Hur gör ni när andra uppenbart "gör fel"?

[AliceZeta]

Jag brukar knipa igen, sålänge det inte är en uppenbar fara för omgivningen eller hästen.

Blev däremot väldigt chockad i veckan, då en häst stod och hotade att sparka mig när jag kom in genom en stalldörr (jag kommer in bakom hästen från dyngstacken) varpå jag höjer rösten åt hästen och visar mitt missnöje, (Vid det här laget står jag halvt klämd mellan skottkärra, dörrkarm och häströv) och får tillslut dänga till hästen ordentligt på rumpan för att jag känner mig helt trängd.

Ana min förvåning när jag får mig en utskällning av hästägaren...

Där blev jag otroligt irriterad, när skada på människor inte beaktas.

Om en häst hotar att sparka dig, då är det inte särskilt klokt att dänga till hästen på baken om du står där inklämd.
Risken är ju ganska stor att hästen verkställer sitt hot om spark.

 

[Nooneyouknow]

I ett trängt läge reagerar vi olika, hade jag stått kvar hade den troligtvis tryckt in mig i väggen, av erfarenhet av hästen sedan tidigare...

Absolut inte mitt jobb att uppfostra andras hästar, men i någon mån måste man också få försvara sig.

 

[AliceZeta]

I ett trängt läge reagerar vi olika, hade jag stått kvar hade den troligtvis tryckt in mig i väggen, av erfarenhet av hästen sedan tidigare...

Absolut inte mitt jobb att uppfostra andras hästar, men i någon mån måste man också få försvara sig.

Jo, det är klart att människors säkerhet kommer först. Jag tänkte främst på risken som gällde dig.

 

[Yrja]

Som hästmänniska ser man ju ibland andra hantera/arbeta häst på ett sätt som helt främmande för en själv. Nu menar jag inte situationer där hästen uppenbart far illa (plågas, får stryk) utan mera vardagliga "konstigheter" =)
Tex när ovana människor försöker lasta en (synbart snäll) häst - utan våld - men inte klarar av det. Som tragglar och tragglar i all evighet utan att lyckas. Ingriper ni, frågar om de behöver hjälp eller struntar ni det om inte de ber om hjälp först?
Eller om någon tränsar på ett alldeles bakvänt sätt - som ni ser att det kommer misslyckas. (A la "hålla upp bettet och trycka det mot tänderna - och ha resten av huvudlaget hängande mot golvet")

Värre är väl kanske om det finns en uppenbar risk att något KAN gå illa. Som om någon rider runt med en sadelgjord som hänger mellan frambenen eller lindar en hästs ben sittandes på knä. (Det förstnämnda var jag nära att säga till om på ett ponny-EM (framridning)- på impuls - men insåg att jag inte kan ett ord spanska , så jag lät bli...)

Själv var jag "värre" förr - då tyckte jag att jag gjorde en insats som upplyste när jag tyckte något var tokigt (ofta genom att först fråga "varför gör du så här?"). Numera är jag betydligt mer restriktiv, kanske av bekvämlighet, och tänker oftast att var och en är salig på sin fason - och låter dem hållas.

Hur tycker ni man ska tänka?

Det är sällan jag stöter på folk som gör såna stora fel, då jag endast möter privatryttare i princip och dessa har ju en viss grundkunskap. Skulle jag se någon tränsa såsom du beskriver skulle jag låta det vara då denne nog själv snart inser att det blev tokigt och därmed kan göra om och göra rätt. Man lär sig av misstag också och det gör inget om det tar lite tid. Hur en människa lindar eller vistas runt sin häst är också dennes ensak enligt min mening, jag gör själv saker på konstiga sätt ibland och inte för att jag är ovetande utan för att jag valt det och tycker att det är ett bra sätt att göra på. Sen har jag också gjort misstag och lärt mig den hårda vägen.

Om utrustningen av ngn anledning sitter lös eller gått sönder säger jag givetvis till. Eller om någon kämpar med något väldigt länge och verkar bli frustrerad över att man inte får ihop det, så erbjuder jag mig att hjälpa till. Men jag häver inte ur mig - "gör så" eller "det där ska vara sådär". Personen kanske inte alls vill ha hjälp.

 

[Moonchild]

Är jag någonstans och ser att någonting är tokigt men som är en självklarhet för iaf mig ifrågasätter jag gärna eller på ett väldigt lugnt och snällt sätt eller säger till men det är grejer som t.ex. ett benskydd som halkar runt, ett träns som ser snurrat ut. Det brukar vara uppskattat eller så får jag en snäll kommentar tillbaka "Det ska vara så men tack för omtanken." Dock säkerhet är jag sträng på när det gäller stallen jag rider i. Jag har två unga tjejer som jag "har hand om" i ena stallet där jag rider, de använder alltid hjälm när de rider och kan basic säkerhet men just om det skulle komma till t.ex. att linda benen så är de duktiga på att bryta säkerhetsregler, då kan jag bli väldigt sträng, skulle kunna se dom sitta på rumpan och linda en hästs ben (om de visste hur man gjorde) och då skulle jag vara där på direkten och tillrättavisa dom.

Människor jag inte känner ifrågasätter jag lite försynt eftersom de kan vara otroligt mycket bättre än mig på allt som har med hästar att göra men när jag vet att jag kan mer och har mer erfarenhet så säger jag till, säger de att de lärt sig utav en tränare eller så så får det vara så länge det inte har med säkerheten att göra, då ska det vara rätt för jag skulle få sån ångest om jag inte sagt till någon gång och någon skadats på grund utav det.

 

[Nielaa]

Som hästmänniska ser man ju ibland andra hantera/arbeta häst på ett sätt som helt främmande för en själv. Nu menar jag inte situationer där hästen uppenbart far illa (plågas, får stryk) utan mera vardagliga "konstigheter" =)
Tex när ovana människor försöker lasta en (synbart snäll) häst - utan våld - men inte klarar av det. Som tragglar och tragglar i all evighet utan att lyckas. Ingriper ni, frågar om de behöver hjälp eller struntar ni det om inte de ber om hjälp först?
Eller om någon tränsar på ett alldeles bakvänt sätt - som ni ser att det kommer misslyckas. (A la "hålla upp bettet och trycka det mot tänderna - och ha resten av huvudlaget hängande mot golvet")

Värre är väl kanske om det finns en uppenbar risk att något KAN gå illa. Som om någon rider runt med en sadelgjord som hänger mellan frambenen eller lindar en hästs ben sittandes på knä. (Det förstnämnda var jag nära att säga till om på ett ponny-EM (framridning)- på impuls - men insåg att jag inte kan ett ord spanska , så jag lät bli...)

Själv var jag "värre" förr - då tyckte jag att jag gjorde en insats som upplyste när jag tyckte något var tokigt (ofta genom att först fråga "varför gör du så här?"). Numera är jag betydligt mer restriktiv, kanske av bekvämlighet, och tänker oftast att var och en är salig på sin fason - och låter dem hållas.

Hur tycker ni man ska tänka?

Nått jag lärt mig är att frågar inte hästfolk efter hjälp så vill de inte ha hjälp=)

Så jag lägger mig aldrig i hur andra gör eller inte gör det är inte min uppgift att spela polis och hytta med pekfinger om någon gör fel i stallet.
Utan det är stallägaren som skall ingripa och tala om vad som är rätt och fel anser jag
Alltså om en i stallet inte kommer ut på 3 dagar är det inte min uppgift att lägga mig i utan det där får stallägaren lösa som får ringa till hästägaren.
Jag håller alltid en mkt låg profil i stallet sköter mitt och skiter i andra.

Men om folk sköter sig men som du säger kanske lasttränar och visst kan de klia i fingrarna och munnen att säga du prova å göra si eller så.
Men jag har som sagt lärt mig att frågar folk inte efter hjälp vill de inte ha hjälp så jag biter mig i tungan och går förbi.

Så för att svara på frågan.. jag skulle gå förbi och hålla på med de jag nu håller på med i stallet=)

 

[Squie]

I huvudsak säger jag inget. Dock säger jag något om det finns risk/chans för att jag och min häst ska bli drabbad.

 

[sassiball]

Ett ställe vi kör förbi ganska ofta har hästar och i hagen finns gott om stånds. Skickade ett mess på facebook till en tjej jag vet håller till där och sa som det är att växten är giftig, och bad samtidigt halvt om halvt om ursäkt för att jag lade mig i. Jag hoppas verkligen ingen tog illa upp, det verkade som att tjejen tog det bra i alla fall. Men växterna är fortfarande kvar nu två veckor senare.

Jaja, kanske bara jag som fått dille på att utrota dem från mina hagar

 

[Raderad medlem 6459]

Nått jag lärt mig är att frågar inte hästfolk efter hjälp så vill de inte ha hjälp=)

Jag tror det stämmer på de flesta situationer - utom just lastning. Vi har kämpat oss svettiga genom åren med envisna ponnyer och det är inte alltid lätt att be om hjälp med något som potentiellt kan ta tiotusen år. Så då har det alltid varit otroligt välkommet när nån stallkompis kommer ut och erbjuder sin hjälp .

Jag brukar därför alltid erbjuda lasthjälp om det ser ut att behövas, men i övrigt sköter jag väl mest mitt.

 

[karamelldrottningen]

Beror väldigt mycket på vem det är och situationen. En praktikant kan jag tex säga till om även småsaker. Alltså i all välmening för att visa hur man gör osv. En hästägare däremot är tveksamt beror där helt på situation och person. Oftast säger jag inget eller nått i stil med "såhär skulle jag gjort".

Tja jag vet inte men en instängd person eller hur man nu säger kommer inte kunna ta in nått vad vad man säger så där håller jag oftast tyst.

 

[karamelldrottningen]

Lite vidare funderingar. Om vi tar exemplet med en praktikant som gör nått galet och får tillsägelse om hur man gör och ändrar på detta så verkligen komma ihåg att berömma. Tycker mig se hur de växer när de får veta hur duktiga de har varit. Börjar senare väga ta mer egna initiativ och bli säkrare sådant är himla roligt att se oavsett om det är från marken lr uppsuttet .