Hur hård får man vara utan att vara dum?

[mian1]

Jag vill inte leka med grannens barn!!!!! Bara för att jag tycker om mitt eget barn och leker med henne så vill jag inte ha andras barn här. Om de kommer för att leka med min dotter eller är inbjudna på besök är det en annan sak. Min dotter är 3,5 år och grannen har en tös som är 7. Den tjejen gör allt för att få leka med mig. För min dotter är hon inte intresserad av. Hon är uttråkad för att det inte finns så mycket att göra på landet och för att hennes egen mamma nästan aldrig går ut. Men det är inte mitt fel. Hon är påflugen, tjatig, tämligen ouppfostrad, livrädd för alla djur och uppkäftig. Jag gillar henne INTE!!!!
När hon dyker upp vid stallet eller hagarna så fort hon ser mig säger jag att jag inte har tid och lust att ta hand om andras barn och så försöker jag att i möjligaste mån igonerera henne utan att vara otrevlig. Hon skriker och gapar, flaxar omkring och är hemskt upprörd varför "hon" (min dotter) får vara med och borsta och rida hästarna. Eftersom vägen som går förbi utanför min gård är allmän så kan jag inte hindra henne från att stå där, men det är grymt irriterande. Någon gång har jag tagit med hunden ut för att jag vet att tjejen är livrädd för hundar Har självklart haft hunden ordentligt bunden och det är en snäll och mycket barnvänlig hund som inte skulle göra en fluga förnär, men det håller granntjejen på avstånd.

Hur mycket surkärring kan man vara utan att gå över gränsen? (Jag vet att det är dumt att skrämma små barn med hundar, det har bara hänt en eller två gånger då jag varit riktigt, riktigt trött... )

 

[Skogstrollet]

Sv: Hur hård får man vara utan att vara dum?

Öhm det där var nog ganska långt över gränsen för att vara surkärring...

När hon dyker upp vid stallet eller hagarna så fort hon ser mig säger jag att jag inte har tid och lust att ta hand om andras barn och så försöker jag att i möjligaste mån igonerera henne utan att vara otrevlig.

Mot BARNET...? (som förmodligen inte fattar bättre)

Varför inte ta diskussionen med jäntans (vuxna) mamma istället och be henne hålla flickan borta om hon nu är så jobbigt?

 

[mian1]

Sv: Hur hård får man vara utan att vara dum?

Mamman blir bara nervös. Hon vågar knappt prata med mig om vi träffas vid brevlådan. Och jag är inte speciellt farlig. Så mamman funkar inte och barnen har ingen respekt för henne. Smidigast hade varit om tjejen bara gett sig och insett att jag inte kommer att leka med henne.

Jag vet att flickan är liten och inte förstår bättre, men jag vill bara att hon ska ge upp. Vill inte bjuda in henne och underhålla henne för du kommer jag ju att uppmuntra henne att vara hos oss. Jag är inte arg och otrevig för även om hon är ouppfostrad så är det inte hennes fel. Och jag kan inte och orkar inte ansvara för henne också, särskillt som hon inte lyssnar. Jag har fullt upp med min dotter och med djuren och är dessutom gravid. Vi har en djup brunn på gården som en större barn kan öppna och trilla ner i om de vill (finns spärr på locket, men den är öppningsbar), hästarna är inga ridskoleponnys, klättrar man upp på loftet är det fritt fall 3 meter till betonggolvet osv. Mamman vet att vi har en massa farligheter här, men barnen lyder inte henne och hon går som sagt i stort sett aldrig ut.

 

[Mirre]

Sv: Hur hård får man vara utan att vara dum?

Det bästa är nog att prata med föräldrarna.
Tjejen är nog som hon är för att hon vill ha uppmärksamhet.
Kanske är det ingen hemma som bryr sig om henne

 

[Trygg]

Sv: Hur hård får man vara utan att vara dum?

Och uppenbarligen inte på granngården heller...

 

[mian1]

Sv: Hur hård får man vara utan att vara dum?

Vi sa tydligt ifrån till föräldrarna när familjen flyttade in. Och grannen har varit på dem i omgångar om att barnet river ner och förstör på hans uppfart, även efter tillsägning. Att barnen klättrar på timmerhögar, åker bobbycar på bilvägen där det kör timmerbilar och sikten är obefintlig. Mamman blir jättenervös, håller barnen inne en vecka och sedan är det som förut igen.

Finns det inget sätt att kunna prata med en 7-åring om att hon inte får vara på vår gård??? Utan att vara en surkärring. För inte ska man behöva ta hand om alla andras barn och ha dem hemma hos sig om man inte vill det?
Jag ÄR inte otrevlig mot henne och att jag "inte vill och kan ta hand om andras barn" är inte alls ordagrant vad jag säger till henne. Jag ber henne vänligt att gå hem och talar om att hon skrämmer djuren när hon skriker och hoppar så. Talar om att jag inte vill att hon (+ ev. kompisar) ska gå in i mitt stall eller i mina uthus.

 

[bliss]

Sv: Hur hård får man vara utan att vara dum?

Om det är så illa att barnen nästan är vind för våg hade jag gjort en påringning hos soc. Om inte annat så kanske mamman får stöd i att uppfostra och ta hand om sina barn.

 

[mian1]

Sv: Hur hård får man vara utan att vara dum?

...och ang. mamman... Om man ska tro på grannskvallret så lider mamman av ångest och depressioner och det var därför som familjen flyttade ut på landet. Hon har haft någon form av anpassat jobb en kortare tid, men nu har hennes bil inte lämnat hemmet på flera veckor och en grannfamilj sköter hämtning och lämning av barnen på skolan.
Så kan jag på ett bra sätt få flickan att själv låta mig vara ifred tror jag att det är att föredra framför att ge mamman mer problem. Pappan jobbar på annan ort.

 

[Miao]

Sv: Hur hård får man vara utan att vara dum?

Jag kan inte ge dig något bra råd på hur du ska göra, men jag kan bara ge dig styrketankar och säga att jag står på din sida!

Och tanken "men det är ju bara ett barn" som kanske kan ge dåligt samvete, kan du stoppa undan tycker jag. Likväl som att jag inte tycker att man kan säga "jag hatar barn" (eftersom alla barn är individer), så ska man inte heller behöva känna sig tvungen att gilla alla barn! Det ÄR tillåtet att tycka illa om vissa barn, du måste inte älska alla! Och du har rätten att bestämma vem som ska vara med dig/vara på din gård, vilken ålder personen än har!

Jag tycker du gör rätt i att, om tjejen inte tar tillsägelser, vara neutral/ignorerande när hon kommer. Men även tycker jag att du återigen ska ta kontakt med barnets mamma och be henne hålla sin dotter borta fran din gård.

Och, som var förslag från någon, kanske även slå en pling till socialen om det känns som att så små barn lämnas vind för våg...? Det är det enda jag tycker att du har "skyldighet" att göra, DU ska inte behöva bli någon extramamma eller extrakompis till denna tjej! Man MÅSTE inte ta till sig alla barn som kommer i ens väg!

Som sagt, stå på dig, trots att det ofta verkar vara tabu att säga att man inte vill tycker om vissa barn...

 

[Mammadutt]

Sv: Hur hård får man vara utan att vara dum?

Kan du skriva ett brev till mamman? Hon kanske tycker det är otroligt jobbigt att bli konfronterad... men lägg det på himla fint sätt... för en deprimerad, ångestbenägen person mår nog illa redan....

Hon tar säkerligen åt sig av allt som en himla kritik så det bästa är kanske att bara skriva att barnet inte får störa dig då du hanterar djuren för de kan vara barnilska att hon är välkommen TILLSAMMANS med sin mamma men inte själv utan målsman?

Svårt det där...

 

[Mimsan]

Sv: Hur hård får man vara utan att vara dum?

Barn är ju produkter av sin omgivning. Jag förstår din frustration, men tycker ändå att du ska ta det med mamman i första hand. Säg att du kommer att bli sträng mot hennes dotter om hon inte tar sitt föräldraansvar och håller henne borta. Funkar inte det får du säga det till flickan. Inte otrevligt, utan att skrämmas med hund, men rakt på sak: "Jag vill inte att du ska vara här. Gå hem!”.

Det är synd på flickan, men det är inte ditt ansvar att passa på henne.

 

[mian1]

Sv: Hur hård får man vara utan att vara dum?

Inte otrevligt, utan att skrämmas med hund, men rakt på sak: "Jag vill inte att du ska vara här. Gå hem!”.

Då jag hade hunden med var när jag var "nygravid" och mådde pyton, var trött och hade ständig huvudvärk. Såg då flickan leka i diket utanför stallet och jag orkade bara inte med henne. Jag har ofta hundarna med i stallet - det är ju ändå vår gård och hundarna är mina följeslagare - men just då tog jag hunden med mig med mening. Att slippa höra allt tjat och slippa känna mig som en skurk när jag bara vill skrika "GÅ HEM!!!!" När hunden var med i stallet nöjde hon sig med att ropa lite om hur äckliga mina hundar är, hur ful min dotter är och lite sånt innan hon gav upp och gick hem till sig.

Ska försöka få tag på mamman!

 

[bubbel]

Sv: Hur hård får man vara utan att vara dum?

(Jag vet att det är dumt att skrämma små barn med hundar, det har bara hänt en eller två gånger då jag varit riktigt, riktigt trött... )

Hahaha!

Men alltså.. om hon håller på och säger att dina hundar är äckliga och att din dotter är ful så tycker jag att du ska säga precis det du tänker att "Jag vill inte att du ska vara här (för att du hoppar och skriker och kallar mina hundar/mitt barn dumma saker) gå hem med dig!"

Det är inte svårare än så. Men sedan kan jag tycka synd om barnet med en sån mamma! Så jag hade nog sagt till henne när hon kommer att "Om du ska vara här så måste du prata tyst, du får inte hoppa eller flaxa runt och du får verkligen inte säga elaka saker om mina hundar/mitt barn". Så fort hon gör något av de sakerna så skickar du hem henne. "Nu hoppar du som jag sa att du inte fick göra, nu får du gå hem".

 

[Druvan]

Sv: Hur hård får man vara utan att vara dum?

(Jag vet att det är dumt att skrämma små barn med hundar, det har bara hänt en eller två gånger då jag varit riktigt, riktigt trött... )

 

[mian1]

Sv: Hur hård får man vara utan att vara dum?

Men om jag låter henne vara med så måste jag ju passa henne. Måste hålla koll på att hon sköter sig. Det är det hon vill. Hon provocerar bara för att få uppmärksamhet och jag bryr mig inte om att svara emot om hon nu tycker att mina hundar är äckliga.

Visst är det synd om henne att mamman inte orkar leka med henne ch framförallt synd om mamman som inte mår bra. Men varför kan hon inte leka med de andra barnen? Hennes kompisar fattar direkt vinken när jag säger att jag inte vill ha dem med.

 

[Inte_Ung]

Sv: Hur hård får man vara utan att vara dum?

Flickan är 7 år.
Stor nog för att gå i skolan och därmed stor nog att förstå när man pratar med henne.

Du måste sätta gränser runt dig själv.
Bubbel föreslog att du skall säga:
"Jag vill inte att du ska vara här (för att du hoppar och skriker och kallar mina hundar/mitt barn dumma saker) gå hem med dig!"
Och det håller jag med om.

Tala om att du är upptagen med ditt eget och vill vara ensammen och ifred med ditt barn och göra dina egna saker.
Och skicka sedan hem henne igen och igen och igen.
Man kan inte ta ansvar för främmande barns säkerhet på en gård bland alla farliga saker.
Det går inte.

Vi hade en sådan familj här med 5 barn.
Det var oerhörda problem med det på alla möjliga sätt och vis.
Till slut så fick soc ta hand om det hela.
Och det var ju det bästa för den familjen - de fick den hjälp som de behövde.
Den där mamman behöver hjälp, det är ju solklart.
Kontakta soc, det är allvarligt när en 7-åring får springa vind för våg utan tillsyn.

 

[Jenny_K]

Sv: Hur hård får man vara utan att vara dum?

Hej!
Jag håller med om att du borde prata med soc! Vi är själva familjehem och började som kontaktfamilj. Nu vet ju inte jag om det är lösningen för just denhär familjen, men barnet mår ju uppenbarligen inte bra och det kanske börjar hända värre saker än att "hon är i vägen" när hon inte får den uppmärksamhet som hon behöver, och det är ju inte ditt ansvar att ge henne det!

Hoppas det ordnar sig!!

 

[Björk]

Sv: Hur hård får man vara utan att vara dum?

Håller HELT med Inte_Ung i denna fråga!!

 

[mimmipigg]

Sv: Hur hård får man vara utan att vara dum?

Jag förstår dig, men känner ändå för jäntan, hon skriker ju uppenbarligen efter kontakt men vet inte hur hon ska bära sig åt.

 

[havreflinga]

Sv: Hur hård får man vara utan att vara dum?

Jag tycker det är bra att du har varit tydlig. Att det ändå inte funkat tolkar jag som att hon fortfarande hoppas. Hon provar lite olika strategier för att få dig att uppmärksamma henne.

Kanske ger hon upp om du klargör att du ALDRIG kommer att vilja ha henne med i stallet, vad hon än gör, hur snäll hon än blir o s v.