Tack för era fina svar
det tröstar!
Jag är ju ett bättre jag... Stundvis iaf.. ibland orkar jag inte hålla ihop än tyvärr.
Och det värker i hjärtat när jag ser att båda barnens födelsedagar är på hans veckor
att inte vara där på morgonen... Förra året sa han "jag sätter larmet på 7:30(eller nått sånt)..."
Jag - fast sonen går ju alltid upp jättetidigt! Och vi måste ju fixa innan med frukostfika mm.
Han -Då får han väll vänta i sängen?
Och mitt hjärta gjorde så ont av tanken hur länge han skulle ligga där, kanske bli kissnödig och gå upp och se att ingen skulle hålla på med någgra förberedelser. Så... Gissa vem som gick upp och var vaken ifall att... Och som var klar med bricka,blomma osv och slagit in paketet kvällen innan? Sen kom han upp från källaren, luktade apa och sjöng... Sen gick han och lade sig igen.