Hunden är rädd/undergiven för kvinnor

[Nordmark]

Hej! Har sedan två år tillbaka tagit en omplacering av en Pudel hane som nu är 5 år gammal.

Allt började med att familjen som tidigare hade haft honom inte kunde ha kvar honom av allergiska skäl. Det var många omdefinierade versioner kring detta. Inget jag kommer gå in djupare på men insåg ganska fort att det inte handlade om det.

Milton som han heter tydde sig väldigt fort till mig. Nu pratar vi om dagar, och inte om månader. Han visade absolut inga tecken på att han gick runt och väntade på att de gamla ägarna skulle komma tillbaka om ni förstår vad jag menar.
Allting har fungerat hur bra som helst och är världens finaste hund.

Problemet är att han inte tycker om tjejer med långt hår. Antar att han varit med om någonting tidigare.
Min mor tyr han sig till väldigt bra när vi är där och hälsar på. Men när det kommer till min syster så är det helt annorlunda. Han är jätteglad och hälsar utan några som helst problem på henne men det är på hans premisser. Han skulle tex. aldrig hoppa upp i hennes famn, eller om jag räcker över honom så vill han inte vara kvar.
Precis samma sak gäller med min Sambo. Vi bodde inte tillsammans när jag skaffade honom. I början var han jätteglad och tydde sig till henne utan problem. Men nu är det tvärt om, visst han kan busa och leka med henne men så fort det handlar om närmare kontakt så blir han alldeles stel i kroppen och morrar. Han morrar inte på ett argt sätt utan snarare som att han blir osäker.

Precis samma sak är det när hon kallar honom till sig. Han böjer sig ner med huvudet och lägger sig ofta på sida vid henne.

Det känns som att vi har provat allt för försöka bygga upp förtroende men just nu känns det hopplöst. Det har gått snart 4 månader.

Vad ska jag ta mig till?

Tacksam för svar

 

[Malibu_Stacy]

Hej! Har sedan två år tillbaka tagit en omplacering av en Pudel hane som nu är 5 år gammal.

Allt började med att familjen som tidigare hade haft honom inte kunde ha kvar honom av allergiska skäl. Det var många omdefinierade versioner kring detta. Inget jag kommer gå in djupare på men insåg ganska fort att det inte handlade om det.

Milton som han heter tydde sig väldigt fort till mig. Nu pratar vi om dagar, och inte om månader. Han visade absolut inga tecken på att han gick runt och väntade på att de gamla ägarna skulle komma tillbaka om ni förstår vad jag menar.
Allting har fungerat hur bra som helst och är världens finaste hund.

Problemet är att han inte tycker om tjejer med långt hår. Antar att han varit med om någonting tidigare.
Min mor tyr han sig till väldigt bra när vi är där och hälsar på. Men när det kommer till min syster så är det helt annorlunda. Han är jätteglad och hälsar utan några som helst problem på henne men det är på hans premisser. Han skulle tex. aldrig hoppa upp i hennes famn, eller om jag räcker över honom så vill han inte vara kvar.
Precis samma sak gäller med min Sambo. Vi bodde inte tillsammans när jag skaffade honom. I början var han jätteglad och tydde sig till henne utan problem. Men nu är det tvärt om, visst han kan busa och leka med henne men så fort det handlar om närmare kontakt så blir han alldeles stel i kroppen och morrar. Han morrar inte på ett argt sätt utan snarare som att han blir osäker.

Precis samma sak är det när hon kallar honom till sig. Han böjer sig ner med huvudet och lägger sig ofta på sida vid henne.

Det känns som att vi har provat allt för försöka bygga upp förtroende men just nu känns det hopplöst. Det har gått snart 4 månader.

Vad ska jag ta mig till?

Tacksam för svar

Varför är det så himla viktigt att hunden vill mysa med din sambo och syster? Om allt annat i vardagen fungerar bra, vilket det ju verkar som eftersom du skriver att de till och med kan leka ihop, kan man inte nöja sig där?
Alla hundar gillar inte närkontakt och särskilt inte tvingad sådan (bli lyft till en annan persons famn till exempel) och denna hund vet vi inte riktigt vad den varit med om tidigare i livet.

Upplever du att hunden är rädd och otrygg när din sambo är närvarande?

Att bygga upp förtroende kan ta lång tid, och det måste få ta den tiden det tar. Jag skulle undvika att tvinga fram någon slags kontakt mellan hunden och din sambo och låta hunden själv söka kontakt med sambon. Helst ska väl sambon inte ens beakta hunden så här i början.

 

[Milosari]

Det behöver inte ha hänt något, hunden kan ha den här sociala osäkerheten medfött.

Förslag 1. Låt hunden bestämma hur mycket närkontakt den vill ha, så länge den inte bestämmer att din sambo inte får vara i soffan eller sängen t ex så är det ju egentligen inte något problem. Vill hon ha en hund att gosa med så får hon väl köpa en egen helt enkelt.

Förslag 2. Vill ni, så kan ni ta kontakt med en tränare som är duktig på att läsa hundars beteende. Kanske är det något i din sambos rörelsemönster som gör hunden osäker? T ex tycker hundar sällan om att man lutar sig över dem/klappar dem på ovansidan av huvudet, riktigt osäkra hundar tycker det är jobbigt när man sätter sig på huk (ögonen kommer närmare) medan mindre rädda men ganska fega hundar blir hjälpta av att man sitter på huk. Eller så kan ni gå ett BPH med hunden, det är ett sorts litet mentaltest där ni får reda på vilka egenskaper just er hund har. Den som beskriver er hund kan också komma med lite tips kring hur ni ska hantera er hund.

Här kan du läsa mer om BPH
http://www.skk.se/uppfodning/mentalitet/beteende-och-personlighetsbeskrivning-hund-bph/

 

[Nordmark]

Det är inte bara i att det handlar om att mysa och liknande.
Det är allt det vardagliga. När inte jag är hemma så känner han att han kan göra som han vill litegrann. Tex. ligga i soffan/sängen osv. och blir då ilsken och morrar när de säger till honom.

Kräver absolut inte att han ska vara en kelhund för dessa men det måste ändå fungera i vardagen.

känns absolut som att han är otrygg när min sambo är närvarande.
Kan det ha något att göra med att han känner att han hon inkräktar/ tar över både mig och hemmet?

 

[Monstermom]

Det är inte bara i att det handlar om att mysa och liknande.
Det är allt det vardagliga. När inte jag är hemma så känner han att han kan göra som han vill litegrann. Tex. ligga i soffan/sängen osv. och blir då ilsken och morrar när de säger till honom.

Kräver absolut inte att han ska vara en kelhund för dessa men det måste ändå fungera i vardagen.

känns absolut som att han är otrygg när min sambo är närvarande.
Kan det ha något att göra med att han känner att han hon inkräktar/ tar över både mig och hemmet?

Gör din sambo något tillsammans med hunden? Det låter som det vore en god idé att jobba på deras samarbete och relation helt enkelt.

 

[Nordmark]

Gör din sambo något tillsammans med hunden? Det låter som det vore en god idé att jobba på deras samarbete och relation helt enkelt.

Det har varit lite sisådär med tanke på hur han blir så fort hon rör i honom. Det funkar bra så länge det finns någon form av belöning. Kan det vara ett sätt att fortsätta jobba på. Belöning när han "lyder" henne så att säga. Ungefär som man tränar med valpar?

 

[Monstermom]

Det har varit lite sisådär med tanke på hur han blir så fort hon rör i honom. Det funkar bra så länge det finns någon form av belöning. Kan det vara ett sätt att fortsätta jobba på. Belöning när han "lyder" henne så att säga. Ungefär som man tränar med valpar?

Självklart!

Och inte behöver hon röra vid honom för att göra saker med honom? Träna enkla saker och belöna rikligt, helt enkelt - och håll det på hundens villkor.

 

[vallhund]

Funderade på om sambo skulle kunna göra något med hunden som båda gillar o som du inte gör med hunden? Balans på pilatesboll, kroppskontroll typ cavaletti med stege liggandes på golvet. Skogsagility, balans o kroppskontroll.
Något som är exklusivt för dem, drag, cyckling, simma ikapp etc..