Jag är väldigt förändringsbenägen och strävande. Antagligen på gränsen till extrem...
På 1.5 år har jag bott i fem länder. Detta har dock varit delvis oplanerat. Diverse omständigheter har gjort att jag behövt ändra planen och flytta igen.
För mig har myntet två sidor. Det positiva är att jag växer som människa. Jag lär mig språk, kulturer, blir öppen i sinnet och lär mig hantera en mängd olika situationer. På många sätt känner jag mig stark. Jag kan visserligen oroa mig mycket för en hel del, men någonstans långt inne vet jag att jag kan hantera de flesta situationer om de skulle uppstå. Jag litar på min egen förmåga då jag faktiskt har varit med om en hel del.
Jag ser framför mig hur jag om några år har slagit mig till ro lite mer och kan dra nytta av alla erfarenheter jag fått. En annan fördel (vilket också är anledningen till att jag har gått igenom så mycket förändringar) är att jag är ganska kritisk av mig. Om jag har en livssituation skall den vara för att jag valt att ha det på det sättet. Inte för att man skall göra på ett visst sätt eller för att alla andra gör så. Som exempel är jag något tveksam till barnskaffande. Men har faktiskt mer och mer börjat överväga det, det senaste året. Om jag någon gång bestämmer mig för att det blir barn, är det för att jag bestämde mig för att jag ville. Det ligger mycket tanke bakom alla mina beslut. Trots all rörelse i mitt liv är jag motsatsen till impulsiv. Jag funderar alltid väldigt mycket kring stora beslut. Är väldigt strategisk av mig. Tyvärr kan ju inte allt planeras...
Den andra sidan av myntet är i sig två delar för mig. Dels finns det inget positivt som inte har något negativt med sig. För min del är det saker som relationer och även livet kring hästarna och att ha djur som blir svårt. Man måste bo någonstans en längre tid för att skapa varaktiga relationer. Jag är nog ovanligt bra på att hålla liv i långdistans-vänskaper. Men det är definitvt en konst och ganska krävande. Kärleksrelationer har jag inte mycket motivation för när jag har flyttat så mycket som jag gjort senaste 1.5 året. Jag har inte alltid flyttat riktigt så här mycket och då har det varit lättare med alla sorters relationer. När det gäller djuren säger det sig självt att jag inte är i ett läge att ha någon katt eller hund t.ex. (som jag gärna skulle vilja ha). Hade jag inte valt karriären och att se världen, hade jag definitvt fokuserat mer på hästarna. Kommit längre upp i klasserna med egna hästen och sannolikt haft åtminstone en häst till. Den andra negativa delen för mig är förstås att det är tröttsamt. Just nu är jag mittemellan jobb efter att ha sagt upp mig från ett väldigt krävande finance-jobb i utlandet. Hamnade någonstans (arbetsgivaren skickade mig dit) där jag inte ville vara. Så jag sa upp mig och har kommit till Sverige ett tag. Kroppen känns väldigt trött och sliten. Vet inte om det är alla dessa händelser och livsförändringar med den stress det trots allt medför, eller om jag faktiskt har något virus eller infektion.
Jobbar just nu ca 10 h i veckan med häst och försöker i övrigt återhämta mig och fundera på nya jobb att söka. Njuter av att kunna vara hästägare på heltid och verkligen ge min häst den uppmärksamhet hon förtjänar.
Drömmer om alla tävlingar vi skall ut på. Men detta är ju ingen permanent lösning. Allra helst hade jag velat påbörja något nytt jobb till hösten. Då hade jag kunnat rida och tävla och ta det lite lugnt i Sverige ett tag. Men jag är nog en strävare i hjärtat, för så fort jag tänkt så, så börjar jag genast tänka att jag kan jobba mer än 10h i veckan, ta mig an en lånehäst att träna och tävla och läsa ett språk på distans som blir till nytta när jag flyttar från Sverige igen.
Så jag är i allra högsta grad strävsam till min personlighet. Behöver snarare lära mig vila och njuta av nuet!