Hur "bantar" man barn på vettigast sätt?

[sillysinta]

Allt är inte så svart eller vitt i tillvaron. Om det bara vore att äta mindre och rätt och röra på sig så skulle inte övervikt finnas. Men det gör det ju, och ökar lavinartat i hela västvärlden. Föräldrar vill väl i många fall, men det är ett oerhört komplext problem att tackla. Jag tror själv mkt mer på beteendemedicinska insatser i multimediala team inom sjukvården än ännu fler fetmaoperationer, i synnerhet för barn och ungdomar. Att lägga ungar under kniven kan bara inte vara lösningen på ett ffa kognitiva problem. Sen att det finns operationer för vuxna säger jag ingenting om, även om jag tycker att man ska se upp med utveckligen och de långsiktiga effekterna.
Jag ser detta ofta i mitt jobb, det är mkt svårt att jobba med beteendeförändringar som ska vara bestående och vara livet ut. Det jag jobbar med nu är bland annat att arbeta med blivande förstagångsföräldrar för att bygga en relation och jobba förebyggande. Men det är svårt och kräver tid. Inte något som en pressad sjukvård kanske har tid med alltid även fast det skulle löna sig på sikt.

Hur har detta nagonting att gora med vad jag skrev?

Det ar valdigt svart och vitt att detta ar foraldrarna som i oforstand och lattja utsatter sina barn for fetma.
Och sedan valjer att inte helhjartat ga in och atgarda problemet - sig sjalva och deras vanor.

 

[sillysinta]

Nej. En sak till. Det finns massor med psykiska orsaker till trostatande och fetma och okunskap om mat och atande. Men nar man skaffar barn far man faktiskt ta itu med sig sjalv. Du kan inte bara ga och skylla ifran dig att for att du har nagon psykisk sjukdom sa kan du forsumma dina barn hur som helst. Jag har PTSS sa jag far sla mina barn nar jag blir pressad? Du hor ju hur sjukt det later.

Nej. Man far helt enkelt soka hjalp sjalv och klarar man inte det ja, da far man val lamna barnen till nagon som ar battre lampad.

Att sla sitt barn ar inte ok och da blir det genast ifragasattande av foraldrarskapet. Men att ge sina barn hjartsjukdommar och tidig dod ojoj, da blir det sa kansligt sa.

Sedan finns det saklart grader. Men 10 ar och 70 kg ar bra bra bra langt over gransen for vad som ar ok. Jag ar helt forbryllad over att socialen inte ar inblandad annu. Och skolan har helt klart inte gjort nog for att synliggora den har familjen.

 

[Rosett]

Det är ju suveränt med sockeryoghurt om barnen har ont i halsen eller är magsjuka och maten blir svår. Lite energi och sådär. Men varför måste det vara standardvalet? Det är så enorma mängder socker gömt i allt nu för tiden.

Socker/sötma stimulerar väl aptiten och belöningssystemen i hjärnan? Så då vill man ha mer av den där yoghurten/juicen etc. = tillverkaren tjänar mer pengar. Tror jag...

 

[AgentCarter]

Stevia har vi aktivt valt bort. Det är nyligen godkänt i Sverige (2011) och det finns inga långtidsforskningar på växten. Aspartam har varit godkänt sedan 1981 och är oerhört väl utrett.

Såklart är vatten bäst att dricka. Om man tycker det är gott.

Mvh Miks

Just stevia användes redan under andra världskriget (även här i sverige) vilket är intressant i sammanhanget. Sötflockel kallades det då, så är inte så modernt som vi vill påstå

 

[Amha]

Socker/sötma stimulerar väl aptiten och belöningssystemen i hjärnan? Så då vill man ha mer av den där yoghurten/juicen etc. = tillverkaren tjänar mer pengar. Tror jag...

Ja kanske. Tyvärr vill jag ju inte vara kund då utom någon enstaka gång. Hade dock gärna köpt naturligt sötad yoghurt, dvs varken socker eller sötningsmedel.

 

[Miks]

Just stevia användes redan under andra världskriget (även här i sverige) vilket är intressant i sammanhanget. Sötflockel kallades det då, så är inte så modernt som vi vill påstå

Stämmer att det funnits och använts länge. Däremot saknas långtidsstudier och det är det jag är skeptiskt emot. Men alla väljer såklart själva.

Mvh Miks

 

[Snurrfian]

Sedan finns det saklart grader. Men 10 ar och 70 kg ar bra bra bra langt over gransen for vad som ar ok. Jag ar helt forbryllad over att socialen inte ar inblandad annu. Och skolan har helt klart inte gjort nog for att synliggora den har familjen.

Socialen? Du menar alltså att det är vanvård? Den vanligaste vägen är nog skolsköterskan-skolläkaren--skolteamet (där tex kurator, specialpedagog osv ingår)- dietist. Att gå via socialen gör man nog enbart när man har försökt alla andra vägar och ändå inte når fram till familjen. Här har ju uppenbarligen familjen reagerat och försöker hitta lösningar.

 

[sthu]

Eftersom portionskontroll och invanda matvanor lär vara boven så tycker jag att en av alla dessa matkassar som kommer till dörren vore en bra idé!
Då får man inspiration samt "se" hur en normal portion ser ut.

Jag har provat matkassar från ett par olika företag. Två personer i hushållet. Vi måste vara enormt små i maten om det är normalportioner i de där kassarna! När vi båda ätit så vi skulle kunna rulla fram har vi minst tre matlådor kvar. Vissa gånger har vi inte ens lagat hela recept, och får ändå matlådor över. Inte helt övertygad om att det är en bra måttstock på portionsstorlek..
Men det kan vara ett bra sätt att få i sig lite annan mat! Har inte stenkoll, men det finns kanske något "light-alternativ"?

Förstår problematiken med ätstörningar, men övervikt hos barn är också väldigt allvarligt. Banta kanske är fel ord, men ner i vikt måste hon!
Min egen sambo kommer från en familj med väldig övervikt. Hans far har hjärt-kärlproblem (haft flera blodproppar och en hjärtattack, nyss fyllda 50), både han och min svåger drar xxxl eller mer i det mesta i klädväg. Jag har allvarligt provat, jag får ner båda mina ben i ett av min svågers (som för övrigt är 22) byxben. Precis som en sån där reklambild för bantningsmedel.. Och jag är inte heller jätteliten!
Ingen har tagit tag i övervikten för den familjen. Trots flera läkarbesök och långa sjukhusvistelser har ingen tagit tag i problemet. Min svåger har fått problem med ångest på grund av sin vikt, vilket har lett till att han gått upp ännu mer senaste åren. Om han inte gör något drastiskt kommer han hamna på sjukhus han med.

Nu är han ju vuxen, men han har varit överviktig hela sitt liv mer eller mindre. Jag kom in i bilden för tio år sen, han var stor redan då och har bara växt.. Det hade varit mycket bättre om någon gått in när de var små och satt ner foten.

Min sambo var tjock som liten han med. Men som tonåring började han träna (styrketräning + innebandy), åt mindre portioner och minskade på sötsaker. Han lyckades gå ner en hel del på så sätt.
Nu har han fallit tillbaka i gamla vanor tyvärr och börjar gå upp i vikt igen (lättfödd, och det måste man anpassa sig till). Det är en evig kamp, men jag vill inte att han ska få hjärtattack som 40-åring. Då ser jag hellre att han är under konstant bantning och lär sig tänka om när det kommer till mat.

 

[Embe]

Jag har ingen erfarenhet av överviktsproblematik hos barn själv, men däremot intoleranser hos ett av mina barn och jag tänker att det kanske finns tankesätt att plocka med sig därifrån? Att se på övervikten (i sitt eget huvud) som en form av allergi?

Vår lille har celiaki (glutenintolerans) och mjölkproteinallergi. Han MÅSTE följa en strikt kost, annars blir han sjuk. Celiakin är det extra viktigt med då det, likt övervikt, kan leda till mängder av följdsjukdomar om man slarvar. Jag tänker att det tankesättet kanske vore användbart för föräldrar till ett överviktigt barn - att göra en kostomläggning från grunden för att få rätsida på det? Att faktiskt se det som barnet blir "sjukt" av - dvs sådant som triggar sötsug, småätande osv (tex socker och andra snabba kolhydrater som ofta är en stor bov), som något man måste exkludera helt ur kosten, för det är ju inget som någon människa egentligen behöver.

Vi har tvingats till en stor kostomläggning efter vår sons diagnoser. Det är inte alltid lätt, men det finns inget val i vårt (och alla andra föräldrar till barn med intoleranser) fall. Diagnoserna gör att vi måste fortsätta och i alla lägen se till att det finns alternativ till honom, oavsett vad andra barn får för mat, om grannen vill bjuda på fika osv. Att aldrig någonsin fuska. Det är ju så verkligheten ser ut för alla barn med intoleranser.

Vi har valt att lägga om kosten för hela familjen, inte bara för honom. Han skall inte behöva känna sig annorlunda i sitt eget hem, det räcker att vara det i alla andra sammanhang med mat inblandat.
Vi lagar nu mycket Paleo då det är både naturligt mjölk och glutenfritt (och även sockerfritt, som en bonus). Det är en snudd på brutal skillnad i blodsocker och sug, något jag inte var beredd på innan. Hjärnans belöningssystem triggas inte tillnärmelsevis lika mycket.

Det går att göra massor av goda saker åt barnen med naturlig sötning! Kokossocker, Agavesirap och Sukrin är exempel på sötning som är naturliga och utmärkta, till exempel.

 

[Badger]

Jag blir för övrigt lika ledsen varje gång jag hittar en osockrad produkt i affären och sen bittert får se att det är sötningsmedel i. Varför, varför, varför måste man vänja människor vid den söta smaken i allt? Skulle väldigt gärna vilja ha en vanlig fruktyoghurt utan socker t.ex. Osötad bärkvarg, hur svårt kan det vara? Det är ju suveränt med sockeryoghurt om barnen har ont i halsen eller är magsjuka och maten blir svår. Lite energi och sådär. Men varför måste det vara standardvalet? Det är så enorma mängder socker gömt i allt nu för tiden.

Jag håller med, gång på gång stöter man på någonting med extra lite socker, yoghurt, läsk eller vad det kan vara. Men nästan alltid med sötningsmedel i istället. Det blir inte bara onyttigt utan smakar för sött också.

 

[Badger]

Nej. En sak till. Det finns massor med psykiska orsaker till trostatande och fetma och okunskap om mat och atande. Men nar man skaffar barn far man faktiskt ta itu med sig sjalv. Du kan inte bara ga och skylla ifran dig att for att du har nagon psykisk sjukdom sa kan du forsumma dina barn hur som helst. Jag har PTSS sa jag far sla mina barn nar jag blir pressad? Du hor ju hur sjukt det later.

Nej. Man far helt enkelt soka hjalp sjalv och klarar man inte det ja, da far man val lamna barnen till nagon som ar battre lampad.

Att sla sitt barn ar inte ok och da blir det genast ifragasattande av foraldrarskapet. Men att ge sina barn hjartsjukdommar och tidig dod ojoj, da blir det sa kansligt sa.

Sedan finns det saklart grader. Men 10 ar och 70 kg ar bra bra bra langt over gransen for vad som ar ok. Jag ar helt forbryllad over att socialen inte ar inblandad annu. Och skolan har helt klart inte gjort nog for att synliggora den har familjen.

Men det är inte så himla lätt. Inte ens Stefan Rössner lyckas få folk att gå ned i vikt i någon större omfattning i sina program, medelvärden (enligt en artikel jag läst). Ingen vet helt enkelt hur man gör. Det enda som ganska ofta funkar som sjukvården känner till är ju fetmaoperation och den verkar fungera mycket för att den ändrar bakterieflora och insulinpåslag snarare än av att magsäcken blir mindre. De börjar väl nu leta i bakteriefloror osv efter möjligheter att åtgärda fetma istället. (Det verkar kanske som att vissa tycker mer om godis och fett än andra och vissa har svårare att sluta äta saker än andra osv och sammanfaller det så blir det kanske så. Det går inte att jämföra med sig själv alls. Jag kan ju inte förstå varför mina (helt normalviktiga) kollegor inte verkar kunna sluta äta godis efter tre bitar eller varför de inte kan ha en chokladkaka i en skrivbordslåda i tre veckor innan den är slut.)

Det bara verkar vara lätt om man ser på det utifrån. Och iofs det känns som att i det här fallet finns faktiskt saker som kan ses som går att åtgärda, det är ju fullt möjligt att helt ta bort godis hela veckorna och minska till minimängder på lördag. Det är ju positivt egentligen, det bara borde gå att få en farbror att bjuda på ett äpple istället. Men det räcker kanske inte hela vägen.

Så för enskilda verkar det definitivt kunna gå att gå ned i vikt och behålla den. Men på populationsnivå verkar det jättesvårt. I forskningsartiklar verkar de hurra över enstaka kilon ned i vikt i genomsnitt.

 

[ameo]

Jag håller med, gång på gång stöter man på någonting med extra lite socker, yoghurt, läsk eller vad det kan vara. Men nästan alltid med sötningsmedel i istället. Det blir inte bara onyttigt utan smakar för sött också.

Något som är väldigt intressant dock, är att ketchup med mindre socker och mindre salt dessutom har ett lägre kilopris än "originalet"... (åtminstone i mina butiker) Varför inte fler köper den är för mig en gåta.
(den har inte heller något tillsatt sötningsmedel)

 

[Badger]

Något som är väldigt intressant dock, är att ketchup med mindre socker och mindre salt dessutom har ett lägre kilopris än "originalet"... (åtminstone i mina butiker) Varför inte fler köper den är för mig en gåta.
(den har inte heller något tillsatt sötningsmedel)

Hm den hade jag aldrig sett, men nu efter en snabb googling verkar Felix ha en. Vi köper Heinz, men äter inte så mycket att det borde spela någon roll egentligen. Däremot är den kanske godare så jag ska köpa den nästa gång. Tror inte folk (läs jag) kollar på ketchupflaskorna innan man rycker den gamla vanliga. (jag har sett en med sötningsmedel som jag undviker och en kravmärkt som jag köper ibland.)

85% tomatpure till råga på allt, istället för 60%

 

[Kattennizze]

Hur har detta nagonting att gora med vad jag skrev?

Det ar valdigt svart och vitt att detta ar foraldrarna som i oforstand och lattja utsatter sina barn for fetma.
Och sedan valjer att inte helhjartat ga in och atgarda problemet - sig sjalva och deras vanor.

Ja, det hade något att göra med vad du skrev. Du skriver tvärsäkert att föräldrar misshandlar och försummar sina barn genom att ge dem godis i stället för att bara plocka bort det. Jag säger att det inte funkar så. Fetma är ett oerhört komplext och svårt problem. Barn kommer att få tag på godis i alla fall även om föräldrar aldrig bjuder på det.

 

[sillysinta]

Ja, det hade något att göra med vad du skrev. Du skriver tvärsäkert att föräldrar misshandlar och försummar sina barn genom att ge dem godis i stället för att bara plocka bort det. Jag säger att det inte funkar så. Fetma är ett oerhört komplext och svårt problem. Barn kommer att få tag på godis i alla fall även om föräldrar aldrig bjuder på det.

Nej det har ingenting att gora med vad jag skrev. Att ta upp operationer ar helt vansinnigt, saklart, eftersom ingen ens har forskt losa problemet pa ett normalt satt annu.

Jag skriver inte att de misshandlar och forsummar sitt barn for att de far godis. Jag sager att foraldrarna grovt vanskott sitt barn i sa pass lang tid och omfattning att barnet vid 10 ars alder vager 70 kg. Forstar inte du problemet i detta? Isf ar du nog utom all hjalp.

Socialen? Du menar alltså att det är vanvård? Den vanligaste vägen är nog skolsköterskan-skolläkaren--skolteamet (där tex kurator, specialpedagog osv ingår)- dietist. Att gå via socialen gör man nog enbart när man har försökt alla andra vägar och ändå inte når fram till familjen. Här har ju uppenbarligen familjen reagerat och försöker hitta lösningar.

Absolut ar sadan extrem overvikt vanvard i mina ogon. Lagen efterlevs formodligen inte lika strikt aven om den borde. I vilket fall som borde detta fall for langesedan uppmarksammats av skolteamet och den vag du sager borde ha gatts for lange sedan. Darav ar det helt ofattbart for mig att det inte annu hamnat hos socialen. Men uppenbarligen har de vuxna i detta barns liv inte tagit situationen pa allvar nog.
Familjen har "reagerat" nar barnet vager 70 kg. Det ar ungefar 30 - 40 kg for sent.

Men det är inte så himla lätt. Inte ens Stefan Rössner lyckas få folk att gå ned i vikt i någon större omfattning i sina program, medelvärden (enligt en artikel jag läst). Ingen vet helt enkelt hur man gör. Det enda som ganska ofta funkar som sjukvården känner till är ju fetmaoperation .

Detta ar sadan total bullshit och bortforklaringar att jag banne mig skams a dina vagnar.

Det ar en valdigt enkelt losning som bestar av mkt och hart jobb. Det ar skitjobbigt att ga ner i vikt och det ar annu jobbigare och svarare att andra sina livsvanor. Det betyder inte att ingen vet hur fan det funkar eller gar till. Darfor ar det annu viktigare att man tar den har tjuren vid hornen pa allvar nar barnet annu ar sa ung och bygger upp sin forstaelse och vanor for livet.

Du far det att lata som att ingen har en aning om varfor vi har en fetmaepedimi i varlden och som att inte tusentals manniskor redan lar sig, arbetar med och lyckas lagga om sina levnadsvanor. Som om allt detta vore ett mysterium. Och det ar total logn.
Ett jakla bortforklarande och avsagande av ansvar ar vad du haller pa med.

 

[Badger]

Jag tycker du (Sillsynt) kan roa dig med att läsa en del av artiklarna med viktstudier som gjorts. De är inte speciellt effektiva någon av dem. Och jag håller med om att fetmaepidemin sannolikt beror på att mat är så mycket lättare att komma åt nuförtiden, speciellt processad mat med socker i. Men vi diskuterar lite olika problem här.

Fetmaepidemin som sannolikt beror på att utbudet av mat inte riktigt stämmer med vad vi borde äta.

Att vi rör oss för lite (vilket inte helt behöver stämma men kanske gör det, sannolikt är det snarare att vi sitter still för mycket, eftersom tydligen jägar-samlarbefolkningar inte egentligen alltid rör sig så mycket, om än sitter still mindre.)

Det faktum att enskilda personer med mycket ansträngning kan lyckas gå ned i vikt. Vissa på längre sikt.

Det faktum att det verkar vara jättesvårt att med råd (eller genom att stänga in dem i ett viktcentrum och väga all mat de får) få ett antal personer att gå ned i vikt, i dagens samhälle, där utbudet på mat ser ut som det gör. Och går de ned i vikt är det svårt att få dem att stanna där.

Så bara för att vi vet på ett ungefär varför vi har en fetaepidemi så behöver inte det betyda att det är lätt att gå ned i vikt, även om det är skitjobbigt och man tar tjuren vid hornen. Vi bor ju mitt i ett samhälle med fetmaepidemi, eller hur?

De flesta går upp i vikt igen, gärna lite till. Då har de jojobantat och ökat risken för att dö i ohälsa. Eftersom jojobantning är lite farligare än övervikt. Lätt övervikt, populationsnivå, är lite mindre farligt än att ligga på precis under normalvikt (om än inte lika snyggt såklart, så man vill vara normalviktig ändå) eller låg normalvikt och lätt fetma inte är speciellt bra, men om man har god kondition i viss mån inte alltid livsfarligt såvitt jag förstått. Jojobantning är farligt, så det måste vara ett permanent -tjuren vid hornen, inte ett tillfälligt.

Jag försöker bara uttrycka att det är inte så himla lätt, vore det lätt skulle folk gå ned i vikt, eller hur. Speciellt med experthjälp från sjukvården och dietister, men det gör de inte.

Samtidigt låter du som att jag tycker att det är rätt att ge barn godis osv. Det är det såklart inte. Det känns som att det kunde vara lätta första steg på vägen att sluta äta godis i veckorna och sluta äta godis för 25 kr på helgerna. Så är man av med de problemen och kan identifiera nästa problem, som kanske är lite svårare att se. (Det är ju inte som att alla barn som är LVU omhändertagna är smala, hälsosamma, väluppfostrade och psykiskt stabila med strålande betyg, så det är nog lite överdrivet att vilja lägga lök på laxen. Socialen är nog inte bättre än Stefa Rössener och dietister i allmänhet på att fixa till vikt på barn. Däremot har en känsla getts av att bli tvångsomhändertagen från föräldrar kan ge lite sämre psykisk hälsa och det var ju inte det som efterfrågades i ts.)

 

[Kattennizze]

Nej det har ingenting att gora med vad jag skrev. Att ta upp operationer ar helt vansinnigt, saklart, eftersom ingen ens har forskt losa problemet pa ett normalt satt annu.

Jag skriver inte att de misshandlar och forsummar sitt barn for att de far godis. Jag sager att foraldrarna grovt vanskott sitt barn i sa pass lang tid och omfattning att barnet vid 10 ars alder vager 70 kg. Forstar inte du problemet i detta? Isf ar du nog utom all hjalp.



Absolut ar sadan extrem overvikt vanvard i mina ogon. Lagen efterlevs formodligen inte lika strikt aven om den borde. I vilket fall som borde detta fall for langesedan uppmarksammats av skolteamet och den vag du sager borde ha gatts for lange sedan. Darav ar det helt ofattbart for mig att det inte annu hamnat hos socialen. Men uppenbarligen har de vuxna i detta barns liv inte tagit situationen pa allvar nog.
Familjen har "reagerat" nar barnet vager 70 kg. Det ar ungefar 30 - 40 kg for sent.



Detta ar sadan total bullshit och bortforklaringar att jag banne mig skams a dina vagnar.

Det ar en valdigt enkelt losning som bestar av mkt och hart jobb. Det ar skitjobbigt att ga ner i vikt och det ar annu jobbigare och svarare att andra sina livsvanor. Det betyder inte att ingen vet hur fan det funkar eller gar till. Darfor ar det annu viktigare att man tar den har tjuren vid hornen pa allvar nar barnet annu ar sa ung och bygger upp sin forstaelse och vanor for livet.

Du far det att lata som att ingen har en aning om varfor vi har en fetmaepedimi i varlden och som att inte tusentals manniskor redan lar sig, arbetar med och lyckas lagga om sina levnadsvanor. Som om allt detta vore ett mysterium. Och det ar total logn.
Ett jakla bortforklarande och avsagande av ansvar ar vad du haller pa med.

Alltså, nu tror jag du får kamma dig lite, vad är skillnaden mellan att grovt vanskötta sina barn och misshandla/försummad dem? Det är ju samma sak men andra ord bara. Jag tycker du framstår som korkad när du inte vill inse hur komplext problemet är, så du är nog bortom all hjälp.

 

[Rosett]

Är det inte så att om man en gång fått fler fettceller p.g.a någon orsak (för mycket/fel mat, socker etc.) så finns de fettcellerna kvar även när man gått ner och de bara väntar på att bygga upp sig igen.
Minns inte var jag läst det men det kan ju vara en förklaring till att många går upp igen eller jojo-bantar. I så fall vore väl fettsugning (= ta bort fettcellerna)+kostomläggning det effektivaste.

 

[Squie]

Det jag funderar över, se om någon här vet hur det ligger till, är övergången från LCHF till normal kost och hur det påverkar kroppen? Om det kan vara en orsak till barnets uppgång.

 

[Aionee]

Det jag funderar över, se om någon här vet hur det ligger till, är övergången från LCHF till normal kost och hur det påverkar kroppen? Om det kan vara en orsak till barnets uppgång.

När jag gått på LCHF fick jag ett otroligt behov/sug efter bröd och pasta. Alltså otroligt sug. Därför rekommenderar jag inte att börja den om man inte tänker fortsätta länge. Det kanske är därför så många går upp i vikt igen? För att man verkligen får cravings efter det man förbjudit sig själv att äta.