Hur gör man när allt är meningslöst?

[Andromedae]

Och vikten: fuck vikten!
Klart att du kan bli smal. Klart du kan sluta äta godis. Men just nu, just nu är din kropp fokuserad på att överleva stressen.

Du kan ta en minipromenad i morgon (eller i kväll, om du vill det). Bara komma ut och röra på dig. Lite luft. Det är ett bra första steg för att gå ner i vikt, hälsosamt.

 

[Andromedae]

Jag vill inte ha en morgondag :'(

Jo. Förlåt om jag är beskäftig nu, men jo. Att du är besviken och ledsen för att det är svårare nu är ett tecken på att du vill något annorlunda.

 

[Lyan]

Jag vet inte vad jag vill. Jag vill bara slippa att må dåligt hela tiden. Jag vet hur jag vill ha mina dagar men jag klarar inte det. Jag klarar inte ens att gå ut med hundarna. Det är så små saker jag vill göra varje dag och jag klarar ändå inte det. Vissa dagar får jag typ välja om jag orkar borsta tänderna eller borsta håret, så trött är jag

 

[Andromedae]

Det är en del i att du är deprimerad. Tror du att du kan lägga dig? Är det sent och man är trött kan ångesten bli svårare att hantera.

Du är bra, Lyan. Även om du känner annorlunda just nu. Du är och kommer att må bra.

 

[Monimaker]

Jag vet inte vad jag vill. Jag vill bara slippa att må dåligt hela tiden. Jag vet hur jag vill ha mina dagar men jag klarar inte det. Jag klarar inte ens att gå ut med hundarna. Det är så små saker jag vill göra varje dag och jag klarar ändå inte det. Vissa dagar får jag typ välja om jag orkar borsta tänderna eller borsta håret, så trött är jag

Det här tror du inte på själv och du kommer säga emot mig, men vi människor är överlevare. Det är en skillnad på att inte veta vad man vill och att inte längre vilja leva; en stor skillnad. Att vilja något men inte veta vad är ett tecken på att det finns något därinne, ett frö som vill ut. Som skriker efter livet fast så mycket är i vägen. Du säger att du vet hur du vill ha dina dagar men du klarar det inte. Just nu. Det är inte ett permanent mörker och om du inte vill se en morgondag kommer det aldrig bli så.

Du vill inte se en till morgondag av en emotionell berg-och dalbana, men du vill se en morgondag. Det är det viktiga. Det är det jag ser i dig, det som övertygar mig om att du är en kämpe.

Vikten är sekundärt även om du lägger mycket uppmärksamhet på den - vikt går alltid att kontrollera, men just nu är det inte det mest fundamentala. Du säger att det är så många små saker du vill göra - vad kan det vara, till exempel? Tänk på att 'många små saker' kan bli rätt stort när det klumpas ihop och om du vill göra dem varje dag blir det lätt övermäktigt - då sitter man där och har inte gjort någonting.

Du är i en period där de vanliga vardagssysslorna blir stora och tunga - du är inte dålig för det.

Skit i att borsta håret, det kan gå en vecka utan att jag gör det. Det är bara hår.

 

[Lyan]

Måste kissa hundarna och mata marsvinen. Ai mådde inte bra innan idag och jag borde ha varit där nere för att hålla koll på honom men istället har jag bara suttit vid datorn eller pusslat. Har haft ångest hela dagen och stesolid har inte hjälpt. Har lite mindre ångest nu iallafall

Perioderna med att att allt blir för mycket är typ hela tiden. Jag har nog högst en månad per år där livet funkar någorlunda.

Jag vet inte riktigt vad jag vill. Är i en period där jag för en gångs skull nog inte aktivt vill dö, men jag vill heller inte leva. Går och önskar att jag ska bli påkörd och dö så jag slipper göra det själv

 

[Monimaker]

Måste kissa hundarna och mata marsvinen. Ai mådde inte bra innan idag och jag borde ha varit där nere för att hålla koll på honom men istället har jag bara suttit vid datorn eller pusslat. Har haft ångest hela dagen och stesolid har inte hjälpt. Har lite mindre ångest nu iallafall

Perioderna med att att allt blir för mycket är typ hela tiden. Jag har nog högst en månad per år där livet funkar någorlunda.

Jag vet inte riktigt vad jag vill. Är i en period där jag för en gångs skull nog inte aktivt vill dö, men jag vill heller inte leva. Går och önskar att jag ska bli påkörd och dö så jag slipper göra det själv

Det är bra med pussel - det får en att fokusera utan att lägga så mycket press.
Du har lite mindre ångest nu och vill varken dö eller leva, den där likgiltliga slöjan - det är viktigt att du minns det: Du. Vill. Inte. Dö. Men du vill hitta något att leva för. Det tar tid.

När jag mådde som sämst (slå mig på käften om jag skall sluta prata om egna erfarenheter, men jag känner igen mig i din ångest och det blir därför jag ens gör paralellerna) skiljde jag på de svarta dagarna och den gråa hinnan. De svarta var de explosiva, där man hatade livet och smärtan slet en i stycket. Den gråa hinnan var apatin som lägger sig över livet och kväver all lust och ork, präglade varenda sinnesstämning och sög energin ur en. Den gråa hinnan var värst - man hade inte ens orken att kämpa emot eller orken att känna någonting. Då var dagens mål bara att orka andas. Är det så du känner?

Brukar stesoliden fungera, eller kan det vara så att du skulle behöva utreda om annan medicinering kan fungera bättre?

Såvida Ai inte är akut sjuk och måste till veterinären tror jag att han kanske tycker det är skönt att få vara ifred utan att bli pysslad med så mycket? Det kanske är som för oss att lugn är det bästa, just då?

 

[Lyan]

Det brukar funka med pussel men de senaste dagarna har det bara gjort mig mer stressad. Jag är stressad och rastlös och det kryper i benen men jag har ändå ingen ork att göra något och det svartnar framför ögonen när jag står upp.

Jag vill inte hitta något att leva för. För det blir i så fall något som kan tas ifrån mig och det är vid sådana tillfällen jag har försökt ta livet av mig. Det jag vill just nu är att leva i min egen bubbla med mina djur, att sköta dem och umgås med dem och också kunna njuta av det, inte bara göra det för att jag måste. Och sedan kanske träffa min familj och killen iallafall en gång i veckan. Det är skönt att killen har massor att göra just nu för då orkar inte han heller ses, men vi pratar via facebook varje dag. Han är den enda jag har kontakt med varje dag.

Jag trivs bättre med den grå hinnan än det svarta om jag måste välja. Jag vet inte riktigt hur jag känner, har stängt av så många känslor jag bara kan för att kunna klara mig ifrån det svarta. Sista tiden så har det nog varit en ljusgrå hinna, men ändå har jag mått väldigt dåligt, svårt att förklara. Jag har mer varit stressad och fruktansvärt trött än deppig tror jag. Deppig också men det är mitt normaltillstånd (det har till och med läkarna sagt, att mitt normala stämningsläge är ständigt sänkt och deprimerat).

Det är väldigt varierande om stesolid funkar eller inte. All medicin är sådan på mig så jag vet aldrig vad jag har att vänta mig.

Ai var nere på nedervåningen i buren nu när jag kom ned. Han och Spike kommer inte helt överens så Spike hade jagat upp honom på övervåningen igår och där finns inget vatten så han var uttorkad när jag var nere i förmiddags. Satte en vattenflaska till honom där uppe så han inte skulle behöva bråka med Spike men nu när jag var nere så satt de båda på nedervåningen och båda kom fram och åt kraftfoder. Jag tog dock inte upp dem, borde nog ha gjort det, men tänkte inte på det eftersom de åt

 

[Monimaker]

Det brukar funka med pussel men de senaste dagarna har det bara gjort mig mer stressad. Jag är stressad och rastlös och det kryper i benen men jag har ändå ingen ork att göra något och det svartnar framför ögonen när jag står upp.

Jag vill inte hitta något att leva för. För det blir i så fall något som kan tas ifrån mig och det är vid sådana tillfällen jag har försökt ta livet av mig. Det jag vill just nu är att leva i min egen bubbla med mina djur, att sköta dem och umgås med dem och också kunna njuta av det, inte bara göra det för att jag måste. Och sedan kanske träffa min familj och killen iallafall en gång i veckan. Det är skönt att killen har massor att göra just nu för då orkar inte han heller ses, men vi pratar via facebook varje dag. Han är den enda jag har kontakt med varje dag.

Jag trivs bättre med den grå hinnan än det svarta om jag måste välja. Jag vet inte riktigt hur jag känner, har stängt av så många känslor jag bara kan för att kunna klara mig ifrån det svarta. Sista tiden så har det nog varit en ljusgrå hinna, men ändå har jag mått väldigt dåligt, svårt att förklara. Jag har mer varit stressad och fruktansvärt trött än deppig tror jag. Deppig också men det är mitt normaltillstånd (det har till och med läkarna sagt, att mitt normala stämningsläge är ständigt sänkt och deprimerat).

Det är väldigt varierande om stesolid funkar eller inte. All medicin är sådan på mig så jag vet aldrig vad jag har att vänta mig.

Ai var nere på nedervåningen i buren nu när jag kom ned. Han och Spike kommer inte helt överens så Spike hade jagat upp honom på övervåningen igår och där finns inget vatten så han var uttorkad när jag var nere i förmiddags. Satte en vattenflaska till honom där uppe så han inte skulle behöva bråka med Spike men nu när jag var nere så satt de båda på nedervåningen och båda kom fram och åt kraftfoder. Jag tog dock inte upp dem, borde nog ha gjort det, men tänkte inte på det eftersom de åt

Det finns inget annat som du kan sysselsätta dig med som inte kräver så mycket fysisk och mental energi, aktiviteter som du kan plocka upp och lägga ned precis när du vill utan så mycket krav på prestation? Många gillar ju målarböcker som avkoppling och liknande. Nog för att det inte hjälper om du känner att det kryper i benen på dig. Är det benen som vill iväg är det ju lite sak samma om det är händerna som får arbeta. På något sätt måste det gå att härleda - och försöka motverka - stresskänslorna. De är energislukare av en ovanligt kraftig art.

Förstår - du vill ha stabilitet och trygghet, kontroll över din egen tillvaro. Det verkar logiskt, speciellt om du känner att det är något du saknar just nu. Den grå hinnan är tacksam på det viset - man kan koppla bort om det blir för mycket, men det är lätt att känna att 'man borde bry sig' om en massa saker för att vara en bra människa, trots att man går på ren överlevnadsinstinkt. Just då kan man inte göra mycket mer än just det. Det är i sådana här tider man måste vara lite egoistisk och tänka på sig själv i första hand, att försöka finna stöd i andra - i verkliga livet eller, om det är för jobbigt att vara omgiven av människor, på ett forum som buke. Människorna här är lugna - de finns här för att lyssna, när du vill. Men du har inget ansvar, inga skyldigheter mot oss. I alla fall inte mot mig och förmodligen inte mot någon annan heller. Inga krav på prestationer - här skall du bara vara och ventilera om du själv vill, och låta bli om du inte vill.

Den ljusgrå hinnan är tung på sitt sätt och det är jobbigt att vara så pass stressad och trött att man inte ens orkar känna av sitt egna mående - det blir svårt att bearbeta och hantera det om man inte har energi nog att se det. Det kan kännas skönt för stunden (i vägrenen mellan pest eller kolera) men till slut måste man stanna upp för att kunna andas. Det sänkta stämningsläget är ju rätt karaktäristiskt för depression, tyvärr. Jag har ingen erfarenhet av läkemedel på detta plan så jag skall absolut inte leka doktor. Jag tänkte bara att om stesolidens effekt plötsligt avtagit hade det kunnat vara något att kolla upp.

Jag tycker ändå att det är skönt att höra att du pratar om vad du vill göra, hur du vill leva just nu. Där har du ditt mål - och den som har ett mål, den har inte gett upp. Den som har ett mål har också en vision om en morgondag och en framtid. Det är en lång väg dit och bakslag kommer att komma - det händer alla och alla hanterar det på olika sätt. När det är som värst tänker man inte så mycket på vad man vill, man vill bara bort - men sedan kommer stunden då man minns hur man vill leva. Inget sätt att hantera bakslag är bättre eller sämre - vi är alla individer, vi är alla komplexa och så våra känslor och våra reaktioner. Du kommer inte hålla med mig nu heller, men du verkar så klok - du reflekterar över ditt mående och lyckas överföra det till tangenterna och in på forumet. Trots att du mår så dåligt. Trots att det är så tungt. Du tycker inte att det är speciellt, att det är något du 'bara gör' - men du har mycket insikt om dig själv och vad du vill, du har bara inte funnit rätt verktyg ännu. Det är det som ibland är så jäkligt; livet kommer aldrig med instruktioner. Ibland fastnar man och det ordentligt.

Härligt att höra att Spike inte var lika taskig mot Ai nu! Du ska se att han mår mycket bättre imorgon än han gjorde i förmiddags.

Nu försvinner jag för idag - jag hoppas att du skall lyckas få lite sömn och att morgondagen blir så ångestfri som den bara kan bli för dig.

 

[Andromedae]

God morgon, @Lyan. Hoppas att du fick sova lite!

 

[Lyan]

Tack. Fick sova till slut men har drömt en massa konstigt. Kommer inte ihåg vad men kommer ihåg att jag var halvt vaken flera gånger innan jag vaknade helt och insåg att jag drömde. Jag hatar att drömma! Har drömt väldigt mycket sista tiden, ofta att jag missar tåg efter tåg natten igenom, att jag hamnar på fel tåg, i fel stad eller går vilse

 

[Andromedae]

Det låter som stress. Och det är ju inte konstigt.
Vad skulle du vilja göra idag?

 

[Lyan]

Det finns inget annat som du kan sysselsätta dig med som inte kräver så mycket fysisk och mental energi, aktiviteter som du kan plocka upp och lägga ned precis när du vill utan så mycket krav på prestation? Många gillar ju målarböcker som avkoppling och liknande. Nog för att det inte hjälper om du känner att det kryper i benen på dig. Är det benen som vill iväg är det ju lite sak samma om det är händerna som får arbeta. På något sätt måste det gå att härleda - och försöka motverka - stresskänslorna. De är energislukare av en ovanligt kraftig art.

Nej, det finns i princip inget. Ibland kan jag sitta med sudoku eller läsa. Sitter mesta tiden framför datorn.

Det sänkta stämningsläget är ju rätt karaktäristiskt för depression, tyvärr. Jag har ingen erfarenhet av läkemedel på detta plan så jag skall absolut inte leka doktor. Jag tänkte bara att om stesolidens effekt plötsligt avtagit hade det kunnat vara något att kolla upp.

Nej, de menar att det är så jag är, även när jag inte är deprimerad (om nu det någonsin har hänt. Jag kommer inte ens ihåg när jag sa att jag ville dö första gången, så liten var jag). Det kom upp när de pratade om ECT, de kom fram till att det inte var lönt att försöka det på mig eftersom det tog en tillbaka till ens normala läge, och mitt normala läge var deprimerad.
Alla mediciner svänger och det kan ändra sig från en dag till en annan utan att någon vet varför. Stesolid svänger genom att i långa perioder göra mig trött för att sedan i andra perioder göra mig pigg. Vet inte om det kanske hänger ihop med de bipolära svängningarna men jag känner inte av dem särskilt mycket längre eftersom jag har en kronisk depression ovanpå det bipolära.

Jag tycker ändå att det är skönt att höra att du pratar om vad du vill göra, hur du vill leva just nu. Där har du ditt mål - och den som har ett mål, den har inte gett upp. Den som har ett mål har också en vision om en morgondag och en framtid. Det är en lång väg dit och bakslag kommer att komma - det händer alla och alla hanterar det på olika sätt. När det är som värst tänker man inte så mycket på vad man vill, man vill bara bort - men sedan kommer stunden då man minns hur man vill leva. Inget sätt att hantera bakslag är bättre eller sämre - vi är alla individer, vi är alla komplexa och så våra känslor och våra reaktioner. Du kommer inte hålla med mig nu heller, men du verkar så klok - du reflekterar över ditt mående och lyckas överföra det till tangenterna och in på forumet. Trots att du mår så dåligt. Trots att det är så tungt. Du tycker inte att det är speciellt, att det är något du 'bara gör' - men du har mycket insikt om dig själv och vad du vill, du har bara inte funnit rätt verktyg ännu. Det är det som ibland är så jäkligt; livet kommer aldrig med instruktioner. Ibland fastnar man och det ordentligt.

Jag har inget mål. Jag har en önskan men inget mål för det finns ingen chans för mig att nå dit och om jag har det som mål så kommer det bara vara ytterligare ett misslyckande i högen.

Alla säger det, de har aldrig träffat någon som har sådan självinsikt som jag har och det gäller både läkare, psykiatriker, kuratorer m fl och vanligt folk. Ändå så är det ingen som tror mig, eller typ klappar mig på huvudet och "lilla gumman, det är bara som du tror", när jag också är fullkomligt medveten om mina svagheter. Jag vet att jag också har positiva sidor och är bra på saker, men vad hjälper det när jag misslyckas med livet och inte ens kan klara av att hålla ens den minsta lilla rutin och ger upp innan jag ens har börjat?

Härligt att höra att Spike inte var lika taskig mot Ai nu! Du ska se att han mår mycket bättre imorgon än han gjorde i förmiddags.

Han är inte längre uttorkad och båda var fortfarande på nedervåningen så jag antar att de inte har rykt ihop under natten.

Har inte svarat på allting, är så trött i huvudet och kan inte koncentrera mig.

Det låter som stress. Och det är ju inte konstigt.
Vad skulle du vilja göra idag?

Ja, jag vet att det troligen beror på stress att jag drömmer så. Jag brukar även bli jagad i drömmarna, eller bli utsatt för en massa jag inte kan kontrollera och som jag tycker är läskigt, äckligt eller obehagligt i verkligheten. Jag drömmer i princip aldrig något positivt och har alltid extrem ångest 10-60 minuter efter att jag har vaknat, ibland längre.

Jag ska kanske träffa killen senare och så funderar jag på att ta ut marsvinen men har inte bestämt ännu om jag orkar.

 

[Lyan]

Har haft en halvbra dag. Mycket ångest och har inte fått mycket gjort, men har gjort banangröt till marsvinen och suttit hos dem en stund och jag och killen har ätit pizza. Yokan var så rolig. Han och hans honor har ju fått mycket större bur som han måste hålla koll på och de andra hanarna har bråkat på andra sidan väggen så han är lite nojig för tillfället så när jag satt i buren hoppade Poppy in och Yokan kom ångande med nosen i vädret och tyckte att han skulle jaga bort henne och Poppy bara glodde på honom och undrade vad han höll på med

 

[Lyan]

Nu har jag plockat bort all is från frysen så nu ska jag inte kunna skära mig mer! Utan is klarar jag bara att rispa.

Och jag vet inte varför jag skrev igår att jag är värdelös för det vet jag ju att jag inte är. Jag tycker att jag är oduglig men oavsett hur oduglig någon är så är man ändå inte värdelös. Min läkare brukar av någon anledning sätta likhettecken mellan oduglig och värdelös, vet inte om det är därför. Att jag undermedvetet också börjar göra det

 

[Monimaker]

Nu har jag plockat bort all is från frysen så nu ska jag inte kunna skära mig mer! Utan is klarar jag bara att rispa.

Och jag vet inte varför jag skrev igår att jag är värdelös för det vet jag ju att jag inte är. Jag tycker att jag är oduglig men oavsett hur oduglig någon är så är man ändå inte värdelös. Min läkare brukar av någon anledning sätta likhettecken mellan oduglig och värdelös, vet inte om det är därför. Att jag undermedvetet också börjar göra det

En halvbra dag låter mycket bättre än igår!

Tycker det låter som att du har varit produktiv - banangröt, marsvinsmys, pojkvän och måltid, fixat frysen . . Det är ju en hel massa småsaker! Bra jobbat!

Och så glad jag blir att du inte håller med om vad du skrev igår. Den läkaren borde vara mer försiktig med hur denne säger kan påverka; att inte riktigt orka med är inte att vara värdelös alls. Oduglig skulle jag inte heller säga, men du känns mycket mindre negativt inställd mot dig själv idag.

Och Yokan - vilken clown!

 

[Lyan]

Ja, halvbra är rätt okej. Varit halvbra idag också men ändå bättre än igår för inte samma sorts ångest idag. Har pusslat nästan hela dagen för det svartnade framför ögonen när jag stod upp, men har lyckats gå lilla gräsplockarrundan med hundarna och där hade cirkusen parkerat så jag gick så nära jag vågade för att titta på djuren och det var trevligt. Fick akut klappbegär på kamelen men det fanns ingen i närheten så fick nöja mig med att titta (fast även om det hade funnits någon i närheten hade jag nog ändå inte vågat fråga).

Jag tror att min läkare börjar bli allmänt förvirrad för det är andra saker också som hon börjar blanda ihop, men det finns ingen möjlighet att byta. Och jag vill inte byta och behöva börja om, men eftersom hon snart kommer att gå i pension så måste jag ju. Fast hon har sagt att hon kommer inte bara att släppa mig utan vi ska lära känna den nya läkaren tillsammans och med mamma också om jag vill det.

Oduglig tycker jag dock fortfarande att jag är. Visst, det finns saker som jag är bra på, men vad gör det för nytta när jag inte klarar av livet?

Ja, clown är verkligen vad man kan kalla Yokan! Han är fem år fyllda nu så han har lugnat sig en del men herregud vad många gråa hår och skratt jag har fått av honom genom åren Han har också gjort en fantastisk utställningskarriär och tanken är att ställa honom ett par gånger till och sedan får han gå i pension.
Här hittade jag honom en gång.

Tomat är det godaste i hela världen!

Ingen kommentar Och det är några av hans priser man ser på väggen. Han har även någon pokal och plakett

Med sina honor i hagen och den nyutbyggda buren

 

[sorbifolia]

Åh, vad fint det har blivit hos dom, de har ju en hel liten marsvin-by nu ser det ut för!

 

[Gimlan]

Ja, halvbra är rätt okej. Varit halvbra idag också men ändå bättre än igår för inte samma sorts ångest idag. Har pusslat nästan hela dagen för det svartnade framför ögonen när jag stod upp, men har lyckats gå lilla gräsplockarrundan med hundarna och där hade cirkusen parkerat så jag gick så nära jag vågade för att titta på djuren och det var trevligt. Fick akut klappbegär på kamelen men det fanns ingen i närheten så fick nöja mig med att titta (fast även om det hade funnits någon i närheten hade jag nog ändå inte vågat fråga).

Jag tror att min läkare börjar bli allmänt förvirrad för det är andra saker också som hon börjar blanda ihop, men det finns ingen möjlighet att byta. Och jag vill inte byta och behöva börja om, men eftersom hon snart kommer att gå i pension så måste jag ju. Fast hon har sagt att hon kommer inte bara att släppa mig utan vi ska lära känna den nya läkaren tillsammans och med mamma också om jag vill det.

Oduglig tycker jag dock fortfarande att jag är. Visst, det finns saker som jag är bra på, men vad gör det för nytta när jag inte klarar av livet?

Ja, clown är verkligen vad man kan kalla Yokan! Han är fem år fyllda nu så han har lugnat sig en del men herregud vad många gråa hår och skratt jag har fått av honom genom åren Han har också gjort en fantastisk utställningskarriär och tanken är att ställa honom ett par gånger till och sedan får han gå i pension.
Här hittade jag honom en gång.

Tomat är det godaste i hela världen!

Ingen kommentar Och det är några av hans priser man ser på väggen. Han har även någon pokal och plakett

Med sina honor i hagen och den nyutbyggda buren

Dina grisar måste ju ha det bäst i hela världen

 

[mandalaki]

Alltså du är helt fantastisk med dina smågrisar!