Hur gör man?

[Enya]

Jag har under en tid funderat på att ansöka om ensam vårdnad för min dotter, men undrar lite hur man gör och hur det går till. Hur mycket krävs för att jag ska få ensam vårdnad?

På tisdag är det 15 veckor sedan Elin överhuvudtaget såg sin pappa. Vi har pratat några gånger i telefon och han har inte sagt något om Elin de allra flesta gånger. När han har nämnt henne var det tex som nu sist för en vecka sedan, nästan två veckor till och med, att han tänkte börja ha Elin igen, som vanligt, för att ge mig avlastning. För ytterligare några veckor sedan fick jag ett meddelande av honom om att han kan ha henne som vanligt, och någon vecka innan dess frågade han mig om han kunde ha Elin en dag, alltså 8 timmar.

Till allt detta sa jag nej. Motiveringen till det är ju att eftersom det gått så läng tid så släpper jag inte i väg henne till honom utan han får skola in sig hos henne, jag har erbjudit oss att träffas, här eller hos honom eller på stan, men han har tydligen inte varit intresserad alls av detta. Han har alltså inte hört av sig.

Den 12 augusti fick jag ett sms där det stod " jag tänkte på dig", jag frågade om han itne skickat det fel.. men det hade han inte. Borde där inte stå att han tänker på sitt barn?

Till saken hör att han jobbar på samhall, han säger inte varför och hans mamma verkar inte veta varför. Jag vill veta varför. Han kan inte hjälpa om han har ett handikapp som gör att han hamnat där, MEN vilket handikapp är det?? Och framförallt, hur påverkar det Elin?

Jag känner hennes pappa och stollan här på buke har träffat honom och hört alla mina berättelser om honom, om vad han sagt och gjort, hur han resonerar. Det är inte bara JAG som anser att han har något handikapp, utan det finns flera. Tydligen också samhall....

Han har redan nu gjort några missar i sitt föräldraskap, men inget speciellt allvarligt eller så, inget anmälningsbart heller. Jag är inte heller ute efter att sätta dit honom, för Elin behöver en pappa, men hon behöver INTE skadas på något sätt. Det jag är orolig för är hans bristande förmåga att förstå andra människors känslor. Han FÖRSTÅR verkligen inte att Elin inte kan bo hos honom i två veckor i sträck, eller att han itne kan ha henne 8 timmar utan mig när han inte (då vid det tillfället) hade träffat henne på 10 veckor.

Han kan inte prata vettigt heller utan när jag säger nej till något som han vill så kallar han mig en massa saker, framför allt egoist. Jag är den som är egoistisk för jag vill ha Elin för mig själv. Visst är det min allra innersta önskan, men jag har inte någon gång hindrat honom från att träffa sitt barn eller satt käppar i hjulet för honom. Jag anser att Elin har behov av sin pappa, så klart! Men det ska vara på Elins villkor och Elins behov ska stå i fokus.

Han har fortfarande inte skrivit på ansökan om dagisplats, men å andra sidan så har jag inte "jagat" honom heller. Han sa förra måndagen att han skulle komma hem till mig på torsdagen, om det gick bra, men han har inte varit här ännu och vi har inte pratat sedan dess. I det samtalet talade jag om för honom att jag INTE tänker ringa honom utan är han intresserad av Elin så får han kontakta mig. Jag är trött på att försöka få honom att visa intresse och att inte veta hur det blir eller inte blir osv.

Så vad väntar han på? Varför ringer han inte?

 

[Mitzi]

Sv: Hur gör man?

Men är det inte lite väl drastiskt att ansöka om ensam vårdnad?

Du befinner dig, vad jag förstått, i ett känsligt läge med socialen. Tänker på släktingarna som kräver att träffa barnen osv.
Jag tror faktiskt att det skulle vara till din nackdel att i detta läget ansöka om ensam vårdnad.

Jag undrar också varför du vill det?
Förstår att dotterns far inte verkar bry sig särskilt mycket, men kan det inte få vara så då?
Låt honom lära av sina misstag istället. Lämna dottern till honom ett par timmar så upptäcker han nog att det inte går.

Risken om du ansöker om ensam vårdnad är att han tar upp striden "bara för att". Risken är också att du förlorar mer än du vinner. Eller att processen tar så mycket energi från dig och barnen att det inte är värt det.

Orkar du med flera sådana bråk där soc och div andra myndigheter är inblandade? Tänk efter.

Som utomstående, efter att ha läst dina trådar, skulle jag nog råda dig till att välja dina strider med omsorg. Det du ( och framförallt dina barn! ) behöver nu är lugn och ro. Inte nya turer "i rätten".

 

[Petruska]

Sv: Hur gör man?

Jag undrar också varför du vill det?
Förstår att dotterns far inte verkar bry sig särskilt mycket, men kan det inte få vara så då?
Låt honom lära av sina misstag istället. Lämna dottern till honom ett par timmar så upptäcker han nog att det inte går.

Jag vet inte vad som vore det mest strategiska för Enya. Men problemet är ju att saker och ting inte fungerar om pappan inte fattar vad delad vårdnad innebär, alternativt om han medvetet eller av en slump utnyttjar den delade vårdnaden till att ställa till det för Enya.

Tex detta med dagiset. Elin kan inte börja på dagis om inte båda vårdnadshavare skriver på, vad jag förstår.

Om Elin skulle behöva pass, om Enya vill flytta med sin familj kan pappan ställa till det genom att inte skriva på papper.

Tidigare trådar visar också att pappan inte fattar när hans omsorg om Elin inte fungerar. Han kan inte, eller bryr sig inte om att, läsa hennes behov. Medan han lär sig av sina misstag kan Elin komma till allvarlig skada, tex för att hon springer iväg på sätt som han inte kunnat gissa.

 

[Enya]

Sv: Hur gör man?

Papperna om dagis till pojkarna är inskickade, men inte om dagis till Elin för att jag behöver HANS underskrift. Jag får ju inte den, han gör sig oansträffbar när jag ber om att träffas och få pappret underskivet.

Ensam vårdnad har ju inget med pojkarna att göra eller deras släktingar. Utan det handlar om Elin. Elins farmor har jag redan kontakt med, hon är vettigare än hennes son....

Och nej, jag lämnar inte Elin hos honom ett par timmar så han får lära sig att det inte är så lätt, så behandlar inte jag mina barn. Hon är inte hans försökskanin och jag tillåter inte att hon är hans statuspryl heller!

ÄR han inte intresserad av att skola in sig igen så får det liksom vara, jag tvingar inte honom till nåt annat och jag har familjerätten och bvc som stöd när det gälelr det också. Jag ställer inga orimliga krav alls.

Frågan är också, hur ska jag göra med dagisplats? För en dag står jag där och BEHÖVER plats för att kunna jobba, ska jag ge fan i att jobba bara för att han "har rätt" att ställa till det, att han har rätt att ha vårdnad över något han inte ens träffar eller bryr sig om?

Detta är alltså inget jag tänkt göra i all hast och så fort som möjligt utan jag funderar på för och nackdelar och liknande. Det är i tanken ännu och inte i handling. Se denna tråd som att jag tänker högt och vill ha lite av andras funderingar. Så som jag gör här allt som oftast ju

Det är inte så att jag delger mina barn mina funderingar, deras liv är lugnt och vad jag har märkt är de inte påverkade av att jag går på möten med familjerätten och diskuterar deras släkt. Däremot är de med och träffar släkten.... Vilket jag tror påverkar dem mer än jag gör tyvärr. Det verkar vara ok med lite turbulens i barnens liv så länge de inte mår dåligt av det.....ja inte vet jag hur familjerätten tänker.

 

[Enya]

Sv: Hur gör man?

Precis så petruska, precis så!

Jag är GLAD över att han inte bryr sig, för det innebär att han inte kan "skada" Elin. Hon är mer rörlig nu, har mer åsikter och kommer ju så smånignom att börja gå och vara ännu mer rörlig, hon kommer att få en starkare vilja men förstår inte vad som är farligt och inte och förstår inte vad hon INTE får göra. Hur ska han som tyckte att mina barn var/är grymt ouppfostrade, kunna ta hand om ett barn som inte har förstånd nog att förstå att det får man inte göra och man får inte springa på vägen och osv osv osv.

Nu är det skillnad på åsikter och att faktiskt göra saker.... och jag hoppas att han inte gör som han säger att man tycker man ska göra.

Men det är inge jag kan göra något åt då inget har inträffat! Och kommer kanske aldrig att inträffa heller.

Som du säger är han heller inte en "snäll" pappa som inte bryr sig men som skriver under här och där, utan en pappa som vägrar påskrift till en dagisblankett för att visa vilken Makt han har över mig och situationen.

Ensam vårdnad gör honom maktlös, men han kommer fortfarande ha samma umgängesrätt och att vara pappa.

 

[Ceta]

Sv: Hur gör man?

Om han verkligen bryr sig sålite som det verkar av det du skriver tycker jag gott att du kan söka ensam vårdnad. Har ingen koll på hur man gör eller dyl. men det är ju inte mer än att han kan träffa henne om det är så att DU vill det... om han nån gång ändrar sig. Så själva situationen i sig kommer ju inte förändras. Det blir ju bara lättarfe för dig helt enkelt!

 

[Görel]

Sv: Hur gör man?

Jag har ju hela tiden tyckt att du ska ha enskild vårdnad om Elin, så det känns bra att höra att du också kommit fram till det.

Enskild vårdnad innebär ju inte att han inte får träffa Elin, men det ger dig mer kontroll och den underlättar för dig rent praktiskt, som underskrift för dagis t ex.

Idag är lagstiftningen kring enskild respektive gemensam vårdnad fokuserad på samarbete. Kan man verkligen inte samarbeta ska man inte ha gemensam vårdnad. Att han inte skriver på dagisansökan för Elin är ett bra exempel på bristande samarbete där han inte förmår att sätta sin dotters bästa framför konflikten med dig.

Rent praktiskt går det till så att man lämnar in en ansökan om enskild vårdnad till den tingsrätt där barnet är folkbokfört. Det kostar omkring 450:- och jag tror att man även ska skicka med personbevis. Ring tingsrätten och fråga. Du behöver också kontakta en jurist som är specialist på familjerätt. Kolla vilket rättsskydd som ingår i din hemförsäkring.
När din ansökan har kommit in kontaktar tingsrätten Elins pappa (svaranden) och frågar vilken inställning han har till din ansökan.
Tingsrätten skickar också ut en begäran till familjerätten om en så kallad snabbupplysning. Det innebär att man får komma på ett besök till familjerätten och tala om sin inställning till vårdnadsfrågan (syftet är att vi på familjerätten ska prata med barnet och höra vad det tycker, men vi pratar förstås inte med så små barn som Elin och ibland kan jag undra om det är rätta sättet för barnen att få komma till tals genom att få träffa en främmande kvinna på ett socialkontor...).
Sen har tingsrätten förberedande förhandlingar. Där hörs både du och Elins pappa. Sen fattar man beslut om ifall man kan fatta ett slutligt beslut redan då, ett interimistiskt beslut eller ge familjerätten i uppdrag att göra en vårdnadsutredning.
En vårdnadsutredning hos familjerätten tar ett par månader, och det kan också ta flera månader innan den kan komma gång p g a kö hos familjerätten. I utredningen ska familjerätten lämna ett förslag till beslut åt tingsrätten.
Därefter tar det olika lång tid för tingsrätten att hitta en tid för rättegång. Ibland har det gått mer än ett år sedan familjerätten lämnat in sin utredning!

 

[Petruska]

Sv: Hur gör man?

Rätta mig om jag har fel.

Är det en rimlig tolkning av ditt inlägg att det kan vara en fördel för ELIN om Enya ansöker om ensam vårdnad medan Elin är ganska liten? Jag menar, medan Elin är så liten att hon slipper bli intervjuad om hur hon ser på sina föräldrar av en främmande tant på soc? (Tex innan Elin fyller 3 år.)

 

[jaha ja]

Sv: Hur gör man?

Jag har ju hela tiden tyckt att du ska ha enskild vårdnad om Elin, så det känns bra att höra att du också kommit fram till det.

Enskild vårdnad innebär ju inte att han inte får träffa Elin, men det ger dig mer kontroll och den underlättar för dig rent praktiskt, som underskrift för dagis t ex.

Idag är lagstiftningen kring enskild respektive gemensam vårdnad fokuserad på samarbete. Kan man verkligen inte samarbeta ska man inte ha gemensam vårdnad. Att han inte skriver på dagisansökan för Elin är ett bra exempel på bristande samarbete där han inte förmår att sätta sin dotters bästa framför konflikten med dig.

Rent praktiskt går det till så att man lämnar in en ansökan om enskild vårdnad till den tingsrätt där barnet är folkbokfört. Det kostar omkring 450:- och jag tror att man även ska skicka med personbevis. Ring tingsrätten och fråga. Du behöver också kontakta en jurist som är specialist på familjerätt. Kolla vilket rättsskydd som ingår i din hemförsäkring.
När din ansökan har kommit in kontaktar tingsrätten Elins pappa (svaranden) och frågar vilken inställning han har till din ansökan.
Tingsrätten skickar också ut en begäran till familjerätten om en så kallad snabbupplysning. Det innebär att man får komma på ett besök till familjerätten och tala om sin inställning till vårdnadsfrågan (syftet är att vi på familjerätten ska prata med barnet och höra vad det tycker, men vi pratar förstås inte med så små barn som Elin och ibland kan jag undra om det är rätta sättet för barnen att få komma till tals genom att få träffa en främmande kvinna på ett socialkontor...).
Sen har tingsrätten förberedande förhandlingar. Där hörs både du och Elins pappa. Sen fattar man beslut om ifall man kan fatta ett slutligt beslut redan då, ett interimistiskt beslut eller ge familjerätten i uppdrag att göra en vårdnadsutredning.
En vårdnadsutredning hos familjerätten tar ett par månader, och det kan också ta flera månader innan den kan komma gång p g a kö hos familjerätten. I utredningen ska familjerätten lämna ett förslag till beslut åt tingsrätten.
Därefter tar det olika lång tid för tingsrätten att hitta en tid för rättegång. Ibland har det gått mer än ett år sedan familjerätten lämnat in sin utredning!

"knapplån"

Jobbar du med sånt här?

Isåfall är min fråga till dig, mitt ex har ej träffat sin 11 åriga son på ca 7år & inte haft kontakt med honom på telefon heller de sista 3 åren.

När jag försöker få tag i honom har han inte svarat, varken på telefon eller brev, har även lämnat medelande på telefonsvararen.

Hur ser det ut i en sådan situation att få ensam vårdnad?

 

[chrysler]

Sv: Hur gör man?

Men är det inte lite väl drastiskt att ansöka om ensam vårdnad?

Du befinner dig, vad jag förstått, i ett känsligt läge med socialen. Tänker på släktingarna som kräver att träffa barnen osv.
Jag tror faktiskt att det skulle vara till din nackdel att i detta läget ansöka om ensam vårdnad.

Jag undrar också varför du vill det?
Förstår att dotterns far inte verkar bry sig särskilt mycket, men kan det inte få vara så då?
Låt honom lära av sina misstag istället. Lämna dottern till honom ett par timmar så upptäcker han nog att det inte går.

Risken om du ansöker om ensam vårdnad är att han tar upp striden "bara för att". Risken är också att du förlorar mer än du vinner. Eller att processen tar så mycket energi från dig och barnen att det inte är värt det.

Orkar du med flera sådana bråk där soc och div andra myndigheter är inblandade? Tänk efter.

Som utomstående, efter att ha läst dina trådar, skulle jag nog råda dig till att välja dina strider med omsorg. Det du ( och framförallt dina barn! ) behöver nu är lugn och ro. Inte nya turer "i rätten".

Varför ska Enya inte ha enskild vårdnad?hon är ju uppenbarligen den enda av föräldrarna som är kapabel att ta hand om sin dotter, ingen här har ngt utbyte av att pappan är med & har delad vårdnad.

 

[Mitzi]

Sv: Hur gör man?

Ok, jag förstod inte att det var så illa att Elin faktiskt kan komma till skada pga pappans sätt att hantera henne.

Det sätter ju saken i ett annat läge.

Men förbered dig på att det kommer att bli jobbigt psykiskt för dig. Men som någon annan säger; det kanske är bäst för Elin att denna process avgörs nu medan hon är för liten för att begripa vad det handlar om. Tror du på fullaste allvar att pappan inte kommer eller kan förbättra sig så är det ju kanske bäst att ha enskild vårdnad. För att slippa framtida problem.

I denna process tror jag att det är till gagn för dig att han jobbar på samhall. Det visar att han inte kan sköta ett vanligt jobb. Det ligger då nära till hands att ifrågasätta ifall han kan sköta ett barn.
Jag vet inte vad lagen säger, men du borde få veta vad han har för handikapp. Om det är ett handikapp som kan gå ut över barnets säkerhet är det ju viktigt att du får veta det för att kunna planera och undvika situationer som kan bli farliga.
Bristande omdömesförmåga är ju tex en sådan sak som kan ge ganska allvarliga konsekvenser.

Ring soc så snart som möjligt och säg att du behöver få ta del av faderns handikapp för att kunna lämna din dotter hos honom utan risk.Säg också att du är väldigt rädd för vad som kan hända när inte du är där och därför inte vågar lämna Elin ensam med honom. I värsta fall kan han ju vara helt inkapabel att ta hand om ett barn!
Det är också bra om det finns dokumentation (hos soc) på att du faktiskt är rädd och orolig för att lämna dottern (peka på konkreta situationer där pappans agerande utgjort fara för barnet). Soc har då skyldighet att utreda faderns lämplighet att ha hand om ett barn. Skulle det hända något med Elin så ligger ju soc illa till om de inte utreder honom trots att du flera gånger påtalat situationen.
Ett annat råd är att skriva upp alla händelser, och datum därtill. Det ger dig ett försprång och mer trovärdighet om du i rätten exempelvis kan påvisa exakt vilket datum du ringde honom och vad han sade. Kan bli mycket värdefullt om han i rätten nekar till det du påstår att han sagt och gjort.
Skriv därför ned ALLT som har med honom att göra!

Som sagt var så får du väga fördelar mot nackdelar när det gäller enskild vårdnad. Orkar du med det och du anser att vinsten vida överstiger förlusten i form av mental energi processen tar, så tycker jag att du ska söka enskild vårdnad. Hoppas bara att dina tvister med släkten till pojkarna inte påverkar negativt. Det kan ju vara så att Elins pappa tar upp detta mot dig för att visa att du är en "bråkstake".
Har du redan soc och familjerätten på din sida innan du ansöker om enskild vårdnad är ju mycket vunnet. Du kanske skulle diskutera saken med dem innan?

 

[Görel]

Sv: Hur gör man?

Det var inte så jag tänkte utan mer att det är en fördel för Elin att hennes mamma har ensam vårdnad om henne. Förutom att hon får en mindre orolig mamma slipper hon strulet när hennes pappa inte vill underteckna handlingar som dagisansökan och passansökan. Hon får möjlighet att leva samma liv som sina bröder. Jag känner till barn som t ex inte kunnat följa med sina halvsyskon på semester för att en förälder vägrat skriva under passansökan.

Sen passade jag på att framföra lite kritik mot lagändringen som var väl ment men inte riktigt går att omsätta till verkligheten i enlighet med hur lagstiftarna tänkt.

 

[Görel]

Sv: Hur gör man?

"knapplån"

Jobbar du med sånt här?

Isåfall är min fråga till dig, mitt ex har ej träffat sin 11 åriga son på ca 7år & inte haft kontakt med honom på telefon heller de sista 3 åren.

När jag försöker få tag i honom har han inte svarat, varken på telefon eller brev, har även lämnat medelande på telefonsvararen.

Hur ser det ut i en sådan situation att få ensam vårdnad?

Det gör jag!

Jag tycker att det ser ljust ut för dig att få enskild vårdnad eftersom du inte kan samarbeta med pappan. Passivitet och frånvaro är ju också ett sätt att inte samarbeta.

Sen finns de de fäder som i en sån situation plötsligt vill vara pappa igen och blir tilldömda ett umgänge av rätten, men som efter rättegången slutar höra av sig igen...

 

[Görel]

Sv: Hur gör man?

Man kan inte bara ringa till soc och kräva ut uppgifter eller lämna en massa upplysningar och förvänta sig att vi ska journalföra det. Det är strikt reglerat vad vi får journalföra och vad vi inte får journalföra. Dessutom har soc sträng sekretess, det är bara försvaret som har starkare sekretess än socialtjänsten.

 

[jaha ja]

Sv: Hur gör man?

Det gör jag!

Jag tycker att det ser ljust ut för dig att få enskild vårdnad eftersom du inte kan samarbeta med pappan. Passivitet och frånvaro är ju också ett sätt att inte samarbeta.

Sen finns de de fäder som i en sån situation plötsligt vill vara pappa igen och blir tilldömda ett umgänge av rätten, men som efter rättegången slutar höra av sig igen...

Ja det är väll just det intresset som gör att jag drar mig för det.
Även om jag är väldigt säker på att som du skriver, intresset skulle dö ut snabbt igen.
Men att få sonen att åka, även för en kortare period, vet jag inte hur.
Han skulle bli tokig, hur går det till om en 11 åring vägrar?

Den anledning jag har att vilja ha ensam vårdnad är tanken på om det skulle hända något & ingen får tag i "pappan" & så får jag inte bestäma själv vilken hjälp sonen ska få.

& som du säger, att vi skulle vilja åka någonstans.
Där det behövs pass.

Tack så jätte mycket för hjälpen

 

[Mitzi]

Sv: Hur gör man?

men om det handlar om ett barns säkerhet då?

 

[Görel]

Sv: Hur gör man?

Lagstiftningen ger inte avkall på det.

 

[Enya]

Sv: Hur gör man?

Om han verkligen bryr sig sålite som det verkar av det du skriver tycker jag gott att du kan söka ensam vårdnad. Har ingen koll på hur man gör eller dyl. men det är ju inte mer än att han kan träffa henne om det är så att DU vill det... om han nån gång ändrar sig. Så själva situationen i sig kommer ju inte förändras. Det blir ju bara lättarfe för dig helt enkelt!

Nja, om jag har förstått det rätt så har umgänget egentligen inte något med om jag vill att han ska träffa henne eller så utan ett umgänge kommer väl då, om HAN vill, att se ut som det brukar för små barn. Och det är ju inget jag har några som helst tankar på att hindra.

 

[Enya]

Sv: Hur gör man?

TACK Görel för ett svar om JUST det jag ville veta!!

Allt det du berättade visste jag inte och var precis vad jag ville veta. Att det tar lång tid, har du skrivit till mig tidigare så det har jag förstått, men hur man går tillväga var ganska nytt för mig. Under tiden jag funderar mera ( jag vill inte försöka söka enskild vårdnad om Elin om jag inte har en chans att få den) ska jag ha ditt inlägg i minnet!

Som jag skrivit tidigare, så är jag ju inte ute efter att göra Elin faderslös utan jag vill bara att jag ska kunna typ söka dagisplats utan hans underskrift.

Han har ju fått en stor chans att visa att han är kapabel att samarbeta. Men han har sumpat den då samarbete inte ligger för honom att fixa...... Får han itne ha Elin själv ( efter alla veckorna utan att ens ha sett henne) så är det jag som är en egoist och enligt honom tänker jag inte alls på Elins bästa utan jag vill ha henne helt för mig själv. JAG tycker att han har haft god tid på sig att klara av det här med att förstå att han är pappa och att då fatta att dottern kommer först och sedan honom, itsället för tvärtom, men han har hela tiden satt sig själv före. Hans ursäkt till att inte kunna träffa henne på alla dessa veckorna ( innan jag till slut sa att han fick skola in sig igen) är att han JOBBAT, han måste ju jobba som tusan för försäkringskassan ska ju ha pengar till underhållet jag får...

Han har även sagt att han jobbar till ingenting, alltså att underhållet var ingenting. Han har också i sommar trott att om vi blev tillsammans igen så slipper han underhållet, för då blir vi ju särbo! Det räcker att han köper lite mat och blöjor ju! Tror visst på tomten verkar det som om han gör med!

Förstår inte riktigt vad han har mellan öronen egentligen, och funderar och funderar ännu mer.... kan jag "kräva" att han genomgår en utredning för att få veta om han tex har aspergers eller något liknande? För det vore onekligen det allra bästa för Elin, för då kan både han och jag faktiskt ta reda på mer om hur han "funkar". Hur ärdet egentligen, inte kan man lämna ett barn till en person som inte kan ta hand om det även om det är pappan? Nu säger jag inte att han inte alls kan ta hand om sin dotter, för det kan han, bara inte Helt, känns det som. Måste man lämna sitt barn till en person som inget kan elerl förstår och hoppas på att inget hemskt händer?

 

[Enya]

Sv: Hur gör man?

Ok, jag förstod inte att det var så illa att Elin faktiskt kan komma till skada pga pappans sätt att hantera henne.

Det sätter ju saken i ett annat läge.

Men förbered dig på att det kommer att bli jobbigt psykiskt för dig. Men som någon annan säger; det kanske är bäst för Elin att denna process avgörs nu medan hon är för liten för att begripa vad det handlar om. Tror du på fullaste allvar att pappan inte kommer eller kan förbättra sig så är det ju kanske bäst att ha enskild vårdnad. För att slippa framtida problem.
Jag tror inte att han kommer eller kan bättra sig, jag tror däremot att samarbetet kan komma att bli sämre från hans sida. Han har ju fått en chans, men han sumpar ju den.
I denna process tror jag att det är till gagn för dig att han jobbar på samhall. Det visar att han inte kan sköta ett vanligt jobb. Det ligger då nära till hands att ifrågasätta ifall han kan sköta ett barn.
Ja det är så jag också tänker. Han kan ta hand om barn i viss utsträckning, han har ju kunnat ta hand om mina och så, men jag tror att det har funkat just för att de är MINA och för att han ju inte har haft den själv eller hela tiden.
Jag vet inte vad lagen säger, men du borde få veta vad han har för handikapp. Om det är ett handikapp som kan gå ut över barnets säkerhet är det ju viktigt att du får veta det för att kunna planera och undvika situationer som kan bli farliga.
Bristande omdömesförmåga är ju tex en sådan sak som kan ge ganska allvarliga konsekvenser.

Ring soc så snart som möjligt och säg att du behöver få ta del av faderns handikapp för att kunna lämna din dotter hos honom utan risk.Säg också att du är väldigt rädd för vad som kan hända när inte du är där och därför inte vågar lämna Elin ensam med honom. I värsta fall kan han ju vara helt inkapabel att ta hand om ett barn!
Det är också bra om det finns dokumentation (hos soc) på att du faktiskt är rädd och orolig för att lämna dottern (peka på konkreta situationer där pappans agerande utgjort fara för barnet). Soc har då skyldighet att utreda faderns lämplighet att ha hand om ett barn. Skulle det hända något med Elin så ligger ju soc illa till om de inte utreder honom trots att du flera gånger påtalat situationen.
Ett annat råd är att skriva upp alla händelser, och datum därtill. Det ger dig ett försprång och mer trovärdighet om du i rätten exempelvis kan påvisa exakt vilket datum du ringde honom och vad han sade. Kan bli mycket värdefullt om han i rätten nekar till det du påstår att han sagt och gjort.
Skriv därför ned ALLT som har med honom att göra!
Inkapabel är han inte, men jag ser honom inte som helt kapabel heller. Han har inte läst en enda bok om barn och inte lärt sig nåt om barn och vägrade gå föräldrautbildningen jag gick i våras för" han kan redan allt så han behöver inget lära sig heller". Jag vet itne hur han är med så små barn som Elin, för jag har aldrig sett honom med så små. Om du minns tråden jag skrev när hon var nyfödd om hela min situation då så nämnde jag att han inte kunde blanda hennes ersättning när hon var 3 eller 4 månader. Nu efteråt har jag insett att så som han blandade då, alltså helt på måfå med både vatten och pulver så det var för tunt, så blandade han från hon var nyfödd. OCh när hon var en månad knappt hade han henne ett dygn och sedan jag och sedan han igen osv. Han "klagade" redan då att hon åt mängder. Vad hade hänt om han hade fått ta hand om henne helt om jag tex hade dött? Det hade ju kunnat gå rätt långt innan någon hade förstått att det var han som inte kunde blanda ersättningen rätt.....
Som sagt var så får du väga fördelar mot nackdelar när det gäller enskild vårdnad. Orkar du med det och du anser att vinsten vida överstiger förlusten i form av mental energi processen tar, så tycker jag att du ska söka enskild vårdnad. Hoppas bara att dina tvister med släkten till pojkarna inte påverkar negativt. Det kan ju vara så att Elins pappa tar upp detta mot dig för att visa att du är en "bråkstake".
Har du redan soc och familjerätten på din sida innan du ansöker om enskild vårdnad är ju mycket vunnet. Du kanske skulle diskutera saken med dem innan?

Jag ska ta upp det med familjerätten, men jag gissar på att hon inte är så positiv för det faktiskt.

Någon bråkstake är jag inte och jag har mycket goda själ att inte släppa i väg pojkarna till släkten!