niardasp
Trådstartare
Vi har en liten hanhund av rasen Coton de Tuléar, 5 år gammal.
Rasen har jag förstått ska ha rätt så lätt till skall men man tycker ju att det borde gå att träna bort, i alla fall mer eller mindre.
Läget är såhär. Så fort han hör minsta lilla ljud eller så fort det går någon på gatan och han ser det så skäller eller "gruffar" han. Det spelar ingen roll hur mycket man säger åt honom, han verkar liksom inte koppla att det är skallet vi bannar honom för. Tilläggas bör att vi har aldrig uppmuntrat honom att varken skälla eller gruffa, på något sätt.
Anledningen till att jag uppfattar det som att han inte förstår vad det är vi säger åt honom för är till exempel att han kan ligga bredvid en i soffan, skäller till, jag säger "nej" i princip direkt han låter men ÄNDÅ så fortsätter han. Är han i ett annat rum och skäller, kan man gå dit och när han skäller igen säger man åt honom men sekunden efter att man vänt ryggen åt så låter han igen.
I andra situationer lyssnar han bra på "nej". I situationer där det t.ex. gäller att ta något han inte får, slicka på händerna eller springa mot en hund när man är på promenad men när det gäller skällandet så hjälper ingenting!
Min pappa säger att det "är väl bara att acceptera att han är sån ras" men jag tänker att det måste finnas något sätt att i alla fall få honom att förstå att det han gör är fel, oavsett ras. Jag har inga mer idéer så nu vänder jag mig till er för lite tips och råd, någon kanske varit med om samma sak?
Rasen har jag förstått ska ha rätt så lätt till skall men man tycker ju att det borde gå att träna bort, i alla fall mer eller mindre.
Läget är såhär. Så fort han hör minsta lilla ljud eller så fort det går någon på gatan och han ser det så skäller eller "gruffar" han. Det spelar ingen roll hur mycket man säger åt honom, han verkar liksom inte koppla att det är skallet vi bannar honom för. Tilläggas bör att vi har aldrig uppmuntrat honom att varken skälla eller gruffa, på något sätt.
Anledningen till att jag uppfattar det som att han inte förstår vad det är vi säger åt honom för är till exempel att han kan ligga bredvid en i soffan, skäller till, jag säger "nej" i princip direkt han låter men ÄNDÅ så fortsätter han. Är han i ett annat rum och skäller, kan man gå dit och när han skäller igen säger man åt honom men sekunden efter att man vänt ryggen åt så låter han igen.
I andra situationer lyssnar han bra på "nej". I situationer där det t.ex. gäller att ta något han inte får, slicka på händerna eller springa mot en hund när man är på promenad men när det gäller skällandet så hjälper ingenting!
Min pappa säger att det "är väl bara att acceptera att han är sån ras" men jag tänker att det måste finnas något sätt att i alla fall få honom att förstå att det han gör är fel, oavsett ras. Jag har inga mer idéer så nu vänder jag mig till er för lite tips och råd, någon kanske varit med om samma sak?