Sv: Hundras för elitlydnad?
Jag har inte så stor koll på antalet hundar som används aktivt i aveln, men jag vet att det importeras en hel del, många hundar som är här som inlånas för just avel (hanhundar) och att det är ganska stor omsättning på hundar som flyttar över landsgränser. Inom min bekantskapskrets så är det majoritet med parningar med hanar som inte är svenska. Min tiks morfar finns nu i Italien, grannen åker till Norge för att para och förra kullen inom närmsta kompiskretsen har skotsk pappa. Man vet med andra ord om att det är viktigt att inte ha alla ägg i samma korg.
Jag vet också att det finns en tendens till att vissa hanar används lite för mycket, men att rasföreningen jobbar hårt på att motverka matadoravel och pusha för att det ska finnas en bred bas med bra täckhundar på listan. Det är ganska höga krav på hälsotester på de hundar som ligger på täckhundslistan och det förs en aktiv debatt om hur man ska hålla koll på de sjukdomar som faktiskt finns i rasen.
Har för mig att det var större problem med linjeavel för några år sedan(80-tal), då utbudet av avelshundar var betydligt mer begränsat.
Min uppfattning om huruvida arbetsegenskaperna hotas av urbaniseringen är att det inte är något större problem. De två huvudsakliga grupperna (som jag stöter på) som behöver vallhundar idag är de riktigt stora djurdrifterna respektive dem som håller djuren som ett aktivt intresse. Jag vet flera tävlingsintresserade som gått ihop och startat djurägarkollektiv för att få möjlighet till egna träningsdjur, ett utmärkt sätt även för lägenhetsboende att regelbundet få tillgång till får samtidigt som det grundlägger ett genuint intresse för fåravel och fårskötsel. Vallhundsträningen fungerar alltså som en aktiv gren för att bidra till att det blir fler små besättningar runt om i landet.
Med reservation för att jag är en total noob när det kommer till avel, och bara har ett par år i nacken inom grenen
/Migo
Jag har inte så stor koll på antalet hundar som används aktivt i aveln, men jag vet att det importeras en hel del, många hundar som är här som inlånas för just avel (hanhundar) och att det är ganska stor omsättning på hundar som flyttar över landsgränser. Inom min bekantskapskrets så är det majoritet med parningar med hanar som inte är svenska. Min tiks morfar finns nu i Italien, grannen åker till Norge för att para och förra kullen inom närmsta kompiskretsen har skotsk pappa. Man vet med andra ord om att det är viktigt att inte ha alla ägg i samma korg.
Jag vet också att det finns en tendens till att vissa hanar används lite för mycket, men att rasföreningen jobbar hårt på att motverka matadoravel och pusha för att det ska finnas en bred bas med bra täckhundar på listan. Det är ganska höga krav på hälsotester på de hundar som ligger på täckhundslistan och det förs en aktiv debatt om hur man ska hålla koll på de sjukdomar som faktiskt finns i rasen.
Har för mig att det var större problem med linjeavel för några år sedan(80-tal), då utbudet av avelshundar var betydligt mer begränsat.
Min uppfattning om huruvida arbetsegenskaperna hotas av urbaniseringen är att det inte är något större problem. De två huvudsakliga grupperna (som jag stöter på) som behöver vallhundar idag är de riktigt stora djurdrifterna respektive dem som håller djuren som ett aktivt intresse. Jag vet flera tävlingsintresserade som gått ihop och startat djurägarkollektiv för att få möjlighet till egna träningsdjur, ett utmärkt sätt även för lägenhetsboende att regelbundet få tillgång till får samtidigt som det grundlägger ett genuint intresse för fåravel och fårskötsel. Vallhundsträningen fungerar alltså som en aktiv gren för att bidra till att det blir fler små besättningar runt om i landet.
Med reservation för att jag är en total noob när det kommer till avel, och bara har ett par år i nacken inom grenen
/Migo
Senast ändrad:
