Sv: Hur går det för era -05r #6
Som jag skrivit många gånger nu så har vi verklige provat ALLT för att han ska koncentrera sig (läs bland de första inläggen) MIn tränare bor 7 mil bort och har ingen annan jag vågar kasta upp. (bore ute på landet, all alone plus en massa ponnybarn)
Det är bara när han fått gått galoppjobb som han kan "slappna" av och jobba på utan att springa med näsan i vädret. Han blir busig och hetsig när han kommer ut helt enkelt och jag får ingen "ram" att jobba med; han smiter ur den HELA tiden mot för när han är lite tröttare eller på banan där han verkligen är koncentrerad.
Jag har ridit med graman många gånger på en annan häst (som var halvt galen när man red ut; red med pelham ute o fick knappt stopp och på rakt bett i dressyren och då var hon som en GUDINNA ! hon har lärt mig allt jag kan om ridning)
Men som lärt sig att ju mer hon höjde huvudet ju fortare kunde hon springa för då slapp hon undan bettets inverkan och där gav gramanen exakt rätt hjälp; hon fick ned huvudet och man fick kontroll på hennes "ramar".
Lite samma blir det med Ambrosius, han springer och tittar på allting; med väääldigt bra bjudning och bra bakben - MEN- han kommer ur sin ram eftersom han är just ofokuserad/tittig.
Om de inte sänker nacken kan de heller ej höja ryggen oavsett motor, bjudning osv. Testa själv att böja upp huvudet så känner man hur hela ryggen "sjunker" in.
Men jag håller fullständigt med om att jag hatar folk som sitter å rider med bla graman där de inte har med sig vare sig bjudning, bakben eller rygg utan bara en krökt nacke med häst som nästan biter sig i bringan *morr!* Och skulle brosus visa samma tendens; att bara kröka nacken, då rider jag ju inte med gramanen igen
Men känner man inte skillnaden mellan en häst som bara kröker nacken å har bakdelen kvar hemma på stallbacken eller en häst som jobbar med hela kroppen å bakdelen under sig; tja - då bör man nog backa i sin egen ridning och fundera på vad det är man pysslar med
Red lite dressyr på täkten igår bland tre svanar
Han gick fint men när vi bara liksom lät fyrkantspåret fortsätta längs med täkten och upp på vägen så gick det bara några minuter innan han började som vanligt att springa m huvudet i vädret. Jag jobbade med tempoväxlingar, sidförande, lite övergångar men icke. Red sen ut på en annan täkt och galopperade honom i snön två varv och travade två varv. SEN gick han fint och fick massa massa beröm! Då behöver jag inte mer än bara sitta där och krama tyglarna och hålla om för att han ska gå fint
Men då var ju ridturen redan slut
Äh, det ger sig så småningom; men roligt med en liten diskussion om hjälptyglar