Hur gör man när allt är meningslöst?

[Lyan]

Just nu känns det inte som jag har kommit någonstans, fast jag antar att jag har gjort det för jag tror att mycket av att jag mår så dåligt nu är för att jag dragit upp allt gammalt genom att läsa i journalerna. Andra landsting lämnar journalerna direkt till försäkringsbolaget men det gör de inte här och allting kom i världens oordning så jag måste sitta och gå igenom dem för att få dem i datumordning och då går det inte att låta bli att läsa. Det känns också så jäkla misslyckat att ha en journalhög som är nästan 4cm tjock med text på båda sidor. Känner mig så fruktansvärt misslyckad och oduglig. Det är över 11år sedan jag blev sjukskriven och jag har precis fyllt 31. Hela jag är bara ett stort misstag som inte borde funnits

 

[Lyan]

Jag vet att ni hejar på och bryr er då det gör nästan saken värre för om någon bryr sig så kan man svika den personen genom att misslyckas

 

[Lovisaleonora]

Självklart triggar sådan läsning ångesten. Det hade det gjort för mig, jag är högfungerande (om jag litar på mitt eget omdöme )

Jag hade aldrig satt mig för att läsa egna journaler, jag har t o m lämnat bort att sortera i makens just för att jag vet att jag mår dåligt av att läsa.

Välj bort sådant som får dig att må dåligt. Du sviker inte oss, du sviker dig själv. Du är värd bättre.

 

[Lyan]

Jag är inte värd någonting

 

[Andromedae]

Jag är inte värd någonting

Du är värd massor.

 

[Monimaker]

Jag är inte värd någonting

Du är värd allt.

Och se det inte som att du sviker de på forumet - se till att stödja dig på dem så mycket du bara vill. Det är därför så många engagerar sig i tråden - de vill hjälpa.

 

[Lyan]

Nej, jag är bara en belastning

 

[Andromedae]

Nej, jag är bara en belastning

Tvärtom. Du inspirerar och glädjer människor. Både de omkring dig och oss som får förmånen att följa dig på din resa mot ett bättre liv.

 

[Lovisaleonora]

Jag är inte värd någonting

Du är värd precis lika mycket som någon annan på jorden. Det är det fina med människovärde. Lika för alla.

 

[Lyan]

Men jag kommer aldrig få ett bättre liv! Det kommer alltid att vara såhär. Inte ens när det funkar bra så funkar det ju. Jag är hela tiden trött och ledsen och ingenting är roligt. När det är bra så är det bara bra för att jag är halvt apatisk och försöker att stänga av alla känslor för att slippa må dåligt

 

[Monimaker]

Nej, jag är bara en belastning

Du är en människa med ett okränkbart människorvärde - du är en inspirerande kämpe som är mitt i processen att slå dig igenom tuffa tider.

Man orkar inte alltid stå upp, rak i ryggen med blicken framåt och inget som kan hindra en. Ibland mår man dåligt och då behöver man stöd och pepp - det betyder inte att man är värdelös eller att man saknar existensberättigande. Det är de tuffa tiderna som gör oss till människor, inte maskiner. När man inte känner sig stark nog lutar man sig mot människor tills man orkar ställa sig upp igen.

Den gråa hinnan som lägger sig över livet och lämnar en apatisk, i ett tillstånd då inget är upphetsande eller spännande är förjävlig och så svår att göra sig av med. Det som brukade roa en blir menlöst, maten smakar inte, allt är ett enda stort ingenting. Det är viktigt att lyssna till sig själv och hur mycket man orkar och leva efter sina egna förutsättningar - inte andras.

 

[Andromedae]

Men jag kommer aldrig få ett bättre liv! Det kommer alltid att vara såhär. Inte ens när det funkar bra så funkar det ju. Jag är hela tiden trött och ledsen och ingenting är roligt. När det är bra så är det bara bra för att jag är halvt apatisk och försöker att stänga av alla känslor för att slippa må dåligt

Det tar tid att komma till stället där det är bättre mer jämt. Som du själv skrev har du tillbringat mycket tid med att må dåligt. Vägen tillbaka tar tid, men den finns där!

Det kommer inte alltid att vara dåligt. Det blir bättre. Du kommer att må bättre.

 

[vallhund]

Du är en människa med ett okränkbart människorvärde - du är en inspirerande kämpe som är mitt i processen att slå dig igenom tuffa tider.

Man orkar inte alltid stå upp, rak i ryggen med blicken framåt och inget som kan hindra en. Ibland mår man dåligt och då behöver man stöd och pepp - det betyder inte att man är värdelös eller att man saknar existensberättigande. Det är de tuffa tiderna som gör oss till människor, inte maskiner. När man inte känner sig stark nog lutar man sig mot människor tills man orkar ställa sig upp igen.

Den gråa hinnan som lägger sig över livet och lämnar en apatisk, i ett tillstånd då inget är upphetsande eller spännande är förjävlig och så svår att göra sig av med. Det som brukade roa en blir menlöst, maten smakar inte, allt är ett enda stort ingenting. Det är viktigt att lyssna till sig själv och hur mycket man orkar och leva efter sina egna förutsättningar - inte andras.

 

[Lyan]

Men jag är ingen kämpe. Jag gör bara allt för att jag är tvungen, jag har inget val. Mitt val hade varit att inte finnas alls! Enda anledningen till att jag klarar mig bättre nu än innan är för att jag inte längre bryr mig och har stängt av så mycket jag bara kan. Jag kommer aldrig att klara ett jobb, jag klarar aldrig att ställa krav på mig själv, jag ger upp innan jag ens har försökt för att jag vet att jag misslyckas. Genom att slippa misslyckas mår jag lite bättre, men att inte försöka är ju i sig också ett misslyckande.

Jag vill bara vara hemma, jag vill inte träffa någon, jag vill inte vara hos marsvinen eller gå ut med hundarna. Att sitta ute med marsvinen har dock gett mig lite men jag kan inte ta mig dit jag vill utan jag måste sitta i parken där jag bor och där är så mycket folk. Det kan vara trevligt när någon kommer ibland och vill titta på marsvinen men det börjar bli för mycket, jag vill vara ifred. Innan har jag tyckt att det har varit trevligt att hjälpa mormor att handla och äta ihop mm, men nu får jag ont i magen när hon ringer för jag vill inte träffa henne, jag orkar inte hjälpa till med något. Minsta lilla någon behöver hjälp av mig så får jag panik för jag orkar inte. Jag är så fruktansvärt trött att jag vet inte var jag ska ta vägen

 

[svea]

Jag är inte värd någonting

Jo Lyan, du är värdefull och viktig. Och modig. Jag önskar dig all styrka att hänga i tills det ljusnar!

 

[Andromedae]

Bara att du sitter här och skriver visar hur du kämpar. Att vara en kämpe är inte detsamma som att alltid lyckas eller ens vilja lyckas. Att vara en kämpe är att ta ett nytt andetag, ett nytt steg.

 

[Andromedae]

Du behöver inte tänka på framtiden just ikväll. Vill du sova, klappa marsvinen, röka en cigg? Gör det. Du får lov att bara vara här och nu. I morgon är en ny dag.

 

[Lyan]

Jag kommer att misslyckas imorgon också för jag klarar ingenting. Som nu när jag har mått så dåligt för att jag har gått upp i vikt. Lösningen är så jäkla enkel, sluta trycka i mig en massa mat och godis jag inte ens är sugen på! Ändå klarar jag inte det. För mig är det inte att kämpa att tvingas finnas till. Jag kämpar inte, jag är tvingad

 

[Andromedae]

Det kommer en dag efter i morgon med. Och även om du är tvingad så rör du dig åt rätt håll. Du kanske har svårt att se det just nu, men fy fasen vilken styrka du har i dig. Spelar ingen roll hur många gånger du skriver motsatsen - jag kommer fortsätta att tycka att du är grym och att du kan. Även om du inte tror det själv just nu.

 

[Lyan]

Jag vill inte ha en morgondag :'(