Hur förändringsbenägna/strävande är ni?

[FeatherCloud]

Min familj skämtar ibland om hur ofta jag har flyttat de senaste tio åren, och en vän sa nyligen att "Nej nu får du inte flytta igen, jag har precis lärt mig din portkod!" Jag har även bytt jobb med jämna mellanrum, testat en ny stad och sen ganska snabbt flyttat hem igen. Jag har alltid sett det här som en stor brist hos mig själv. Jag är rastlös, alltid framåt, aldrig stilla. Men när jag väl tänkte till här om dagen så inser jag hur mycket bättre jag har gjort det för mig själv på några år. På 4 år har jag höjt min lön med 15 000 kr, genom två byten av jobb. Under samma tid har jag flyttat ut från stan för att jag fick min första egna lägenhet (hyresrätt), och sedan bytt den lägenheten ett snäpp närmare stan, för att sedan åter igen lyckas byta den tillbaka "hem" till mitt älsklingskvarter i stan. Jag har verkligen försökt sätta mig på händerna genom hela mitt vuxna liv för att inte upplevas som så flyktig och rastlös, men ju mer jag tänker på det ju mer inser jag att utan den här drivkraften så hade jag fortfarande bott på ett ställe jag inte trivdes på med en betydligt lägre lön, och ett betydligt tristare jobb. Så varför piskar jag mig själv så för detta?

Hur fungerar ni, är ni väldigt förändringsbenägna? Är ni i konstant rörelse eller trivs ni mer stillsamt, och hur tänker ni kring det?

En vän till mig som är samtalscoach pratade också om "de stora hjulen" i livet och "de små hjulen". Hon menade att vissa trivs med att sätta de små hjulen i rullning. Måla om vardagsrummet, planera en resa, träna för ett lopp osv. medan andra vill snurra på de stora hjulen. Boende, jobb, kanske giftermål, barn osv. Hur är ni?

Jag är en småhjulsrullare, då trivs jag bäst. Har rört på mig en del sedan jag flyttade hemifrån för snart 14 år sedan men ändå med något sorts långsiktiga mål framför mig. Nu har jag sambo, hus, unge och fast jobb och det är så skönt!

Drömmer om renoveringar och småprojekt snarare än att bryta upp och starta nytt. Kanske är det tråkigt, eller trygghetstörstande, eller bara personligt. Även i jobbet sysslar jag med långsiktig, strategisk planering och inte mycket tvära kast, så det kanske hänger ihop.

 

[Unafraid]

Jag har tänkt likadant som du kring jobb och tänker fortfarande så i stora drag. Jobbet i sig spelar egentligen ingen större roll, det viktigaste är att det är flexibelt och möjliggör för min fritid. Men det är väl just därför jag tagit steget till att plugga också, det ger större möjligheter för ett sådant jobb.

Angående åldern så tänker jag inte riktigt så. Framför allt är det pension och specifik arbetslivserfarenhet inom det område jag kommer jobba i som brister med att redan vara 32 och endast ha flertalet deltidstjänster bakom sig inom områden jag inte vill fortsätta arbeta i. Gjort är ju gjort, men visst kan jag ändå gräma mig över att inte ha gjort mer "seriösa" val innan jag blev 30.

Fast samtidigt tycker jag att du tänker fel. Jag misstänker att du har provat jobb som inte har varit likadana? Du kanske har jobbat med helt olika typer av människor och gjort lite olika grejer? Löst helt olika problem?

Jag är snart 30 och började plugga för 1,5 år sen. Jag har hunnit med olika hästjobb, industri och en hel del butik som bland annat butikschef. Lite telefonjobb, lite olika event, varit värd i VIP-situationer osv. Inget av dom jobben har något med vad jag kan tänka mig göra efter utbildningen. Men jag har mött och jobbat med ett helt gäng olika personligheter och lärt mig samarbeta med många olika personer. Jag som arbetsgivare skulle tycka att det vore positivt!

 

[Raderad medlem 94602]

Inte alls. Jag tycker själv att jag är rätt tråkig på det viset. Jag är kontroll och rutinmänniska.

 

[Fruentimber]

Fast samtidigt tycker jag att du tänker fel. Jag misstänker att du har provat jobb som inte har varit likadana? Du kanske har jobbat med helt olika typer av människor och gjort lite olika grejer? Löst helt olika problem?

Jag är snart 30 och började plugga för 1,5 år sen. Jag har hunnit med olika hästjobb, industri och en hel del butik som bland annat butikschef. Lite telefonjobb, lite olika event, varit värd i VIP-situationer osv. Inget av dom jobben har något med vad jag kan tänka mig göra efter utbildningen. Men jag har mött och jobbat med ett helt gäng olika personligheter och lärt mig samarbeta med många olika personer. Jag som arbetsgivare skulle tycka att det vore positivt!

"Tänker fel"? Uppskattar om du inte drar förhastade slutsatser om min situation utifrån din egen.

 

[hastflicka]

Jag ar 60+ och det langsta jag bott i samma hus ar 8 ar ... det var nar jag tillbringade halva aren med att resa mellan USA, Sverige, och Asien sa Maken sager att det inte gills, egentligen bodde jag bara 4 ar dar. Jag har under livet flyttat mellan 3 kontinenter och att otal ganger pa varje kontinent.

Jag brukar alltid saga att jag ar mal orienterad, jag har lite svart att satta mig ner och vara nojd. Jag jobbar bast nar jag har utmaningar och maste lara mig mer, eller andra grejor, om det jag jobbar med. Som larare (och numera hundtranare) har det varit mycket bra och latt att tillfredstalla, da det ju alltid finns mer att lara sig.

 

[Unafraid]

"Tänker fel"? Uppskattar om du inte drar förhastade slutsatser om min situation utifrån din egen.

Ursäkta att jag tror att du hade mycket att bidra med för en framtida arbetsgivare? Jag skulle värdera en bred arbetserfarenhet högt.

 

[Fruentimber]

Ursäkta att jag tror att du hade mycket att bidra med för en framtida arbetsgivare? Jag skulle värdera en bred arbetserfarenhet högt.

Men jag har inte sagt att den är bred? Bara att jag har haft ett antal deltidstjänster. Nu är ju inte jag mål för denna tråd så jag ser inget intresse av att diskutera specifikt min situation.

 

[Unafraid]

Men jag har inte sagt att den är bred? Bara att jag har haft ett antal deltidstjänster. Nu är ju inte jag mål för denna tråd så jag ser inget intresse av att diskutera specifikt min situation.

Nej, jag bara antog att du har hunnit med mycket olika saker och jobbat med mycket olika personer. Och att det skulle göra dig attraktiv på arbetsmarknaden.

 

[Fruentimber]

Nej, jag bara antog att du har hunnit med mycket olika saker och jobbat med mycket olika personer. Och att det skulle göra dig attraktiv på arbetsmarknaden.

Vilka personer som jag har arbetat med vet ju dock inte framtida arbetsgivare något om, och inte heller är det områden som spelar större roll för framtida arbetsplats.

 

[Voeux]

Det sista gör jah med.
Men då handlar det alltid om hästen. Drömma och planera om vad vi ska göra och hur vi ska utvecklas på bästa vis. Planera träningar och tävlingar både på kort och lång sikt. Spara till och drömma om träningsläger.
Det gör mig lycklig och ger mig mening i livet.

Visst är det mysigt Jag drömmer mycket om hus och barn, en trädgård till hunden och egna rabatter.

 

[Voeux]

HHerregud vad jag INTE känner igen mig! Är ständigt oroad över framtiden. Är det inte min egna framtid så är det klimatkrisen eller frågan om vidriga samhällsstrukturer ska hinna upplösas under min livstid.

Det finns mycket skit i världen, men det finns mycket fint också!

 

[iNHALE]

Jag ändrar på det jag vantrivs med och behåller det jag trivs med. Strävar alltid efter förbättring i alla aspekter av mitt liv, inte för att imponera på folk utan för att ha det så bra jag bara kan ha det av egen kraft sas, att bli nöjd själv.

 

[Voeux]

Jag är en småhjulsrullare, då trivs jag bäst. Har rört på mig en del sedan jag flyttade hemifrån för snart 14 år sedan men ändå med något sorts långsiktiga mål framför mig. Nu har jag sambo, hus, unge och fast jobb och det är så skönt!

Drömmer om renoveringar och småprojekt snarare än att bryta upp och starta nytt. Kanske är det tråkigt, eller trygghetstörstande, eller bara personligt. Även i jobbet sysslar jag med långsiktig, strategisk planering och inte mycket tvära kast, så det kanske hänger ihop.

Jag börjar bli mer och mer en småhjulsrullare med åren jag med. Små projekt i lägenheten och nya träningsmål känns mer och mer stimulerande. Vilket gör att det också går längre och längre tid mellan att de stora hjulen rullar. Jag gillar det!

 

[Sofie.S]

Jag gillar förändringar - min man gillar inte förändringar. Ganska lätt att gissa vem som tar de viktigaste besluten.
Vi bestämde torsdagkväll att vi skulle byta vår bil mot en större. Efter googlande den kvällen hittade jag en modell som lät bra på pappret och under fredagen ringde jag på två annonser. På lördagen åkte vi och kollade på dem och bil nummer två köpte vi och bytte in våran. Min man får smått panik ibland men jag gillar snabba beslut - varför lägga energi på velande när man kan bestämma sig på en gång?

 

[Petruska]

Jag har tänkt likadant som du kring jobb och tänker fortfarande så i stora drag. Jobbet i sig spelar egentligen ingen större roll, det viktigaste är att det är flexibelt och möjliggör för min fritid. Men det är väl just därför jag tagit steget till att plugga också, det ger större möjligheter för ett sådant jobb.

Angående åldern så tänker jag inte riktigt så. Framför allt är det pension och specifik arbetslivserfarenhet inom det område jag kommer jobba i som brister med att redan vara 32 och endast ha flertalet deltidstjänster bakom sig inom områden jag inte vill fortsätta arbeta i. Gjort är ju gjort, men visst kan jag ändå gräma mig över att inte ha gjort mer "seriösa" val innan jag blev 30.

Intressant! Jag var också på många sätt sent ute med de "seriösa" besluten. Jag läste in gymnasiet när jag var 25-26 sådär och sen lustläste jag på uni tills det inte fanns någon annan råd än att bli doktorand, och på den vägen är det. Men jag är mer lite småstolt än ångrar mig! Jag kan inte se vem jag hade varit om jag hade gjort "rätt" från början.

 

[Kattennizze]

Intressant! Jag var också på många sätt sent ute med de "seriösa" besluten. Jag läste in gymnasiet när jag var 25-26 sådär och sen lustläste jag på uni tills det inte fanns någon annan råd än att bli doktorand, och på den vägen är det. Men jag är mer lite småstolt än ångrar mig! Jag kan inte se vem jag hade varit om jag hade gjort "rätt" från början.

Nä men precis. Jag började plugga till mitt nuvarande jobb när jag var 35! inte ångrat mig en dag.

 

[Fruentimber]

Intressant! Jag var också på många sätt sent ute med de "seriösa" besluten. Jag läste in gymnasiet när jag var 25-26 sådär och sen lustläste jag på uni tills det inte fanns någon annan råd än att bli doktorand, och på den vägen är det. Men jag är mer lite småstolt än ångrar mig! Jag kan inte se vem jag hade varit om jag hade gjort "rätt" från början.

Jag har ju en förhoppning om att stanna på uni även jag, men det är ju inte många förunnat och jag velar fortfarande om doktorand verkligen är något för mig. Oavsett, så blir det ju en master först. Jag vacklar med jämna mellanrum och tänker att jag helt enkelt borde söka jobb istället.

 

[Dressyrtjejen_97]

Varken jag eller mina föräldrar gillar förändringar.

Är född i kråkslottet jag än idag, 21 år och 5 månader senare, bor i.
Har däremot lyckats avverka sammanlagt 9 skolor, varav 6 grundskolor, men det har ju varit påtvingade förändringar.
Gillar inte förändringar, men förändrar gärna saker jag tycker är dåliga/inte funkar etc. Men bra saker vill jag låta vara som de är, är inte heller rastlös.

Ska man jämföra med mina föräldrar är jag dock extremt förändringsbenägen.
De lever som att de blev instoppade i en tidskapsel som typ 20 åringar i slutet av 70-talet, och blev utkastade ur densamma 40 år senare. Tiden har verkligen stått still för de. Möblemangen här hemma är en sammasvetsning av de möblemang som de (på varsitt håll då!) hade i sina första lägenheter på 70-talet, med en del inslag av 80- och enstaka 90-tal. Mamma har bara haft en enda arbetsgivare, och sammanlagt 2 mottagningar hon jobbat på under sitt 39 åriga arbetsliv (varav den senaste hon varit på i 29 år.....). Pappa har haft 4 arbetsplatser på 40 år, varav den senaste i 3 år. Tror de bott i 4 resp. 5 egna boenden, nuvarande Kråkslott inräknat, sedan de blev vuxna. Men ja, som om någon undrar var jag ärvt detta så....

 

[Kilauea]

Jag har gärna saker som de alltid varit.
Vi flyttade en gång när jag var liten. Jag var då 4 månader. Mamma bor kvar än idag i lägenheten vi flyttade till då.
Flyttat totalt fyra gånger, om jag räknar med den gången som bebis.
Jobb har jag inte nytt så många gånger heller.
Nu funderar jag dock på att börja plugga nåt helt nytt, så det blir en stor förändring i så fall. För mig.
Och det är för att jag dels vill vidga vyerna, även om jag älskar mitt yrke är det stundom påfrestande. Dels för att jag vill ha ett delvis kontorsjobb, pga sonen.

Mina föräldrar bytte inte heller arbetsplats nåt speciellt.

 

[kakan89]

Varken jag eller mina föräldrar gillar förändringar.

Är född i kråkslottet jag än idag, 21 år och 5 månader senare, bor i.
Har däremot lyckats avverka sammanlagt 9 skolor, varav 6 grundskolor, men det har ju varit påtvingade förändringar.
Gillar inte förändringar, men förändrar gärna saker jag tycker är dåliga/inte funkar etc. Men bra saker vill jag låta vara som de är, är inte heller rastlös.

Ska man jämföra med mina föräldrar är jag dock extremt förändringsbenägen.
De lever som att de blev instoppade i en tidskapsel som typ 20 åringar i slutet av 70-talet, och blev utkastade ur densamma 40 år senare. Tiden har verkligen stått still för de. Möblemangen här hemma är en sammasvetsning av de möblemang som de (på varsitt håll då!) hade i sina första lägenheter på 70-talet, med en del inslag av 80- och enstaka 90-tal. Mamma har bara haft en enda arbetsgivare, och sammanlagt 2 mottagningar hon jobbat på under sitt 39 åriga arbetsliv (varav den senaste hon varit på i 29 år.....). Pappa har haft 4 arbetsplatser på 40 år, varav den senaste i 3 år. Tror de bott i 4 resp. 5 egna boenden, nuvarande Kråkslott inräknat, sedan de blev vuxna. Men ja, som om någon undrar var jag ärvt detta så....

Låter fullt normalt tycker jag