Hur gör man när allt är meningslöst?

Status
Stängd för vidare inlägg.
@Lyan Det finns studier som visar på klustringseffekt av självskadebeteende. Många upplever också att synen av självskadebeteende hos andra kan trigga det egna beteendet.

Därför tycker jag definitivt att du ska avfölja och ignorera alla bloggar, instagram och liknande där du ser sådant.
Ja, jag vet. Jag följer ingenting någonstans utan det är sådant som poppar upp lite överallt och efter att ha tittat på en "Don't google this!"video så var jag ju "tvungen" att googla namnet på den personen. Är lite för nyfiken för mitt eget bästa ibland, men samtidigt som det har varit en del triggande att läsa om och se denna personen så känner jag mig ändå mer "allmänbildad" (fel ord tror jag, svårt att förklara) och nu vet jag hur det kan se ut när det inte kan gå längre, men är även förvånad över hur mycket kroppen faktiskt klarar utan att dö av skadorna.

Jag har fortfarande ett "sug" efter att skära men efter att ha visat min syster en del av ärren och visat killen alla igår så vill jag verkligen inte svika dem utan ska försöka göra allt för att undvika fler skador. Kommer säkert att misslyckas någon gång, men just nu känner jag mig väldigt motiverad!

Det är också detta med triggande som gör att jag tvekar över att visa mina ärr, för jag vill inte råka trigga någon
 
@Lyan Det där är ju alltid en avvägningsfråga. Jag tycker i alla fall att det är jättebra att du har visat din syster och killen - de finns där på plats och kan hjälpa till, vilket förmodligen gör deras hjälpinsats mer punktinriktad än vad exempelvis ett forum kan erbjuda.

Jag har gamla ärr. De döljer jag inte (utom när jag blir nervös, går t ex inte på arbetsintervjuer i kortärmat). Fördelen med att göra det är att det är förvånansvärt sällan någon noterar dem. På något sätt måste man ju också lära sig hur ens egen kropp ser ut numera. Jag brukar försöka tänka att utan ärren skulle jag ju inte vara jag. Det är vare sig bra eller dåligt, det är bara ett faktum - vad man upplever i livet gör en till den man är idag. Och för vissa av oss innebär det mer eller mindre synliga ärr.
 
Och angående om jag gör det för uppmärksamhet, vilket det kanske kan tolkas som när jag skriver att jag har lagt ut bilder på synliga ärr på facebook så ser de bilderna ut såhär. Bilden jag länkade i tråden innan är låst så även om den ligger på facebook så är det bara de med länk som kan se den.
13179123_1085769891486252_1769647502269366193_n.jpg

13770368_1133564636706777_1984259284749302419_n.jpg

13179433_1088279374568637_133894539304259597_n.jpg

Sedan har jag tre bilder med synliga förband
13612117_1130385520358022_5304356249811860196_n.jpg

13508873_1116475911748983_7442221657386269955_n.jpg

13494931_1115858231810751_4045605202407143432_n.jpg

Och en "bararmad"
13244623_1097867963609778_5753960252686126853_n.jpg

Nästa "uppmärksamhetsbild" är från sista november 2014 där jag la ut en bild med utsikten från sjukhusfönstret när jag försökt att ta livet av mig. Tidigare än det så kan det kanske ligga någon bild där jag är "bararmad" eller att något ärr syns men så långt bak orkar jag inte leta. Det finns några bilder där jag är bararmad på riktigt men på de bilderna syns inte ärren.

Ursäkta för bildbomb med tramsbilder!

Anledningen till att jag har börjat lägga in bilder där ärren syns är inte för uppmärksamhet utan för att försöka avdramatisera det för mig själv eftersom jag skäms så mycket för dem. Målet är att någon gång i framtiden inte hålla på att oroa mig eller skämmas utan att acceptera att jag numera ser ut såhär vare sig jag vill eller inte
Herregud du ska inte skämmas över dina ärr. Har en granne som hat mått fruktansvärt dåligt med anorexi och diverse psykiska problem. Hon låg inne i flera månader för att inte dö. Idag mår hon bra, äter medicin och går med bara armar. Ärren är över hela armarna och syns klart och tydligt. Dom berättar att hon lyckats ta sig upp från helvetet och inte skäms över det.
Jag är stolt över henne och hon är en väldigt stark person.
 
Det har blivit rätt många Sassyselfies kan jag erkänna. Hon är så bedårande söt att det går inte att beskriva :love: Vet inte var du bor men om du bor i närheten av Landskrona så finns möjlighet att få gosa med dem i augusti när det är utställning :)

Alldeles för långt från Landskrona :/
Typ Arlanda..
 
@Lyan Jag har inte läst här på ett tag, men wohoo för dig! Det är ju jättebra att du tagit steget att visa ärren för killen och syrran. (Och i slutänden är det du som avgör när du vill visa dem för din mor också, inte någon annan) Men ta allt i din takt. Verkligen bra att du känner efter lite genom att lägga ut bilder på Facebook där de inte är helt täckta. Jag tror att detta är stora steg i rätt riktning för att på lång sikt känna att du kan acceptera att de är där och är en del av dig utan att du behöver skämmas. :-)

Kanske kan du höra med någon make-up artist om de har några tips på kladdfria täck-krämer.

Jag noterade på IDOL häromåret att Axel som var kraftigt brännskadad ofta var väldigt övertygande täcksminkad för att se jämnare ut i huden. Det borde finnas många sorters supersmink och knep för att täcka ärr.

Och vartefter åren går kanske du känner att du kan minska på det också. Men vad kul att du ens funderar på hur du kan lösa detta och börja gå barärmad igen!
 
@Lyan Det där är ju alltid en avvägningsfråga. Jag tycker i alla fall att det är jättebra att du har visat din syster och killen - de finns där på plats och kan hjälpa till, vilket förmodligen gör deras hjälpinsats mer punktinriktad än vad exempelvis ett forum kan erbjuda.

Jag har gamla ärr. De döljer jag inte (utom när jag blir nervös, går t ex inte på arbetsintervjuer i kortärmat). Fördelen med att göra det är att det är förvånansvärt sällan någon noterar dem. På något sätt måste man ju också lära sig hur ens egen kropp ser ut numera. Jag brukar försöka tänka att utan ärren skulle jag ju inte vara jag. Det är vare sig bra eller dåligt, det är bara ett faktum - vad man upplever i livet gör en till den man är idag. Och för vissa av oss innebär det mer eller mindre synliga ärr.

Herregud du ska inte skämmas över dina ärr. Har en granne som hat mått fruktansvärt dåligt med anorexi och diverse psykiska problem. Hon låg inne i flera månader för att inte dö. Idag mår hon bra, äter medicin och går med bara armar. Ärren är över hela armarna och syns klart och tydligt. Dom berättar att hon lyckats ta sig upp från helvetet och inte skäms över det.
Jag är stolt över henne och hon är en väldigt stark person.

@Lyan Jag har inte läst här på ett tag, men wohoo för dig! Det är ju jättebra att du tagit steget att visa ärren för killen och syrran. (Och i slutänden är det du som avgör när du vill visa dem för din mor också, inte någon annan) Men ta allt i din takt. Verkligen bra att du känner efter lite genom att lägga ut bilder på Facebook där de inte är helt täckta. Jag tror att detta är stora steg i rätt riktning för att på lång sikt känna att du kan acceptera att de är där och är en del av dig utan att du behöver skämmas. :-)

Kanske kan du höra med någon make-up artist om de har några tips på kladdfria täck-krämer.

Jag noterade på IDOL häromåret att Axel som var kraftigt brännskadad ofta var väldigt övertygande täcksminkad för att se jämnare ut i huden. Det borde finnas många sorters supersmink och knep för att täcka ärr.

Och vartefter åren går kanske du känner att du kan minska på det också. Men vad kul att du ens funderar på hur du kan lösa detta och börja gå barärmad igen!

Nej, jag vet att jag inte behöver skämmas för dem egentligen. Men det sitter så djupt inrotat i mig att inte visa utåt hur jag mår och jag är så rädd att få frågor och kommentarer och det allra värsta, att någon kanske ser mina ärr och blir triggad av dem. Efter vad min syster sa, och vad mamma har sagt innan, så kommer jag nog inte vara bararmad när mamma är med, även om jag sminkar, för hon hade blivit förtvivlad av att se hur illa det är.

Jag har frågat en jag känner som är duktig på smink om hon har något tips men har inte fått svar ännu. Idag hade det verkligen varit skönt att kunna gå i kortärmat!


För övrig så har jag haft en helt okej dag. Jag har hjälpt mormor att ta sig till frisören och medans hon var där så åkte jag och tvättade hennes bil för den var täckt av smetig sav och fågelskit. Det var inte lätt att få den ren så när jag var klar så var jag både genomsvettig och hade fått ett rejält träningspass av allt gnuggande. Det behövs för det jag gick ned i vikt innan SM har kommit tillbaka med raketfart plus 1-2kg extra :crazy: Sedan hämtade vi mat och satt och tittade på TV en stund. När jag kom hem så tryckte jag in alla åtta marsvinen i storflocken i transporten och gick ut till parken en bit bort så de fick käka lite gräs och sedan har jag städat deras bur och klippt klorna på några, orkar inte klippa alla för vid det laget var jag helt slut. Kommer nog vara helt väck imorgon!

Jag har även börjat fundera på att skaffa vaktlar igen . Jag hade två stycken för en massa år sedan och jag saknar dem väldigt mycket. Har nu hittat en som har en höna som ligger på ägg och de kommer att vara leveransklara om 5-6 veckor så jag har gott om tid på mig att fundera igenom om det är en bra idé eller inte. Är så rädd att ta på mig för mycket och har förstått att så tama som mina vaktlar var är rätt ovanligt och det är ju sådana orädda som jag vill ha. Är rädd att få två som blir livrädda bara jag närmar mig.
Här är Dharma (ni som har sett Dharma och Greg förstår nog namnvalet :rofl:) med Honey när han var liten bebis. Han lever tyvärr inte längre men han är morfar till Ai och Xíexie :heart
13718709_1136212443108663_7499992897228971421_n.jpg
 
Angående smink, jag vet att jag sett nånstans på nätet en concealer som används för att täcka över tatueringar.. Du kan ju prova att googla! Vet att folk som tävlar i body building och dylikt också täcker sina tatueringar med smink ibland, så det borde finnas några olika supertäckande grejer, som även borde fungera på ärr. Värt att kolla!
 
Den här kan nog funka

Ett kropps smink som täcker märken och även skyddar mot de skadliga solstrålarna (SPF 40). Perfekt för täckning av åderbråck , bristningar , tatueringar , ärr från kirurgiska ingrepp eller olyckor , födelsemärken på benen och resten av kroppen.
Sitter i (minst 24 tim kontinuerlig täckning ) , kladdfri concealer som har visat sig kunna ge en total täckning av alla huddefekter, även när du simmar eller svettas i timmar. Kliniska studier som har genomförts visar att den är allergivänlig och vattentät . Dess höga SPF 40 bibehålls efter timmar i vatten. Finns i 6 nyanser att perfekt matcha din hudfärg.

LÄNK
 
Angående smink, jag vet att jag sett nånstans på nätet en concealer som används för att täcka över tatueringar.. Du kan ju prova att googla! Vet att folk som tävlar i body building och dylikt också täcker sina tatueringar med smink ibland, så det borde finnas några olika supertäckande grejer, som även borde fungera på ärr. Värt att kolla!

Den här kan nog funka



LÄNK
Tack! Fast alla färger ser alldeles för mörka ut för mig :( Vet att man inte kan jämföra ordentligt med bilder men här syns ungefär hur fel det ser ut. De hade också paletter med olika färger att blanda men jag är så korkad på smink att det kommer jag aldrig att reda ut.
13716137_1136944309702143_7357999641003612658_n.jpg
 
Smått (ganska mycket) panik när jag knappt kunde knäppa min shorts. Är jätterädd för att gå upp i vikt :cry:
 
Smått (ganska mycket) panik när jag knappt kunde knäppa min shorts. Är jätterädd för att gå upp i vikt :cry:

Ta det lugnt. Ditt värde sitter inte i din vikt. Du kan alltid gå ner i vikt om du vill det, och på ett hälsosamt sätt. Inget är ristat i sten, det är bara en av de där sakerna i livet man får konstatera och gå vidare. Och det kan dessutom vara en tid på månaden då du har extra mycket vatten bundet i kroppen.

Andas. Inget att få panik över. Hälften av jordens befolkning upplever ofta just detta (kvinnor). Andas. Andas. Andas.
 
Ta det lugnt. Ditt värde sitter inte i din vikt. Du kan alltid gå ner i vikt om du vill det, och på ett hälsosamt sätt. Inget är ristat i sten, det är bara en av de där sakerna i livet man får konstatera och gå vidare. Och det kan dessutom vara en tid på månaden då du har extra mycket vatten bundet i kroppen.

Andas. Inget att få panik över. Hälften av jordens befolkning upplever ofta just detta (kvinnor). Andas. Andas. Andas.
Jag vet, men jag känner mig så oduglig med vikten. Jag trivs allra bäst när jag väger ca 63-64 kg, då kan jag titta mig i spegeln och vara helt nöjd, men jag är helt oförmögen att hålla den vikten. Jag vet inte vad jag väger nu men eftersom shortsen satt så hårt så gissar jag på ca 68 kg. Så det är så få kilon det handlar om men ändå mår jag skitdåligt för det för jag känner mig tjock trots att jag vet att jag inte är det. Normalvikten ligger på 65-66 kg och även om jag inte är helt nöjd så känner jag ändå att det funkar bra där. Över 66 kg så börjar jag få lite "kärlekshandtag", BHarna känns trånga och mitt minimala thigh gap försvinner.

Jag brukar inte samla mycket vatten alls, men eftersom jag har gått upp i vikt så kan ju den lilla vattenmängden göra skillnaden mellan att kunna knäppa shortsen eller inte.
 
Känner mig rätt blä just nu. Blev ingen promenad för jag orkade inte, har inte ätit extremt mycket men ändå ganska mycket och jag är ändå hungrig. Har varit ute med marsvinen iallafall så de är nöjda och så fick jag lite sol. Annars har jag mest suttit inne och fixat med bilder på facebook i flera timmar = irriterad på mig själv för att jag inte lagt den tiden på hemsidan som är i förtvivlat behov av uppdatering. Ena ärret har blivit irriterat och kliar och vätskar sig och armen är svullen.

Något positivt är iallafall att jag äntligen fick somna utan att ligga och vrida mig och sedan sov hela natten till idag och vaknade utan att vara en zombie. Marsvinen har varit ute och det börjar bli ordning på facebook. Försöker lägga det på pluskontot och strunta i resten
 
Något positivt är iallafall att jag äntligen fick somna utan att ligga och vrida mig och sedan sov hela natten till idag och vaknade utan att vara en zombie. Marsvinen har varit ute och det börjar bli ordning på facebook. Försöker lägga det på pluskontot och strunta i resten

Det här är helt rätt tänk! :) Det kommer alltid finnas 1000 saker som kunde varit bättre, men det hjälper ändå inte att sitta och tänka på dom, så strunta i det och var glad över det som gått bra! :up:

Hoppast att du får sova lika bra i natt, och att armen är bättre i morgon. :)
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Kropp & Själ Alltså nu har jobbiga saker hopat sig för att jag skjutit på dem. T.ex. har jag en konflikt med en nära vän. Istället för att ringa och...
2
Svar
21
· Visningar
1 091
Senast: Cattis_E
·
Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 831
Senast: Anonymisten
·
L
  • Artikel Artikel
Dagbok Jag har varit lite o säker om jag skulle skriva om dethär men jag har kommit fram till att jag vill det. Och endel kanske tycker att det...
Svar
16
· Visningar
2 052
Senast: manda
·
Relationer Jag vet inte vart tråden hör hemma, den spretar mot flera ämnen. Moderator kan flytta den om det blivit helt galet. Jag måste...
2
Svar
28
· Visningar
9 137
Senast: lundsbo
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Målbilder för trubbnosar.
  • Akvarietråden V
  • Promenadskor vinter

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp