Hur agerar ni när era barn trillar av? (utbruten från Dressyrsnackis 13)

Vi har ett fuxsto, shettis. Behöver jag säga mer :D:angel:

Nej men ungarna trillar ju av ibland. Det hör till.
På samma sätt som det hör till att rasa i slalombacken, trilla när man cyklar, eller tappa greppet när man klättrar i träd.

Jag säljer inte cykeln när de kraschat ner i ett dike, eller förbjuder dem att åka slalom. Jag tröstar, peppar, stöttar och så försöker vi igen. I början kanske det behövs att jag springer med, men snart vågar barnet cykla själv igen.

Samma sak med den envisa ponnyn :)
Trösta, peppa, stötta, så är vi igång igen.
 
Jag hade aldrig lärt mitt barn att en häst är en slit och sälj sak sådär. Hon rider på ridskola och har ramlat av flera gånger. Hon har blivit arg och rädd men ändå fortsatt eftersom jag uppfostrat henne till att fullfölja det man gör, sen kan man ta en diskussion.
Men jag har också alltid sagt att hon inte får egen ponny innan hon kan rida själv kontrollerat i alla gångarter tidigast. Då är hon också tillräckligt gammal/duktig för att inte ge upp så där. Hon är 7 nu och visst är det jobbigt att åka till stallet ibland, hon är därmed långt ifrån redo för egen ponny.
 
Har ju inget eget barn men hjälper till mycket på ridskolan.
Om ett barn åker av en häst jag leder eller under en lektion när jag är i närheten brukar jag inte göra en så stor grej av det, jag brukar ropa att de skall ligga kvar och ligga stilla och komma och sätta mig på huk brevid dem för att sedan gå igenom proceduren vicka på tår och fingrar, röra på armar och ben, röra på nacken, och sedan får de sätta sig upp och jag frågar om de har ont i huvudet eller känner sig yra/känner smärta någonstans.
Så gör vi alltid på min ridskola. En säkerhetsgrej.

Är det inga problem hämtar jag fram hästen till barnet och frågar om de vill sitta upp på en gång. Vill de inte så står jag med barnet en stund och hen får klappa/hålla i hästen. Sedan kan de få sitta upp och jag håller i hästen och bara sitta där om de vill. Jag tycker det är viktigt att de får göra som de vill och att jag tar det lugnt och visar att det är ok att vara rädd, ledsen och osäker. Att jag finns där och stöttar.
Blir det sedan problem (tex att de är rädda för den hästen eller att rida eller något efteråt) brukar jag prata med dem om det.
Ibland vill de inte sitta upp alls och inte ens klappa hästen, då brukar jag försöka få dem att stanna nära hästen en stund i alla fall. Sedan prata mycket om avramlingen och att det händer, att det är jättebra att klappa efteråt mm. Vill de inte efter ca 10 minuter brukar jag mest peppa och få dem att lova att nästa vecka kommer de sitta upp mot att jag lovar att jag fixar så de får den snällaste hästen de vet.
 
Jag tycker det där med att hoppa upp direkt igen förutsatt då att man inte är för skadad är det bästa. Ju längre man väntar desto mer förstorar man upp saker och ting. Sen om det bara handlar om att skritta en vecka för att få upp lite förtroende igen så får det bli så bara man inte lägger av.

Sen kan det ju också vara så att ungen kanske inte vill rida helt enkelt, att det inte är värt det. För ramla av och skada sig då och då är något som tyvärr hör till när man rider och håller på med hästar, som tur är så händer ju sällan något allvarligare än att man blir lite mörbultad.
 
Vi hade en maxad Welsh A i fem år. Han bockade också i galoppen ibland, och barnen åkte av då och då. Ibland åkte de av för att körde ner huvudet för att äta gräs, ibland för att han svängde när de hade tänkt rida rakt fram. Med galoppen löste vi det så att barnet fick hoppa av och ponnyn longeras ett par varv år vardera hållet innan det var dags för dem att galoppera. Eller så hoppade jag upp och gjorde ett par galoppfattningar. Det funkade ganska bra, inte klockrent dock för ponnyer är ju inte maskiner.

Min ena dotter blev dock rädd till slut efter en avramling. Hon red en kompis ponny och den skulle gå över en pytteliten stock, men tog istället ett gigantiskt jättehopp. Dottern flög som en superhjälte genom luften och tog emot sig med högerarmen. Armen bröts på två ställen, ambulans till sjukhuset, sex veckor i gips.
Hon red sin egen ponny igen, men det blev aldrig sig likt, hon blev för feg och tappade intresset och då kände jag att det var bäst att sälja. Den andra dottern hade också tappat intresset av andra anledningar så det fanns liksom ingen anledning att behålla.
Men jag hade aldrig sålt ponnyn efter första avramlingen. Nu är ena dottern gymnast och ramlar av bommen, eller faller på ansikten från barren - på’t igen är mottot!!! Något annat finns liksom inte.
 
Det är väl inte första ponnyn som har fått flytta ifrån er på sistone @sassiball? För visst hade ni nyss en annan på prov som fick flytta hem?

Tränar din dotter för någon instruktör eller bara för dig? Det kanske skulle vara bra för henne att vara i grupp med andra barn och umgås med ponnyerna så...

Det är väl inte konstigt att ponnyn är pigg när den nyss är klippt? Det hade kanske varit klokt att tagit det lugnt några dagar efter klippning så den får vänja sig lite. Du kanske kan hantera den eller att ni tömkör tillsammans om den kan det?
 
Vi har en shettis som våra barn, 3 och 5 år, rider massor på. Det är en skitsnäll ponny, inte rädd för någonting och tycker verkligen om och tar väl hand om barnen. Samtidigt är ju en häst en häst och det har absolut hänt att hon småbockat vid ridning.

Treåringen har ramlat av två gånger, ena gången som tvååring och då fattade han nog inte ens vad som hände innan jag hade lyft upp honom igen, så han hann inte bli rädd. Nu ramlade han av igen för någon vecka sen när han ville trava ”jättejättefort” :D och gjorde illa handen. Jag trodde han blev rädd och funderade på hur jag skulle få honom att våga sig upp igen, men då sa han redan att han ville rida mer. Så det var bara upp igen på hästryggen, men vi travade lite lugnare efter det.

Femåringen är lite mer försiktig av sig men vi tar allt i hennes takt och vill hon t.ex. inte trava behöver hon så klart inte. Ibland säger hon att hon inte vill rida (misstänker att det är när hon funderat på brorsans avramling) men vi åker ju ändå till stallet för att ta hand om hästarna och när vi kommit dit brukar hon ha ändrat sig och vill rida. Men skulle hon inte vilja någon gång eller nånsin mer finns det ju massa annat att pyssla med vid stallet :) att sälja någon häst finns i alla fall inte på världskartan, de är våra kompisar oavsett om de rids eller inte och det finns massa fler barn i släkten och bekantskapskretsen som mer än gärna rider om det skulle vara så att våra inte vill mer. Eller så kan jag damma av vagnen och börja köra lite mer :)
 
Jag åkte av min första ponny på en av våra första hoppträningar när ponnyn fulnitade på en oxar och jag flög av och landade mitt i hindret.

Åkte från träningen och bönade och bad mamma om att aldrig mer behöva hoppa. Hon sa att jag var tvungen att fortsätta i tre månader, ville jag fortfarande inte hoppa då så skulle jag slippa. Efter tre månader ville jag inte alls sluta.

Så jag tror på att inte ge upp så snabbt. Det går inte att hitta en ponny som aldrig råkar tappa sin ryttare. Fundera på vad du vill lära din dotter om hästar och att inte ge upp 😊
 
Min första egna häst var ett envist shettissto. När jag fick henne var jag 5 år och hon 2 år. Jag var alltså den första som red henne. Hon var jättesnäll men envis. Minns inte att hon bockat för att få av mig men nog ramlade jag av, MÅNGA ggr, kom nog lätt upp i de där 100 ggr som man pratade om förr :p

Mamma präntade in i huvudet på mig att man ska upp på ryggen direkt efter en avramling för att minska risken för att bli rädd och det har följt mig hela livet. Det är även det jag förmedlar till mina barn. Min 6 åring har ridit sen hon var 3 år och har ramlat av några ggr. Hon blir ledsen och rädd och vill inte rida mer just då men hon har alltid fått sitta upp igen och då har det gått över väldigt fort. Min 3 åring är inte lika intresserad av att rida (men pysslar gärna) och har ramlat av en gång och jag tror inte hon han fatta riktigt vad som hände för jag tog typ emot henne i fallet :p

Vi har två islandshästar och en shettis som hela familjen använder och även fast dom är snälla så är det hästar, ett flockdjur. Dom kan bli rädda så man tappar balansen eller blir busiga så man åker av. Men aldrig jag skulle sälja dom :nailbiting: Jag försöker lära barnen att hästar är just djur, saker kan hända och man får lära sig deras språk och rida mycket så man blir duktigare på att hänga med om dom hoppar till eller lättare kunna förutse att något är på G att hända. Jag brukar också säga till dom att jag ramlade av otroligt mycket när jag var liten och det liksom hör till lite. Risken att skada sig finns överallt.
 
Kan inte undgå att häpna över inställningen "nu ramlade ungen av - nu säljer vi ponnyn". I all välmening, nej. Åtminstone inte när det (som jag uppfattade det) var två relativt snälla bockningar och dottern inte blev svårt skadad.
Det är en sak om säg hästen/ponnyn verkligen tokbockar, börjar stegra, skena helt okontrollerat längre sträckor etc. Riktigt farliga saker, vid upprepade tillfällen, och barnet skadar sig en/flera gånger. Då hade jag 1: Veterinärundersökt hästen för att se att det inte varit något fysiskt fel - och isf behandlat om det var det. Och 2: Om det inte var det, ev. övervägt att sälja. Om det var riktigt farliga olater vid upprepade tillfällen och barnet skadat sig ordentligt.

Men alltså, två små bockar och dottern åkte av men klarade sig tämligen oskadd. Återigen, i all välmening, upp med dottern så snart som möjligt så hon inte blir mer rädd och sedan bara fortsätta på. Kanske jobba lite extra med balansen så hon håller sig kvar i fortsättningen. :up:

Visserligen inte riktigt "bockar", utan "kasta ner huvudet och ruska om", gör H.H flera gånger varje pass - om det vill sig illa. :p Nu åker jag visserligen inte av och har aldrig gjort, men inte tusan funderar jag ens på att sälja honom för det! Tycker det verkar alldeles förhastat att sälja ponnyn för att den bockat två gånger. Jag hade till att börja med veterinärundersökt om den fortsatt, men sålt?! Absolut inte!
 
Oavsett hur mycket barnen skrek och grät av rädsla efter avramling så lyftes de upp dom på hästryggen igen, en kräktes på hästen (hjärnskakning tror jag) men oftast så efter några varv med ledare så red de själva igen. Kanske inte bästa metoden men verkade fungera iallafall.
Bara varit åskådare på ridskolans barnlektioner, så vet inte pedagogiken bakom.
 
Oavsett hur mycket barnen skrek och grät av rädsla efter avramling så lyftes de upp dom på hästryggen igen, en kräktes på hästen (hjärnskakning tror jag) men oftast så efter några varv med ledare så red de själva igen. Kanske inte bästa metoden men verkade fungera iallafall.
Bara varit åskådare på ridskolans barnlektioner, så vet inte pedagogiken bakom.
Fy fan vad genomgräsligt.
 
Oj här var det många kommentarer. Kul !
Jag har föreslagit att hon håller sig till starstable nu ett tag.
 
Vi har en shettis som dottern rider på, hon är 8 år. Intresset har svajat, ibland har hon inte ridit på ett år och ibland, som nu så rider hon flera gånger i veckan.
Ponnyn är absolut ingen säker barnponny. Uppför sig för det mesta i skritt och trav, men precis som många andra ponnyer så är hon envis och försöker gå dit hon vill och busar till det ibland.
Dottern har alltid en lätt inspänning med ”gummiband” när hon rider. Mest för att ponnyn inte ska kunna dra ner huvudet lika lätt. Men det gör även att hon känner sig mer kontrollerad och upplever inte ryttaren som lika ”dålig” får jag för mig. Detta efterom att oavsett hur min dotter rider så är det alltid en lätt kontakt med bettet.
Min dotter har ramlar av flera gånger. Men hon har alltid väst och självklart hjälm. Och jag har aldrig daltat med henne. Utan ända sedan hon var liten har jag försökt förklara att det är för att ponnyn är glad och tycker att det är roligt när jon rider på henne och att hon då blir busig precis som barn blir när dom har roligt.
Så även om dottern blir rädd och ängslig just när hon har ramlat av så gör vi ingen stor sak av det utan hon får sitta upp och vill hon så leder jag ponnyn en stund eller att hon bara rider i skritt resten av pssset för att få tillbaka självförtroendet. Det har funkat.
Jag har även försökt avdramatisera och skratta lite åt händelsen och säga något i stil med ”vad gör du för konster” eller ”vilken häftig avsittning, har du tränat länge”. Typ, bara för att avdramatisera och visa att det är inte farligt.
Att barnet kommer att ramla av och skada sig på ett eller annat sätt är ju något man måste vara medveten om kommer att hände om barnet ska rida. Barnet kan skada sig lika mycket eller till och med värre av att cykla, åka slalom, pulka, skateboard, dansa, friidrotta, hoppa studsmatta, spela fotboll eller hockey, åka bil eller allt annat som barn gör.
Är barnet ordentligt intresserad och vill rida så får vi föräldrar bita i hop och acceptera att dom kommer att göra sig illa. Vi kan inte isolera barnen och inte tillåta något. Du kan bli påkörd och dö av att bara gå över gatan!

Ang ponnyn så tycker jag inte att ni ska sälja om det är så att dottern verkligen vill fortsätta rida och ha egen ponny. Se till att du rastar den innan hon hoppar upp, sätt ev på inspänning när hon rider och se till att du skolar den och rider/ tömkör den ordentligt någon gång i veckan. Kanske det finns något lite äldre eller mer erfaret barn i närheten som kan rida den någon gång i bland för att stämma av.
Alla hästar och ponnyer testar en ny ryttare på ett eller annat vis. Sedan kanske ni ska fundera på vad det är som gör att den bockar. Gjorde dottern något speciellt? Tappade balansen å ryckte i tyglarna? Sparkade på för hårt? Hamnade med skänklarna för långt bak? Kan man se ett mönster i beteendet så är det såklart lättare att komma tillrätta med det.
Det är väl inte första ponnyn som har fått flytta ifrån er på sistone @sassiball? För visst hade ni nyss en annan på prov som fick flytta hem?

Tränar din dotter för någon instruktör eller bara för dig? Det kanske skulle vara bra för henne att vara i grupp med andra barn och umgås med ponnyerna så...

Det är väl inte konstigt att ponnyn är pigg när den nyss är klippt? Det hade kanske varit klokt att tagit det lugnt några dagar efter klippning så den får vänja sig lite. Du kanske kan hantera den eller att ni tömkör tillsammans om den kan det?
Den är inte alls pigg på det viset den har inte någon överskottsenergi utan är helt lugn i situationen.
 

Liknande trådar

Relationer Denna trådstart är utbruten från en annan tråd av en moderator. Vi gör det ibland när ett ämne verkar intressant för flera och/eller...
10 11 12
Svar
225
· Visningar
15 368
Senast: Badger
·
Dressyr Denna trådstart är utbruten från en annan tråd av en moderator. Vi gör det ibland när ett ämne verkar intressant för flera och/eller...
2
Svar
26
· Visningar
3 280
Senast: lady_vip
·
Tjatter Denna trådstart är utbruten från en annan tråd av en moderator. Vi gör det ibland när ett ämne verkar intressant för flera och/eller...
20 21 22
Svar
436
· Visningar
30 828
Trädgård & Växter Denna trådstart är utbruten från en annan tråd av en moderator. Vi gör det ibland när ett ämne verkar intressant för flera och/eller...
Svar
11
· Visningar
787

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp