Sv: Hur funkar det?
Det är lite svårt att förstå riktigt hur du menar… Men jag kan i alla fall börja med att rätta till ett alldeles för vanligt missförstånd: borgenären är den som lånar ut pengarna, alltså oftast en bank. (Lästen någonstans att det är svenska språkets mest felanvända ord och blir inte förvånad om det stämmer…) Det du tänker på är istället en borgensman d v s den som går i borgen "såsom för egen skuld".
Ägaren är inte personligen betalningsansvarig för ett AB:s skulder (förutom i de fall man fortsätter att driva ett bolag som är likvidationspliktigt p g a förbrukat aktiekapital.) Min erfarenhet är dock att banken i normalfallet vill ha en borgen från ägaren/ägarna till ett AB så snart det finns krediter. I alla fall en borgen på ett mindre belopp - brukar också kallas "skötselborgen" - och är både ett sätt för ägaren att konkret visa för banken att man tror på sin verksamhet och en garant för banken att ägaren kommer att göra sitt bästa för att sköta verksamheten. (Utifrån bankresonemanget "Varför ska vi tro på din verksamhet om du inte själv tror på den tillräckligt för att teckna borgen på ett mindre belopp?)
När det gäller lån till fastigheter så pantsätter man i normalfallet själva fastigheten som säkerhet för dessa lån. Men man kan inte räkna med att få låna till hela köpeskillingen. Om man inte har andra stora tillgångar i bolaget sedan tidigare så får man räkna med minst 20 % i egen insats för fastighetsköpet. Annars får bolaget direkt så låg soliditet att det bedöms vara på obestånd - och ett bolag på obestånd vill självklart ingen bank låna ut pengar till!
Ju större investeringar man behöver göra för att starta sin verksamhet desto större eget kapital behöver man i starten. Och det är ju också för ens egen skull. För det tar ofta tid (kan ta flera år) att få en verksamhet att börja gå med vinst - om den nu någonsin gör det. Och ju mer lån man har desto mindre tid har man på sig - för man måste ju snabbt dra ihop pengar till räntor och amorteringar!
Det är lite svårt att förstå riktigt hur du menar… Men jag kan i alla fall börja med att rätta till ett alldeles för vanligt missförstånd: borgenären är den som lånar ut pengarna, alltså oftast en bank. (Lästen någonstans att det är svenska språkets mest felanvända ord och blir inte förvånad om det stämmer…) Det du tänker på är istället en borgensman d v s den som går i borgen "såsom för egen skuld".
Ägaren är inte personligen betalningsansvarig för ett AB:s skulder (förutom i de fall man fortsätter att driva ett bolag som är likvidationspliktigt p g a förbrukat aktiekapital.) Min erfarenhet är dock att banken i normalfallet vill ha en borgen från ägaren/ägarna till ett AB så snart det finns krediter. I alla fall en borgen på ett mindre belopp - brukar också kallas "skötselborgen" - och är både ett sätt för ägaren att konkret visa för banken att man tror på sin verksamhet och en garant för banken att ägaren kommer att göra sitt bästa för att sköta verksamheten. (Utifrån bankresonemanget "Varför ska vi tro på din verksamhet om du inte själv tror på den tillräckligt för att teckna borgen på ett mindre belopp?)
När det gäller lån till fastigheter så pantsätter man i normalfallet själva fastigheten som säkerhet för dessa lån. Men man kan inte räkna med att få låna till hela köpeskillingen. Om man inte har andra stora tillgångar i bolaget sedan tidigare så får man räkna med minst 20 % i egen insats för fastighetsköpet. Annars får bolaget direkt så låg soliditet att det bedöms vara på obestånd - och ett bolag på obestånd vill självklart ingen bank låna ut pengar till!
Ju större investeringar man behöver göra för att starta sin verksamhet desto större eget kapital behöver man i starten. Och det är ju också för ens egen skull. För det tar ofta tid (kan ta flera år) att få en verksamhet att börja gå med vinst - om den nu någonsin gör det. Och ju mer lån man har desto mindre tid har man på sig - för man måste ju snabbt dra ihop pengar till räntor och amorteringar!
