Janey
Trådstartare
Kom på mig förra veckan att jag tror jag har blivit lite hundrädd.. Ja alltså inte för alla hundar, men var hos svärmor för några dagar sen och skulle gå ner och hälsa på deras jämthundar (dom jagar mycket i familjen) och jag har alltid varit orädd, men dessa hundar hoppade och skällde när jag kom fram till hundburarna (av glädje), så jag vågade inte gå fram. Vilket aldrig har hänt mig innan!
Men sen kom jag på att jag blev biten av en hund i vintras, hade inte kopplat det förrens nu. En schäfer som var oplacerings hund. Hunden bet tag i mig när vi flyttade hästtransporten för hand (mycket snö så vi kunde inte vända med bilen) den bet mig utan att jag ens försökte hälsa på den utan den var lös och sprang fram till mig, jag höll i transporten, så den bara högg tag i handen.. Ägare stod och såg på utan att göra något eller säga något och det var min sambo som hörde att jag höll på att få panik (han stod på andra sidan transporten) och fick ta bort honom. Ägaren säger då "gick din vante sönder" Nej jackan svarade jag då. okej, ja han är omplaceringshund så han kan bli lite konstig iblan sa hon och gick vidare!
Inte någon fråga hur gick det, ska jag ersätta din jacka, ingenting. Min hand var helt blå och svullen och gick tillochmed hål så det börjat blöda på vissa ställen. Jag förstår inte varför man har en hund med dessa beteenden lös!?!
Aja i vilket fall så har jag nu märkt att jag då kanske blivit hundrädd? Vi ska ju skaffa en liten sheltievalp i augusti, men små hundar har jag inget problem med, utan det är de lite större, glada, hoppiga hundarna jag har blivit rädd för!?! Svärmors hundar är ingen idé att försöka övervinna min rädsla på, då dom är lite buffliga, glada och ouppfostrade. Vad tror ni man ska göra i ett sånt här läge? Jag är ju inte rädd för alla hundar som sagt.. Men vill kunna hälsa på stora glada hundar med..
Men sen kom jag på att jag blev biten av en hund i vintras, hade inte kopplat det förrens nu. En schäfer som var oplacerings hund. Hunden bet tag i mig när vi flyttade hästtransporten för hand (mycket snö så vi kunde inte vända med bilen) den bet mig utan att jag ens försökte hälsa på den utan den var lös och sprang fram till mig, jag höll i transporten, så den bara högg tag i handen.. Ägare stod och såg på utan att göra något eller säga något och det var min sambo som hörde att jag höll på att få panik (han stod på andra sidan transporten) och fick ta bort honom. Ägaren säger då "gick din vante sönder" Nej jackan svarade jag då. okej, ja han är omplaceringshund så han kan bli lite konstig iblan sa hon och gick vidare!
Inte någon fråga hur gick det, ska jag ersätta din jacka, ingenting. Min hand var helt blå och svullen och gick tillochmed hål så det börjat blöda på vissa ställen. Jag förstår inte varför man har en hund med dessa beteenden lös!?!
Aja i vilket fall så har jag nu märkt att jag då kanske blivit hundrädd? Vi ska ju skaffa en liten sheltievalp i augusti, men små hundar har jag inget problem med, utan det är de lite större, glada, hoppiga hundarna jag har blivit rädd för!?! Svärmors hundar är ingen idé att försöka övervinna min rädsla på, då dom är lite buffliga, glada och ouppfostrade. Vad tror ni man ska göra i ett sånt här läge? Jag är ju inte rädd för alla hundar som sagt.. Men vill kunna hälsa på stora glada hundar med..