Hur får man folk att låta bli...

[Grazing]

Ja, hur gör ni när människor ni inte känner tycker att de ska hälsa på hunden? Vissa kan liksom inte låta bli trots att man säger till.

Hunden skäller på en hantverkare som kommer in på tomten: "Är det inte bätttre han får hälsa först?" "Nej, jag försöker lära min hund att inte hoppa på folk, så det är bra om du inte kommer fram". När jag varit på promenad och kommit tillbaks sätter jag hunden vid sidan inte så långt från hantverkarna. Såklart börjar snubben att vissla på min hund! Vad gör hunden: hoppar, såklart. Jag försöker få ordning på hunden "Han verkar inte lyssna så bra på dig" kommer det då... NÄÄ, vad fan tror du? Skit i att försöka sabba för mig, karljävel! (sa jag inte).

Betackar mig för s.k. "sköna snubbar" som tror dom är roliga... Men vad gör man? Hur gör ni?

Min hund är ju inte tokig i folk direkt men min förra hälsade gärna och det fick han om han ville. Dock sa jag att han är smutsig och han dräglar så dom fick skylla sig själva om dom ändå ville hälsa. Min nuvarande hund är inte så förtjust i främmande folk så om någon vill hälsa så säger jag att visst, om han vill. Jag brukar inte göra någon större grej av det riktigt..

 

[Trasten]

Vad skönt att läsa om alla som accepterar att deras hundar är lite vilda ibland.

Har hänt att jag kännt det som att min hund är ett ofostrat vilddjur när allt hon gör är att skälla ljudligt som hälsning eller liknande normala hundbeteenden.

 

[Fruentimber]

Vad skönt att läsa om alla som accepterar att deras hundar är lite vilda ibland.

Har hänt att jag kännt det som att min hund är ett ofostrat vilddjur när allt hon gör är att skälla ljudligt som hälsning eller liknande normala hundbeteenden.

Det är ju just det - normala hundbeteenden. Mina hundar får bete sig som svin när det är folk de känner, då tas noll hänsyn.

 

[Luff]

Jag skulle prata med grannarna, visste att det skulle ta en stund. Två overallförsedda bönder. Ställde mig på kopplet på unghund, så hon inte kunde fara runt och hoppa på mig nu när hon inte fick hälsa på gubbsen. Jag lät gammelvovven gå fram och hälsa. Unghund, 40 kg i sele krängde som en boaorm, hon ville ju också. Dom frågade om hon bits, jag nej hon hoppar upp i ansiktshöjd. Dom, Ah det gör inget. Jag säger hon får lugna ner sig först. Efter 10 minuter så hade hon faktiskt satt sig. Bonde tycker att nu är hon ju lugn...dom ville verkligen hälsa. Så jag släppte....Hej, fin hund, oj, ja, men, nä, hoppsan, oj, va, aj, men, nu, oj, va fasen, näää, aj....En minut senare var dom mycket nöjda med att jag kopplade henne igen.

 

[Roheryn]

Jag har en ganska stökig hund - han är ung, han är energisk, han är glad, han är social och han är "mycket". I nuläget är han absolut inte en sån hund som jag kan sätta vid sidan av mig och som lugnt sitter kvar där om det finns något ROLIGT inom räckhåll. Det kräver allt mitt fokus att få honom att gå förbi folk (istället för att hälsa) på promenad, och folk som kommer hem till mig och är det minsta intresserade av hunden får leva med att han är PÅ. Jag kan i de lägena inte direkt träna hunden, utan mina besökare "får vad de förtjänar". Egentligen är min hovslagare allra bäst på att hantera hunden - han skiter i honom, gör sin grej och hunden får ingen uppmärksamhet, han får bara akta sig om han är ivägen liksom. Och hunden fattar det, han går runt på gården istället och accepterar att han inte är inkluderad i det som händer i stallet. Men i stort sett alla andra får sin beskärda del av hoppande och pussande, eftersom de ägnar hunden uppmärksamhet! De blir såklart upplysta om detta i förväg

Vi tränar, hunden och jag, framförallt på att jag ska kunna få hans fokus även när det händer saker runtomkring (folk, bilar, fåglar osv). En gång blev jag riktigt sur, det var när grannens kompis (en gubbe som flertalet gånger stannat sin bil när han kört förbi mig och mansplainat hur man tränar/inte tränar hundar) försökte få hundens uppmärksamhet när vi gick förbi. Jag hade ÄNTLIGEN fått hunden att vara MED mig och inte dra iväg åt sjutton olika håll, och nog sjutton ska gubben kommentera, vissla och låta som om han lockar på hunden precis när vi är i höjd med dem. Jag bara fräste: "Vi försöker faktiskt träna här" och gick vidare. Ibland känner jag faktiskt att det är okej att vara otrevlig!

 

[tuaphua]

Ja, hur gör ni när människor ni inte känner tycker att de ska hälsa på hunden? Vissa kan liksom inte låta bli trots att man säger till.

Hunden skäller på en hantverkare som kommer in på tomten: "Är det inte bätttre han får hälsa först?" "Nej, jag försöker lära min hund att inte hoppa på folk, så det är bra om du inte kommer fram". När jag varit på promenad och kommit tillbaks sätter jag hunden vid sidan inte så långt från hantverkarna. Såklart börjar snubben att vissla på min hund! Vad gör hunden: hoppar, såklart. Jag försöker få ordning på hunden "Han verkar inte lyssna så bra på dig" kommer det då... NÄÄ, vad fan tror du? Skit i att försöka sabba för mig, karljävel! (sa jag inte).

Betackar mig för s.k. "sköna snubbar" som tror dom är roliga... Men vad gör man? Hur gör ni?

Om jag inte vill att folk hälsar så säger jag det. Inte då "det vore bra OM" utan mer "kom inte hit". Jag lämnar noll rum för dem att tolka det som att de får komma fram. Har varit rejält otrevlig mot folk några ggr under åren då det behövts i någon situation. Blir de sura får de väl bli det då.
Om någon visslar på mina hundar eller ropar på dem när det är tydligt att jag är mitt i något med dem skulle jag säga till. För mig är det så jävla oförskämt!

Nu är min hund väldigt social och vill gärna hälsa. På ny plats med massa intryck och folk/djur är hon lite försiktigare. Hon vet ju att hon är väldigt liten. Så hon hälsar lite sansat då.
Men hemma dröjer det inte många minuter förrän hon försöker antingen leka eller hångla med folk. Om någon sätter sig i soffan/fåtöljer/golv/gräsmatta eller typ hantverkare står på knä så brukar det vara kört. Då startar hångelanfallet.
Sambos hund är lite mer försiktig med främlingar. Så för hennes skull är det ju extra viktigt att mötena blir så hon känner sig trygg och får positiva erfarenheter. Hon är bara 1 år och vi bor väldigt off utan annat folk runt oss. Så med henne väljer vi mer ut vilka som vi släpper fram till henne än så länge för att skapa en bra grund.
Men hemma är hon tryggare och vågar mer. Och om min hund inleder en kärleksattack på någon främmande människa vågar hon då haka på.
Så vill folk hälsa då: Skyll dig själv:

 

[Pilot]

Jag känner igen mig, kan bli orimligt irriterad över att dem (gubbar oftast) först inte lyssnar på en och sen när hunden hunden tex hoppar så ska de förolämpa träningen som inte fungera för att dem inte lyssna.

Jag hade ju denna diskussionen med en kompis igår.
En gubbe blev otrevlig för att hon inte ville att hennes hund skulle hälsa, och då tyckte han att det var synd om hennes hund.
Anledningen till att hon inte vill att den ska hälsa är för att hennes hund blev påhoppad och biten rejält och är sen dess inte är glad i andra hundar.
Och då är det såklart fel på hennes hund att den blir grinig när han trots det ska släppa fram sin hund.

 

[Acto]

Jag borde vara van men jag blir fortfarande förvånad när folk inte accepterar ett nej när de frågar om de får hälsa. Det sker tyvärr ganska ofta... Jag önskar verkligen att jag då kunde ryta ifrån men det ligger tyvärr inte för mig - trots att det inte är ovanligt att folk blir stötta av att jag säger nej eller ändå försöker hälsa så blir jag varje gång så ställd att de inte lyssnar på mitt nej. Nu är det inte alltid att denna typ av människor försöker hälsa efter att jag har sagt nej men de börjar istället ifrågasätta varför de inte får hälsa . Alltså jag ska inte behöva ge någon förklaring, även om jag ibland, främst när barn frågar, brukar säga att han tyvärr inte vill det och om barnet är yngre kan jag även säga att min hund är blyg. Han är absolut inte blyg men han är mkt ointresserad av barn frånsett mina brorsbarn. Har dock flera gånger varit med om att föräldrar har tagit illa upp av att jag säger nej till barnet, helt absurt!

Så jag tränar på att säga ifrån på skarpen om personen/föräldrar inte lyssnar på mitt nej. Det är ett "work in progress" från min sida.

Jag tycker att många människor, i vart fall i Stockholm, ser hundar lite som allmän egendom eller ja att alla hundar ska vilja hälsa på alla människor. Min hund kan vara rätt selektiv, vissa okända hälsar han jättegärna på medan många andra är helt ointresserad av. Säger jag hej till någon så blir den personen mkt spännande för Ascot. Barn säger jag dock nej till i 9 fall av 10. Dom gångerna jag säger ja till barn så säger jag, "ja, om Ascot vill hälsa" och då frågar jag Ascot om han vill hälsa (han vet vad hälsa betyder) - ibland vill han och går då fram till barnet och ibland vill han inte och då säger jag till barnet att han inte ville. Detta sker bara med barn som jag uppfattar är lugna och inte på något sätt kastat sig på honom. Jag har varit med om att barn kastat sig på honom, vilket såklart inte uppskattades av Ascot.

Nu är min hund 7 år och han har ju sen länge lärt sig att inte hälsa samt är rätt ointresserad av de flesta främande människorna vi möter. De få gånger han är intresserad är det även mkt lätt för mig att avleda, räker stt jag säger hans namn eller framåt. Som unghund var dock nästan alla människor superspännande. Då körde vi mkt skvallertränning.

Men ja, jag är tydlig med mitt nej när folk frågar, och känner jag att det behövs så säger jag bara att han inte är intresserad. Om någon stannar mig för att fråga mig något, tex om vägen, så kan Ascot vara nyfiken på personen och då brukar han få hälsa OM personen vill.

 

[Freazer]

Ja, hur gör ni när människor ni inte känner tycker att de ska hälsa på hunden? Vissa kan liksom inte låta bli trots att man säger till.

Hunden skäller på en hantverkare som kommer in på tomten: "Är det inte bätttre han får hälsa först?" "Nej, jag försöker lära min hund att inte hoppa på folk, så det är bra om du inte kommer fram". När jag varit på promenad och kommit tillbaks sätter jag hunden vid sidan inte så långt från hantverkarna. Såklart börjar snubben att vissla på min hund! Vad gör hunden: hoppar, såklart. Jag försöker få ordning på hunden "Han verkar inte lyssna så bra på dig" kommer det då... NÄÄ, vad fan tror du? Skit i att försöka sabba för mig, karljävel! (sa jag inte).

Betackar mig för s.k. "sköna snubbar" som tror dom är roliga... Men vad gör man? Hur gör ni?

Tänker som så att man kan inte styra vad andra gör utan bara vad en själv gör.

 

[Nepenthe]

När jag gick från "stor" hund till liten märkte jag att fler vill just hälsa på den lilla hunden. Hon vill dock inte hälsa o det säger jag. Jag håller avstånd och frågar folk säger jag "nej, hon vill inte hälsa"
Ibland blir det "Ja om HON vill går det bra" Sen ser en om hon går fram eller ej.

Nu har jag ju valp och det är samma där, mina hundar är oftast nöjda med att umgås med familjen så vill någon annan hälsa låter jag hunden välja.

 

[Bison]

Kommer det folk stänger jag in Harry i köket bakom grind.
Ät vi ute är han kopplad och frågar någon om de får hälsa säger jag nej, kommer någon fram utan att fråga ställer jag mig framför Harry och säger nej.
Jag skiter i om folk tycker att jag är otrevlig.

 

[Tajger]

Är det barn brukar jag försöka ”undervisa”, och säga ”om du sätter dig ner och håller fram handen, kanske hon vill hälsa, men hon känner ju inte dig”.
Vuxna brukar inte vilja, för när jag kommer med fyra som ibland låter lite brukar det inte vara så intressant, även om de är ulliga och gulliga och ”har så roliga öron”
Vi går ju oftast i skogen, så det brukar inte vara så stor efterfrågan

 

[BornAgain]

Okända människor på sta'n har jag lite tålamod med. Men jag börjar med att förklara att han är nyfiken men rädd som ett blygt barn och att han därför kan bete sig illa - 99,99% respekterar det. Men det innebär också att jag talat om "Stopp min kropp" med hundratals okända ungar (Ingen som inte vill ska bli klappad. Vi ska lära till och med hundarna att inte oombett tränga sig på andra och pussa dem)

Det är ju jobbigare med hantverkare etc där hunden är en del av deras arbetsmiljö. Är de på plats en kortare tid skulle jag göra som @Fruentimber föreslår och helt sonika inte ha hunden där

 

[Ginne]

Det verkar som det var mest en av hantverkarna som hade lite attityd och försökte göra sig rolig den första dagen (typ "skön snubbe-typen"). Övriga jobbar på och verkar inte bry sig så mycket. Som tur är så håller de till på taket (takbyte) så vi slipper alltför mycket spring där vi är .

Men problemet finns ju där när det dyker upp andra som "bara vill hälsa" och inte frågar., eller som fortsätter trots att jag säger att de inte ska hälsa. Det är verkligen extra svårt när valpen är väldigt söt och jätte-jättegärna vill komma fram och hoppa på folk! De som tror de kan hund försöker sätta sig ned, vilket resulterar i att han anfaller dem liksom "uppifrån" istället, slicka folks öron är t.ex. favvoleken . Jag måste lära mig att säga ifrån bättre, helt enkelt, och då menar jag till människorna!

 

[Nytant]

Det verkar som det var mest en av hantverkarna som hade lite attityd och försökte göra sig rolig den första dagen (typ "skön snubbe-typen"). Övriga jobbar på och verkar inte bry sig så mycket. Som tur är så håller de till på taket (takbyte) så vi slipper alltför mycket spring där vi är .

Men problemet finns ju där när det dyker upp andra som "bara vill hälsa" och inte frågar., eller som fortsätter trots att jag säger att de inte ska hälsa. Det är verkligen extra svårt när valpen är väldigt söt och jätte-jättegärna vill komma fram och hoppa på folk! De som tror de kan hund försöker sätta sig ned, vilket resulterar i att han anfaller dem liksom "uppifrån" istället, slicka folks öron är t.ex. favvoleken . Jag måste lära mig att säga ifrån bättre, helt enkelt, och då menar jag till människorna!

Jag tror mycket på att förebygga. Om du känner dig tveksam på att en situation kommer funka för er, ta det säkra före det osäkra. På stan kan det betyda att du håller kopplet kortare just när ni går förbi folk och använder din egen kropp för att blocka fysisk tillgång till din hund. Du kan absolut säga nej och sen avvakta hur det går, men om folk inte lyssnar är det bra att ha en plan B som är redo att kicka in direkt.
Det finns också hundtröjor, koppel & bandanas med diverse varselfärger och tryck på, som tex ”klappa ej”, men jag vet inte i vilken utsträckning folk hinner ta in det. Men, kan ju vara värt att testa.

Allra minst får du nog vara beredd att bli lite socialt obekväm, och till och med skapa lite dålig stämning, för ja, folk kan bli sura ibland när de inte får som de vill, när de inte får klappa eller deras hundar inte får hälsa. Men det är bara att stå på sig.

 

[Gnist]

Hund (och jag) delar ut såna här vibbar

Hon är inte en hund som är översvallande mot fämmande människor, så få vill pådyvla henne en hälsning

Men lite mera seriöst då, jag säger ifrån. Rejält skarpt, om så behövs!

 

[Ginne]

Nu är ju min hund mer såhär:

och väldigt översvallande mot människor

 

[ExtraW]

Min Whippet tycker inte alls om när andra ska ”hälsa” på henne! Kan gå om personen är försiktig så att hon får gå fram först och tex få godis.

Blir galen på barn som kommer springande och SKA ”klappa hunden” Zelda tycker inte alls om barn längre efter allt för många sådan tillfällen…

 

[Runan]

Har märkt att det gör stor skillnad vilken hund man har.

Min gamla whippet fick vara ifred för det mesta. Vinthundar ser ju speciella ut och de flesta häromkring tyckte bara han var ful och konstig. Inte mig emot

Nu har jag en blandning mellan jaktlabbe och Scandinavian hound, och hon är inte heller någon som folk vill hälsa på. Kanske för att hon, om man kisar ordentligt, ser lite ut som typ en dobermann. Smal och stram och svart. Det är liksom ingen "söt" hund.

Men nu i höst skaffade vi en golden också och herrejävlar... ALLA ska fram och hälsa och gulla för han äääär ju så söt och fin Det är helt galet vilken skillnad.

 

[Lillefrun]

Det där med alla som vill hälsa är jätte jobbigt för oss. Jag har tränat båda att bara gå förbi eller gå åt sidan och låta främlingar gå förbi. Mina är super snälla men tycker inte om barn som kommer springande i full fart för att hälsa, då har jag fått ställa mig framför hundarna och hålla ut handen för att stoppa barnen. Mina skulle aldrig bita men säga ifrån med ett litet morr skulle jag tro är möjligt och jag vill inte skrämma varken barnen eller hundarna.

Frågar barn om dom får hälsa säger jag att hundarna är lite blyga eller rädda för barn. Med vuxna säger jag att dom inte är så förtjusta i att hälsa på nya människor och antagligen inte vill hälsa. Om personen ändå böjer sig ner så antingen morrar dom till försiktigt och backar bort från människor som tar sig in i dras sfär eller så vågar dom sig fram och nosar lite försiktigt. Dom får verkligen inte ut något av att hälsa på främmande människor. Hoppiga är dom bara på dom som dom känner väl.

Förr sa jag alltid att jag tränar på att inte hälsa på varken hundar eller människor när dom var lösa. Fick så många sura kommentarer och oförståelse och att det var så synd om min hundar.

Jag har problemet att ha två lite söta och utmärkande hundar. Min puff tycker alla är söt och gosig och mysig men min nakenhund drar till sig ALLAS blickar. Vi kan inte gå en enda promenad när det finns folk omkring oss utan blickar, kommentarer, pekningar och alla dessa människor som stoppar oss och vill prata och samtidigt passa på att hälsa. Vilket vi inte vill.