalt är det äldre barnet?

Jag förstår inte riktigt problemet om mamman sagt till att det är o.k. att du går in och säger till? Är det så att hon nu tyckte att du tog i för mycket?

Jag hade nog försökt hålla en rak kommunikation med både mamma och barn, tala om att hemma hos er slåss ni inte och man får inte putta ner någon för då kan den gå sönder precis som ett glas som man släpper från hög höjd.

Att barn skulle lära sig slåss på förskolan är bara skitsnack enligt mig.

Men fungerar det inte mellan er hade jag nog dragit mig undan och sökt annat umgänge och får jag frågan varför det är så hade jag nog berättat precis vad jag känner. Att jag tycker att det är jobbigt att punktmarkera någon annans barn eftersom jag inte tycker att föräldern tar sitt ansvar där och jag tycker inte det är o.k. att mina barn blir slagna.

 

[mino]

Sv: Hur mycket får man säga till andras barn?

Ja det där är jättekänsligt. Vi har nära kompisar vars barn varit något halvår/år äldre än våra och bägge deras barn har knuffats och nypts och dragit ur nappen och varit allmänt jobbiga mot våra barn. Och jag märker att föräldrarna, som är vettiga människor, inte riktigt orkar med att se detta utan skyller det i viss mån på våra barn "som är pipiga" eller "ligger efter", vilket verkligen är tveksamma motiveringar till att det skulle vara okej att vara taskig. De föräldrarna har inte heller nolltolerans mot att slåss (och med slåss räknar vi även "dumma mamma" och en däng med handen) vilket vi har i vår familj. Dessutom får jag en känsla av att de tycker att det är lite skönt att det är deras barn som "har kommandot".

Det hela är skitsvårt och under perioder känner jag att det blir för jobbigt att umgås med dem för att deras barn är så taskiga. Min inställning är nånstans ändå att det är bättre att barnen får öva på dessa situationer när de är i hemmets trygga vrå där vi kan se till att det inte går helt över styr. Det går ju inte att liksom skydda dem från taskiga barn och ofta tar ju barnen inte situationerna på alls samma allvar som vi som vuxna gör.

Men rent praktiskt så tycker jag att man har rätt att freda sitt barn. Man har rätt att bestämma att alla barn får vara med och att ingen får slåss. Man kan också agera lite förebyggande och prata med äldre barn om hur man är en bussig kompis. Jag tror att det viktiga är att man inte reagerar känslomässigt till andras barn utan konkret, ungefär som man skulle göra med sitt eget barn typ, du får inte slå på kompisarna men du får sparka på den här kudden och visa hur man umgås på ett fint sätt i stället för att slåss. Förmodligen begriper den andra mamman inte vad hon ska göra för att få hejd på sin son och visar du det bara på ett fint sätt så borde det inte vara några problem.

 

[lingonben]

Sv: Hur mycket får man säga till andras barn?

Han är snart tre år. Jag håller med om att det är skitsnack att de lär sig slåss på förskolan, speciellt som jag vet att vår förskola jobbar mycket med respekt för andra. Men det är den förklarigsmodellen hon väljer till att hennes barn slåss.

Jag vet egentligen inte vad problemet är heller med min reaktion. Jag måste ju trots allt kunna lita på att hon menar det hon säger, att det är okej att jag säger till. Hon tyckte däremot att lägre volym nog räckte nästa gång... och ja, det kanske hon har rätt i. Men jag blev skiträdd av att se barnahuvudet på väg mot stenen, så då blev det högt. Om jag eller någon annan hade sagt till mitt barn däremot, med lite för hög volym, i samma situation hade jag nog inte blivit lika upprörd.

Rak kommunikation... det behöver jag jobba med. Det är en bra sidoeffekt av att ha barn, man är tvungen att ta tag i sådana jobbigheter. Jag ska försöka se till att vi inte umgås så mycket hemma hos oss i fortsättningen.

 

[Sol]

Sv: Hur mycket får man säga till andras barn?

Hemma hos er råder dina regler. Först och främst har du självklart, oavsett situation och fysisk plats rätt att freda ditt barn. I alla lägen.

Men hemma hos er råder era regler och är det nolltolerans mot att slåss så är det det som gäller. Om mamman inte kan hantera sitt barn och hon inte tycker att det är OK när du ingriper får de gå hem.

Att lära sig slåss är inget att eftersträva och det är ju inte riktigt därför barn går på förskola och/eller öppna förskolan. Jag tycker mest det låter som en ursäkt för mamman över att hon inte kan hantera sitt barn.

 

[lingonben]

Sv: Hur mycket får man säga till andras barn?

Våra bekanta låter rätt lika! Här får jag höra att mitt barn "bara råkar komma ivägen". Ja, när det bara är två barn här så gör ingen annan det ju. Dålig ursäkt i mina öron. Och hennes kille glider fram genom livet utan särskilt mycket motstånd. Det är mycket "nej, gör inte så" följt sekunden efter av "okej då" istället för att ta de jobbiga striderna och bära hem argt barn från lekparken t ex. Jag har full förståelse för att det är jobbigt - mitt barn har en nia på viljan och kan lätt få ett raseriutbrott om jag går in och avbryter något dumt. Men det måste ju göras, man får t ex inte kasta ut allt lego över huset för att man är trött och grinig.

Jag ska fundera på fina tillsägelser, det är svårt eftersom våldet kommer helt ur det blå. De plockar lugnt vinbär bredvid varann och så pang, mitt barn är omkullknuffat in i busken. Jag har svårt att reagera med annat än att nej, så gör man *inte*. Svårt det här, mitt barn slåss bara när hen blir arg. Då kan man ju ge alternativ. Och jag definierar slåss som du, det blir bara en dask med öppen hand och "dumma!"

 

[mimus]

Sv: Hur mycket får man säga till andras barn?

Jag går direkt in och agerar i de situationer som du beskriver.
Och i den åldern era barn är, skulle jag vara med hela tiden och punktmarkera. Alltså inte låta dem vara ensamma för långt bort, trots att man ser dem.

Min son har en sådan lekkompis som du beskriver. Nu är de tolv, men de lekte även när de var i tre års åldern.

Jag har alltid tyckt att det är jobbigt, och gör än. Kompisens föräldrar vill gärna att de leker för deras son blir så lugn när han är/har varit med min....

Jag lämnade dem aldrig ensamma, och än idag tvekar jag att ex åka och handla när A är här. Jag säger också nej, när jag inte har tid och då får han inte komma hit eller min son åka dit.

As föräldrar har hyfsad koll, men de har ytterst svårt att gränsa av sitt barn som är högt och lågt och rätt vild. I somras ville de bjuda med min son på Gröna Lund, men då sa jag nej iom att jag inte kunde följa med pga jag jobbade.

Men med andra kompisar släpper jag helt, för jag litar på min son och på dem tillsammans. När han var i 3-5 års ålder så var det rena rama avlastningen när han hade kompisar det fungerade med.

Så jag tycker att du ska vara tydlig och säga ifrån, det andra barnet kommer snart lära sig vilka regler som gäller hos er och att du alltid har ett öga på honom.

 

[Inte_Ung]

Sv: Hur mycket får man säga till andras barn?

Men varför umgås ni över huvud taget?
Det där verkar ju inte roligt alls.

 

[Chlo]

Sv: Hur mycket får man säga till andras barn?

Hemma hos er råder dina regler. Först och främst har du självklart, oavsett situation och fysisk plats rätt att freda ditt barn. I alla lägen.

Men hemma hos er råder era regler och är det nolltolerans mot att slåss så är det det som gäller. Om mamman inte kan hantera sitt barn och hon inte tycker att det är OK när du ingriper får de gå hem.

Jag håller fullt med!!! Dessutom kan det ha mer effekt på barnet om det är någon annan som säger till än hans egen mamma.

Sen tycker jag också att mamman gjorde helt fel som började trösta och gulla med sin son när den blev chockad och började gråta efter att du sagt till den. Hon skulle istället sagt att det inte var så farligt och förklarat att man inte får slåss osv.

 

[Calazirya]

Sv: Hur mycket får man säga till andras barn?

Jag håller med Sol.

Hemma hos dig gäller dina regler och då är det klart som korvspad att du kan säga till om inte mamman tar tag i situationen.

Här hemma har vi också enkla regler men som jag håller på.

En av reglerna är att man måste vara SNÄLL mot vår hund. Sist jag fick gå in och säga ifrån var när en vänninas dotter surade och agerade då ut mot hunden ( smällde henne på nosen ).

Jag sa till när jag märkte att mamman inte alls tänkt säga till sitt barn.
- Här är vi snäll mot hunden, kan du inte vara snäll så får du inte vara här! ( Tillägger att detta barn är 6 år ).

Hon blev jätteledsen såklart och började storgråta, då gjorde mamman precis så som den mamman gjorde = tröstade/gullade/kramade :/

Jag fick fram vad jag ville ha sagt iaf och sedan har hon varit snäll mot våran hund iaf..

 

[lingonben]

Sv: Hur mycket får man säga till andras barn?

När jag fått sova på saken är jag mycket mindre brydd över att han blev lessen igår. Jag håller med dig om att mina regler gäller i mitt hem, passar inte det är det frivilligt att umgås med oss. Jag ältade med sambon igår och han tyckte jag gjort rätt. Typ "klart han reagerar, det är väl första gången nån går in och sätter ner foten och säger stopp".

Det är en sak till jag inte heller fattar. De flesta barn, mitt eget inräknat, agerar utåt och testar gränser hemma. På bortaplan skärper man till sig och uppför sig som man blivit lärd. Så varför härjar den här killen loss hemma hos oss och rusar in i vårt sovrum och hoppar i sängar och soffor? Han gör inte så hemma, och inte vår heller. Eller jo, hen hakar på när det dåliga föredömet drar iväg men då stoppar jag. Oh well, jag får väl punktmarkera där med.

 

[lingonben]

Sv: Hur mycket får man säga till andras barn?

Men varför umgås ni över huvud taget?
Det där verkar ju inte roligt alls.

Bullseye. Jag funderar på just det. De bor nära och vill ofta umgås, verkar inte träffa så många andra barn. Min kotte studsar upp och ner av lycka och hojtar "träffa X, TRÄFFA X" om det kommer på tal, så barnen vill det. Mitt barn är rätt hårdhudat och blir varken skrämd eller lessen utan säger bara till att hen inte gillar knuffandet och slåendet. Men jag gillar det inte alls, vi får umgås mer med andra barn i närheten.

 

[Pia]

Sv: Hur mycket får man säga till andras barn?

Jag hade nog försökt styra in mitt barn på andra vänner så gott det nu går.
Du skriver att din son är väldigt förtjust i killen, så det är klart att dom ska få leka ibland, men ju mer det går att bromsa ju bättre är det.
Jag tycker inte att det är fel att du säger ifrån att beteendet inte accepteras i ert hem. Ofta gör det mer intryck när det kommer från någon annan är den egna föräldern.
Du kanske kan prata med killens mamma och försöka komma överens om att om han beter sig illa får han helt enkelt åka hem.

 

[elbereth]

Sv: Hur mycket får man säga till andras barn?

Jag säger till andras barn (och djur för den delen) om jag blir så att säga drabbad av dem.

Däremot behöver man inte bli arg och skälla ut andras barn, det är viktigt att vara lugn och saklig, bland annat för att inte föräldrarna ska tycka att man är elak mot deras barn.

I just det här fallet är det också viktigt att visa hur man gör och föregå med bra exempel både för barnet och mamman. Att bli arg och skrika på ngn som redan själv är skrikig och vild är inte så bra, då låter man den skrikiga styra situationen. Bättre att motverka genom att själv vara lugn.

Jag hade också tagit ett snack med mitt barn om hur man beter sig när någon är för bråkig. Det är viktigt att barn lär sig att ta vara på sig själv när de börjar bli så stora att de inte är under föräldrarnas tillsyn hela tiden, och att de lär sig att det inte är ok att någon beter sig så mot dem. Dels för att de ska ha en bra självkänsla och känna sitt värde, dels för att de ska få exempel på hur man kan göra.

Här kom jag på en sak som hände mig när jag jobbade på en högstadieskola.
En kille var mkt för högljudd på en lektion och jag bad honom sluta skrika. Han svarar att "X gjorde si eller så på mig" och jag säger att "du behöver väl inte skrika för det". "Men vaddå ska jag bara låta X göra så?" blev reaktionen.
Han har alltså aldrig lärt sig ngt annat sätt att säga ifrån än att skrika och bli arg. Skrämmande!!!

 

[Inte_Ung]

Sv: Hur mycket får man säga till andras barn?

Du kan också välja att sätta dina egna gränser hemma hos dig och runt dig och ditt barn.
Antingen så anpassar de sig eller så slutar de att komma.
Hur som helst så ger du dem då åtminstone en chans.

Om du bara slutar att umgås så kommer de ju inte att förstå varför.

 

[lingonben]

Sv: Hur mycket får man säga till andras barn?

Mm, jag vill ju egentligen inte sluta umgås. Jag vill bara att han uppför sig vettigt. Som elbereth säger är det viktigt för barnen också att lära sig hur man hanterar oönskat beteende och konflikter. Jag fick inte lära mig det av mina föräldrar t ex.

 

[Ela]

Sv: Hur mycket får man säga till andras barn?

svarar utan att ha läst hela tråden.

Jag anser att man har full rätt att säga till andras barn i sitt eget hem.

Jag har ofta många olika barn i mitt hem och här har vi vissa regler och de är till för att följas oavsett om det är mina eller andras barn. I vårat hem gäller våra regler och de ska följas av samtliga som visstas hos oss. Det är egentligen inte svårare än så.

 

[mul]

Sv: Hur mycket får man säga till andras barn?

Det är samma här. Reglerna som finns här gäller alla ungar som är här, aven om dom inte är mina. Och jag har sagt till andras barn och kommer att göra det i fortsättningen. Jag säger bara att nej, så gör man inte här och det får ingen göra. Med en enkel anledning.. skulle någon annan få göra det så spoileras reglerna för mina med.. Varför får den men inte jag..