Hur gör man när allt är meningslöst?

Status
Stängd för vidare inlägg.
Var på Ica och skulle handla frallor och när jag kom dit så var de jag ville ha slut. Har skitsvårt att ställa om i huvudet när sådant händer så blev vaniljbullar så nu sitter jag och mår skitdåligt och känner mig oduglig för att jag inte valde något nyttigt :cry:
 
Tack! Jag har varit och handlat till mormor och ska snart till henne så ska vi äta middag ihop :-) Xíexie får smärtstillande så nu slipper hon ont iallafall och örterna har kommit idag så det ska hon börja få på en gång.


Nja, orättvist är det väl inte. Huvudsaken är ju att det funkar för dig! Jag har aldrig vågat gå över 200mg eftersom jag blivit väldigt hypomanisk och hittat på en massa idiotiska saker, men det kanske kan vara värt ett försök att prova högre dos när jag väl kommer dit. Jag blir ju på gränsen till hypomanisk vid varje höjning och det brukar gå över efter en vecka så om jag bara kan hantera alla impulsivitet så kanske det funkar med högre dos också, fast tror att jag åt den höga dosen i 2-4 veckor första gången. Allting är så längesedan nu så det är svårt att minnas.
Man reagerar ju olika.
För mig krävdes ju den dosen för det skulle bli vettigt. Innan dess var stämningsläget fortfarande ganska lågt.
 
Var på Ica och skulle handla frallor och när jag kom dit så var de jag ville ha slut. Har skitsvårt att ställa om i huvudet när sådant händer så blev vaniljbullar så nu sitter jag och mår skitdåligt och känner mig oduglig för att jag inte valde något nyttigt :cry:
Vaniljbullar är gott, men jag förstår precis vad du menar.
Jag trillade dit lite igår, åt både chop chopmat, rejäl baugette, en kanelbulle och mjukglass (samt middag men då sallad och kött).
 
Man reagerar ju olika.
För mig krävdes ju den dosen för det skulle bli vettigt. Innan dess var stämningsläget fortfarande ganska lågt.
Jag reagerar ofta väldigt mycket redan på låg dos på det mesta. Men eftersom lamictal alltid slutar att fungera efter en viss tid så funderar jag på om det kanske slutar om jag kommer upp i högre dos, om jag klarar av biverkningarna. Just nu märker jag av höjningen att jag drömmer ännu mer än innan och jag hatar verkligen att drömma! Har nästan alltid sovit utan att drömma men sista månaderna har jag drömt massor nästan varje natt och nästan alltid samma drömmar. Pupillerna är också stora som tefat. Känner mig lite piggare och inget tecken på hypomani ännu iallafall.

Vaniljbullar är gott, men jag förstår precis vad du menar.
Jag trillade dit lite igår, åt både chop chopmat, rejäl baugette, en kanelbulle och mjukglass (samt middag men då sallad och kött).
Chop-chopmat? Jag äter nästan alltid för mycket. Har alltid perioder som växlar där jag bara vill ha samma sak att äta eller dricka och nu är det proviva och då blir det väldigt många kalorier bara genom vätska som inte mättar.

En positiv sak med att äta en massa fel och få ångest för har varit att eftersom jag inte vill åka dit med att skära mig igen så nu har jag slängt alla rakblad!
 
Jag reagerar ofta väldigt mycket redan på låg dos på det mesta. Men eftersom lamictal alltid slutar att fungera efter en viss tid så funderar jag på om det kanske slutar om jag kommer upp i högre dos, om jag klarar av biverkningarna. Just nu märker jag av höjningen att jag drömmer ännu mer än innan och jag hatar verkligen att drömma! Har nästan alltid sovit utan att drömma men sista månaderna har jag drömt massor nästan varje natt och nästan alltid samma drömmar. Pupillerna är också stora som tefat. Känner mig lite piggare och inget tecken på hypomani ännu iallafall.


Chop-chopmat? Jag äter nästan alltid för mycket. Har alltid perioder som växlar där jag bara vill ha samma sak att äta eller dricka och nu är det proviva och då blir det väldigt många kalorier bara genom vätska som inte mättar.

En positiv sak med att äta en massa fel och få ångest för har varit att eftersom jag inte vill åka dit med att skära mig igen så nu har jag slängt alla rakblad!

Asiatisk snabbmat som heter chop chop express.
http://www.chopchop.se/start/
 
Har funderat på en sak. I lördags när jag och killen var på loppis så kom vi in på en sak som hände några dagar tidigare. Vi skrev till varandra och han skrev något som jag inte förstod så jag fick fråga flera gånger innan jag förstod exakt vad han menade (enkel mening men som kunde tolkas på olika sätt beroende på hur man läste) och han sa i lördags att han hade blivit lite irriterad när jag inte förstod för för honom var det ju självklart vad han menade. Jag blir skiträdd och frågar om han blev irriterad på mig ofta och han sa att det blir han inte och att han bara blev irriterad när vi skrev för att han var trött och hungrig (han blir väldigt påverkad av att vara hungrig). En gång i början när vi träffades och jag sov hos honom så var han irriterad på kvällen och lika på morgonen. Jag blev lika rädd då och tänkte att om jag sätter mig i hörnet av soffan och inte gör någonting så har han inget att bli irriterad på men då blev han irriterad för att jag bara satt där (satt ihopkrupen med huvudet ned på knäna för att jag var rädd). Efter det så lärde han sig att när han blir sådär så då träffas vi inte men jag blir ändå rädd för minsta tonförändring i rösten trots att jag egentligen inte har någon anledning till det. Det känns typ som att jag reser ragg över hela kroppen och jag vill bara gömma mig.

Detta är något som har följt med mig länge, långt innan jag träffade denna killen. Ett par killar har frågat om jag har blivit antastad eller liknande men förutom en som tafsat på mig och jag inte vågade säga ifrån och sedan blev typ tillsammans med så känner jag inte till att något har hänt mig. Han som tafsade var förresten en av dem som frågade om jag råkat ut för något eftersom jag blev så rädd för en massa saker. Jag är också jätterädd för folk som dricker alkohol, även om det har blivit mycket bättre. Nu kan jag vara med min familj även om de dricker vin eller öl. Dock mycket mindre rädd för fyllosar på stan än om någon jag står nära tog en lättöl av någon anledning.

Jag var väldigt bråkig som barn och pappa kunde ibland bli väldigt arg (fullt förståeligt), mamma också men inte lika arg, men jag var rädd för mycket redan när jag var liten. Allting som var nytt eller annorlunda var jag jätterädd för och några gånger lät mamma mig stanna hemma från skolan när det var idrottsdagar. I lågstadiet hade jag en jag brukade leka med men om hon inte var där så satt jag borta vid soptunnorna på rasterna. I mellanstadiet fick jag dispens och fick vara inne och läsa och i högstadiet satt och också i ett hörn och läste. Hade kompisar men inte många så när de inte var där var jag helt ensam. Blev ofta ovän med dem. I gymnasiet bröt jag ihop en gång när vi hade typ öppet hus och jag skulle visa folk runt och jag inte klarade det. Annars är väl gymnasiet det som funkat bäst med skolan, även om jag nu i efterhand vet att jag inte alls var mogen för det. Jag har alltid legat ca 4 år efter andra i min ålder och ännu längre efter nu.

Förstår inte varför jag blir så rädd?! Jag har ingen anledning till det och tror inte att det finns något jag har förträngt. Det är jättejobbigt att vara rädd för allt!
 
Länge sedan jag skrev, men har läst ikapp tråden. :-) Jag blir jätteglad att läsa att du faktiskt hade en positiv period, om än kort! Det är ju bättre än ingen alls.

Ingen kris att det blev återfall med skärandet. Väldigt driftigt och bra att du tog bort isen ur frysen för att försvåra! Smart. Ju omständigare det blir innan du kommer igång desto bättre så hinner du tänka lite extra och kanske få kontroll över tankarna.

Vad gäller "thigh gap" så är det ett konstigt ideal som skapats. En del personer har det naturligt, men de flesta har det inte. Det fyller noll funktion, och jag som är "normalviktig" skulle behöva sluta rida och svälta mig för att möjligen kunna få ett mellanrum. Men till vilken nytta? :) Roligare att ha starka funktionella ben än tunna svaga tycker jag.

Din marsvins-lösdrift ser helt fantastisk ut!

Jag är också rädd för väldigt många saker, en del helt irrationellt. För mig hjälper det att utsätta mig för det jag är rädd för, eller för liknande situationer. Det avdramatiserar det läskiga.

Hoppas att måendet vänder snart och börjar gå uppåt igen!
 
Jag brukar tänka att det finns en mening med allt som händer, även om vi inte kan se det... det hjälper mig att tänka att även de svåraste perioderna i livet kanske kan leda till något bra i framtiden...

Ibland är det mörkt, svårt och tufft, men det kommer komma bra dagar med, jag lovar. Hang in there. :heart

Du är en person som sprider glädje och inspiration här på Buke, och jag är säker på att du gör det i din omgivning med, @Lyan, och att du har många som tycker om dig!
 
Du är en person som sprider glädje och inspiration här på Buke, och jag är säker på att du gör det i din omgivning med, @Lyan, och att du har många som tycker om dig!
Men inget utav det spelar någon roll så länge jag mår dåligt och det kommer jag att göra resten av mitt liv och jag vill att det tar slut
 
Mår fortfarande förjävligt men har iallafall tagit en promenad med hundarna. Går och hoppas på att jag ska bli överkörd eller något. Försöker tänka på att Jackie kanske är dräktig och jag hoppas att hon hinner få ungarna så Dominks uppfödare får se dem. Hon är så stolt över Dominik och har varit så sjuk sista tiden så jag önskar att hon ska få träffa dem. Har också hittat ett vaktelpar som ska flytta hit. Känns lite konstigt att köpa nya djur när jag mår så jäkla dåligt men hur dåligt jag än mår så har jag ju inget val än att fortsätta och vaktlar har jag drömt om länge för jag hade några för en massa år sedan och även om de nog är bland de mest korkade djur på vår planet så är de så himla söta och roliga.
Min lilla Dharma bland marsvinen. Den tufsiga längst ned kommer att ligga sju generationer bakom Jackies kommande bebisar och de två vita till vänster är systrar till Jackies mormors far.
13614975_1126364134093494_6221295461410961914_n.jpg
 
Har kanske fått lite mer energi sedan medicinökningen, men allt är verkligen kolsvart. Självmord känns väldigt lockande men min jävla kropp vägrar ju ändå att dö så inte ens lönt att försöka :cry:
 
Mår fortfarande förjävligt men har iallafall tagit en promenad med hundarna. Går och hoppas på att jag ska bli överkörd eller något. Försöker tänka på att Jackie kanske är dräktig och jag hoppas att hon hinner få ungarna så Dominks uppfödare får se dem. Hon är så stolt över Dominik och har varit så sjuk sista tiden så jag önskar att hon ska få träffa dem. Har också hittat ett vaktelpar som ska flytta hit. Känns lite konstigt att köpa nya djur när jag mår så jäkla dåligt men hur dåligt jag än mår så har jag ju inget val än att fortsätta och vaktlar har jag drömt om länge för jag hade några för en massa år sedan och även om de nog är bland de mest korkade djur på vår planet så är de så himla söta och roliga.
Min lilla Dharma bland marsvinen. Den tufsiga längst ned kommer att ligga sju generationer bakom Jackies kommande bebisar och de två vita till vänster är systrar till Jackies mormors far.
Två djur till som ger livet lite lite mer värt att leva är väl inget konstigt. Jag hade förmodligen gjort samma sak i din situation.
Ska du föröska få vaktelungar i framtiden?
Jag hade ju en extra häst nästan ett år när jag inte mådde något vidare ;)
Kul om det blir ungar, och en fin tanke att du hoppas uppfödaren hinner se dem.
Det håller jag tummarna för.

Hoppas det känns lite bättre snart.
Får du i dig någon mat?
 
Två djur till som ger livet lite lite mer värt att leva är väl inget konstigt. Jag hade förmodligen gjort samma sak i din situation.
Ska du föröska få vaktelungar i framtiden?
Jag hade ju en extra häst nästan ett år när jag inte mådde något vidare ;)
Kul om det blir ungar, och en fin tanke att du hoppas uppfödaren hinner se dem.
Det håller jag tummarna för.

Hoppas det känns lite bättre snart.
Får du i dig någon mat?
Fast samtidigt så blir det två djur till som det kan gå fel med och som kan bli sjuka. Men jag har verkligen saknat mina gamla vaktlar och de är så charmiga djur. Tanken är att de ska gå ihop med marsvinen men ändå ha ett eget krypin. Jag kommer inte att sikta på kycklingar men om de vill så kommer jag inte att hindra dem och deras uppfödare vill gärna ha bebisar från dem i så fall.

Jag har inte orkat kolla Jackies brunst så jag vet inte ännu om hon är dräktig men om hon är det så borde det börja synas om ett par veckor, och om jag kommer ihåg att kolla brunst så kan jag få reda på det tidigare då hon borde brunsta när som helst om hon inte är dräktig.

Äter alldeles för mycket så mat får jag i mig. Inte jättenyttigt men nog bättre än vad jag brukar äta för jag äter en banan nästan varje dag, och alldeles för mycket proviva. Har även börjat ta mina järntabletter igen men de är snart slut så får se om jag orkar köpa nya.

Tack, hoppas det också. Men det känns ändå så hopplöst för oavsett om jag mår bättre så varar det så kort tid att det är nästan värre än att må dåligt hela tiden. Om jag mår dåligt hela tiden så slipper jag iallafall att bli besviken på att det inte höll den gången heller. Samtidigt så är det fruktansvärt att må som jag gör nu. Är i princip färdig att ställa mig framför tåget
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Kropp & Själ Alltså nu har jobbiga saker hopat sig för att jag skjutit på dem. T.ex. har jag en konflikt med en nära vän. Istället för att ringa och...
2
Svar
21
· Visningar
1 091
Senast: Cattis_E
·
Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 826
Senast: Anonymisten
·
L
  • Artikel Artikel
Dagbok Jag har varit lite o säker om jag skulle skriva om dethär men jag har kommit fram till att jag vill det. Och endel kanske tycker att det...
Svar
16
· Visningar
2 052
Senast: manda
·
Relationer Jag vet inte vart tråden hör hemma, den spretar mot flera ämnen. Moderator kan flytta den om det blivit helt galet. Jag måste...
2
Svar
28
· Visningar
9 135
Senast: lundsbo
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp