ildiko
Trådstartare
På avelsdata anges inavelsökningen som inavelsgrad.
Därför kan det stå att en hund har en inavelsgrad på 0% , 3.25%, 0.02% osv fastän de flesta hundar avlade inom sluten population snarare ligger runt 25%, dvs lika inavlade som om föräldrarna vore halvsyskon.
Majoriteten av valpar som föds i Sverige är alltså resultatet av en ganska hård incestuös avel vilket ses bla på att hundarna blir allt sjukare.
Ett skräckexempel är att Västgötaspetsen som för 15 år sedan låg i försäkringsbolagens Premiegrupp/riskgrupp 1 (klass 1) nu ligger i grupp 4.
P-E Sundgren som var genetisk sakkunnig i SKK påpekade detta för många år sedan, dvs att SKK gör sysslar med falsk marknadsföring av mycket grovt slag vilket resulterade i att han blev sparkad. Det finns en tystnads-kultur/hederskultur kring detta och jag träffar många uppfödare som blir ordentligt nertystade och scapegoatade om de tar upp detta.
Vad som är ännu mer problematiskt är att många uppfödare, även bland de som fött upp hundar under decennier TROR på att den inavelsgraden som anges i avelsdata är korrekt och än mer potentiella valp-köpare tror på det. Men det som anges är endast en inavelsökning.
Ex på min Schapendoes står det att inavelsgraden är 0.02%.
Hemlandets avelsdata räknar på alla kända generationer och då blir det drygt 19%. Men den verkliga inaveln ligger på 27%.
Det är inte bara hon, det är inte bara rasen. Det är resultatet av att det redan från början var så att de flesta raser startades upp med väldigt få individer som dessutom oftast redan var resultat av nära släktskapsavel.
Det verkar verkligen som att även erfarna uppfödare och hundägare till stor del tror att det som, på avelsdata, anges som "inavelsgrad" ÄR inavelsgraden eller åtminstone i närheten av det.
Hur ska vi få människor att förstå att så inte är fallet så att tillräckligt med åtgärder kan sättas in?
Det är ju helt avgörande för rasernas överlevnad och i förlägningen även tamhundens kapacitet att kunna delas upp i raser .
Därför kan det stå att en hund har en inavelsgrad på 0% , 3.25%, 0.02% osv fastän de flesta hundar avlade inom sluten population snarare ligger runt 25%, dvs lika inavlade som om föräldrarna vore halvsyskon.
Majoriteten av valpar som föds i Sverige är alltså resultatet av en ganska hård incestuös avel vilket ses bla på att hundarna blir allt sjukare.
Ett skräckexempel är att Västgötaspetsen som för 15 år sedan låg i försäkringsbolagens Premiegrupp/riskgrupp 1 (klass 1) nu ligger i grupp 4.
P-E Sundgren som var genetisk sakkunnig i SKK påpekade detta för många år sedan, dvs att SKK gör sysslar med falsk marknadsföring av mycket grovt slag vilket resulterade i att han blev sparkad. Det finns en tystnads-kultur/hederskultur kring detta och jag träffar många uppfödare som blir ordentligt nertystade och scapegoatade om de tar upp detta.
Vad som är ännu mer problematiskt är att många uppfödare, även bland de som fött upp hundar under decennier TROR på att den inavelsgraden som anges i avelsdata är korrekt och än mer potentiella valp-köpare tror på det. Men det som anges är endast en inavelsökning.
Ex på min Schapendoes står det att inavelsgraden är 0.02%.
Hemlandets avelsdata räknar på alla kända generationer och då blir det drygt 19%. Men den verkliga inaveln ligger på 27%.
Det är inte bara hon, det är inte bara rasen. Det är resultatet av att det redan från början var så att de flesta raser startades upp med väldigt få individer som dessutom oftast redan var resultat av nära släktskapsavel.
Det verkar verkligen som att även erfarna uppfödare och hundägare till stor del tror att det som, på avelsdata, anges som "inavelsgrad" ÄR inavelsgraden eller åtminstone i närheten av det.
Hur ska vi få människor att förstå att så inte är fallet så att tillräckligt med åtgärder kan sättas in?
Det är ju helt avgörande för rasernas överlevnad och i förlägningen även tamhundens kapacitet att kunna delas upp i raser .