Jag.
Jag tycker att man ofta möter en överdrivet dramatisk inställning till aborter, en inställning där det måste vara ett tungt beslut och en svår händelse. Det liknar inte min erfarenhet överhuvudtaget.
Jag har gjort en abort och fått ett barn. Jag minns inte ens hur gammal jag var när jag gjorde aborten, och jag minns tex inte vilken årstid det var. Jag hade inga direkta känslomässiga upplevelser varken före eller efter. Jag har aldrig någonsin gått och tänkt på det "barnet".
Med andra ord: jämfört med att få barn är en abort en väldigt liten händelse i livet.
Jag tycker också att det verkar väldigt mycket sämre att få barn förhastat, än att göra abort förhastat. Jag tycker alltså att det är underligt att resonera som att en abort måste vara så extremt genomtänkt, medan man skriver lättvindigt om att få barn. Jag tycker att det är väldigt vårdslöst mot både barnet och sig själv att ta så lätt på att bli förälder att man väljer att föda bara för att undvika en abort.
och har numera också en fin lillasyster på nästan 6 år. Själv gjorde jag allt jag tänkt men det blev istället i lite omvänd ordning dvs istället för plugga först så blev det plugga sen och ja, det funkar ju det med. 
