Hur gör ni när andra uppenbart "gör fel"?

[doleron]

Oooh,jobbigt värre med dessa individer. Jag har en gång stått i ett stall, där en person hela tiden skulle"föreläsa" för mig om hur saker ska göras och häva ur sig långa tirader om hur personen själv gjorde och tyckte (för det var ju rätt), att sen jag hade minst lika mycket erfarenhet, om inte mer, av hästar. Spelade visst ingen roll. Det mesta personen hävde ur sig var faktiskt rätt värdelös och ofta felaktig fakta, om man sedan påpekade att något denne person gjorde var helt uppåt väggarna, eller bara lite fel, så fick man till svar ett fnys (som i hur vågar du tilltala mig) och sedan en lång utläggning om varför det var rätt och på det oftast en radda med bortförklaringar som inte heller kändes som om de var av denna världen (fantasifoster från personens egna lilla bubbla helt enkelt).
Hela tiden blev jag även matad med kommentarer om hur dålig jag var och vilken dålig häst jag hade (det var en alldeles utmärkt häst med mycket bra härstamning), den delen av personens beteende luktade dock avundsjuka lång väg. Även om jag visste att varken jag eller hästen var dåliga, blir man illa till mods av att få höra sånt i princip varje dag ändå.

I övrigt tycker jag att man i stall ska "sköta sig själv och skita i andra" på ren svenska, om inte någon ber om hjälp förstås.

Åh gud vad jag hade brunnit av på en sån människa. Att diskutera med såna och fråga vad dom har för belägg för sina påståenden om att allt de gör är rätt kan dock vara rätt intressant. Bara att ifrågasätta vars dom fått den vetskapen eller vad dom grundar något på kan vara spännande.
Men om någon varje dag skulle trycka ner både mig och min häst hade jag aldrig accepterat...

 

[SusieQ]

Åh gud vad jag hade brunnit av på en sån människa. Att diskutera med såna och fråga vad dom har för belägg för sina påståenden om att allt de gör är rätt kan dock vara rätt intressant. Bara att ifrågasätta vars dom fått den vetskapen eller vad dom grundar något på kan vara spännande.
Men om någon varje dag skulle trycka ner både mig och min häst hade jag aldrig accepterat...

Nej, jag accepterade det inte heller, men orkade inte hålla på och tjafsa, tror inte att det hade hjälpt för personen ifråga lyssnar inte på det örat iom att den personen har en så grandios självbild (detta är för övrigt känt bland folk här omkring som vet vem det är). Nja, jag insåg rätt tidigt att det bästa var att bita sig i tungan och ignorera så gott det gick, något annat hade inte funkat. Även om det jag kände för var att tala om både det ena och det andra för människan och även påpeka hur man behandlar sina stallkamrater med respekt.

 

[mackan]

Nej, jag accepterade det inte heller, men orkade inte hålla på och tjafsa, tror inte att det hade hjälpt för personen ifråga lyssnar inte på det örat iom att den personen har en så grandios självbild (detta är för övrigt känt bland folk här omkring som vet vem det är). Nja, jag insåg rätt tidigt att det bästa var att bita sig i tungan och ignorera så gott det gick, något annat hade inte funkat. Även om det jag kände för var att tala om både det ena och det andra för människan och även påpeka hur man behandlar sina stallkamrater med respekt.

Fast är det verkligen så?
Min åsikt är att just såna människor, till stor del är som de är, just för att ingen ngnsin ställer dem mot väggen och verkligen konfronterar dem i fråga om hur de upplevs i sitt ångvältsframfarande. Jag tror faktiskt jättemånga såna människor "skapas" eller snarare "fostras" in i sina tendenser just pga att folk ofta är så himla konflikträdda och bara backar av och duckar.

 

[doleron]

Nej, jag accepterade det inte heller, men orkade inte hålla på och tjafsa, tror inte att det hade hjälpt för personen ifråga lyssnar inte på det örat iom att den personen har en så grandios självbild (detta är för övrigt känt bland folk här omkring som vet vem det är). Nja, jag insåg rätt tidigt att det bästa var att bita sig i tungan och ignorera så gott det gick, något annat hade inte funkat. Även om det jag kände för var att tala om både det ena och det andra för människan och även påpeka hur man behandlar sina stallkamrater med respekt.

Heh, jag tjafsar hellre än att vara tvungen att lyssna på skit varje dag från en person vars åsikt jag inte bryr mig om. Ok om man ber om den eller personen har något vettigt, men när så inte är fallet ser jag ingen anledning till att varken vara trevlig eller behöva stå ut med någon som anser sig vara gud..
Har varit med om en sån person som dessutom var ridlärare, personen blev väldigt upprörd över att jag sa ifrån men lät mig vara efter det så för mig funkade det..

 

[akleja]

Jag brukar inte lägga mig i, men i lördags såg jag nya hästen i stallet på ridbanan. Uppenbart halt på höger fram. Tjejen red ett helt normalt pass. Jag träffade henne i stallet sen och frågade om det var nåt fel på hennes häst (det händer ju att man rider hästar med mjukdelsskador). Hon hade inte märkt något men när jag sa att jag tyckte han såg oren ut sa hon att hon skulle kolla på honom i lina. Så där går min gräns - rider man halta hästar lägger jag mig i vad andra människor gör. Det har nog hänt att jag bett någon flytta en barnvagn från stallgången också

 

[mackan]

@akleja : jag tror ingen som skrivit i tråden har några invändningar öht ang. de scenarion du uppger. Det har snarare varit markerat flertalet gånger. Trådskaparen har ju dock inte avsett några såna scenarion med sin tråd i sig, så de reflektioner som getts ändå just ang. såna är ju värda att ta i beakning i fråga om att folk kan nyansera en tråd oavsett hur den är formulerad osv i sig....

 

[SusieQ]

Fast är det verkligen så?
Min åsikt är att just såna människor, till stor del är som de är, just för att ingen ngnsin ställer dem mot väggen och verkligen konfronterar dem i fråga om hur de upplevs i sitt ångvältsframfarande. Jag tror faktiskt jättemånga såna människor "skapas" eller snarare "fostras" in i sina tendenser just pga att folk ofta är så himla konflikträdda och bara backar av och duckar.

Heh, jag tjafsar hellre än att vara tvungen att lyssna på skit varje dag från en person vars åsikt jag inte bryr mig om. Ok om man ber om den eller personen har något vettigt, men när så inte är fallet ser jag ingen anledning till att varken vara trevlig eller behöva stå ut med någon som anser sig vara gud..
Har varit med om en sån person som dessutom var ridlärare, personen blev väldigt upprörd över att jag sa ifrån men lät mig vara efter det så för mig funkade det..

När det gäller denna personen, är jag säker på att du har helt rätt @mackan, det klappades väldigt mycket medhårs och berömdes till höger och vänster trots personen i fråga faktiskt inte var särskilt märkvärdig varken i sin kunskap eller i sin ridning (jag anser iaf inte att man är superbra på att rida för att man startat och placerat sig i någon MSVB dressyr på en häst). Jag påpekade ett flertal gånger felaktigheter i personen handlingar eller åsikter, de viftades givetvis bort illa kvickt av personen som sedan bytte ämne (detta ledde troligtvis till att personen hackade mer på de andra i stallet än på mig och för stunden lät mig vara). Jag hade mer än gärna gått på mer än jag gjorde, dock var omständigheterna sådana att jag inte kunde göra det, jag hade i sådana fall grävt en rejäl grop för mig själv.

När sen omständigheterna ändrades så klargjorde jag precis vad jag tyckte och raserade troligtvis en del av personens självbild, som säkerligen bortförklarade det hela för sig själv (säkert andra med) med att "SusieQ är ju hjärnskadad och handikappryttare, vad vet/kan hon egentligen" (det hade inte varit första det hände gången heller).

Nu har jag inte längre häst och slipper dessa stallmänniskor, som troligtvis har så låg självkänsla att det enda sättet för dem att känna sig lite bättre är att försöka intala, både sig och andra, hur dåliga alla andra är, men jag saknar hästarna något enormt.

 

[doleron]

@SusieQ Vad hände efter att du hade sagt ifrån? Fick du vara ifred eller blev det värre?

 

[skiesabove]

Jag hade tänkt skriva att jag aldrig lägger mig i andras business, men det stämmer inte. Senast igår stod jag och kikade när två andra i ridgruppen satte benskydd på ridlärarens häst (inför uteritt), men dom hamnade på fel, så jag försökte så trevligt som möjligt säga: "vänta, jag ska visa hur man sätter dom" och knäppte om dom. Kan mycket väl ha uppfattats som otrevligt, men vad göra, benskydden satt ju helt fel och jag hade kunskapen att sätta dom rätt. Men jag dömer ingen för okunskap, åtminstone inte i början. Om de däremot frågar mig om "varför det och det" och jag har tipsat om var de kan hitta kunskapen, och sen om ett halvår fortfarande inte har förkovrat sig, så blir jag lite less. Säger inget, men dömer inombords.

Däremot så säger jag inte ett ord till folk när jag anser att dom borde plocka av snokremmen, och undviker diskussioner om foder irl, jag är lite konflikträdd. Blir jag pressad så uttalar jag mig, men i största mån möjligt så undviker jag allt som kan leda till hettade känslor.

Jag hade blivit knäpp om det fanns någon i stallet som jämnt skulle påpeka varför hen tyckte att jag gjorde saker fel. Jag tycker säkert att dom gör 150 saker fel varje dag, men säger inget. I nuläget om någon pressar mig om min åsikt/svar på en fråga, så får dom korta svar gödslade med tre punkter. Jag har extremt svårt för att prata om något som jag brinner för utan att låta som en dryg besserwisser, så jag undviker det helt enkelt.

 

[SusieQ]

@doleron
Jodå, jag fick vara någorlunda ifred, men det kostade allt för mycket..

 

[SusieQ]

Fast är det verkligen så?
Min åsikt är att just såna människor, till stor del är som de är, just för att ingen ngnsin ställer dem mot väggen och verkligen konfronterar dem i fråga om hur de upplevs i sitt ångvältsframfarande. Jag tror faktiskt jättemånga såna människor "skapas" eller snarare "fostras" in i sina tendenser just pga att folk ofta är så himla konflikträdda och bara backar av och duckar.

Just denna människan misstänker jag (och andra) har en psykisk störning och att det kanske har att göra lite med varför ingen säger ifrån ordentligt plus att det förstärker personens felaktiga självbild.

 

[akleja]

@mackan
Grejen är väl att vad som är att 'uppenbart göra fel' för vissa inte är det för andra. Plus att det sen skiljer om man vill ta upp saken eller inte. För min stallägare var det ok med barnvagn i stallet, för mig var det en säkerhetsrisk. Och jag tror det är många som ser orena hästar på ridbanan utan att säga något också.

 

[Trolldruva]

Det beror på. Ser folk ut att behöva hjälp så kan jag definitivt fråga, men framhäver inte om de avböjer. Är det verkligen vanligt att någon blir irriterad av det? Personligen uppskattar jag om någon erbjuder sig att hjälpa, även om jag kanske inte är i behov av hjälpen.

Däremot försöker jag undvika att pådyvla folk mina åsikter, men det gäller ju att ha lite känsla också. Är det någon man känner väl så är det en helt annan sak än med någon man inte känner. Frågar de däremot så är det en annan sak.

Är min häst halt och jag inte skulle märka det själv så vill jag gärna bli upplyst om det, därför skulle jag även påpeka det för andra så det är ett undantag.

 

[Ryttaren]

Gör som du, om det är någon fara för hästen eller ryttaren. Vill inte vara elak utan försöker alltid säga det på något slags positivt sätt, och jag gillar att lära folk.
Tycker däremot att om dom är otrevliga emot en när man försöker hjälpa dom, så ska man strunta i dom.
Om man ska hjälpa, så ska man göra det trevligt. Om dom ändå är otrevliga, så får dom lära sig av sina misstag.

 

[mackan]

@Ryttaren : känner du att din egen kunskap är såpass att du kan lära folk?
jag förstår nog inte riktigt inställningen från din sida att "om du försöker hjälpa dem" enligt dig själv och de inte vill ha din hjälp så får de "skylla sig själva " ?
Låter konstigt. Hur bedömer du att deras reaktion inte beror på att de bedömt att du själv inte behöver erbjuda dina" kunskaper"?

 

[Madick]

Om jag har tid kan jag fråga om de vill ha hjälp, annars orkar jag inte bry mig längre.

 

[Maqurell]

Som hästmänniska ser man ju ibland andra hantera/arbeta häst på ett sätt som helt främmande för en själv. Nu menar jag inte situationer där hästen uppenbart far illa (plågas, får stryk) utan mera vardagliga "konstigheter" =)
Tex när ovana människor försöker lasta en (synbart snäll) häst - utan våld - men inte klarar av det. Som tragglar och tragglar i all evighet utan att lyckas. Ingriper ni, frågar om de behöver hjälp eller struntar ni det om inte de ber om hjälp först?
Eller om någon tränsar på ett alldeles bakvänt sätt - som ni ser att det kommer misslyckas. (A la "hålla upp bettet och trycka det mot tänderna - och ha resten av huvudlaget hängande mot golvet")

Värre är väl kanske om det finns en uppenbar risk att något KAN gå illa. Som om någon rider runt med en sadelgjord som hänger mellan frambenen eller lindar en hästs ben sittandes på knä. (Det förstnämnda var jag nära att säga till om på ett ponny-EM (framridning)- på impuls - men insåg att jag inte kan ett ord spanska , så jag lät bli...)

Själv var jag "värre" förr - då tyckte jag att jag gjorde en insats som upplyste när jag tyckte något var tokigt (ofta genom att först fråga "varför gör du så här?"). Numera är jag betydligt mer restriktiv, kanske av bekvämlighet, och tänker oftast att var och en är salig på sin fason - och låter dem hållas.

Hur tycker ni man ska tänka?

Jag brukar låta folk få fixa och dona bäst de vill. Vet jag med mig att det är någon oerfaren som har tekniska problem så brukar jag fråga om de vill ha ett tips. Säger de då nej så får de väl krångla vidare på egen hand.
Fast ser jag något som är helt åt skogen, exempelvis någon som har vänt ett pelhamn upp och ner och skall rida iväg (det är tyvärr sant, förstår inte än i dag hur de fick till det) så hojtar jag till.

Men ponnyungar håller jag av ren automatik ett öga på men de brukar ofta fråga mig om det är något. Jag ser väl snäll ut antar jag

 

[Bison]

@Ryttaren Själv skulle jag bli galen om någon kom och försökte "lära" mig

 

[Ryttaren]

@Ryttaren : känner du att din egen kunskap är såpass att du kan lära folk?
jag förstår nog inte riktigt inställningen från din sida att "om du försöker hjälpa dem" enligt dig själv och de inte vill ha din hjälp så får de "skylla sig själva " ?
Låter konstigt. Hur bedömer du att deras reaktion inte beror på att de bedömt att du själv inte behöver erbjuda dina" kunskaper"?

Jag tänkte om dom sa nej på ett otrevligt sätt. Och jag menade att dom fick lära sig av sina misstag inom ridningen eftersom att dom inte ville ha hjälp av någon om dom gör något stort fel som uppgör fara.
Men om dom tackade nej till ens hjälp, så får man acceptera det och lämna dom ifred såklart.

 

[Liten]

Jag blir väldigt irriterad när/om folk som inte är mycket kunniga försöker "hjälpa" mig med min häst. Det har hänt en handfull gånger, när jag jobbat med ett problem och någon i närheten får för sig att de kan göra det bättre. Ofta är det som föreslås som "åtgärd" saker som jag, av erfarenhet, är raka motsatsen till vad som fungerar i situationen på min häst. Jag gör som jag och den/de tränare jag antlitar vet fungerar med min häst.

Jag hjälper gärna till om någon ber om hjälp, men såvida det inte är en fråga om att hästen far illa lägger jag mig annars inte i. En ryttare som behandlar sin häst uppenbart illa får höra det, en ryttare som har svårt med galoppfattningarna (t.ex.) får jobba på egen hand tills de själva ber om hjälp/tips.