Hur höja medvetenheten om hur inavlade våra raser är?

Status
Stängd för vidare inlägg.

ildiko

Trådstartare
På avelsdata anges inavelsökningen som inavelsgrad.
Därför kan det stå att en hund har en inavelsgrad på 0% , 3.25%, 0.02% osv fastän de flesta hundar avlade inom sluten population snarare ligger runt 25%, dvs lika inavlade som om föräldrarna vore halvsyskon.
Majoriteten av valpar som föds i Sverige är alltså resultatet av en ganska hård incestuös avel vilket ses bla på att hundarna blir allt sjukare.
Ett skräckexempel är att Västgötaspetsen som för 15 år sedan låg i försäkringsbolagens Premiegrupp/riskgrupp 1 (klass 1) nu ligger i grupp 4.

P-E Sundgren som var genetisk sakkunnig i SKK påpekade detta för många år sedan, dvs att SKK gör sysslar med falsk marknadsföring av mycket grovt slag vilket resulterade i att han blev sparkad. Det finns en tystnads-kultur/hederskultur kring detta och jag träffar många uppfödare som blir ordentligt nertystade och scapegoatade om de tar upp detta.


Vad som är ännu mer problematiskt är att många uppfödare, även bland de som fött upp hundar under decennier TROR på att den inavelsgraden som anges i avelsdata är korrekt och än mer potentiella valp-köpare tror på det. Men det som anges är endast en inavelsökning.

Ex på min Schapendoes står det att inavelsgraden är 0.02%.
Hemlandets avelsdata räknar på alla kända generationer och då blir det drygt 19%. Men den verkliga inaveln ligger på 27%.
Det är inte bara hon, det är inte bara rasen. Det är resultatet av att det redan från början var så att de flesta raser startades upp med väldigt få individer som dessutom oftast redan var resultat av nära släktskapsavel.

Det verkar verkligen som att även erfarna uppfödare och hundägare till stor del tror att det som, på avelsdata, anges som "inavelsgrad" ÄR inavelsgraden eller åtminstone i närheten av det.
Hur ska vi få människor att förstå att så inte är fallet så att tillräckligt med åtgärder kan sättas in?

Det är ju helt avgörande för rasernas överlevnad och i förlägningen även tamhundens kapacitet att kunna delas upp i raser .
 
Inom min ras så är det mycket prat om genetisk inavelsgrad, och hur det skiljer sig mot "SKKs inavelsgrad". Det har uppkommit genom att personer har testat sina hundar, tex via Embark, sedan tagit upp testresultaten för diskussion i lämpliga rasforum och i trevlig ton informerat och diskuterat.

Jag kan inte minnas att någon av oss som har DNA-testade hundar har sagt speciellt mycket om andras hundar. Hade vi gjort det så hade folk lätt gått in i försvarsställning och diskussionerna hade dött på en gång. Det vi gör är att informera om våra hundar. Enbart. Då blir folk nyfikna och vill veta mer och vips så är en positiv spiral igång.

Min egna unghund är DNA-testad (Embark) och har enligt dem en genetisk inavelsgrad på 3%. På 10 generationer i stamtavlan ligger hon på 0,64% (det blir dock inte helt rättvisande då hon har många luckor i stamtavlan, redan från generation 5).

Min äldre, hon har 11,95% inavelsökning på 10 generationer. En hund i hennes stamtavla förekommer 37 gånger när man kollar på just 10 generationer. Det gör att om hon hade haft alla hundar helt obesläktade i stamtavlan, då hade hon haft 2046 olika hundar i stamtavlan. Istället har hon 461 olika hundar. Det är ett problem, absolut, och det finns absolut fler som henne i Sverige (om inte annat har hon faktiskt syskon ;) ).

MEN jag går ändå inte ut och pratar om andras hundar när jag diskuterar det här. Jag tar upp mina egna som exempel, och hänvisar till forskning, uttalanden från SKK m.m. vid behov. För faktum är att SKK nu pratar mycket om att man behöver bredda den genetiska inavelsbasen. De gör det, och arbetar nu för det. Är man engagerad inom SKK och/eller rasklubb så märks det tydligt.

Med andra ord: om du inte är medlem i SKK/rasklubb och håller dig uppdaterad om arbetet som görs nu, ta inte för givet att allt är dåligt på den här fronten. Jag upplever att det hänt massor(!) bara senaste året.
 
Vad som är ännu mer problematiskt är att många uppfödare, även bland de som fött upp hundar under decennier TROR på att den inavelsgraden som anges i avelsdata är korrekt

Det verkar verkligen som att även erfarna uppfödare och hundägare till stor del tror att det som, på avelsdata, anges som "inavelsgrad" ÄR inavelsgraden eller åtminstone i närheten av det.
Hur ska vi få människor att förstå att så inte är fallet så att tillräckligt med åtgärder kan sättas in?

Uppenbarligen rör vi oss i helt olika uppfödarkretsar, jag vet i n g e n uppfödare som är clueless nog att tro att den faktiska inavelsgraden är vad som uppges baserat på några få generationer.

Detta är en fråga som engagerar många uppfödare och de jag känner är väl insatta och gör vad de kan för att utöka -i vart fall undvika krympa- den genetiska variationen inom sin/sina raser.

Sen, nyfiket undrat.. Vad för "åtgärder" tänker du dig ska sättas in för att vända processen lite kvickt?

Inkorsning av andra raser gissar jag..
 
Inom min ras .....

Så varför skriver man följande i RAS för Saluki:
”Sedan förra RAS har svensk saluki-avel legat under målsättningen på ett årssnitt på 2,5 % i inavelsgrad.”

Har specialklubben också ”ett gammalt system” när de skriver sina dokument, medlemsblad osv?
En väldigt gammal skrivmaskin med på sätt och vis mer moderna än våra eftersom den ändrade inavelsgrad till inavelsökning...eller var det tvärtom?
Du vill inte säja något om medlet på rasen (så långt man vet nu) för att inge prata om någon?

Kan det möjligtvis vara så att SKK egentligen har möjlighet att kontakta webmastern på avelsdata och ändra ordet och att specialklubbarna drivs av personer som inte bara har en gammal skrivmaskin (den där märkliga som hade autokorrekt på ett enda litet ord) utan att säkert några av dem har en laptop.
Kanske är det så att det finns en avsikt med det helt enkelt.
Därför förstår inte en majoritet av uppfödarna att de ofta låter hundar, vars genetiska släktskap är motsvarande halvsyskon para sig och att det i många fall är betydligt värre än så.
För om de visste det så skulle fler människor protestera.
För det är ju levande varelser vi talar om här, levande varelser som tvingas in i degraderat MHC och onödigt mycket lidande.
Och om en inte bryr sig om de enskilda djuren så handlar det om raser av mycket stort kulturellt värde och i många fall samhällsnyttigt värde som en efter en blir utarmade på vad naturen behöver för att kunna upprätthålla vitalitet/fitness och undvika de inskränkningar på hälsa och mentalitet som närs släktskapsavel ger.

JA, det har hänt mycket bara sista året och framförallt sista veckorna.
Vi får se om de uppfödare som är beredda att städa upp får hjälp att göra det eller inte.
Annars kommer de flytta ut sina hundar från detta och börja frilansa tills uppfödare har möjlighet att göra vad som krävs
 
Uppenbarligen rör vi oss i helt olika uppfödarkretsar

Jag rör mig mestadels i de kretsar som VET hur det ligger till.
T,o,m här lockar jag till mig dem,
Det är bara det att en del av den kretsen vill fortsätta att slippa göra det som krävs för att stoppa den incestuösa aveln och en annan del vill göra det som krävs.

Jag interagerar mer med de som vill göra det som krävs (alltså enligt vetenskapen) och de möter motstånd av det mest vidriga slaget.

Men jag interagerar även med den vanliga uppfödaren eftersom jag har uppfödarutbildningar och fortbildning för uppfödare sedan många år.
Och hundägarna eftersom jag har kurser och utbildningar för och om hund sedan många år.
Och nej, gemene man vet inte hur illa det är.
Det finns en tystnadskultur, en hederskultur och att fel information matas ur trots att exempelvis den felaktiga och kraftigt missvisande informationen om ex den redovisade inavelsgraden har lyfts fram av flera sakkunniga. Det finns absolut inget sätt att minska inavelsgraden eller ens stanna upp den annat än tillfälligt inom en sluten population.

Jamen såklart måste man skapa flöden. Går inte att minska inavelsgraden i en sluten population.
Vad är dina tips? Åka utomlands och para med en hund som också är nära släkt med större delar av populationen?
 
Jag undrar också.
Det är så enkelt att vara emot. Men lite svårare att komma med konstruktiva teorier och tips.

Konstruktiva ideer? Jag praktiserar konstruktiva ideer i teori och praktik sedan väldigt många år och samarbetar med människor kring det. Innanför SKK och såklart utanför byggs genbanker. Utanför och utanför byggs metoder att stabilisera mentala och exteriöra egenskaper utan incest som verktyg.

Tipset är såklart att inte bara minska ökningen, inte bara stanna upp den (0%) utan att få ner dem under SKKs rekommendation på 6.25% ..
Det går inte att minska inaveln inom en sluten population. Det måste öppnas upp flöden, någon punktinsats här och där som kosmetika när grannlandet förbjuder rasen eller när det kommer in någon motion till rikstagen som nu nyligen räcker inte. Det äts upp betydligt snabbare än man är beredd att sätta in nytt blod.
Det krävs att man öppnar upp ett flöde eftersom det inte går att rädda en ras utan att också rädda hundens förutsättningar att kunna delas in i raser för huvud taget.

Nu med stundande lågkonjuktur; vilka raser är det som kommer överleva om det nu är så att det tas massa kullar som inte måste tas för att hålla rasen upprätt?
Då måste ju ett visst antal kullar tas, det vet ni och det vet jag.

Man har lyckas restaurera raser efter tidigare kriser såsom krig, men många gick också förlorade.
Och det man måste göra i efterhand kräver så stora insatser att det blir svårt att behålla egenskaperna stabila (exteriöra, mentala).

Även utan detta, dvs under lång tid har läget vart akut
Man måste ta in så pass mycket att man slipper att plötsligt hamna i ett läge där man skulle behöva ta in så mycket att raserna knappast kan bevaras.
Det är verkligen i 11:e timmen nu. Vi behöver blir fler som kämpar för att raserna ska finnas kvar eller åtminstone att majoriteten av hundar ska tåla att separeras i raser.

Vad vill de som vet hur illa det redan är men tycker att det är okej att fortsätta höja rasens inavelsgrad ? Och varför låter de inte webmastern ändra det där ordet som gör att majoriteten av hundägare tror att deras hundar inte är i närheten av att vara resultatet ens för kusinparningar?

Tänker er en ras som har ett genomsnitt 25%(COI)
Hur stor del av populationen skulle behöva öppnas bara för att ökningen ska stanna upp?
Och hur mycket skulle behövas vara öppet för att komma ner till 6.25%
Ja, det finns andra åtgärder också, men som ni vet så har det inte på långa vägar räckt. Det hjälper inte att åka till andra sidan jorden och para om hunden där är nära släkt. Det hjälper att resa om man tar in founders, men sådant är inte tillgängligt för de flesta raser och i den graden det görs så görs det uppenbarligen för lite.

Det är inte frågan om korsparningar eller inte.
Det är frågan om att göra matematiken här, hur mycket behövs för att det inte, inom en snar framtid kommer behöva göras så mycket att det inte längre är tal om några hundraser men kanske typer?

Vill man ha kvar hundraserna så behöver man förstå hur mycket av flöde som behöver komma in i en ras för att
1. Stanna upp ökningen
2. Backa ner till under 5% (COI)

Man behöver ta till sig och lära sig hur man stabiliserar egenskaper i en population utan nära släktskapsavel som verktyg.

För den som är beredd att göra det finns stöd och hjälp. Det finns nu flera aktionsgrupper, nya internationella föreningar och mer.
Folk kommer försöka rädda det som finns, med eller utan de etablerade maktsstrukturerna som till varje pris vill är beredda att använda fortsatt inavel som verktyg.

För jag är FÖR att hålla tamhunden i ett sådant skick att det går att selektera i aveln utan att nya problem uppstår.
För själva iden bakom avel är ju att selektera och då behöver man ett mycket bättre utgångsläge än detta.
MYCKET bättre.


.
 
Så varför skriver man följande i RAS för Saluki:
”Sedan förra RAS har svensk saluki-avel legat under målsättningen på ett årssnitt på 2,5 % i inavelsgrad.”

Har specialklubben också ”ett gammalt system” när de skriver sina dokument, medlemsblad osv?
En väldigt gammal skrivmaskin med på sätt och vis mer moderna än våra eftersom den ändrade inavelsgrad till inavelsökning...eller var det tvärtom?
Du vill inte säja något om medlet på rasen (så långt man vet nu) för att inge prata om någon?

Kan det möjligtvis vara så att SKK egentligen har möjlighet att kontakta webmastern på avelsdata och ändra ordet och att specialklubbarna drivs av personer som inte bara har en gammal skrivmaskin (den där märkliga som hade autokorrekt på ett enda litet ord) utan att säkert några av dem har en laptop.
Kanske är det så att det finns en avsikt med det helt enkelt.
Därför förstår inte en majoritet av uppfödarna att de ofta låter hundar, vars genetiska släktskap är motsvarande halvsyskon para sig och att det i många fall är betydligt värre än så.
För om de visste det så skulle fler människor protestera.
För det är ju levande varelser vi talar om här, levande varelser som tvingas in i degraderat MHC och onödigt mycket lidande.
Och om en inte bryr sig om de enskilda djuren så handlar det om raser av mycket stort kulturellt värde och i många fall samhällsnyttigt värde som en efter en blir utarmade på vad naturen behöver för att kunna upprätthålla vitalitet/fitness och undvika de inskränkningar på hälsa och mentalitet som närs släktskapsavel ger.

JA, det har hänt mycket bara sista året och framförallt sista veckorna.
Vi får se om de uppfödare som är beredda att städa upp får hjälp att göra det eller inte.
Annars kommer de flytta ut sina hundar från detta och börja frilansa tills uppfödare har möjlighet att göra vad som krävs
Vad är det du stör dig på när det gäller RAS för saluki? Att inte varenda uppfödare, hela tiden, avlar för 0% inavelsökning? Vet du hur RAS-dokumenten tas fram och hur ofta de uppdateras? Vilka problem tänker du att saluki har pga inavel?

Jag kan absolut prata om hur rasen är generellt, i snitt hit och dit osv, men jag pekar inte ut specifika hundar/kullar/uppfödare i onlinediskussioner där man vill hitta dåliga exempel. Är det för dig ett problem?
 
Vad är det du stör dig på när det gäller RAS för saluki?

Nej, nej....det som stör mig är att man medvetet, omedvetet och på hela skalan däremellan använder fel ord vilket resulterar i att massorna inte är i närheten av att förstå hur hårt inavlade hundarna är.
Massorna tror att det som SKK och specialklubbarna säjer är inavelsgraden i en viss kombination eller i rasen överlag är i närheten av att vara sanningen. Det gäller överlag för hela organisationer där sluten population är praxis. Absolut inte bara Salukis!! De andra gör i princip likadant, dvs "Vi är medvetna och det är alla andra också" men att man matar ut fel information genom att döpa om "inavelsgrad" till "inavelsökning" varav de flesta tror att man sitter lugnt i båten vad gäller rasernas möjlighet till långsiktig överlevnad och att man inte är i närheten av att förstå att de gener man förlorar för varje generation går just förlorade.


Det räcker absolut inte med att varje kull som tas skulle ha 0% i ökning. Inte på långa vägar.
 
Förstår inte varför du eldar upp dig så mycket angående det här när du inte ens avlar inom renrasaveln eller någonsin kommer göra det.

Jag är väldigt mån om att tamhundens kapacitet ska kunna vara i ett skick där vi har möjlighet att dela upp dem i raser.
Detta bland annat därför att jag själv har väldigt specifika behov beträffande egenskaper och det finns ju väldigt många andra som har det av olika anledningar.
För hundarna själv är det bra eftersom det höjer chanserna för att rätt hund hamnar i rätt sammanhang.
Det är alltså väldigt angeläget att bevara raser såsom jag ser det.

Vad är skillnaden mellan rasavel och renrasavel?
Vad är det som är "rent", enligt dig?

Ras är inte beroende av annat än det står i ordböckerna. I annat fall skulle ni inte behöva skriva "renras". Right?
Rent för mig är friskt, långlivat, hållbart.

Rent är för mig att ge naturen de förutsättningar som behövs.
Avel är för mig att kunna ha valet att selektera utan att det skapar problem i form av att det ex finns enormt vackra brukshundar där över 60% har hjärtproblem och att MHC är så knappt att man inte kan avgöra vad som är vad när de autoimmuna sjukdomstillstånden ökar explosionsartat även i raser man trodde var friska.

Det handlar inte om bara mitt behov av hund.
Jag blir jätteledsen över att ex Västgötaspetsen gått från Riskgrupp 1 till riskgrupp 4 på bara 15 år även om jag inte själv inte behöver just västgötaspetsar.
Det finns många raser som jag har personlig koppling till och verkligen blir så enormt ledsen när jag ser hur de blöder ut.

Tamhunden är det djuret som, i särklass, är mest domesticerat och det fina är också att de var delaktiga i domesticeringen tusentals år innan den egentliga domesticeringen.
Det gör helt enkelt ont i mig att vi tvingar in dem att födas under incestuösa förhållanden och ta konsekvenserna av det.

Vi kan inte rädda en ras utan att rädda tamhundens kapacitet att hållas i raser. Därför bryr jag mig.
 
Redan för flera år sen diskuterades den faktiska inavelsgraden och inavels% som angavs på avelsdata, det är på intet sätt nytt. Det man får tänka på är att det verkligen gått framåt inom DNA forskningen och många inte hängt med. Det bästa är att informera utan att skuldbelägga, folk har inte haft verktygen som kommit idag. Det var inte heller superlänge sen man faktiskt inavlade (med riktigt nära släkt) med flit för att förstärka egenskaper och i många andra länder gör man det fortfarande utan att det höjs på ögonbrynen.
Vi har ju faktiskt kommit ifrån detta gamla tänk så då är det bara en tidsfråga innan vi implementerar nya verktyg tänker jag.
Det inte så att folk stått och målat in sig i ett hörn med flit, utan man har bara inte vetat bättre

Att raser har höga inavelsnivåer är inget nytt fenomen, det är egentligen ganska sent man blivit medveten om de negativa effekterna av inavel. Att det är 11e timmen är lite att ta i när det förr i tiden var betydligt vanligare med stora avelsmatadorer (tyvärr förekommer der fortfarande) med att man i generationer använde nära släktskaps parningar för att renodla en egenskap/utseende man ville ha. Dagens uppfödare har "ärvt" den aveln, tex att det svårt om inte nästan omöjligt att inte hitta en populär hane i många stamtavlor som verkade för nåt decennium sen i olika raser för det var så man avlade då. Visst finns avelsmatadorer idag också men "alla" parar ju inte med den utan det finns en motvikt där uppfödare letar nytt blod, importerar och söker upp oanvända hanar hos gemene man på ett annat sätt än vad som gjorts tidigare (eller vad man kunnat göra innan it eran). En del uppfödare har svårt att ta till sig nytt tänk för det gamla har alltid fungerat bra, det finns mycket kunskap hos äldre uppfödare också och de kan oftast rabbla stamtavlor på över tio generationer i sömnen. Verktyget att faktiskt testa den verkliga inavelsgraden är relativt nytt och allting nytt tar ett tag att implementera.

Även om läget är långt ifrån bra så blir det inte bättre av att gå till angrepp mot en hel uppfödarkår, folk som känner sig attackerade tar sällan till sig det man vill öppna deras medvetande för.
Diskussionen om utkorsning, om inavelstrender och om snäva avelsbaser finns idag på ett helt annat sätt än för tex bara fem år sen. Det krävs mycket information, mycket artiklar, många forum där det sprids för att det ska nå folks medvetande och de ska börja tänka nytt när då många gärna slår ifrån sig och tänker att det där gäller inte mig.
Det finns ju också mycket som görs idag som man inte hade förutsättningar att göra på samma sätt förr; man importerar, tar semin från utlandet, letar nya linjer, letar genetiskt värdefulla individer, påtalar vikten av att använda många individer i aveln och att även en medioker hund kan ha ett stort avelsvärde. Att det är positivt med variation inom rasen istället för att sträva efter så lika hundar som möjligt. Det pratas om egenskaper och inte bara utseende.
Att ändra flera decennier (kanske uppemot sekels) av felaktigt avelstänk det görs inte med skrika högt om hur fel allt är idag då även om det kan tyckas gå frustrerande långsamt så har saker hänt. Nånstans måste man även ge en eloge till en hel del uppfödare, rasentusiaster och nytänkare som orkat/orkar jobba i motvind med att informera, att tänka utanför boxen i sin avel och sprider sina idéer.
 
Nej, nej....det som stör mig är att man medvetet, omedvetet och på hela skalan däremellan använder fel ord vilket resulterar i att massorna inte är i närheten av att förstå hur hårt inavlade hundarna är.
Massorna tror att det som SKK och specialklubbarna säjer är inavelsgraden i en viss kombination eller i rasen överlag är i närheten av att vara sanningen. Det gäller överlag för hela organisationer där sluten population är praxis. Absolut inte bara Salukis!! De andra gör i princip likadant, dvs "Vi är medvetna och det är alla andra också" men att man matar ut fel information genom att döpa om "inavelsgrad" till "inavelsökning" varav de flesta tror att man sitter lugnt i båten vad gäller rasernas möjlighet till långsiktig överlevnad och att man inte är i närheten av att förstå att de gener man förlorar för varje generation går just förlorade.


Det räcker absolut inte med att varje kull som tas skulle ha 0% i ökning. Inte på långa vägar.
Alltså, ska man vara sån: De flesta hundägare läser inte några RAS-dokument. Inte heller kollar de på hunddata/avelsdata. De har ingen koll på vad inavelsgrad är heller för den delen, eller inavelsökning.

Min fråga kvarstår dock: Vilka problem ser du med själva faktumet inavel hos hundarna?Djur generellt är ju väldigt tåliga när det gäller sådant, det är inte som att "Oj nu gör vi en halvsyskonparning och då blir alla hundarna missbildade eller infertila".

Däremot finns det ju absolut ett problem om det är så att alla hundar är släkt med varandra och det dyker upp hälsoproblem. Jag tänker att om man kombinerar ett stort antal hundar i avel med ordentlig dokumentation kring hälsa, då kan man ta bort hundar med hälsoproblem ur aveln och så finns det fortfarande hundar kvar att avla på.
 
Jag rör mig mestadels i de kretsar som VET hur det ligger till.
T,o,m här lockar jag till mig dem,
Det är bara det att en del av den kretsen vill fortsätta att slippa göra det som krävs för att stoppa den incestuösa aveln och en annan del vill göra det som krävs.

Jag interagerar mer med de som vill göra det som krävs (alltså enligt vetenskapen) och de möter motstånd av det mest vidriga slaget.

Men jag interagerar även med den vanliga uppfödaren eftersom jag har uppfödarutbildningar och fortbildning för uppfödare sedan många år.
Och hundägarna eftersom jag har kurser och utbildningar för och om hund sedan många år.
Och nej, gemene man vet inte hur illa det är.
Det finns en tystnadskultur, en hederskultur och att fel information matas ur trots att exempelvis den felaktiga och kraftigt missvisande informationen om ex den redovisade inavelsgraden har lyfts fram av flera sakkunniga. Det finns absolut inget sätt att minska inavelsgraden eller ens stanna upp den annat än tillfälligt inom en sluten population.

Jamen såklart måste man skapa flöden. Går inte att minska inavelsgraden i en sluten population.
Vad är dina tips? Åka utomlands och para med en hund som också är nära släkt med större delar av populationen?
För vilket regi har du uppfödarutbildningar och fortbildning, SKK?
 
Även om läget är långt ifrån bra så blir det inte bättre av att gå till angrepp mot en hel uppfödarkår,

Jag går absolut inte till angrepp på en hel uppfödarkår. Tvärtom! Jag vill att de som vill göra jobbet också ska få göra det.
På ett sätt som gör skillnad, dvs inte bara kosmetika.
Jag går till angrepp på den tystnads-kultur som finns. Och myter om att hundar inte far illa av inavel.
Jag tycker att man ska presentera saker på ett sätt som gemene man kan förstå, i sammanhanget inte minst att man nämner saker vid rätt ord. Det är inte en liten detalj att man på avelsdata och i många andra samanhang där uppfödare och valpköpare förväntar sig korrekta uppgifter byter ut ordet "inavelsökning" mot "inavelsgrad
 
Alltså, ska man vara sån: De flesta hundägare läser inte några RAS-dokument. Inte heller kollar de på hunddata/avelsdata. De har ingen koll på vad inavelsgrad är heller för den delen, eller inavelsökning.

Min fråga kvarstår dock: Vilka problem ser du med själva faktumet inavel hos hundarna?Djur generellt är ju väldigt tåliga när det gäller sådant, det är inte som att "Oj nu gör vi en halvsyskonparning och då blir alla hundarna missbildade eller infertila".

Däremot finns det ju absolut ett problem om det är så att alla hundar är släkt med varandra och det dyker upp hälsoproblem. Jag tänker att om man kombinerar ett stort antal hundar i avel med ordentlig dokumentation kring hälsa, då kan man ta bort hundar med hälsoproblem ur aveln och så finns det fortfarande hundar kvar att avla på.

Exakt, de flesta lyssnar bara på vad någon sagt som i sin tur lyssnar på vad någon sagt. Det är därför det är viktigt det som skrivs i RAS, på avelsdata mm. Att begreppen blir rätt oavsett om det är med flit eller inte som det blivit fel.

Varifrån har du fått att de andra arterna förutom människa generellt inte far illa av inavel?
Lyssnat på någon som sagt det för att denne lyssnat på någon som sagt det?

Exakt! Avel är att selektera.
Och vad är grundförutsättningen för att selektera inom en population utan att skapa nya problem?
 
Vadå själv?
Det är inte jag som påstår att jag åker runt och håller uppfödarföreläsningar/ fortbildning.
Så du är en privat aktör som föreläser, troligen för de som redan lockas av blandraskonceptet.

Ok. Jag vet inte vad du gör, nu vet jag att du inte gör det.
Ja, jag är en privat aktör nu för tiden. Har inte avlat inom SKK sedan slutet av 2003.
Nä, över 90% av dem är sådana som föder upp inom SKK och väldigt gärna vill göra det.
Jag ser minst lika sorgliga trender utanför SKK, fast på annat sätt.
Ex så hetsar man ganska hårt till färgaveln inom Labradoodles genom att ex sälja valpar av en viss färg till högre pris.
Och där inom flerrasaveln finns också en stark kultur av att tro att allt ordnar sig bara föräldrarna är av olika ras (även om det nowdays är väldigt mycket vanligare att både uppfödare som söker hund att kombinera sin hund med och potentiella valpköpare kräver att föräldrardjuren är fritestade från de sjukdomar som utgör en riskfaktor i de specifika fallen).
Och EXTREM matadoravel inom exempelvis den icke SKK-reggade populationen av BC.
Så problemen finns både för den aveln som bedrivs inom sluten population och över rasgränser.
De ser bara ut på lite olika sätt.
Och möjligheterna finns också i båda dessa grupper. Bara att de ser ut på lite olika sätt.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

  • Låst
Hundavel & Ras På avelsdata anges inavelsökningen som inavelsgrad. Därför kan det stå att en hund har en inavelsgrad på 0% , 3.25%, 0.02% osv fastän de...
Svar
11
· Visningar
2 274
Senast: Hedinn
·
  • Låst
Hundavel & Ras Vi har ett läge där släktskapsgraden ökar i våra raser vilket ger ännu mer anledning att selektera hår vilket i sin tur, överlag, ger...
13 14 15
Svar
292
· Visningar
22 986
Senast: Hedinn
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp