hunden ska med och vara överallt?

[Raderad medlem 94602]

JAG tycker inte det är helt absurt att jämföra djur med barn, djur har känslor precis som vi. Dem kan känna sorg,smärta,panik,rädsla,glädje etc. ''Biologiska imperativet'' Ja det måhända att vi ''ska'' föra vidare våra gener men nu är det ett flertal människor som inte vill eller inte kan få barn och därför har djur istället. Som jag själv, och jag vet inte hur andra känner men för mig så är det mitt barn och jag gör allt för mina hundar. Och det är vad jag tycker. Sen skiter jag i om andra tycker jag är löjlig som har dessa tankar.

Jag har själv stött på föräldrar som frågar om deras barn får klappa dem och ibland så har något av barnen börjat gråta eller backat undan för att mina är för stora. Detta respekterar jag självklart och går inte så att hunden stryker sig mot dem. Utan väljer att gå runt eller gå på andra sidan gatan. Men jag skulle aldrig sluta vara på vissa platser för att det kanske kommer förbi en hundrädd människa. Nejdu, dem flesta människor är så pass rörliga så att dem själva isåfall kan välja en annan väg eller byta sida.

Ja vilda djur försöker undvika bilar och vägar. Men när vi tar deras skog vart ska de då ta vägen?
Läste faktiskt om en hund på just detta forum som blivit påkörd och därefter är livrädd för bilar och vägar. Jag personligen hade själv undvikt vägar och bilar och istället tagit mina promenader i skogen.
Jag säger inte att vi är jämställda med djuren, men jag säger att djur har känslor, djur kan man lära, djur är kloka och oftast lojala. Sedan har dem ju sina instinkter kvar. Att jämföra rovdjur med våra tamdjur är ju absurt.

Ingen har sagt att djur inte har känslor. Men du kan väl inte på fullaste allvar mena att djur känsloreagerar på samma sätt som oss människor på samma saker
Exempelvis så försökte vår tik äta upp en av sina döfödda valpar....så reagerar knappast en människa över ett döfött barn. Djur reagerar på instinkter. Vist kan våra hundar bli glada, arga och ibland rädda men INTE av samma anledningar som oss.
Och det är inte alls absurt att jämföra rovdjur med tamdjur för du kan kalla din katt vad du vill men ett rovdjur är den. Hunden är förvisso allätare men den är även ett rovdjur. Den har kvar instinkter som ett rovdjur. En hund kan heller inte tänka logiskt som en människa. Därför kan du aldrig jämföra en hunds känslor och reaktioner med en människas.

 

[BornAgain]

Om schäferprinsessan brukade jag säga att min hjärna vet att hon inte är mitt lilla barn, men mitt hjärta är inte alltid lika övertygat. (Pyssling har inte varit med lika länge och inte nässlat sig in lika hårt)

Människor behöver något att fästa sig vid och hundar kan därför vara oerhört viktiga, samtidigt är de inte människor något som jag tror att man måste komma ihåg även för deras skull. De (hundarna) har andra behov och prioriteringar än vi (människor) och färre möjligheter att kommunicera vad de behöver och vill. Vi, deras människor, måste därför kunna se dem både som djur av arten hund och som medlemmar av vår flock/delar av vår sociala sfär.

Ett exempel: Samtidigt som jag har varit oerhört fäst vid och beroende av Schäferprinsessan tog jag, när det onda överskred det goda i hennes liv, beslutet att låta henne somna. Jag kan inte föreställa mig en situation när jag skulle ta samma beslut åt en annan människa.

Jag har också en så stark identitet som människa, att jag önskar att jag vid t.ex. en brand eller olycka, förmår att hjälpa andra människor i första hand (och då ffa barn eller andra som är skyddslösa, t.ex. skadade) Lite kvinnor och barn först - män och hundar om så är möjligt

 

[athena_arabians]

JAG tycker inte det är helt absurt att jämföra djur med barn, djur har känslor precis som vi. Dem kan känna sorg,smärta,panik,rädsla,glädje etc. ''Biologiska imperativet'' Ja det måhända att vi ''ska'' föra vidare våra gener men nu är det ett flertal människor som inte vill eller inte kan få barn och därför har djur istället. Som jag själv, och jag vet inte hur andra känner men för mig så är det mitt barn och jag gör allt för mina hundar. Och det är vad jag tycker. Sen skiter jag i om andra tycker jag är löjlig som har dessa tankar.

Jag har själv stött på föräldrar som frågar om deras barn får klappa dem och ibland så har något av barnen börjat gråta eller backat undan för att mina är för stora. Detta respekterar jag självklart och går inte så att hunden stryker sig mot dem. Utan väljer att gå runt eller gå på andra sidan gatan. Men jag skulle aldrig sluta vara på vissa platser för att det kanske kommer förbi en hundrädd människa. Nejdu, dem flesta människor är så pass rörliga så att dem själva isåfall kan välja en annan väg eller byta sida.

Ja vilda djur försöker undvika bilar och vägar. Men när vi tar deras skog vart ska de då ta vägen?
Läste faktiskt om en hund på just detta forum som blivit påkörd och därefter är livrädd för bilar och vägar. Jag personligen hade själv undvikt vägar och bilar och istället tagit mina promenader i skogen.
Jag säger inte att vi är jämställda med djuren, men jag säger att djur har känslor, djur kan man lära, djur är kloka och oftast lojala. Sedan har dem ju sina instinkter kvar. Att jämföra rovdjur med våra tamdjur är ju absurt.

Jo, det är absurt att jämföra barn med djur och de som jämställer djur med människor är i minoritet. Att anse att ens djur är sina barn är att förmänskliga dem och är inte sunt. Det betyder inte att man ska behandla dem illa. Dock ska man utgå ifrån deras behov, inte vad man kan tycka att de behöver ur ett mänskligt perspektiv.

När jag pratar om det biologiska imperativet är det på populations- och artnivå. I det sammanhanget är det inte intressant med dina eller mina personliga val.

Att som hundägare anse att hundrädda människor i alla lägen ska ansvara för att undvika hundar är ett bra sätt att se till att det blir inskränkningar i samhället för hundar.

Skogen här räcker till för alla, det är inte ett problem. Problemen uppstår när vilda djur blir för många i en urban miljö.

Vad gäller din sista passus, du är väl medveten om att både katter och hundar är rovdjur?

 

[Yupbeckah]

Jo, det är absurt att jämföra barn med djur och de som jämställer djur med människor är i minoritet. Att anse att ens djur är sina barn är att förmänskliga dem och är inte sunt. Det betyder inte att man ska behandla dem illa. Dock ska man utgå ifrån deras behov, inte vad man kan tycka att de behöver ur ett mänskligt perspektiv.

När jag pratar om det biologiska imperativet är det på populations- och artnivå. I det sammanhanget är det inte intressant med dina eller mina personliga val.

Att som hundägare anse att hundrädda människor i alla lägen ska ansvara för att undvika hundar är ett bra sätt att se till att det blir inskränkningar i samhället för hundar.

Skogen här räcker till för alla, det är inte ett problem. Problemen uppstår när vilda djur blir för många i en urban miljö.

Vad gäller din sista passus, du är väl medveten om att både katter och hundar är rovdjur?

Jag tror att ni har missförstått mig helt. Jag menar inte att hundar ska behandlas som människor. Självklart behandlar jag mina hundar efter deras behov, och deras natur.

Ja självklart vet jag att katter och hundar är rovdjur. Men de har blivit så vana vid människor att det inte är ett problem att ha dem i människors miljöer och man behöver ju inte precis vara rädd för att dem käkar upp en.. Eller?

 

[fejt]

Visst hade det varit en jättebra lösning!
Hade minskat dödsantalet och minskat antalet hemlösa katter. Absolut!
Men hur många tror du inte det är som skriver här som har lösspringande katter men som har en en stark åsikt om vart hundar ska få vistas?

Det är helt oväsentligt i sammanhanget och inget som någon av oss kan kontrollera.
Personligen är jag för att alla husdjur, oavsett art, ska hållas under uppsikt av sin ägare och i så stor mån som möjligt ej störa andra människor som har rimliga krav gällande renlighet och hälsa.
Det är ett ansvarsfullt djurägande, tycker jag. Både för djur och människors välmående.

 

[athena_arabians]

Jag tror att ni har missförstått mig helt. Jag menar inte att hundar ska behandlas som människor. Självklart behandlar jag mina hundar efter deras behov, och deras natur.

Ja självklart vet jag att katter och hundar är rovdjur. Men de har blivit så vana vid människor att det inte är ett problem att ha dem i människors miljöer och man behöver ju inte precis vara rädd för att dem käkar upp en.. Eller?

Jo, det finns extrema fall där husdjuren ätit på sina döda ägare. De kan också attackera sina ägare även om det inte är väldigt vanligt heller. Dvs de är domesticerade men de är inte människor med mänskliga reaktioner.

 

[Yupbeckah]

Alltså jag tycker inte heller att hundar behöver vara precis överallt hela tiden, men det här med rädslor är svårt tycker jag. Å ena sidan förstår jag att det är superläskigt och att rädslor inte är rationella, å andra sidan funderar jag över hur hur klokt det är att låta rädslor styra beslut som t ex vart hundar får vara. Jag är rädd för katter, t ex. Katter går lösa utomhus - ibland på min tomt.
Det finns kvinnor som inte vågar gå ensamma, men vi kan ju inte stänga in världens män för det osv osv i all oändlighet.

Väldigt förnuftigt tankesätt måste jag säga! Tummen upp.

 

[fejt]

Vår lagstiftning styrs av vissa etiska principer som man kan tycka vad man vill om. Ett människoliv är till exempel mer värt än ett djurliv. Kanske inte för en enskild människa men samhället i sin helhet måste vila på den principen. Att vi är värda mer betyder inte att djur inte ska behandlas med den största respekt och empati men konsekvenserna av att de i lag skulle värderas lika som människan skulle bli rent fasansfulla.
Om vi skulle fortsätta att äta djur (vilket jag iofs anser att vi inte borde) så skulle det till exempel kunna likställas med att äta andra människor.
Om vi löser problemet med samma värde för djur som för männsikor genom att i stället ge djuren rättigheter och friheter som vi har idag skulle vi överskatta våra husdjurs förmågor och behov och det skulle leda till djurplågeri.

 

[Sezziyanen]

Ja det är nog många som är hundrädda och alltså undviker ställen där det kan finnas hundar och försöker undvika hundar så gott det går. Om vi tar min son som exempel så blev nog bara uppenbart för hundägare de gånger vi mötte hundar och han inte hade hunnit upptäcka det i tid. Han spanade av alla ytor vi skulle gå ut på för att kolla av om det fanns hundar innan han gick ut, tex om vi skulle gå ut från en affär så tittade han först ut, var det en hund utanför så gick han inte ut, oavsett om den var i koppel eller inte, speciellt eftersom det som sagt finns en stor mängd hundägare som tycker att deras "snälla hund" mycket väl kan få långt koppel och gå och sniffa på folk.
Vi bor så pass till att kollektivtrafik inte är användbart, men när vi har varit på semester så har det varit ett par gånger vi har valt att ta en annan buss/bytt vagn för att få en lugn resa. Jag tror inte att utomstående märkte våra val, men för oss var det en otroligt jobbig period och det gjorde mig som själv är hundägare, uppmärksam på hur många som är hundägare och fullständigt omöjlig...

Idag har vi som sagt jobbat mycket med hans rädslor, han kan vistas bland hundar men väljer oftast inte att röra vid dem eller komma för nära. Ute på stan så väljer han kanske att ta ett steg åt sidan om vi möter en hund men jag tror inte att hundägaren vi möter ser det.

Fattar, och det är säkert jobbigt för honom! Jag själv är rädd för höjder på ett irrationellt sätt, och jag har känt personer som på riktigt har en väldigt stark fobi för tex småkryp, så jag vet hur det kan fungera.

Ett stort problem är ju de saker du nämner, hundägares kompetens. Det krävs ju ingenting förutom lite pengar för att få ha hund idag, fel tycker jag. Det borde krävas utbildning och licens för att få äga hund IMO, så kanske man kunde minska andelen personer som inte har ordning på sin hund, särskilt utomhus. Jag själv är inte hundrädd alls, men jag kan ju också bli "rädd" eller tycka det är otäckt med en liten tjej som har en rejäl muskelhund på långt koppel som gör utfall mot passerande människor. Eller gamla tanter som i princip kör "löplineprincipen" vid promenader, med en sjövild hund som får springa fritt i en 10-metersradie på en gång/cykelväg.

Jag fullkomligt hatar "snäll hund"-snacket från hundägare, så jag håller helt med dig om det. När jag har hund kommer jag se till att jag vet var den är och vad den gör hela tiden när man är ute nära folk, och skulle den nångång orsaka en människa någon som helst obehag eller oro så kommer jag absolut inte börja med hela den här jäkla "men han är ju så snäll"-skiten.

 

[Sezziyanen]

Det kvittar hur många som är hundrädda, det räcker med att det finns sådana som är det. Jag har en granne som är paniskt rädd för katter pga av en händelse i ungdomen. Visst, jag kan väl tycka att det är lite överdrivet eftersom jag själv inte har några problem med katter och att hen borde ha gjort något för att komma över rädslan men det är verkligen inte min sak att döma. Det är hens val hur hen väljer att hantera sitt liv och det respekterar jag. Det finns de som har samma rädsla inför hundar. Personligen är jag inte rädd för hundar men en del ägare gör mig riktigt rädd.

I mat- och klädaffärer har djur inget att göra av hygienskäl.

Ja...eller fast riktigt helt så kvittar det väl inte?

Jag försökte inte döma, jag själv har väldigt irrationella rädslor, jag vet hur det känns.

 

[athena_arabians]

Alltså jag tycker inte heller att hundar behöver vara precis överallt hela tiden, men det här med rädslor är svårt tycker jag. Å ena sidan förstår jag att det är superläskigt och att rädslor inte är rationella, å andra sidan funderar jag över hur hur klokt det är att låta rädslor styra beslut som t ex vart hundar får vara. Jag är rädd för katter, t ex. Katter går lösa utomhus - ibland på min tomt.
Det finns kvinnor som inte vågar gå ensamma, men vi kan ju inte stänga in världens män för det osv osv i all oändlighet.

Ja, jag säger absolut inte att hundar ska förbjudas på offentlig plats pga rädda människor men jag tycker tyvärr också att många hundägare är väldigt ovilliga att se saken från den räddes sida. "Men hunden är snäll" är sådant satans skitsnack. Har man gjort klart för ägaren att man av någon anledning inte vill ha hunden i sin närhet är det hundägarens sak att se till att den inte är det. De som säger att hunden är snäll är enligt min erfarenhet också de som har noll pli på hunden De som är goda hundägare respekterar den som är rädd och ser till att hunden inte dyker fram och ska hälsa.

I min grannes fall har hen inga problem med att mina katter går lösa och ibland är in på hens tomt. När hen besöker mig ser jag till att katterna inte är i närheten, av respekt. Det är inte ett problem eller en uppoffring från min sida.

 

[Raderad medlem 94602]

Vi har ju också en granne som ogillar hundar. Dock undrar jag om hon verkligen är rädd, hon verkar mer tycka att de är bläää.... De får varken synas eller höras.
Nu har de ett hus som de nyttjar som fritidsboende på våran tomt och för att komma till sitt hus måste de in i våran trädgård.
De helger de är här har vi inte våra hundar i trädgården alls. De får vara inne eller i hundgård. Annars är de lösa här hemma på tomten (vi bor lantligt utan nära grannar).
Men trots att det tom är vår egen trädgård och mark så tycker jag att vi får ta den hänsynen. Det är så sällan de är här så det gör oss inget.
Ingen som inte vill ha med våra hundar att göra ska inte behöva ha det heller.

 

[Yupbeckah]

Vår lagstiftning styrs av vissa etiska principer som man kan tycka vad man vill om. Ett människoliv är till exempel mer värt än ett djurliv. Kanske inte för en enskild människa men samhället i sin helhet måste vila på den principen. Att vi är värda mer betyder inte att djur inte ska behandlas med den största respekt och empati men konsekvenserna av att de i lag skulle värderas lika som människan skulle bli rent fasansfulla.
Om vi skulle fortsätta att äta djur (vilket jag iofs anser att vi inte borde) så skulle det till exempel kunna likställas med att äta andra människor.
Om vi löser problemet med samma värde för djur som för männsikor genom att i stället ge djuren rättigheter och friheter som vi har idag skulle vi överskatta våra husdjurs förmågor och behov och det skulle leda till djurplågeri.

Jag anser heller inte att man ska äta djur, är själv vegetarian. Men jag hade heller inte sett några problem ifall vi skulle fortsätta äta djur så skulle vi även äta människokött. Varför inte? Vi hade ju kunnat äta fångar som blivit dömda till livstid eller dödstraff. Om vi nu ska ta vara på allting och värna om miljön, varför ska då det köttet kasseras?

 

[athena_arabians]

Jag anser heller inte att man ska äta djur, är själv vegetarian. Men jag hade heller inte sett några problem ifall vi skulle fortsätta äta djur så skulle vi även äta människokött. Varför inte? Vi hade ju kunnat äta fångar som blivit dömda till livstid eller dödstraff. Om vi nu ska ta vara på allting och värna om miljön, varför ska då det köttet kasseras?

Att du inte ser något problem med det gör mig rädd.

 

[Yupbeckah]

Att du inte ser något problem med det gör mig rädd.

Jag ska sluta vistas i samhället då. Så att jag anpassar mig efter din rädsla. Det är ju synd om du ska behöva undvika alla platser jag varit på. Men skriv ett meddelande om vilka platser du vistas på så ska jag aldrig mer besöka dem. Synd om du ska behöva gå förbi mig.

 

[Raderad medlem 94602]

Jag anser heller inte att man ska äta djur, är själv vegetarian. Men jag hade heller inte sett några problem ifall vi skulle fortsätta äta djur så skulle vi även äta människokött. Varför inte? Vi hade ju kunnat äta fångar som blivit dömda till livstid eller dödstraff. Om vi nu ska ta vara på allting och värna om miljön, varför ska då det köttet kasseras?

 

[Viva]

Jag tycker inte att djur ska förbjudas från planeten men förstår inte vad en hund har för nytta av att gå på café, restaurang mm utan tror att hunden tusen gånger mer uppskattar en promenad eller tränings pass.

Det ena utesluter väl inte det andra? Det är kanske på den där långa promenaden man passar på att titta in och ta en fika på ett café. Kanske tar man en kopp kaffe medan man tränar passivitet, eller att hunden ska vänja sig vid människor i rörelse eller dylikt.

 

[athena_arabians]

Jag ska sluta vistas i samhället då. Så att jag anpassar mig efter din rädsla. Det är ju synd om du ska behöva undvika alla platser jag varit på. Men skriv ett meddelande om vilka platser du vistas på så ska jag aldrig mer besöka dem. Synd om du ska behöva gå förbi mig.

Du förstår alltså inte alla problem (på många nivåer) med att se människor som boskap för föda?!

Ja, det gör mig rädd att någon kan vara så vansinnigt okunnig och känslokall.

 

[Tibialis]

Hundar behöver inte följa med överallt men det är onekligen smidigt att kunna ta med dom på uteserveringar etc. Jag reser sällan utöver i hundsammanhang och vill inte gärna lämna hundarna på ett hotellrum, framförallt inte när det inte är några problem att ha med dom. Förra sommaren var vi på hundsemester och hon följde med på restauranger varje dag, inget problem, hon störde ingen, låg och chillade under bordet och fick miljöträning på kuppen.

Jag är själv allergiker och astmatiker och det tas aldrig någon hänsyn för mina allergier. Jag undviker i det längsta kollektivtrafik, vet inte hur många gånger jag fått kliva av bussar pga överparfymerade personer eller att någon envisats med att röka precis innan hen gått på bussen. Nu har jag körkort och bil men innan det var det cykla som gällde i ur och skur för att slippa riskera bli sjuk. Bodde dessutom på landet så det blev en bra bit att cykla till skola mm. Samma i kassaköer och butiker, fått lämna så många gånger. Inge hänsyn alls visas.

Jag tar inte med hundarna där de inte får vara med Men jag tänker fortsätta ta med dom där de är välkomna, för vi tycker det är trevligt och smidigt att ha med dom när vi äter ute på sommaren och de stör inte.

Det här med rädsla... har varit med om att hundrädd person försökt kräva att jag och min hund skulle gå ut och gömma oss i skogen för att hon inte kunde/ville passera oss på en bred väg med skog på båda sidorna då jag och min hund satt på en sten vid sidan av vägen... Att hon själv hade hur mycket skog som helst på "sin" sida av vägen hade ingen betydelse för hon krävde att Vi skulle flytta på oss. Det gjorde vi inte... Nån jävla måtta får det faktiskt vara. Om jag är rädd för nått så går jag inte fram och kräver att det ska flytta på sig, jag håller själv avståndet lagom stort.

 

[Sezziyanen]

Ja alltså, respekt är så viktigt tycker jag! Respekt för alla som är rädda för din hund eller inte gillar hundar eller djur helt enkelt. Tycker alla hundägare måste kunna ta till sig att folk kanske inte bryr sig om eller älskar din lilla älskling. En hund är inte en människa och den är inte ditt barn.

Med det sagt är den ju en älskad familjemedlem ändå. Och respekt bör gå åt båda håll i vårat samhälle IMO. Vi kan inte lagstadga mot allt som gör oss rädda, eller som vi har fobier för. Spindlar och ormar förekommer i naturen, ställen där jag som höjdrädd kan behöva ta mig fram på förekommer utan att man kan kräva 3 meter höga staket runt varje kant. Någonstans måste vi också lära oss att hantera eller bli av med våra rädslor om vi vill fungera så bra som möjligt i samhället. Hundar är lagliga och förekommer i vårat samhälle, så det är samma sak där, IMO.

Jag har förut tagit med hundar (3st samtidigt som flest) runtom i stan och på uteserveringar vid rätt många tillfällen. Hade faktiskt aldrig några som helst problem med det, ingen gav oss någon sned blick och alltsom oftast är det någon annan hund i närheten där jag är van att vara. Det är ganska vanligt med hundar på uteserveringar där jag normalt rör mig.

Visst är det synd om en extremt hundrädd människa skulle ha velat sitta där vid bordet bredvid oss på cafeet, och jag hoppas de hade sagt det isf. Om de hade sagt till mig så hade jag gjort det jag kunnat för att försäkra dem om hur ofarlig hunden är (dvs inte bara "den är snäll" ofc), samt flyttat på den så jag satt mellan dem och hunden tex, det är sånt man måste ta på sig att göra som hundägare imo, och för många skulle det hjälpa med deras rädsla. Det går inte att hoppa in i defensiven för att nån är rädd för din hund och ta det som ett personligt påhopp som det finns vissa som gör, det förstör bara för alla hundägares situation IMO

När jag skaffar min nästa hund så kommer den att hänga med mig överallt från början som valp, förutom där det är förbud förstås som mataffärer och dylikt. Jag tycker det är en del av att uppfostra den ansvarsfullt, så den får lära sig att fungera bra i alla såna miljöer så att jag inte får problem sen.

Jag tycker hundägare borde arbeta för att minska hundrädslan i samhället genom att föregå med ett extra gott exempel varje gång det kommer upp, istället för att ta åt sig eller försvara sin rätt att ha hund överallt. Jag tycker dock inte hundar skall förbjudas på uteserveringar, bussar eller i stan. Kanske är det för att jag själv älskar djur och faktiskt gärna sitter bredvid någon på tåget som har med sig jyckarna.. jag vet inte ens varför, det gör mig bara glad att se djur överallt - tycker det känns naturligt och är ett skönt inslag i vardagslunket.

Återigen skulle jag verkligen vilja ha licenskrav för att äga hund. Ingen ansvarsfull hundägare skulle nog ha nått större problem med det, de går olika kurser och läser böcker/info på internet om hur man ska uppfostra sin hund ändå. Vi får inte gå runt med kniv på oss på stan, så varför är det fritt fram med hundar som kan göra minst lika mycket skada med en dålig uppfostran eller pli?

Sen bara en liten fråga. Ni som nu har hund: I allmänhet när ni är ute på promenad bland folk, är det inte en överväldigande majoritet av de människor som faktiskt säger nått eller kollar på hunden som är väldigt positiva? Min erfarenhet är iaf så, små barn brukar skratta och vara glada och vilja klappa den, äldre brukar vara glada och vilja prata om dem, etc. Min erfarenhet iaf är att för varje människa som skulle vara negativ, så är det 99 personer som blir glada av att möta din hund utomhus. Så det gör ju en del gott också faktiskt som man inte bör glömma!