Än en gång, en triangelmärkt SKA inte användas alls i regelbundet arbete om den hade hållit för det hade den inte blivit triangelmärkt. Jag förstår din grundtanke men det enda jag refererar till är det som försäkringsbolagen har bestämt. Och det grundar sig såklart på djurskydd. Finns ingen veterinär som dömer ut en häst de räknar med kan tillfriskna, då hade den inte blivit utdömd. Och om du läser vad TS skriver just i denna tråden så visar ju faktiskt hästen hälta av o till o det var ju anledningen till att den blev utdömd....och om man vill träna och lära sig mer bör man inte köpa en triangelmärkt häst alls. Nu tror jag att jag gjort rätt klart i detta ämnet så tänker inte upprepa mig mer.
Fast det där är väl en sanning med modifikation.
Triangelmärkning har ju gjorts på ganska ospecifika grunder, tidigare. Det är möjligt att det skärpts till numera, men det verkar inte helt ovanligt att man fått en häst triangelmärkt efter någon senskada. Hästen har sedan "vilat sig frisk" under lång tid och sedan långsamt satts igång och visat sig hålla alldeles utmärkt.
Veterinärens bedömning om prognos är ju jättesvår!
Triangelmärkning sker av försäkringsekonomiska skäl.
Vi hästägare har en massa saker för oss av ekonomiska skäl: vi veterinärbesiktar inför köp för att få något slags ekonomisk garant, vi låter triangelmärka för att få ut försäkringspengar.
Veterinärerna ska göra en bedömning av prognos, som självklart är jättesvårt och kan visa sig ha varit felaktigt - med facit i hand.
Med detta sagt:
En triangelmärkt häst anses inte hålla för regelrätt träning. Därmed bör man avstå från träningsridning på en sådan häst.
Att rida för instruktör tycker dock inte heller jag är självklart uteslutet: man kanske tränar sig på att få en god sits och rider huvudsakligen i skritt. Man kanske tränar trail-hinder som inte är värst fysiskt ansträngande för hästen.
Att tävla, ens träningstävlingar, tycker jag dock är helt felaktigt. Att vilja lura försäkringsbolag är också helt fel att göra.
Det fanns ju ett projekt för ett antal år sedan där man köpte upp hästar i stället för att triangelmärka dem (ägaren fick sina pengar och var nöjd). En ganska stor andel av hästarna gick att rehabilitera till "normalt bruk" men det tog tid.
Jag har för mig att det var Agria som var det aktuella försäkringsbolaget.
Detta visar ju att en icke föraktlig andel av de triangelmärkta hästarna hade kunnat rehabiliteras - givet att man gav det hela tid och hade tillräckliga kunskaper.
Vi människor är många gånger otåliga: hästen får inte vila tillräckligt länge för att kunna rehabiliteras utan vi vill kunna använda hästen till träning och tävling. Och vi kanske saknar kunskapen för att bygga upp på rätt sätt.