Hur "bantar" man barn på vettigast sätt?

[purity_666]

Att ta hjälp av en dietist känns ju tyvärr föga hjälpsamt om mamman vet hur man skall äta men väljer att inte efterleva det. Då är det ju inte kunskapen som är problemet menar jag.

Jag tänkte mer för att involvera hela familjen. Att barnen får vara med på mötet. De är såpas stora så de kan få vara med.
Jag tror mycket äts som man "inte räknar". Hur många mellanmål t.ex. och vad äter man till mellanmål? Hur mycket juice dricker man (om något) Att barnen också får kunskapen skadar ju inte.

 

[MiniLi]

Usch, bantning hos barn känns så himla komplicerat. Själv lever jag mycket "på andra sidan" eftersom jag jobbar med ätstörningar av den restriktiva typen och bara tanken på att börja banta ett barn ger mig rysningar.
Övervikten är såklart allvarlig, och man behöver göra något. Men om jag hade varit förälder hade jag velat vara rätt så varsam med hur jag lade upp saker. Därför känns det som ett måste att ta kontakt med vården för att få experthjälp!

Matdagbok känns som ett bra första steg. Gärna något som hela familjen gör och att det introduceras på något roligt och äventyrligt sätt. Kanske som en tävling kring vem som kan vara mest noga med att fylla i matdagboken? (Och då inte någon matbelöning )
Sen hade jag, precis som andra är inne på, lagt om kost och aktivitet generellt inom familjen. Bort med godis, chips osv. Byt ut gräddprodukter till lättare varianter och börja välja mer smala maträtter. Fördelen är ju att detta kan göras utan att barnet behöver informeras om att det har med vikt att göra. Tvärt om så skulle jag vilja att föräldrarna sade att "nu ska vi äta fruktsallad till fredagsmyset för det är så himla gott!" eller "den här nya maträtten verkar jättemumsig!".
Likaså med motion, jag hade absolut inte velat förmedla till barnet att familjen motionerar för att de är överviktiga, jag hade velat at föräldrarna förmedlade att de gör saker för att det är roligt! Få till så mycket vardagsmotion som möjligt och öka barnens fysiska lektid. Mycket bättre än att gå på gym tillsammans..

Föräldrarnas attityd är ju superviktig. Barnet snappar upp om föräldrarna suckar över att de inte får äta si eller så, likaså snappar de upp om vissa näringsämnen eller maträtter börjar ses som "förbjudna". Det vill vi inte föra över!

I mina ögon är det big NONO att prata med barn om kalorier, socker, fett, bantning osv. Samhället är liksom redan ätstört åt alla håll, gränserna mellan normalt hälsosamt leverne och att vara hälsosam på ett sjukt sätt är rätt så flytande och jag hade inte velat vara med om att förstärka detta till den kommande generationen..

 

[Hyacinth]

Mitt syskon var rund som liten och mina föräldrar möte det genom att efter BVC-råd byta ut hans mat mot magrare alternativ. Det är lätt för alla.

 

[californication]

I mina ögon är det big NONO att prata med barn om kalorier, socker, fett, bantning osv. Samhället är liksom redan ätstört åt alla håll, gränserna mellan normalt hälsosamt leverne och att vara hälsosam på ett sjukt sätt är rätt så flytande och jag hade inte velat vara med om att förstärka detta till den kommande generationen..

Fast övervikten bland barn och unga ökar ju lavinartat just för att folk har blivit så rädda för att prata om fett och socker. Självklart måste vi prata om det! Det är ju grundläggande komponenter i maten och kunskap är viktigt med tanke på alla dolda fällor som finns idag. Bara för att man pratar om det så innebär det inte att man inte kan lära ut sunt förnuft. Men att inte ens ta i ämnet, inte ens prata om det, det är ju att göra barnen en björntjänst.

Vi måste sluta acceptera övervikt och sluta förneka problemen. Barnen äter sig till sjukdomar och för tidig död för att vi är för rädda för att prata om kolhydrater, fett och proteiner. Övervikten bland barn och ungdomar är inte längre ett enstaka problem här och där utan ett utbrett problem. Det är en accepterad ätstörning som leder till döden, precis som anorexi och självsvält.

 

[Aionee]

Fast övervikten bland barn och unga ökar ju lavinartat just för att folk har blivit så rädda för att prata om fett och socker. Självklart måste vi prata om det! Det är ju grundläggande komponenter i maten och kunskap är viktigt med tanke på alla dolda fällor som finns idag. Bara för att man pratar om det så innebär det inte att man inte kan lära ut sunt förnuft. Men att inte ens ta i ämnet, inte ens prata om det, det är ju att göra barnen en björntjänst.

Vi måste sluta acceptera övervikt och sluta förneka problemen. Barnen äter sig till sjukdomar och för tidig död för att vi är för rädda för att prata om kolhydrater, fett och proteiner. Övervikten bland barn och ungdomar är inte längre ett enstaka problem här och där utan ett utbrett problem. Det är en accepterad ätstörning som leder till döden, precis som anorexi och självsvält.

Ätstörningar har också ökat rejält de senaste åren och tyvärr är ätstörningar (anorexi/bulimia) en av de vanligaste anledningarna till dödsfall inom mental ohälsa. Jag skulle hellre ha ett lite överviktigt men glatt barn än ett dött barn.

 

[californication]

Ätstörningar har också ökat rejält de senaste åren och tyvärr är ätstörningar (anorexi/bulimia) en av de vanligaste anledningarna till dödsfall inom mental ohälsa. Jag skulle hellre ha ett lite överviktigt men glatt barn än ett dött barn.

Måste allt vara så himla extremt? Så för att folk dör i mental ohälsa så skall vi låta övervikten frodas som den gör idag? Måste allt vara svart eller vitt? Jag tror inte folk går bort i anorexi och bulimi för att dom får lära sig om kolhydrater-fett-proteiner. Det ligger nog mer bakom än kunskap om hur maten och kroppen funkar.

Och flickan i tråden kan jag tyvärr inte klassa som "ett lite överviktigt men glatt barn".

 

[californication]

Ätstörningar har också ökat rejält de senaste åren

Och som jag skrev; jag ser övervikten som en form av ätstörning också. En accepterad ätstörning som folk inte klassar som ätstörning.

 

[Aionee]

Övervikt är inte en ätstörning, hetsätning är dock en. Och ja, om folk kan triggas igång av så gott som ingenting så tror jag mycket väl att börjar man banta barn med kalorier osv som de ska räkna så går det åt pipan.

Familjen bör bli involverade i en hälsosammare livsstil, men om inte föräldrarna vill ändra sig aktivt så finns inget att göra tyvärr

 

[californication]

Övervikt är inte en ätstörning, hetsätning är dock en. Och ja, om folk kan triggas igång av så gott som ingenting så tror jag mycket väl att börjar man banta barn med kalorier osv som de ska räkna så går det åt pipan.

Familjen bör bli involverade i en hälsosammare livsstil, men om inte föräldrarna vill ändra sig aktivt så finns inget att göra tyvärr

Nej, övervikten i sig är inte en ätstörning, men anledningen till den. T.ex pga hetsätning eller för att döva sina känslor.

Ingenstans har jag skrivit att man skall banta barn med kalorier, utan att man måste våga ta i ämnet överhuvudtaget. Att inte ens lära ut om proteiner, kolhydrater och fett tycker jag är att blunda för problemen och göra barnen en björntjänst. Det har ingenting med kalorier att göra, utan kroppens grundläggande byggstenar. Att lära barn om hur mat och kroppen funkar borde vara självklart. MiniLi skrev att det var big nono att prata om fett och socker och det anser jag vara helt uppåt väggarna och en av anledningarna till att barn och vuxna ser ut som dom gör idag. Siffrorna för undervikt respektive övervikt skiljer sig markant från varandra, men ändå är folk enbart rädda för den där delen som är underviktiga. Det finner jag mycket underligt.

 

[californication]

Ytterligare en intressant länk där det bl.a står;

Fetma hos barn är enligt WHO en av vår tids största folkhälsoutmaningar. Globalt har förekomsten av övervikt och fetma hos barn ökat markant de senaste 30 åren. 2011 beräknades över 42 miljoner barn under fem år vara överviktiga i världen. Det är mer än dubbelt så många som befolkningen i staden Bombay i Indien. 2008 var 17 procent av de svenska 7-9 åringarna överviktiga.

 

[Aionee]

Nej, övervikten i sig är inte en ätstörning, men anledningen till den. T.ex pga hetsätning eller för att döva sina känslor.

Ingenstans har jag skrivit att man skall banta barn med kalorier, utan att man måste våga ta i ämnet överhuvudtaget. Att inte ens lära ut om proteiner, kolhydrater och fett tycker jag är att blunda för problemen och göra barnen en björntjänst. Det har ingenting med kalorier att göra, utan kroppens grundläggande byggstenar. Att lära barn om hur mat och kroppen funkar borde vara självklart. MiniLi skrev att det var big nono att prata om fett och socker och det anser jag vara helt uppåt väggarna och en av anledningarna till att barn och vuxna ser ut som dom gör idag. Siffrorna för undervikt respektive övervikt skiljer sig markant från varandra, men ändå är folk enbart rädda för den där delen som är underviktiga. Det finner jag mycket underligt.

Fast man lär sig väl om det här på t.ex. hemkunskap och inom biologi?
Och jag tror snarare inte att det är barnens fel, utan föräldrarna.

 

[californication]

Fast man lär sig väl om det här på t.ex. hemkunskap och inom biologi?
Och jag tror snarare inte att det är barnens fel, utan föräldrarna.

Självklart är det inte barnens fel. Det har jag ju aldrig skrivit heller! Jag har ju snarare tvärtom argumenterat för att det är föräldrarnas fel som inte vågar ta i ämnet?

Hemkunskap och biologin räcker uppenbarligen inte. Och jag minns för våran del i skolan så fick vi lära oss näringslära först i högstadiet och Idrott och hälsa A i gymnasiet. Då är det ju många gånger försent.

 

[Alexandra_W]

Kan inte familjen ha någon stegräknarutmaning eller liknande? Där varje familjemedlem ska gå X tusen steg/dag. Med individuella delmål och tillhörande bonusar och så ett stort familjemål kopplat till något roligt (åka till Legoland/djurpark/stort äventyrsbad/Kolmården/etc)

 

[Smulu]

Jag gissar att flickan får veckopeng eller månadspeng. Varför inte sätta att för varje vecka hon inte ätit godis sätts 50 kr in på ett särskilt konto och i slutet på månaden får hon antingen spara pengarna eller använda dem till något roligt hon vill göra eller köpa.

 

[Badger]

Undrans om man egentligen måste (i allmänhet i ts fall är det väl försent) prata om fett och socker i stil med -om du äter fett och socker så blir du fet och så vill du väl inte se ut. Just fetma är ju lite känsligt och att undvika fel mat har andra fördelar. Man kanske låter bli att äta så mycket godis, chips, pizza, falukorv, glass, limpmacka, söt yoghurt, juice osv eftersom det inte är så mycket viktiga näringsämnen i det? dvs det är ibland och litegrann mat inte varjedag och mycket mat. Till skillnad från fisk och grönsaker och kött, grövre bröd utan socker, surdegsbröd och ris osv.

 

[Kattennizze]

I mitt jobb möter jag en hel del barn med övervikt. Och de har 9 gånger av 10 tjocka föräldrar med sig. Det är verkligen jättesvårt. Och på något underligt vis ok för barn idag att ha lite mage. Det är det inte. Mina egna barn ser ut som skelett. Men de är normala, så såg barn ut när jag växte upp för många år sedan. Men idag är nästan alla barn småfeta. Och ja, det är förfärligt. Jag vägde 23 kg som 12-åring, och här har vi en 10-åring som väger mer än de flesta normalviktiga vuxna kvinnor. Jag tror att landstinget och skolorna omgående borde satsa på mer resurser till den här galopperande epidemin.

 

[TinyWiny]

I mitt jobb möter jag en hel del barn med övervikt. Och de har 9 gånger av 10 tjocka föräldrar med sig. Det är verkligen jättesvårt. Och på något underligt vis ok för barn idag att ha lite mage. Det är det inte. Mina egna barn ser ut som skelett. Men de är normala, så såg barn ut när jag växte upp för många år sedan. Men idag är nästan alla barn småfeta. Och ja, det är förfärligt. Jag vägde 23 kg som 12-åring, och här har vi en 10-åring som väger mer än de flesta normalviktiga vuxna kvinnor. Jag tror att landstinget och skolorna omgående borde satsa på mer resurser till den här galopperande epidemin.

Jag håller helt med dig om att landsting och skola måste börja satsa på det här men jag måste fråga, hur lång var du som 12-åring? Jag vägde 38 kg och var lite drygt 160 cm lång som 12-åring och jag var verkligen inte tjock om jag tittar på kort utan snarare smal. Hade jag vägt 23 kg hade jag nog inte kunnat gå...

 

[nagelbitarn]

Eftersom portionskontroll och invanda matvanor lär vara boven så tycker jag att en av alla dessa matkassar som kommer till dörren vore en bra idé!
Då får man inspiration samt "se" hur en normal portion ser ut.

Så kan de lägga till massa sallad till förrätt, tillsammans med ett stort glas vatten.

Som fredagsmys kan man ha olika teman, äta indiskt, franskt etc.

Tror att det är bra att göra nyttig mat mer spännande och rolig när man konkurrerar med pizza och godis ( som är asgott ).

Det handlar ju om att bryta flickans dåliga matvanor och ge henne en hälsosam grund att stå på inför sitt vuxna liv. Mat ska vara kul, inte belöning eller skam/frossa.

 

[MiniLi]

Fast övervikten bland barn och unga ökar ju lavinartat just för att folk har blivit så rädda för att prata om fett och socker. Självklart måste vi prata om det! Det är ju grundläggande komponenter i maten och kunskap är viktigt med tanke på alla dolda fällor som finns idag. Bara för att man pratar om det så innebär det inte att man inte kan lära ut sunt förnuft. Men att inte ens ta i ämnet, inte ens prata om det, det är ju att göra barnen en björntjänst.

Vi måste sluta acceptera övervikt och sluta förneka problemen. Barnen äter sig till sjukdomar och för tidig död för att vi är för rädda för att prata om kolhydrater, fett och proteiner. Övervikten bland barn och ungdomar är inte längre ett enstaka problem här och där utan ett utbrett problem. Det är en accepterad ätstörning som leder till döden, precis som anorexi och självsvält.

Jag har svårt att tro att en 10-årings övervikt handlar om bristande kunskaper i näringslära. Jag tänker att man borde kunna hantera problemet övervikt/fetma utan att blanda in det här med vad man får och inte får äta.. Framförallt med små barn.

Sen kan man väl prata om näringslära men utan att koppla det till en individs behov av viktnedgång? När du individen är ett barn.
Man kan lära sig vad maten innehåller och vad behöver för att må bra, men omläggningen av kosten borde fortfarande kunna läggas fram i andra termer. Särskilt när det gäller barn som liksom äter det som serveras.

 

[californication]

Jag har svårt att tro att en 10-årings övervikt handlar om bristande kunskaper i näringslära. Jag tänker att man borde kunna hantera problemet övervikt/fetma utan att blanda in det här med vad man får och inte får äta.. Framförallt med små barn.

Sen kan man väl prata om näringslära men utan att koppla det till en individs behov av viktnedgång? När du individen är ett barn.
Man kan lära sig vad maten innehåller och vad behöver för att må bra, men omläggningen av kosten borde fortfarande kunna läggas fram i andra termer. Särskilt när det gäller barn som liksom äter det som serveras.

Så vad beror det på då? Jag går inte på snacket om att alla barn har någon mystisk ämnesomsättningssjukdom, men jag tror likväl inte heller att det handlar om att föräldrarna vill sina barn illa. Jag tror heller inte på att strunta i problemen och bara gömma huvudet i sanden.

Ett barn äter det som serveras, men ett barn ifrågasätter också. En tioåring är ju dessutom fullt kapabel till att bereda sig mat och godsaker på egen hand. Att enbart förbjuda tror jag inte på, men jag tror på kunskap. Det handlar inte om att skuldbelägga, det handlar om att med kunskap förklara varför saker är si och så. Varför man inte ska dricka juice, läsk osv till varje måltid. Varför man kanske skall nöja sig med en eller två nävar chips istället för en påse. Varför man skall äta vissa grönsaker men kanske inte samma mängd av vissa frukter.

Det handlar inte om vad man får och inte får äta. Det handlar om att man får äta allt, men varför man bör äta av det i olika mängder och kanske vid olika tillfällen.