Det kan ju vara svårt när man har barn, lättare när barnen är hos TS, men är barnen hos honom så vill man ju bli nådd om något händer. Däremot borde all kontakt ske via tex sms. TS kan säga att hon kommer inte längre svara på hans samtal för hon har inget intresse av att lyssna på hans ältande, utan vill han något ang barnen får han skicka ett sms. Hon får informera honom att resten är för henne ointressant, och det bästa för båda är att kontakten minskas. Sen gäller det ju att TS står fast vid det och inte svarar när han ringer också. Tillslut fattar han ju. Förhoppningsvis….
Jag och exet hade det väldigt stormigt i början på våran separation, han arg, ledsen och besviken, skrek elaka saker i telefon osv. Jag kunde såklart inte blockera honom eftersom barnet var där varannan vecka, men på text så orkade han inte rabbla skit i timmar liksom. Lika nu när vi är helt sams så sköts allt via text. Något enstaka samtal om det är mycket information om något ang barnet så det blir för mycket att skriva, eller något ruskigt akut, men allt annat skriver vi till varandra om. Och då har vi absolut ingen taskig relation alls nu, men däremot heller ingen relation/samtal om något annat än det som rör barnet. Vi har tex alla samtal i skolan gemensamt, läkarbesök, och andra besök går vi på båda två, vi hyser inget agg mot varandra öht, men vi är ”bara” barnets föräldrar.