Sv: Hur fick ni hunden att inte bry sig om andra hundar?
Jag hade också tänkt fråga detsamma faktisktt. Jag undrar lite hur man bäst tränar bort det när dom är heltända på andra hundar? Vissa säger att man själv ska ignorera och inte göra en stor sak av det utan bara knalla på, medan vissa sätter sina hundar o.s.v.
Jag har en gänglig, finnig tonåring just nu. (14 månader gammal.) För ett tag sedan blev han plötsligt galet intresserad av andra hundar, och jag antar lite att det har att göra med hans ålder också. Men det är inte desto mindre irriterande för det. Det är mycket hund att ha i kopplet ändå, han är runt 80 cm hög och väger 30 kg ungefär, och eftersom hans taktik är att studsa som en
gummiboll så är det inte helt lätt att tygla honom. (Han är alltså lekglad och visar ingen aggressivitet.)
Det irriterande är att jag inte hittar det konsekventa utan att det mest verkar bero på hans humör för stunden. Visst, alla hundar är mer eller mindre intressanta. Men vissa kan vi passera nära och han kanske slänger en blick bara medan han försöker springa mot vissa, hoppar och studsar i kopplet och afghanhund som han är så är han rätt vig med och kommer rätt högt upp i luften.
Han vet vad Nej betyder och säger jag det så taggar han ner lite. Oftast. Men inte alltid. Säger jag det för argt och försöker ta tag i honom så börjar han istället studsa och knuffar bort mig med framtassarna, så han på något sätt kommer bort ifrån mig. Det är näst intill omöjligt att få tag på honom då trots att han sitter fast i andra änden av ett koppel.
Han får inte hälsa på random hundar, det har han aldrig fått. Han får leka med andra hundar i speciella inhägnader vi åker till. Eftersom han är vinthund behöver han springa och det får han göra där, men av samma orsak (jättestort viltintresse) kan jag inte släppa honom hur som helst. Jag har också fått frågan många gånger om jag inte kan släppa honom med den och den hunden, mitt i slottskogen t.ex. Men det har han aldrig fått göra. Ändå fortsätter han göra lekinviter till andra.
Jag tog över en dobermann för flera år sedan. Hon var osäker och gjorde utfall mot vissa hundar, men det tyckte jag var lättare att träna bort. Det Cerberus gör är liksom rena lekförsök, vare sig den andra hunden också är glad, ignorerar honom eller gör utfall mot honom. Vi bor ju mitt i stan och möter alla sorter, men för honom kvittar det. Att jag sade ifrån vid förra hunden vi mötte går in genom ena örat och ut genom andra och är helt bortblåst vid nästa hundmöte, även om han oftast är som värst i början på promenaderna när han är piggast.
Hittills har jag försökt att ignorera det hela. Säga Nej och gå vidare efter bästa förmåga med en stor hund som studsar en meter upp i luften bakom mig när han är på det humöret. Jag har lagt fokus på att matte faktiskt inte bryr sig om andra hundar, men tja.. Kanske är det självständigheten som den här hundrasen faktiskt har som gör att det inte går hem riktigt. Folk säger att han kommer lugna ner sig med åren, att afghanerna är livliga osv. Men jag vill kunna passera hundar utan att behöva släpa honom. När det blir mycket hundar, som på utställningar, då bryr han sig inte alls. Det är just när det blir så där en hund här och där.
Något tips på hur jag kan träna? Fortsätta ignorera? Sätta honom? Vad innebär skvallermetoden, mer specifikt?
