Då är du inte en riktig ledare i hästens ögon. Visa mig den häst som springer över sin ledarHÄST för att den blir rädd? Det har iaf aldrig jag sett...
Däremot skulle jag inte ha en hingst (eller nåt annat kön) jag inte litar på, och som inte litar på mig, bakom mig.
Jag hade min hingst bakom. Ok för att han aldrig förstått att han var hingst, han betedde sig aldrig "som en sån", men de är fortfarande mer oberäkneliga. Jag väntade mig varje dag att han skulle äta upp mig eller försöka betäcka mig, men den smällen kom tack o lov aldrig.
Alla hästar jag har haft i hantering har fått lära sig att gå bakom. Eller snarare tvärtom; det är ett val dom har gjort själv efter en tid tillsammans. Jag har aldrig fått en häst över mig. Som någon annan sa, så är det ju inte så att jag går omkring och såsar med pållen bakom mig, jag är ju hela tiden beredd på allt. Den går inte precis bakom mig, utan snett bakom, ett val som hästen gärna gör av naturen då den får en bättre översikt på mitt kroppspråk. Den går dessutom inte med näsan i nacken på mig, utan ska ha såpass långt avstånd att den hinner reagera om JAG gör kraftiga utfall. Återigen: avståndet brukar vara något hästen väljer själv att ha.
Jag tycker det är olika på olika hingstar hur mycket man tillåter. Har man en hingst som är allmänt stökig så skulle jag naturligtvis välja att kunna kontrollera div brummningar mm. Jag tycker inte att det är fel att vilja kontrollera sådant, eller vice versa. Det bästa är ju om man har en hingst som väljer att ha hela sin uppmärksamhet på dig i stället för söta ston, men alla har kanske inte sån tur att dom får en lika perfekt gentleman som min var!!!
Däremot skulle jag inte ha en hingst (eller nåt annat kön) jag inte litar på, och som inte litar på mig, bakom mig.
Jag hade min hingst bakom. Ok för att han aldrig förstått att han var hingst, han betedde sig aldrig "som en sån", men de är fortfarande mer oberäkneliga. Jag väntade mig varje dag att han skulle äta upp mig eller försöka betäcka mig, men den smällen kom tack o lov aldrig.
Alla hästar jag har haft i hantering har fått lära sig att gå bakom. Eller snarare tvärtom; det är ett val dom har gjort själv efter en tid tillsammans. Jag har aldrig fått en häst över mig. Som någon annan sa, så är det ju inte så att jag går omkring och såsar med pållen bakom mig, jag är ju hela tiden beredd på allt. Den går inte precis bakom mig, utan snett bakom, ett val som hästen gärna gör av naturen då den får en bättre översikt på mitt kroppspråk. Den går dessutom inte med näsan i nacken på mig, utan ska ha såpass långt avstånd att den hinner reagera om JAG gör kraftiga utfall. Återigen: avståndet brukar vara något hästen väljer själv att ha.
Jag tycker det är olika på olika hingstar hur mycket man tillåter. Har man en hingst som är allmänt stökig så skulle jag naturligtvis välja att kunna kontrollera div brummningar mm. Jag tycker inte att det är fel att vilja kontrollera sådant, eller vice versa. Det bästa är ju om man har en hingst som väljer att ha hela sin uppmärksamhet på dig i stället för söta ston, men alla har kanske inte sån tur att dom får en lika perfekt gentleman som min var!!!