Hur gör man när allt är meningslöst?

[Andromedae]

@Lyan Först och främst sitter ditt värde givetvis inte i vad du väger (eller hur du ser ut). Ditt människovärde är där oavsett

Därefter: Jag vet inte var du bor, men här där jag är har det varit skitvarmt de senaste dagarna. Det gör att i alla fall jag känner mig jättesvullen. Det lägger sig när det blir svalare och vätskebalansen blir lite mindre kajko.

 

[Lyan]

Det här är helt rätt tänk! Det kommer alltid finnas 1000 saker som kunde varit bättre, men det hjälper ändå inte att sitta och tänka på dom, så strunta i det och var glad över det som gått bra!

Hoppast att du får sova lika bra i natt, och att armen är bättre i morgon.

Ja, jag försöker det. Blev ingen promenad idag heller men jag har äntligen börjat pussla pusslet jag fick när jag fyllde år och jag har handlat åt mormor och morbror och sedan har vi hämtat mat och tittat på TV och pratat. Jag har också fortsatt med att sortera bilder. Så störigt att det inte finns något sätt att få facebook att lägga bilderna i datumordning, det tar ju en evighet att sortera dem när man bytt mappar.
Armen är fortfarande svullen men det har slutat vara sig och är torrt. Blev typ som en finne i ärret, skitäckligt
Peppar peppar så har sömnen funkat i två nätter nu och det är så skönt! Jag vet att det inte håller i sig så jag får passa på att ta tillvara på det så länge det gör det.

Det är så konstigt att känna mig positiv att ni anar inte! Mår fortfarande dåligt och är sjukt trött men jag försöker, och lyckas faktiskt lite, att se det som är bra och inte bara det som är dåligt och det känns så konstigt!

 

[Lyan]

@Lyan Först och främst sitter ditt värde givetvis inte i vad du väger (eller hur du ser ut). Ditt människovärde är där oavsett

Därefter: Jag vet inte var du bor, men här där jag är har det varit skitvarmt de senaste dagarna. Det gör att i alla fall jag känner mig jättesvullen. Det lägger sig när det blir svalare och vätskebalansen blir lite mindre kajko.

Jag vet, men mitt utseende är otroligt viktigt för mig. Eftersom jag alltid har mått så dåligt och känt mig så oduglig på allting så har jag ändå haft mitt utseende att vara stolt över så jag får halv panik när vikten får uppåt (har dessutom lättare ätstörningar bakom mig) och nu när jag tappar massor av hår. Jag vet ju att det har varit så tidigare och att vikten går ned och håret kommer tillbaka men paniken finns fortfarande kvar. Jag vet ju också att min syn på mig själv är skev så jag försöker att väga mig ibland bara för att övertyga mig själv om att trots att jag känner mig som en valross så är jag inte det. Vågen visade knappt 67kg idag så jag gissade rätt och det ser okej ut i spegeln även om midjan blivit lite grövre och brösten mycket större (på så sätt har jag väl tur med fettfördelningen iallafall, hellre brösten än låren eller magen) men jag känner mig jättefet.

Här har varit ganska varmt men jag har mest varit inne och det är först idag som det börjar bli riktigt varmt i lägenheten.

 

[Lyan]

Hade en riktigt dålig dag igår. Fick igen för att jag var "kaxig" över att ha fått sova två nätter så fick knappt sova alls och var som en zombie hela dagen med jättemycket ångest och ville verkligen skära mig. Lite bättre idag men jättetrött och massor av ångest hela dagen fram till 19-tiden när jag lyckades ta mig ut med hundarna för att plocka gräs till marsvinen och sedan städade jag i honornas bur och dubblade storleken på den genom att sätta Spike och Ai i en av burarna med ramp (och hoppas att de håller sams med varandra!) och ta bort mellanväggen mellan hagarna. Passade även på att tvätta lite när jag ändå var där nere (har tvättmaskinen i marsvinsrummet) så jag känner att jag är rätt nöjd med vad jag har fått gjort

Men jag mår så fruktansvärt dåligt över vikten! Vill bara gråta när jag ser mig i spegeln Midjan är borta, magen putar ut och brösten är så stora att de gör ont. Känner mig så fet och äcklig. Idag har jag ätit fyra rosenbröd, gifflar och kakor, yoghurt med chiafrön, nyponsoppa, banan, saft och alldeles för mycket proviva. Har säkert glömt något. Jag var inte ens sugen på kakor men om någon sätter det framför mig så kan jag inte låta bli och det blir aldrig bara en eller två kakor utan massor

 

[Azalea]

Men alltså, jag måste bara säga, du är fantastisk! Jättetrött och massa ångest, ändå har du fixat massor på kvällen. Superbra gjort!

Angående vikten, jag vet att det är skitjobbigt, jag hade ätstörningar länge länge och ångestmässigt är det ju också svårt, för ångest kommer ju (i alla fall för mig) när jag upplever att jag "tappar kontrollen". Men vet du, imorgon är en ny dag, och då får man börja om på nytt och göra nya val, om man känner sig "stark" nog att välja bort kakor så gör man det. Gör man inte det, så ÄR det okej att äta kakor. Du kommer inte vilja göra det i massor varje dag för alltid ändå. Vikten kommer du få "ordning" på, några extra kilon är inte livsfarligt (även om ångesten tycker annorlunda).

Ett tips som du kan prova, om du inte redan har gjort, är Tabata träning. Ibland när jag haft mycket ångest har jag använt mig av sån intervallträning för att bli av med (ångest)energin och frigöra lite endorfiner. Det kan ju också vara till hjälp i och med att du i så fall också gör något konstruktivt som kan minska vikt-ångesten.
Du kan läsa lite här, finns massor av olika förslag på övningar om du googlar på Tabata också.
http://iform.se/traning/cirkeltraning/tabata-maxa-formen-pa-4-minuter

 

[Lyan]

Men alltså, jag måste bara säga, du är fantastisk! Jättetrött och massa ångest, ändå har du fixat massor på kvällen. Superbra gjort!

Angående vikten, jag vet att det är skitjobbigt, jag hade ätstörningar länge länge och ångestmässigt är det ju också svårt, för ångest kommer ju (i alla fall för mig) när jag upplever att jag "tappar kontrollen". Men vet du, imorgon är en ny dag, och då får man börja om på nytt och göra nya val, om man känner sig "stark" nog att välja bort kakor så gör man det. Gör man inte det, så ÄR det okej att äta kakor. Du kommer inte vilja göra det i massor varje dag för alltid ändå. Vikten kommer du få "ordning" på, några extra kilon är inte livsfarligt (även om ångesten tycker annorlunda).

Ett tips som du kan prova, om du inte redan har gjort, är Tabata träning. Ibland när jag haft mycket ångest har jag använt mig av sån intervallträning för att bli av med (ångest)energin och frigöra lite endorfiner. Det kan ju också vara till hjälp i och med att du i så fall också gör något konstruktivt som kan minska vikt-ångesten.
Du kan läsa lite här, finns massor av olika förslag på övningar om du googlar på Tabata också.
http://iform.se/traning/cirkeltraning/tabata-maxa-formen-pa-4-minuter

Tack! Jag försöker verkligen att förändra mig men det är så svårt. Allting är så inlärt och jag är så trött. Just tröttheten är fruktansvärt jobbig för jag orkar verkligen ingenting förrän den släpper, vilket den oftast gör framåt kvällen, om än långt ifrån alltid, och det är så irriterande. Jag går hela dagen och är så sjukt trött och vill bara sova men när kvällen kommer och jag behöver börja förbereda mig för att sova så blir jag piggare och måste då hinna ta igen allting jag inte har orkat göra tidigare på dagen.

Jag försöker också tänka att det löser sig med vikten och att jag kommer att gå ned de kilona igen. Jag kommer troligen aldrig att nå min önskevikt, men jag är ändå helt okej nöjd med hur jag ser ut när jag väger 2kg mindre än nu. Om jag kollar över lång tid så är ju min vikt stabil, med några perioder med lite högre vikt och färre perioder med lite lägre vikt så rent logiskt vet jag ju att jag inte behöver ha ångest för vikten men ändå mår jag jättedåligt över det.

Jag har ingen ork att träna någonting. Jag försöker att komma ihåg att göra lite medans jag sitter framför datorn, tex spänna magen, låren och rumpan i intervaller, och jag vill även stretcha för att hålla mig så vig som jag varit innan men jag glömmer bort det eller orkar inte. Det är så extremt lite som behöver göras, som tex det du la in länk om, med det finns verkligen ingen energi över till det. Jag hatar att vara så trött

 

[Thera]

Tycker du är fantastisk och det märks att du gjort jättestora framsteg sen tråden startades!

 

[sorbifolia]

Tycker du är fantastisk och det märks att du gjort jättestora framsteg sen tråden startades!

Håller med!
@Lyan - testade du att ta järntillskott? Det kanske kunde hjälpa så att du inte känner dig så trött? Och kanske vitamintillskott med, iom att du inte alltid orkar spisa så hälsosamt?

 

[Lyan]

Tycker du är fantastisk och det märks att du gjort jättestora framsteg sen tråden startades!

Håller med!

Tack! Jag bara hoppas att det fortsätter så för alla gånger tidigare så har det bara varat ett tag och sedan har allt kraschat igen. Jag är rädd för den kraschen för jag vet att den kommer. Så länge jag inte har en massa känslor för något så brukar det funka någorlunda, även om jag mår fruktansvärt dåligt så brukar jag inte göra något försök att ta livet av mig. Det är när det händer något jag inte känslomässigt klarar av som alla självmordsförsök sker. Hittills har det varit när förhållanden strular eller tar slut men jag gissar att det kommer att bli lika om det händer någon i min familj något allvarligt eller om jag skulle förlora Ping.

Fast även om jag skulle vilja ta livet av mig så vet jag inte hur. Min kropp verkar oförstörbar och nästa gång kanske jag inte har sådan tur som jag har haft hittills och jag får kroniska skador. Just nu önskar jag att om livet ska ta slut att någon kör ihjäl mig av misstag eller jag får ett träd i skallen eller liknande. Tror det blir lättare för mina anhöriga om jag dör i en olycka än om jag gör det själv.

Har fått ut alla mina journaler idag för vi ska skicka in till försäkringsbolaget och se om jag har någon rätt till ersättning. Alla papper (nästan 4cm hög bunke med text på båda sidor ) ligger i oordning så jag och mamma började sortera och jag läste lite av det som var skrivet. Jag tänkte innan jag fick journalerna att det skulle vara intressant att läsa igenom men bara av det lilla jag läste så mår jag jättedåligt för det var så många dåliga minnen som kom upp, plus saker som jag verkligen inte kan minnas överhuvudtaget. Det stod tex att jag har fått utskrivet/ätit zyprexa och det har jag inget minne av alls hur mycket jag än tänker. Det är en medicin jag är rädd för så jag tycker att jag borde minnas om jag ätit den.

@Lyan - testade du att ta järntillskott? Det kanske kunde hjälpa så att du inte känner dig så trött? Och kanske vitamintillskott med, iom att du inte alltid orkar spisa så hälsosamt?

Jag tar järntillskott, något för naglar och hår och d-vitamin när jag kommer ihåg det. Hade multivitamintabletter som jag tog varje dag men de är slut. Magnesium äter jag varje dag

 

[Exit]

@Lyan Jag har följt din tråd sen du började skriva och tycker verkligen att det märks större och större förändringar i ditt tankesätt hela tiden. Att förändra är verkligen inte lätt och du har gjort ett jättejobb hittills! Jag hejjar på dig och hoppas att du så småningom kan se hur mycket du har klarat av trots allvarlig sjukdom.

PS. Dina marsvin är ju bara så fina

 

[Lyan]

Skurit mig igen. Jag är så jävla oduglig!

 

[vallhund]

Skurit mig igen. Jag är så jävla oduglig!

Vi finns!

 

[Lyan]

Jag är så arg och ledsen på mig själv! Det hjälper ju inte ett jävla dugg att skära så varför gör jag det? Hade precis börjat gå med kortärmad tröja och nu förstör jag allt. Och det gör så vansinnigt fruktansvärt ont

 

[Gimlan]

Jag är så arg och ledsen på mig själv! Det hjälper ju inte ett jävla dugg att skära så varför gör jag det? Hade precis börjat gå med kortärmad tröja och nu förstör jag allt. Och det gör så vansinnigt fruktansvärt ont

Kram!

 

[DarkInNight]

Jag är så arg och ledsen på mig själv! Det hjälper ju inte ett jävla dugg att skära så varför gör jag det? Hade precis börjat gå med kortärmad tröja och nu förstör jag allt. Och det gör så vansinnigt fruktansvärt ont

Så tråkigt att du mår så dåligt igen. Men kan du se det som en liten svacka? Ett litet bakåtsteg?
Många är vi som mått väldigt dåligt och det är oftast inte en rak väg till att stabilt må bra. Vägen kan vara lite gropig men det viktigaste är inte att undvika groparna utan att ta sig upp och fortsätta sin resa.
Och det tycker jag du visar gång på gång, du faller ibland ner i en grop men du tar dig ur groparna gång på gång och kämpar envist på framåt.
Det tycker jag är en väldigt bra egenskap

 

[DarkInNight]

Jag är så arg och ledsen på mig själv! Det hjälper ju inte ett jävla dugg att skära så varför gör jag det? Hade precis börjat gå med kortärmad tröja och nu förstör jag allt. Och det gör så vansinnigt fruktansvärt ont

Gör det ont i såret alltså?
Fixar du att söka vård för ihoplappning?

 

[Lyan]

Gör det ont i såret alltså?
Fixar du att söka vård för ihoplappning?

Mm, men gör lite mindre ont nu. Hade nog verkligen behövt sys men har klarat mig utan det alla andra gånger så får bli så denna gången med

 

[Monimaker]

Jag är så arg och ledsen på mig själv! Det hjälper ju inte ett jävla dugg att skära så varför gör jag det? Hade precis börjat gå med kortärmad tröja och nu förstör jag allt. Och det gör så vansinnigt fruktansvärt ont

Frivilliga styrkekramar till dig, @Lyan!

Förstår att du känner besvikelse, men gjort är gjort - försök att inte gräva dig djupare ned i ångest för att du fick ett återfall i skärandet; då kommer den onda cirkeln tillbaka då man måste finna ett botemedel mot den ångesten och kanske gör samma sak igen. Sådana här bakslag kommer ibland, och de känns riktigt jävliga. Det är okej.

 

[DarkInNight]

Mm, men gör lite mindre ont nu. Hade nog verkligen behövt sys men har klarat mig utan det alla andra gånger så får bli så denna gången med

Kan du se att söka läkarvård för såret som en del i att må bättre på sikt?

 

[Lovisaleonora]

Jag ser ändå en stor skillnad, Lyan. I början av tråden känns det som du skulle skrivit "äh, skitsamma, spelar ingen roll".

Nu är du ändå ledsen och arg över att du tog ett återfall, och jag tror det är ett steg i rätt riktning. Jag kan visst ha fel, men det känns som en sundare reaktion över att du tagit ett steg tillbaka i tillfrisknandet. Den goda sidan är att det blir en ny dag imorgon, och då är du på rätt väg igen. Om du väljer det.

Du har kommit jättelångt sedan första inlägget. Och vi hejar alla på dig. Vi gör alla små snedsteg i våra planer. Det går aldrig spikrakt framåt. För någon.