Hur mycket berättar man för andra när man inte kommer överens?

[Kiwifrukt]

Jag vill inte kapa tråden om att ha en tråkig jobbsituation, och tänker även rent allmänt. Om ni inte kommer överens med en person ni av olika anledningar måste ha kontakt med (kollega, släkting, nån i stallet, vad som), hur mycket berättar ni om det för andra? När är det okej, och när är det att prata skit? Då tänker jag framför allt på andra personer som träffar er båda två både ihop och var för sig, man vet ju aldrig vad den andra säger.

 

[Lager]

Jag vill inte kapa tråden om att ha en tråkig jobbsituation, och tänker även rent allmänt. Om ni inte kommer överens med en person ni av olika anledningar måste ha kontakt med (kollega, släkting, nån i stallet, vad som), hur mycket berättar ni om det för andra? När är det okej, och när är det att prata skit? Då tänker jag framför allt på andra personer som träffar er båda två både ihop och var för sig, man vet ju aldrig vad den andra säger.

Jag undviker att prata om kollegor med kollegor. I sådana fall som en fråga, ex att det är svårt med kommunikationen mellan mig och X - har kollega Y några förslag på hur jag kan förbättra kontakten med X? Lite så.

Sedan finns det någon enstaka människa som jag faktiskt inte tycker om. Då försöker jag undvika den personen, men vara artig när vi möts. Jag kan gnälla av mig om det blir för mycket frustration, men väljer då någon utanför gruppkonstellationen. Det är ju mer som självterapi i så fall.

 

[Pancakes]

Jag undviker att prata om kollegor med kollegor, om släktingar med andra släktingar osv. Jag försöker att hålla mina negativa åsikter om andra för mig själv och begränsar ”skitsnacket” till min snäva inner circle.

 

[MiniLi]

Det har hänt att jag har pratat med kollega om kollega. Då har det varit för att få stöd i hur jag ska hantera situationen på arbetsplatsen eller liknande så ändå rätt så konstruktivt.
Jag kan inte prata om jobbet hur som helst med andra än mina kollegor pga sekretess, och ofta är det kring något sekretessbelagt som problemet finns. Jag kan ju gnälla lite ytligt inför sambo men det blir inte samma sak..

Jag ser det inte som skitsnack, mer som att bolla och få hjälp att hantera en svår situation.

I vissa fall pratar jag även om vänner med vänner.

 

[hastflicka]

Jag sager aldrig mer till andra som kanner personen an jag skulle kunna saga till personen sjalv ... och undviker det till mesta mojliga man. Sedan har jag en mycket snav "inner circle" som inte ingar i nagon constellation med "jobbig individ" som jag kan osa ur mig till sa det inte "rinner over".

 

[Roheryn]

Jag har nyligen varit i den situationen - vi hade en inhyrd projektledare på jobbet som jag inte funkade något vidare med. Eftersom vi är ett konsultbolag som skall leverera projekt till våra kunder, och jag har något av en nyckelroll tillsammans med projektledaren, så är det viktigt att mina chefer får veta om det inte funkar. Jag har därför pratat rätt öppet med min teamledare och hans chef (dvs min chefs chef) om att det här funkar inte av två skäl: 1) Personkemin mellan mig och projektledaren är usel och 2) Projektledaren använder sig inte av den av oss utarbetade metodiken för den här typen av projekt. Därför är det lite viktigt att han och jag inte sätts ihop i några fler projekt (även om vi lyckades ro iland senaste projektet någorlunda med äran i behåll).

Nu var detta en tillfälligt inhyrd projektledare (alla våra egna var upptagna), så då blir det lite speciellt. Hade det varit en anställd kollega så hade jag nog varit lite försiktigare och mer inriktad på lösning av problemet. Nu blir ju liksom lösningen att vi inte anlitar den här personen igen...

 

[Kiwifrukt]

I mitt fall är det en kollega jag inte funkar med. Och jag märker att en annan kollega börjar märka det här. Det tråkiga är att den här andra kollegan ser bara personen en halvtimme om dagen i samband med lunchen, och då försöker jag och min tredje kollega som behöver stå ut med henne betydligt mer prata med andra. Jag fattar att det ser ut som om vi inte kommer överens och att det kanske till och med beror på mig, eftersom allt personen gör gör hon när vi är själva. På ett sätt vill jag ge min bild, på ett annat inte vara typen som pratar skit.

 

[Lager]

I mitt fall är det en kollega jag inte funkar med. Och jag märker att en annan kollega börjar märka det här. Det tråkiga är att den här andra kollegan ser bara personen en halvtimme om dagen i samband med lunchen, och då försöker jag och min tredje kollega som behöver stå ut med henne betydligt mer prata med andra. Jag fattar att det ser ut som om vi inte kommer överens och att det kanske till och med beror på mig, eftersom allt personen gör gör hon när vi är själva. På ett sätt vill jag ge min bild, på ett annat inte vara typen som pratar skit.

Vari ligger problemet med kollegan? Du behöver inte redogöra för det här, mer som en tankemodell för dig själv - är det arbetsrelaterat kanske det är lämpligt att ta upp med chefen? Är det bemötande eller någon annan problematik så kanske skyddsombudet? Eller är det mer att ni inte kommer överens?

Det är ok att inte älska alla. Men det får ju inte gå ut över jobbet så att det blir ett onödigt stressmoment. Varför vill du prata med lunchkollegan om irritationskollegan? Vad skulle det tillföra?

 

[MiniLi]

I mitt fall är det en kollega jag inte funkar med. Och jag märker att en annan kollega börjar märka det här. Det tråkiga är att den här andra kollegan ser bara personen en halvtimme om dagen i samband med lunchen, och då försöker jag och min tredje kollega som behöver stå ut med henne betydligt mer prata med andra. Jag fattar att det ser ut som om vi inte kommer överens och att det kanske till och med beror på mig, eftersom allt personen gör gör hon när vi är själva. På ett sätt vill jag ge min bild, på ett annat inte vara typen som pratar skit.

Det känns inte så relevant att prata med andra om det bara är för att ”förklara dig”. Då hade jag låtit det vara.
Tycker inte du ska oroa dig kring vad andra tänker om er situation.

 

[Raderad medlem 6459]

I mitt fall är det en kollega jag inte funkar med. Och jag märker att en annan kollega börjar märka det här. Det tråkiga är att den här andra kollegan ser bara personen en halvtimme om dagen i samband med lunchen, och då försöker jag och min tredje kollega som behöver stå ut med henne betydligt mer prata med andra. Jag fattar att det ser ut som om vi inte kommer överens och att det kanske till och med beror på mig, eftersom allt personen gör gör hon när vi är själva. På ett sätt vill jag ge min bild, på ett annat inte vara typen som pratar skit.

Absolut inte. Är det någon du ska tala med är det personen du faktiskt har problem med, ingen annan. Det kommer bara se skitkonstigt ut annars.

Om personen på fullaste allvar sitter och tittar på dig en hel dag kommer hen inte bli långvarig. Hen är ny på jobbet men jobbar inte, sånt märks.

 

[Kiwifrukt]

Vari ligger problemet med kollegan? Du behöver inte redogöra för det här, mer som en tankemodell för dig själv - är det arbetsrelaterat kanske det är lämpligt att ta upp med chefen? Är det bemötande eller någon annan problematik så kanske skyddsombudet? Eller är det mer att ni inte kommer överens?

Det är ok att inte älska alla. Men det får ju inte gå ut över jobbet så att det blir ett onödigt stressmoment. Varför vill du prata med lunchkollegan om irritationskollegan? Vad skulle det tillföra?

Både och skulle jag säga. Vi funkar inte alls rent personligt, och hon lägger sig i mitt jobb hela tiden. Utan anledning, varken chefen eller personen som haft hand om introduktionen har haft något att klaga på när det gäller min arbetsinsats.

Lunchkollegan började samtidigt som vi, men sitter i en annan del av byggnaden. Hon kommer med små antydningar dagligen om vår relation som får mig att misstänka att hon tror att det är jag som är problemet. Det är enda anledningen till att vilja "förklara mig", att jag känner mig anklagad för att inte vilja vara med människan när hon är en pain in the ass rent ut sagt när vi är själva.

Hon jobbar nästa vecka också, sen går våra semestrar om varandra så jag "slipper henne" i tre veckor.

 

[Kiwifrukt]

Absolut inte. Är det någon du ska tala med är det personen du faktiskt har problem med, ingen annan. Det kommer bara se skitkonstigt ut annars.

Om personen på fullaste allvar sitter och tittar på dig en hel dag kommer hen inte bli långvarig. Hen är ny på jobbet men jobbar inte, sånt märks.

Jag har ju inte suttit och glott på henne hela dagen, men varje gång jag har tittat åt det hållet har hon antingen tittat på mig eller suttit och pillat med sin privata mobil. Det kan ju vara en slump att hon bara råkat göra det när jag tittade till, eller så var det vad hon fick betalt för idag.

 

[Raderad medlem 6459]

Jag har ju inte suttit och glott på henne hela dagen, men varje gång jag har tittat åt det hållet har hon antingen tittat på mig eller suttit och pillat med sin privata mobil. Det kan ju vara en slump att hon bara råkat göra det när jag tittade till, eller så var det vad hon fick betalt för idag.

Min poäng är: sitter hon och fokuserar på dig istället för att arbeta så kommer hon inte bli långvarig. Det du beskriver är ju sjukligt konstigt så tids nog kommer flera att reagera på henne.

 

[Kiwifrukt]

Min poäng är: sitter hon och fokuserar på dig istället för att arbeta så kommer hon inte bli långvarig. Det du beskriver är ju sjukligt konstigt så tids nog kommer flera att reagera på henne.

Ja! Det är jättekonstigt. Och det är en (mycket) seriös arbetsplats, så jag kan inte ens förstå hur hon hamnade här från början. Däremot är jag lite orolig för hur hennes beteende påverkar min telefonskräck som blivit så himla mycket bättre. Att hon glor på mig är stressande nog, men att hon lägger sig i samtalen är riktigt jobbigt.

 

[Red_Chili]

Vid det fåtal tillfällen då det inte fungerat perfekt mellan mig och kollegor, då har jag enbart nämnt det om det på något vis varit så att den andres jobb påverkar mitt. Framförallt när jag var helt ny och de som skulle hjälpa mig ibland gjorde det på ett felaktigt sätt, då berättade jag (när chefen frågat hur det gått) så neutralt och sakligt som möjligt precis hur jag upplevt situationen.

När det varit annat som stört, tex att kollega inte verkat jobba ordentligt (vilket har hänt), då har jag litat på att det märks och att ledningen tar hand om det på ett korrekt sätt. Hittills har det fungerat utmärkt, men så har jag också märkt att vi har en fantastiskt bra chef, duktiga kollegor och de som har mest ansvar när chefen inte är på plats verkar vara precis rätt personer på rätt arbetsuppgifter. Det är sådant som gör att jag stortrivs och verkligen litar på kollegorna, och eftersom jag gör det så kan jag också lättare ha överseende med saker som inte fungerar perfekt. Visst finns det någon enstaka kollega som det inte klickar med alls, men då minimerar jag kontakten med kollega och ser till att hålla allt sakligt och proffsigt när vi behöver ha kontakt av någon anledning. Övrig tid pratar jag med favoritkollegorna, eller ingen alls (beroende på arbetsuppgift).

Om jag på nuvarande jobb hade hamnat i en situation då jag inte klarat av någon ny kollega, då hade jag om möjligt tagit upp det med aktuell kollega, därefter med någon högre uppsatt om det inte hjälpt. Förutsatt nu att det inte var mina egna hjärnspöken som ställde till det. Om jag tex är rädd att kollegas beteende på jobbet ska förstärka egen telefonskräck, då hade jag verkligen försökt bortse från kollega och jobbat för fullt på telefonskräcken på egen hand, eller med hjälp av psykolog.

 

[Sofie.S]

Vi hade en situation härom dagen på där vi var tre personal vid en måltid med barnen på förskolan. Den tredje personalen gjorde en sak som inte var så pedagogisk och min blick mötte den andra personalens blick. Efteråt kom hon fram och frågade mig hur jag uppfattade måltiden.
Men inget ”vad jobbig hon är” eller så.

 

[mandalaki]

Men nu har du väl skapat två trådar om samma person och dessutom tagit upp henne i en tredje. Har du försökt göra något åt problemet under tiden? Ju mer man pratar om ett problem, desto större växer det sig.

 

[Kiwifrukt]

Men nu har du väl skapat två trådar om samma person och dessutom tagit upp henne i en tredje. Har du försökt göra något åt problemet under tiden? Ju mer man pratar om ett problem, desto större växer det sig.

Tanken med tråden var från början rent allmän. Vi behöver inte diskutera min specifika kollega i den, utan mer hur man hanterar de där personerna som man måste fortsätta träffa. Det behöver inte vara en kollega. Att jag sen berättar ett exempel på när jag tycker att det har varit jobbigt, var inte meningen att det skulle ta över hela tråden. Någon annan kanske har en historia om en annan person de har haft problem med?

Tidigare har jag bara stött på ett fåtal personer jag verkligen inte kan med i hästkretsar och de personerna behöver jag inte träffa jämnt = lättare att undvika.

 

[Hyacinth]

Tanken med tråden var från början rent allmän. Vi behöver inte diskutera min specifika kollega i den, utan mer hur man hanterar de där personerna som man måste fortsätta träffa. Det behöver inte vara en kollega. Att jag sen berättar ett exempel på när jag tycker att det har varit jobbigt, var inte meningen att det skulle ta över hela tråden. Någon annan kanske har en historia om en annan person de har haft problem med?

Tidigare har jag bara stött på ett fåtal personer jag verkligen inte kan med i hästkretsar och de personerna behöver jag inte träffa jämnt = lättare att undvika.

Jag är proffsig, sköter mitt och struntar efter förmåga i det som irriterar mig. Jag har kollegor som är fantastiska. Och de som är...mindre fantastiska. Men vi är kollegor. Jag brukar trösta mig med att jag inte behöver leva med dem eller ligga med dem. Good enough.

 

[Kiwifrukt]

Vi kan för all del även vända på det. Någon kanske har en solskenshistoria där ni inte alls gillat en person först, men som ni sen kommit bra överens med?