Lösa och fritt springande betyder inte helt utan koll.
Från vårt stall är det en bit upp till vägen och mina hundar lämnar inte gårdsplanen.
Men många gårdsplaner har ju vägen liksom tvärs igenom och här kan det ofta bli problem. Det finns dessutom många som säger sig ha koll, men det är ju omöjligt att ha om hunden är utanför stallet och man själv inne, ofta dessutom med stängd dörr!
...och nu säger jag inte att det gäller dig, men jag har varit med om mer än en hundägare som säger att "min hund går aaldrig ut på vägen, medan jag i själva verket har fått valla in den otaliga gånger då den har trallat omkring ute på vägen och varit i vägen för bilar. Eller de som säger att "det är lugnt, han kommer inte fram!" Men, när jag återigen finner mig stående med ett halsband i varje hand och försöker få min tik att inte äta upp den framspringande, så har han dels kommit alldels för nära och dels vågar jag inte riktigt lita på det där med att den inte kommer fram...
Och så en liten spinoff på den frågan. Jag som då har en hund som inte är det minsta förtjust i andra hundar, varför jag håller henne kopplad i stallmiljöer; är det då bara jag som ska anpassa mig efter att andra vill ha sina hundar fritt springande? (Vilket innebär att jag aldrig kan ta med min hund eftersom jag dels inte vill utsätta henne för stressen och dels inte vill riskera att hon biter någon annan hund.) Eller kan det vara rimligt att man möts halva vägen var där alla ser till att hålla koll på sina hundar och ser till att de inte stör andra? (Nu tänker jag mig inackorderingar gentemot varandra, självklart måste stallägarens hund/-ar få vara lösa om denne vill ha det så! Där anpassar ju jag mig, inget snack.)