Hur hanterar ni era hästar när dom tex bits?

[Mixess]

Sv: Hur hanterar ni era hästar när dom tex bits?

kl

Jag har aldrig blivit biten, men dock har de ju naffsat till utan att det gjort ont. Jag har i vissa situationer inte ens hunnit med, och ska man va konsekvent kan man juh inte gå i drömmarnas land nån gång har ja daskat till en häst på bogen exempelvis och sagt något i skarpare tonläge, för att dom naffsat mot mig, men det är inte med nån styrka utan mer som en överasskning för dom att det är inte detta vi håller på med att du ska bita på mig, utan du ska stå still exempelvis.

Sen vill jag bara tillägga att jag aldrig gör några överraskningsmoment (daska till) mot huvudet. Det är riktigt tråkigt att framkalla en huvudskygg häst, ser juh vissa exemplar av hästar som tar minsta lilla rörelse eller klapp för den delen som en tillrätta visning sen och det gör nog många hästar väldigt osäkra och ängsliga.

 

[avslutat medlemskap]

Sv: Hur hanterar ni era hästar när dom tex bits?

Jadu ingen vettig människa skulle börja krama å gulla med en häst som man vet kommer att bita dig i armen jävligt hårt.

Så hårt att man har bitmärket så man fortfarande ser märke efter varje tand kvar 15 år senare...

När det handlar om sånt bitande då får de sig en redig smäll för det är INTE okej

Och jag kallar det för att Försöka bita mig men jag hinner avbryta det, jag kallar inte småbitande som inte gör ont för bitas för mig är det nafsande och då kan det funka att gulla bort det.

Vi resonerar likadant märker jag, det jag menade var att bryta anfallet redan när hästen TÄNKT tanken att göra illa människan och för mig funkar det faktiskt att snappa upp signalerna innan hästen börjar sura ihop på allvar.

Jag minns en liten elak jakthäst på ridskolan (rödfuxmärr) som ingen ens ville gå i närheten av, det var faktiskt hon som visade mig vad hon tänkte (ja det låter knäppt) men henne hade jag ingen som helst respekt för. Andra bet hon, och sparkade om hon kom åt, men mig gillade hon tydligen bara för att jag bara gjorde och komplicerade inte hennes liv. Ridlärarn glömmer nog aldrig den gången jag kom ner i ridhuset och "morrhoppan" hade min arm mellan tänderna och vägrade släppa, och jag frågade "ja hur ska jag göra nu då, ska jag ta henne på ryggen så hon får rida eller??????"

Aldrig ett blåmärke, aldrig en spark med kraft i, bara en massa pip, tjut, spark i boxväggen och bus.