Sonen fyller 3 sent i år,och jag velar och velar! Hade varit kul om det inte blir allt för stor åldersskillnad,så det blir lättare att anpassa aktiviteter,och att dom (förhoppningsvis) vill leka mycket tillsammans och ha roligt ihop.
Att avverka småbarnstiden snabbt har ju både sina för och nackdelar. Sonen har sovit hela nätter ca 1,5 år nu,såååå skönt efter en mycket tuff start där han vaknade varannan,var tredje timme enda tills han fyllde ett. Blir ju lite tungt att börja om,dels med det,men med mycket annat också. Nu är ju sonen lite självgående,äter själv,kan leka själv,har sina fasta sovtider osv. Samtidigt så älskade jag att vara gravid,och ha ett litet knyte som sov på bröstet,och jag vet att mer än två barn blir det inte,så blir det snart så är det avverkat sen,det blir ingen mer graviditet, nyföddmys,osv. Känns som jag vill suga lite mer på karamellen nästan.
Det passar oss bättre att vänta några år,mest pga ekonomin,men samtidigt så löser ju det sig iaf om det blir inom en snar framtid. Vi har ett lån som vi amorterar mycket på för att bli av med,det blir klart 2017. Vi har nyss köpt hus,och vissa saker skulle behöva göras i år,det kostar pengar och tar tid. Hästen kom nyss hem från fodervärd,och han kommer jag inte lämna bort igen,och det är dags att han kommer igång ordentligt och får lite utbildning,lättare att hitta någon som vill ta han på heltid någon månad på plats då.
Men det gnager att syskonen inte kommer ha någon glädje av varandra i lek och nöjen om sonen är 5-6 år. (Är ju ingen garanti att dom har det en då,men...)
Och samtidigt,ska vi börja om med allt när sonen är så stor? När vi varit blöjfria antagligen i flera år,när sonen går i förskoleklass/skola?
Ibland önskar jag att det bara blir en "olycka" så som sonen kom till så får naturen bestämma åt en istället.