Jag gillar blandningen av att drömma framåt och att njuta av nuet. När jag var liten minns jag att jag sa att jag alltid längtade efter våren på vintern, längtade efter sommaren på våren, efter hösten på sommaren osv. och min smått barska mormor svarade att "Ja, det är då trist att du inte kan njuta av nuet". Jag kan visserligen förstå hennes poäng, men jag tycker att det är en grav förenkling av fenomenet att längta. För det första innebär det inte att jag kastar en hel årstid i soporna bara för att jag lite smått börjar drömma om nästa. Jag älskar att ta långa höstpromenader, karva pumpor, se hunden leka i löven osv. men sen sitter och också på Pinterest och spar ner tips på julpyssel, julrecept och planerar någon rolig julfest. Att få längta och planera ÄR att njuta, för mig. Tillsammans med att njuta av nuet. Måste man välja det ena eller det andra?
Just nu är jag inne lite i en fas då jag längtar lite efter stort boende och barn. Jag och sambon kan sitta och fantisera lite av vad man skulle kunna göra av alla extra rum om vi hade ett hus, hur stor trädgård man vill ha, och när vi träffar vänner som har bebisar som han inte kan låta bli att gulla med i all oändlighet så kan jag se framför mig hur vi kommer ha egna små knoddar framöver. Extremt blonda och blåögda lär dom bli, kan jag avslöja
MEN just nu bor vi i city och jag passar på att njuta fullt ut. Så himla gött att ha all take-away du kan tänka dig precis runt hörnet när man inte orkar laga mat, gångavstånd hem när man varit ute och druckit drinkar, mataffär runt hörnet, gymmet runt hörnet, jobbet några kvarter bort. Jag bara badar i all tid jag spar när jag slipper pendlingen och det är så himla härligt. Så nej, jag skulle inte heller vilja vara (eller leva med) en person som inte kan uppskatta och njuta av det som är här och nu. Livet händer ju liksom här och nu, och som du skriver
@Bison så vet man ju tyvärr inte om det blir en morgondag eller ej
