Sv: Hur "försvarar" man köp/avel av osunda raser?
Jag tänker mer på cockerspaniel, basset, blodhund mm. Jag hade en leonberger som också alltid hade öronproblem vilket jag tror hade med hans öronställning att göra.
Jag tycker att det är lite lustigt att cocker alltid poppar upp som en ras med öronproblem. Jag har haft många hundar under åren, och flest cockrar. Ändå har jag inte haft en enda cocker med öronproblem, däremot en springer (eg. dotterns) och en - Groendal! Dessa hundar har 2 gemensamma nämnare: 1. Trånga hörselgångar 2. Problem med huden. Spingerns öronproblem har vi kunnat hålla i schack utan medicinering ända fram till 10 årsåldern genom att minutiöst hålla efter behåringen under öronen. Grönisens öron gick inte att få ordning på, och hon fick somna in endast 3 år gammal.
Ingen av mina valpköpare har öronproblem med sina hundar, och det är inte något som av cockerägare generellt ses som ett problem heller. Många gånger har jag träffat på cockrar som
borde haft öronproblem pga ägarnas vanskötsel. En skitig igentovad päls visar ju inte direkt på hygglig pälsvård, men där har det varit huden under tovorna som tagit stryk - inte öronen.
Så för mig är cockers öron inte ett problem större än för vilken ras som helst. Det finns alldeles säkert cockrar som har öronproblem som inte är skötselrelaterade, men då finns det andra underliggande orsaker än deras långa, hängande öron.
Betyder då detta att jag bortförklarar problem, eller betyder det att folk har en fördomsfull bild av rasen? Det är faktiskt ganska svårt för mig som har många års erfarenhet av rasen att tycka att den är osund. Ändå sågas den jäms med fotknölarna för att folk som
inte lever med dem, utan på sin höjd träffat en eller annan problemindivid, anser att de har öronproblem pga hängande öron.