Hur gör man när allt är meningslöst?

[Lyan]

Jag är jättenöjd med hur det ser ut nu Det är så mysigt att kunna sätta sig mitt i buren och de bråkar knappt alls längre. Innan var det tjafs och bråk och sår nästan varje dag och nu sitter de alla bredvid varandra och äter utan problem, och respekterar om den bredvid vill ha mer avstånd. Ai och Spike verkar också ha lugnat sig även om de inte litar på varandra än. Vi får se vad som kommer i Jackies kull (för jag har inte sett någon brunst så jag hoppas att hon är dräktig!), om det blir varsin bebispojke till dem. Helst hade jag bara velat ha två burar, men eftersom jag tycker att det är extremt jobbigt att sälja så lär väl dessa ungarna bli kvar också
Håller på att fundera på namn till ungarna. Det lutar åt någon typ av actiontema eftersom föräldrarna heter Jackie (efter Jackie Chan) och Dominik (visserligen inte efter Dominic Toretto, men Fast and furious är några av mina favoritfilmer). Innan har jag haft namnen klara långt innan ungarna är ens påtänkta men nu börjar fantasin tryta.

Jag planerar även för mina framtida små vaktlar. Ungefär en vecka kvar till äggen kläcks och sedan får jag vänta i fyra veckor innan jag kan hämta dem. Jag vill ha en tupp och två hönor och de ska få heta Dakota, Venus och Taylor, blir det bara en höna så kommer de får heta Venus och Manaki (ja, jag erkänner, jag kan inte låta bli att följa dessa snowflakes Vaktlar är så korkade så jag tycker att det blir ett bra tema ). Risken finns ju även att det bara blir tuppar och eftersom tupparna sällan kommer överens så får jag vänta till nästa kull i så fall.

 

[Lyan]

Mår riktigt dåligt :-( Känns som när medicinerna slutar fungera. Jag gråter i vanliga fall i princip aldrig men sista dagarna har jag gråtit massor, jättedeppig, borta i huvudet och så fruktansvärt trött. När jag funderar på att höja medicinen så blir reaktionen "vill inte! Det ändrar ändå ingenting. Jag vill inte må bättre" osv, vilket brukar vara ett rätt säkert tecken, men om jag höjer den så kommer jag ett steg närmare när jag måste sluta med den och jag är uppe i sådan dos att biverkningarna riskerar att bli jobbiga

 

[DarkInNight]

Mår riktigt dåligt :-( Känns som när medicinerna slutar fungera. Jag gråter i vanliga fall i princip aldrig men sista dagarna har jag gråtit massor, jättedeppig, borta i huvudet och så fruktansvärt trött. När jag funderar på att höja medicinen så blir reaktionen "vill inte! Det ändrar ändå ingenting. Jag vill inte må bättre" osv, vilket brukar vara ett rätt säkert tecken, men om jag höjer den så kommer jag ett steg närmare när jag måste sluta med den och jag är uppe i sådan dos att biverkningarna riskerar att bli jobbiga

Jag har så svårt att uttrycka mig rätt, men kan inte bara bläddra förbi utan att skriva något när du mår så dåligt.
Finns det något vi på buke kan hjälpa dig med?

 

[Lyan]

Bara att du brydde dig om att skriva hjälper lite, men annars finns det inte så mycket att göra. Måste komma över motståndet att höja medicinen. Brukar bli bättre på bara någon dag då men som jag känner nu så känns det bara som att det maskerar mitt verkliga mående.

För det är ju det det gör. Mitt verkliga mående är ju piss men medicinerna ändrar på det. Min läkare säger att medicinerna ska göra mig till den jag skulle varit om jag hade varit "normal", den som är den verkliga Lyan. Medan jag känner att den verkliga Lyan är den jag är utan mediciner och att medicinerna gör mig till någon annan, som visserligen mår bättre men det är bara en illusion skapad av medicinerna

 

[DarkInNight]

Bara att du brydde dig om att skriva hjälper lite, men annars finns det inte så mycket att göra. Måste komma över motståndet att höja medicinen. Brukar bli bättre på bara någon dag då men som jag känner nu så känns det bara som att det maskerar mitt verkliga mående.

För det är ju det det gör. Mitt verkliga mående är ju piss men medicinerna ändrar på det. Min läkare säger att medicinerna ska göra mig till den jag skulle varit om jag hade varit "normal", den som är den verkliga Lyan. Medan jag känner att den verkliga Lyan är den jag är utan mediciner och att medicinerna gör mig till någon annan, som visserligen mår bättre men det är bara en illusion skapad av medicinerna

Förlåt att jag inte kommer ihåg, men har du haft möjlighet att prova KBT - terapi eller liknande?
Jag tänker om det kan vara ett alternativ att prova, i och med att du helst inte vill medicinera?

 

[Cattis_E]

Mår riktigt dåligt :-( Känns som när medicinerna slutar fungera. Jag gråter i vanliga fall i princip aldrig men sista dagarna har jag gråtit massor, jättedeppig, borta i huvudet och så fruktansvärt trött. När jag funderar på att höja medicinen så blir reaktionen "vill inte! Det ändrar ändå ingenting. Jag vill inte må bättre" osv, vilket brukar vara ett rätt säkert tecken, men om jag höjer den så kommer jag ett steg närmare när jag måste sluta med den och jag är uppe i sådan dos att biverkningarna riskerar att bli jobbiga

Kram!
Ibland får man baksläg, minns tyvärr inte vilka mediciner du äter, men hade du något ångestdämpande som kan matta av det värsta lite?
Så är det för mig, eller jag har ju inte haft problem (av och till, och inte alls lika svåra som dina) förrän från jag var 24 år.
För mig har rätt medicin "get mig mitt liv tillbaka" och jag känenr mig normal igen.
Så jag förstår vad din läkare menar.
Jag tycker nog att medicinerna kan hjälpa dig upp till en stabilitet som gör att du inte behöver må såhär och sedan kan man fundera på att sluta med dem.
Fungerar de inte alls kanske det finns andra mediciner värda att prova?

 

[Lyan]

Förlåt att jag inte kommer ihåg, men har du haft möjlighet att prova KBT - terapi eller liknande?
Jag tänker om det kan vara ett alternativ att prova, i och med att du helst inte vill medicinera?

Nej, jag har inte provat ren KBT och kommer heller inte att göra det som det ser ut i nuläget då jag redan vet att jag kommer att misslyckas. Jag har gjort en typ av KBT light med min läkare under flera år och kommer inte längre än vad jag har gjort. För att ta mig längre måste jag anstränga mig för att bli bättre och det klarar jag inte.
Vill och vill, jag är så illa tvungen att medicinera för annars hade jag inte levt en månad efter jag slutat med medicinerna.

 

[Gimlan]

Bara att du brydde dig om att skriva hjälper lite, men annars finns det inte så mycket att göra. Måste komma över motståndet att höja medicinen. Brukar bli bättre på bara någon dag då men som jag känner nu så känns det bara som att det maskerar mitt verkliga mående.

För det är ju det det gör. Mitt verkliga mående är ju piss men medicinerna ändrar på det. Min läkare säger att medicinerna ska göra mig till den jag skulle varit om jag hade varit "normal", den som är den verkliga Lyan. Medan jag känner att den verkliga Lyan är den jag är utan mediciner och att medicinerna gör mig till någon annan, som visserligen mår bättre men det är bara en illusion skapad av medicinerna

Men oavsett hur det är så är det bättre att må okej mot att må skit, vad det än må bero på. Jag knaprar piller sen flera år och lär göra för evigt, varför skulle jag må sämre än jag behöver? Det finns ju inget egenvärde i att klara dig utan baraföratt.

 

[Lyan]

Kram!
Ibland får man baksläg, minns tyvärr inte vilka mediciner du äter, men hade du något ångestdämpande som kan matta av det värsta lite?
Så är det för mig, eller jag har ju inte haft problem (av och till, och inte alls lika svåra som dina) förrän från jag var 24 år.
För mig har rätt medicin "get mig mitt liv tillbaka" och jag känenr mig normal igen.
Så jag förstår vad din läkare menar.
Jag tycker nog att medicinerna kan hjälpa dig upp till en stabilitet som gör att du inte behöver må såhär och sedan kan man fundera på att sluta med dem.
Fungerar de inte alls kanske det finns andra mediciner värda att prova?

Tack för kramen!
Just nu har jag inte så mycket ångest, jag är mest ledsen, deppig och håglös.
Jag har ju aldrig varit "normal" utan har varit deprimerad sedan jag var riktigt liten, därför vet jag inte hur jag "ska" må. Jag kommer aldrig att kunna vara utan mediciner. Jag har provat så många att jag inte ens kommer ihåg alla. De jag äter nu är de som har funkat bäst men problemet är att kroppen vänjer sig vid dem och effekten försvinner. Det ska mycket till för att jag ska våga prova någon annan medicin

 

[Lyan]

Men oavsett hur det är så är det bättre att må okej mot att må skit, vad det än må bero på. Jag knaprar piller sen flera år och lär göra för evigt, varför skulle jag må sämre än jag behöver? Det finns ju inget egenvärde i att klara dig utan baraföratt.

Jo, jag vet. Det är ju också därför jag starkt misstänker att det är medicinen som har slutat fungera för det är så typiskt med att inte vilja höja den, det är liksom en annan typ av depression än den som jag lever med till vardags. Jag kommer också att vara tvungen att äta dem livet ut, utan mediciner hade jag varit död på en månad

 

[Gimlan]

Jo, jag vet. Det är ju också därför jag starkt misstänker att det är medicinen som har slutat fungera för det är så typiskt med att inte vilja höja den, det är liksom en annan typ av depression än den som jag lever med till vardags. Jag kommer också att vara tvungen att äta dem livet ut, utan mediciner hade jag varit död på en månad

Tänk inte så mycket, höj dosen och unna dig att må bättre, det är det värt! Ens egenvärde förändras ju inte för att man knaprar piller, eller hur många man knaprar.

 

[Lovisaleonora]

Massor av människor går på medicin livet ut, för att kroppen kräver det. Också andra åkommor kräver att man justerar nivåer, gör uppehåll, byter preparat eller vad det nu kan vara som krävs för att det ska fungera optimalt.

Jag tycker inte du ska avfärda KBT helt. Du ska heller inte rusa iväg i morgon och boka tid, men fundera på om det kanske ändå finns ett sätt att hitta hjälp att må bättre. Du kanske inte kommer må superduperfantastisktlivetärunderbartjagströrblommorurminhatt, men allt måste rimligen vara bättre än berg och dalbanan du sitter i. Att få lite mer verktyg för att själv kunna hantera ditt mående.

KBT finns som internatbehandling, och jag tror att det kanske kan vara något att överväga. Jag får intrycket av att det är viktigt för dig att själv känna att du har kontroll över dina behandlingar. Det kan vara ett sätt.

Öppna sinnet för en förändring. Du behöver inte fatta några beslut eller påbörja något idag, men börja leka med tanken i alla fall. Det finns mycket att läsa på nätet.

 

[Lyan]

Tänk inte så mycket, höj dosen och unna dig att må bättre, det är det värt! Ens egenvärde förändras ju inte för att man knaprar piller, eller hur många man knaprar.

Problemet är att jag är på så hög dos att biverkningarna börjar bli jobbiga och när dosen blir tillräckligt hög måste jag sluta med medicinen för att nollställa allting innan jag kan börja med den igen och den tiden är verkligen vidrig. Nej, jag vet det, det är bara i mitt huvud som det är jobbigt med en massa mediciner. Det går ju inte för utomstående att se hur många jag tar så egentligen är det onödigt att tycka att det är jobbigt

 

[Lyan]

Massor av människor går på medicin livet ut, för att kroppen kräver det. Också andra åkommor kräver att man justerar nivåer, gör uppehåll, byter preparat eller vad det nu kan vara som krävs för att det ska fungera optimalt.

Jag tycker inte du ska avfärda KBT helt. Du ska heller inte rusa iväg i morgon och boka tid, men fundera på om det kanske ändå finns ett sätt att hitta hjälp att må bättre. Du kanske inte kommer må superduperfantastisktlivetärunderbartjagströrblommorurminhatt, men allt måste rimligen vara bättre än berg och dalbanan du sitter i. Att få lite mer verktyg för att själv kunna hantera ditt mående.

KBT finns som internatbehandling, och jag tror att det kanske kan vara något att överväga. Jag får intrycket av att det är viktigt för dig att själv känna att du har kontroll över dina behandlingar. Det kan vara ett sätt.

Öppna sinnet för en förändring. Du behöver inte fatta några beslut eller påbörja något idag, men börja leka med tanken i alla fall. Det finns mycket att läsa på nätet.

Jo, jag vet ju det egentligen, men det känns ändå falskt på något sätt. Att jag blir någon jag inte är på riktigt. Samtidigt så hade jag ju inte varit någon alls utan dem för då hade jag varit död. Och eftersom jag helst hade velat vara död så blir det ännu en del som strular ihop allting. Varför kan inte allt bara funka

Berg och dalbana kommer livet alltid att vara pga det bipolära och att det, som det ser ut nu, inte finns några mediciner som kan göra det jämnare än vad det redan är.

Jag vet ju inte hur det ser ut om något år men som det ser ut nu, och har gjort i alla år innan, så är inte KBT eller liknande metoder inget alternativ alls

 

[Gimlan]

Problemet är att jag är på så hög dos att biverkningarna börjar bli jobbiga och när dosen blir tillräckligt hög måste jag sluta med medicinen för att nollställa allting innan jag kan börja med den igen och den tiden är verkligen vidrig. Nej, jag vet det, det är bara i mitt huvud som det är jobbigt med en massa mediciner. Det går ju inte för utomstående att se hur många jag tar så egentligen är det onödigt att tycka att det är jobbigt

Fast alternativet då? Att må skit? Är det bättre?

 

[Cattis_E]

Problemet är att jag är på så hög dos att biverkningarna börjar bli jobbiga och när dosen blir tillräckligt hög måste jag sluta med medicinen för att nollställa allting innan jag kan börja med den igen och den tiden är verkligen vidrig. Nej, jag vet det, det är bara i mitt huvud som det är jobbigt med en massa mediciner. Det går ju inte för utomstående att se hur många jag tar så egentligen är det onödigt att tycka att det är jobbigt

Går det inte att komplettera med någon annan medicin då?
Min läkare var inne på att komplettera med antingen en som heter voxtra eller en annan jag tyvärr inte minns namnet på som verkade lite annorlunda än normala antidepressiva.

 

[Gimlan]

Går det inte att komplettera med någon annan medicin då?
Min läkare var inne på att komplettera med antingen en som heter voxtra eller en annan jag tyvärr inte minns namnet på som verkade lite annorlunda än normala antidepressiva.

Valdoxan kanske?

 

[Cattis_E]

Valdoxan kanske?

hmm. kan ha varit..
Nu behövde jag aldrig göra det så

Edit: kollade i Fass, och det låter onekligen som det var den.

 

[Gimlan]

hmm. kan ha varit..
Nu behövde jag aldrig göra det så

Edit: kollade i Fass, och det låter onekligen som det var den.

Jag erbjöds att testa Voxra eller Valdoxan och tydligen brukar man välja att testa någon av dem beroende på profil, typ.

 

[Lyan]

Voxra har jag ätit. Ingen medicin som påverkar seratonin och/eller noradrenalin har funkat. Jag har inte gått igenom hela registret men tillräckligt för att det inte ska vara lönt att prova någon annan. Valdoxan verkar ju dock lite annorlunda än SSRI och SNRI, men hur annorlunda mot voxra vet jag inte. Fast vet inte om jag vågar prova något annat. Har gått igenom så väldigt många mediciner och ofta medför det rejäla svängningar och dåligt mående en lång tid. Enda undantagen har varit lamictal och seroquel, som är de jag äter nu. Tror inte att jag hade några besvär av voxra heller, men när jag startade om allting efter mitt förra självmordsförsök (inte det som startade tråden) så märkte jag ingen skillnad mot när jag åt voxra och utan så därför struntade vi i den och jag tycker att jag nog är mindre borta i huvudet utan den. Lamictal är den enda som har visat sig effektiv mot min depression av alla jag har provat och seroquel har minskat ångesten och även visat sig förlänga perioderna innan lamictal slutar fungera