B
Bonza
hej jag har en hund blandras schäfer/new foundland som jag har lite problem med. Egentligen har jag bara ett problem med honom på alla andra sätt är han exemplarisk.
Mitt problem är att han gör utfall mot andra hundar när vi är ute och går. Han är fyra år och har alltid haft problem med det här mer eller mindre. När han var valp blev han överfallen av två stora schäfrar som kan ha gjort honom osäker vid hundmöten..Men jag försökte träna bort det, gick hundkurs, tog även hjälp av en hundpsykolog som bl a använde en metod då hon stänkte vatten i ansiktet på honom för att bryta själva utfallet (när han är helt blockerad). Han blev bra på ca tio minuter. Hon sa att han inte var en rädd hund utan att det var bara dumheter. Han blev bättre men ofta krävdes att man skulle hålla en vattenflska för att han skulle låta bli att skälla..
Nu har han bott hos mina föräldrar i två år på landet där hundmöten e sällsynta. När jag har honom hos mig i stan nu är han hemsk igen. Han går perfekt i koppel, lyssnar fint på mig hela tiden, tills han ser en hund, då blir han stel som en pinne,reser ragg, kryper fram, och när vi passerar vräker han sig i kopplet å det låter som han ska döda den andra hunden. Men precis när han gjort det vänder han sig mot mig å tittar som han förstår att han gjort fel och bryr sig inte alls om hunden mer..Det är som han bara måste få till det där utfallet..han spänner sig så fruktansvärt och efteråt kan han bli jätte lugn...
Tilläggas bör är att han inte är en aggressiv hund, låter jag honom hälsa nån gång så lägger han svansen mellan bena å stryker sig mot mig..så jag tycker det här är osäkerhetstecken.. vad tror ni? Någon som har nåt tips hur man kan träna, för jag får verkligen ingen kontakt m honom när han väl sett den andra hunden?
Att ha med sig vattenflaska hjälper ofta, alltså bara genom att hålla den men jag tycker inte det känns som en bra och ej heller hållbar metod. Han ska lyda ändå liksom..
Väldigt tacksam för svar!
Mitt problem är att han gör utfall mot andra hundar när vi är ute och går. Han är fyra år och har alltid haft problem med det här mer eller mindre. När han var valp blev han överfallen av två stora schäfrar som kan ha gjort honom osäker vid hundmöten..Men jag försökte träna bort det, gick hundkurs, tog även hjälp av en hundpsykolog som bl a använde en metod då hon stänkte vatten i ansiktet på honom för att bryta själva utfallet (när han är helt blockerad). Han blev bra på ca tio minuter. Hon sa att han inte var en rädd hund utan att det var bara dumheter. Han blev bättre men ofta krävdes att man skulle hålla en vattenflska för att han skulle låta bli att skälla..
Nu har han bott hos mina föräldrar i två år på landet där hundmöten e sällsynta. När jag har honom hos mig i stan nu är han hemsk igen. Han går perfekt i koppel, lyssnar fint på mig hela tiden, tills han ser en hund, då blir han stel som en pinne,reser ragg, kryper fram, och när vi passerar vräker han sig i kopplet å det låter som han ska döda den andra hunden. Men precis när han gjort det vänder han sig mot mig å tittar som han förstår att han gjort fel och bryr sig inte alls om hunden mer..Det är som han bara måste få till det där utfallet..han spänner sig så fruktansvärt och efteråt kan han bli jätte lugn...
Tilläggas bör är att han inte är en aggressiv hund, låter jag honom hälsa nån gång så lägger han svansen mellan bena å stryker sig mot mig..så jag tycker det här är osäkerhetstecken.. vad tror ni? Någon som har nåt tips hur man kan träna, för jag får verkligen ingen kontakt m honom när han väl sett den andra hunden?
Att ha med sig vattenflaska hjälper ofta, alltså bara genom att hålla den men jag tycker inte det känns som en bra och ej heller hållbar metod. Han ska lyda ändå liksom..
Väldigt tacksam för svar!