Gårdagen
05:00: Upp ur sängen
06:00: Domaren kommer
06:30 (ca): Släpp
Första som händer är att det stöts upp några morgontrötta skogsfåglar, som hunden skiter fullständigt i. Därefter blir det några sökrundor på runt 10-12 minuter vardera. Lyckad inkallning av hund under sök
Efter ett tag och några sökrundor, så försvann han en längre tur och efter en stunds väntan, så kikade jag på pejlen och konstaterade att hunden befann sig ca 3 km bort = definitivt älg på G.
Bara att börja gå då.. Strax därefter, så tappade garmin kontakt med hunden = längre bort än 3 km.
Efter en skaplig vandring, så kom vi upp på ett berg och då hördes ju hunden extremt tydligt och väl, så domaren trodde han bara var på 6-800 meter eller så, men en kik på pejlen sade mig att han faktiskt då var ca 4 km bort.. = bara att vandra på då När vi gick nedåt, så hördes bara hunden om man stannade och lyssnade och ju längre ner i dalgången vi kom, ju svagare hördes han, men det var ju från samma håll hela tiden, så det var lugnt.
Efter 2,5 km gående så kom vi fram till en väg och då hördes skallen tydligt och väl hela tiden, då hund + älg(ar) befann sig på 1½ km bort lite på baksidan av ett annat berg, så vi stannade till på en liten vändplan, fikade, lyssnade på ståndskall och räknade skall/minut + att vi konfererade med kartan och såg att vi var tvungna att ta oss över två åar för att kunna komma in på arbetet. En av åarna såg ganska bred ut dessutom och att gå ner och runt hela tjärnen kändes väldigt långt och tidsödande ffa, så ringde en kompis till maken (han är mer bekant med den grannmark vi för länge sedan kommit in på nämligen) och frågade om vad som var bästa och snabbaste sättet att ta sig över. Fick till svar att det nog var att ta sig ner till nederkant av tjärnen och ta oss över bäverdammen som finns där.
Kändes dock lite sisådär med ytterligare flera km's vandring för att komma i närheten av hund + älg, så vi beslutade oss för att prova lyckan och hoppades att ån på något ställe i rätt vind skulle vara tillräckligt smal för att ta sig över. Sagt och gjort, vi begav oss mot ån och upptäckte att den var nog inte så lätt att ta sig över ändå, men skam den som ger sig, så vi gick uppströms en bit och på ett ställe fanns det några stenar som stack upp och domaren skuttade över tämligen obehindrat, men det var för långt mellan stenarna för att det ens skulle vara värt att försöka för mina korta ben och jag var inte så sugen på att rasa ner i ån den här tiden på året och hade jag dessutom grabbat tag i domarens utsträckta hand, så hade vi nog förmodligen båda rasat bed i det iskalla vattnet = inte speciellt bra!
Gick tillbaka och kollade ett annat ställe som såg lite lättare ut för mig och som tur var fanns det på andra sidan en lämplig stör att ta till hjälp, så med några skutt var även jag över och vi kunde fortsätta mot ståndskallet. Hann gå några 100 meter kanske och då blev det tyst... Inte ett skall hördes. Det hade gått lös när vi bara hade 4-500 meter kvar Om det var vi som på något vis hade hörts eller vad som fick det att gå lös efter flera timmars ståndskall vette rackarn, men hunden tog direkt upp förföljande 1 och tog efter det en bra stund, men det bar av i sådan fart att han inte fick vare sig kontakt/stop på det så han släppte efter ett tag (som han ska enligt mig då), tog bakspåren tillbaka, rotade runt och påbörjade förföljandet av älg nr 2, som resulterade i samma sak som förföljande 1 och tillbaka på platsen igen så tog han upp spåret efter älg nr 3, som förmodligen inte skenade på i samma höga temp som övriga, för där hängde han i drygt 3-dubbla längden innan han släppte och kom tillbaka.
Där kom förklaringen till det märkliga ståndarbetet. Han hade koll på 3 älgar och inte bara 1. Bra ur jaktsynpunkt, men kanske inte fullt så bra ur provsynpunkt Vi såg ju också sedan när vi gick dit både en dröse spår + färska älgbajshögar, så att han jobbat med älg var ställt utom alla tvivel!
Hur som, så tog vi beslut om att byta provområde, eftersom det nu var knatat kors och tvärs av både oss och hund + älgar och chansen att det skulle stå en ostörd älg i detta (tämligen stora) område som vi befann oss på bedömdes som ganska minimal.
Sagt och gjort: vi begav oss uppför berget, då det skulle bli närmaste vägen att komma så jag kunde ropa in och koppla upp vovven för traktbyte. Vi tänkte oss nämligen slippa skutta över ån igen och i stället följa den till vägen och gå över där.
Som många av er vet har ju jag då en del problem med ryggen sedan 125 kg bagge satte pannan mot den för några år sedan = klättra uppför berg gör jag inte gärna för att uttrycka det milt Jag fick ganska snabbt betala priset för den vandringen...
När vi hade några 100 meter kvar till vägen så ploppade vovven upp på andra sidan ån och jag tyckte han kunde komma över och bli uppkopplad då på en gång. Jag menar han hade ju flera gånger redan simmat över när han hade älg i näsan, så då kunde han lika gärna simma över till matte, men se det tyckte han inte Han ville så gärna lyda och komma, men det är en sak att vräka ut sig i kallvatten och simma när man följer älgvittring/älg och en helt annan när man ska till matte tydligen.. Fjåshund
Nåja vi gick till vägen och jag ropade in honom där uppe i stället och där smalnade det av bra på ett ställe = han kunde hoppa över för att ta sig över till fast torr mark igen.
Dessvärre fanns ju ingen mobiltäckning, så det blev till att gå en bra bit efter vägen för att komma till den vändplan (samma som tidigare i berättelsen ja) där mottagning fanns och ringa efter maken för skjuts till nästa mark.
Ny mark: nytt släpp och det for ut på långsök direkt och var nästan uppe i nivå där vi kom från innan det vek av och kom tillbaka. Var då inte speciellt sugen på att knata uppför ytterligare berg kan jag säga, så jag var rätt lättad över att han inte hittade någon älg där
Tiden räckte sedan i alla fall inte till för att ev. stånd skulle hinna stå 90 minuter, inkallning, stöt så det blev mestadels bara att vänta på att provtiden skulle ta slut faktiskt. Hunden gjorde ett flertal korta sökrundor och kände nog även han att det var läge att bege sig hemöver.. När det var en kort stund provtid kvar så gick vi tillbaka mot en kraftledningsgata och började gå ner mot vägen och vad händer då? Jo givet ger sig hunden iväg på en längre sökrunda
Eftersom vägen är rätt smetig på andra sidan, så får svärmor komma med terceln, som är 4WD på och plocka upp oss och när vi kommit ner på vägen ser vi bilen komma, så jag ropar och visslar på vovven några gånger. Precis, exakt på minuten när provtiden tar slut, så dyker en glad hund upp ur skogen och hoppar in i bilen på givet kommando. Blev dock lite förvirring, då svärmor hade en dörr öppen på ena sidan och jag + domaren hade 2 dörrar öppna på vår sida bilen. Hunden hoppade in genom domarens dörr och skuttade direkt bak och satte sig med matte.
15:10: Prov slut!
Blev senare på kvällen uppringd av domaren, då han räknat ihop dagens vedermödor och rekommenderade poängen till kollegiet blir:
Moment Poäng
1) ? Bra
2) 6
3) 8
4) 10
5) 5 (återfinns i fast stånd)
6) 5 (blev ju ingen stöt)
7) 10
8) 2 (ingen stöt)
9) 5 (skalltid över 100 minuter)
10) 9
11) 7
12) 7
13) 4 (blev ju ingen inkallning från ståndskallet dessvärre, eftersom det gick lös)
Totalt när div. koff är inräknade: 61,5 poäng = 2:a-pris.
Hund jag gick med: Cujo
Jag som faktiskt vet fakta från pejlen kan bara säga att fy attan vad han har jobbat bra!! Domaren får ju inte ta vad pejlen ger facit till i beaktande tyvärr. Det skulle ge en rättvisare bild av hundarna på både gott och ont givetvis, men det skulle oavsett gagna rasen tror jag..
