Hund i sovrummet, eller?

Jag tror att Anders Hallgren har sagt någon om det här i VBV-podden, förresten.
Typ att vi är så bra på att plocka ut vissa delar och säga "det är naturligt för så gör hundar mot hundar", men att det inte alls är självklart att ha hunden i sängen - trots att just samsovning är väldigt grundläggande för hundar och det är så en flock gör. De sover tillsammans.
Det finns ju flera exempel på hundar som låter bli att sova tillsammans av egen fri vilja bara i den här tråden.
 
Pästen får välja, oftast sover hon i sängen, i bland i soffan, ibland i gästsängen. Oftast sover hon i sängen, men väljer andra platser om det blir för varmt eller när hon tycker att matte inte ligger tillräckligt still :angel:

Sen vi började hänga hos pv som har barn, så sover hon gärna hos barnen och framförallt hos pojken... de har verkligen funnit varandra och han verkar ligga hyffsat still på nätterna.

Pv:s gråhundar får inte vara på övervåningen så de sover i sina bäddar nere... valpen lär absolut få sova i sängen ;)
 
Vår valp fick inte vara i sovrummen. Vi satte en grind för dörren, vovven sov i sin bur i korridoren utanför( öppen bur!). I två veckor sov jag på golvet bredvid valpen men en hand inne i hans bur, sedan flyttade jag till andra sidan grinden men kunde fortfarande nå att röra vid honom. Efter tre veckor sov han själv i buren och jag i sängen. Grinden i dörröppningen var stängd men dörren öppen. Tilläggas bör väl att han var 16veckor när han kom till oss.
 
För min del är det tvärtom, har svårt att sova om inte hundarna är i sängen /nära.
Två Av mina hundar sover i princip sked eller iaf nära.
En sover en stund i sängen men hoppar ner.
Den fjärde avskyr närkontakt och har aldrig sovit i sängen eller velat ligga nära.
 
Här sover hundarna var dem vill. I praktiken innebär det att Julia nästan alltid sover i sängen och Sky sover nästan alltid i soffan. Sky blir grinig om man rör på sig när han sover så då väljer han oftast att sova någon annanstans.
Jag är så van att ha hund i sängen att jag får svårt att somna om Julia skulle somna på soffan.
 
Hundarna sover var de vill och när det gäller nuvarande är det oftast i sängen, ibland flyttar se till soffan men kommer oftast tillbaka efter ett tag. Båda är sova under täcket-hundar, nära eller allra helst lite på folk. Om ja, tror säkert att de stör min sömn lite men jag skulle inte vilja ha det på något annat sätt.
 
Inga hundar i varken sovrum eller säng,jag är allergiker så tar inga chanser,sover med öppet fönster året runt vilket får mina korthår att frysa ihjäl.
 
Min sambo är allergisk egentligen, fast mestadels mot pollen, så vi har inte hundarna i sängen.
Hundarna sover tillsammans i soffan precis utanför sovrummet, helt frivilligt, vi har varken dörr eller grind mellan.

Valpar har jag bredvid mig (på golvet) precis vid sängen så att jag kan ha en hand på dem. Första nätterna brukar jag sova med dem på soffan så att de känner trygghet. Det har löst sig bra med de senaste, de innan har jag haft i sängen sedan även när de blivit vuxna. Men faktum är att sängförbudet började för att den gamla blev kvalsterallergiker, då är inte säng/soffa särskilt bra.
 
Min får jag övertala att komma in i sovrummet på kvällen. Hon skulle helst sova i soffan eller på dörrmattan.

Men jag vill ha koll på henne, dels om hon skulle bli dålig men också så hon inte tuggar sönder något (dock blivit mindre möbeltugg nu när hon bytt alla tänder). När hon blir lite äldre skulle jag nog egentligen kunna låta henne välja själv men jag vill ha stängd sovrumsdörr så att det blir riktigt mörkt. Och då kan hon ju inte säga till om hon mår dåligt så hon får vackert vänja sig. När hon hade diarre för ett tag sedan och behövde ut med 1-2 timmars mellanrum var jag glad att hon sov nära så vi hann ut.

När hon väl är i sovrummet ligger vi ofta rygg mot rygg (tills hon blir varm och hoppar ner en stund och sen upp igen framåt morgonen) så jag känner mig inte så elak :p. Visst vaknar jag till ibland hon byter plats men börjar nu vänja mig och somnar snabbt om när jag konstaterat att hon inte behöver ut.
 
När vår var liten valp sov hon med oss i sängen. Då sov hon hela natten och det var ingen risk att hon väckte oss för att kissa. Var hon på golvet kunde hon trajja iväg och kissa i vardagsrummet. Nu har vi hennes bädd nedanför sängen där hon oftast sover om nätterna. Dock dagtid ligger hon hela tiden i vår säng (vi har vårt sovrum i anslutning till vardagsrummet med en stor dörröppning öppen mellan rummen).
Dock köpte vi en ny bädd häromdagen då den gamla var ganska unken. Nu sover hon på golvet eller smyger upp i sängen om nätterna. O_o Ratar bädden helt. Jag sover skitdålig med henne is ängen för hon breder ju ut sig mer än barnen! Dock får vi väl skylla oss själva. :grin: Hon är ju skitgris deluxe så det blir till att byta sängkläder ofta.

Vi har soffan som helig plats där hon inte får vara.
 
Här är det självklarhet att hunden ska sova med mig i sängen, och det gör han mer än gärna, ofta med huvudet på samma kudde eller på mattes rumpa :D
 
Första nätterna sov jag på soffan med valpen. Sen åkte vi till landet där hon sov i sängen, det gör hon alltid när vi är där vilket brukar sluta med att jag eller nån annan lägger sig på soffan eller i annan säng eftersom det blir för varmt.
Vår säng är hög, så ingen hund i vår säng eftersom hon inte kan hoppa upp och ner själv, hon sover utanför sovrummet på golvet eller i soffan eller sin bädd. Hon byter plats rätt ofta på natten.
Jag har svårt att sova med hund eller barn i sängen, jag flyttar mig för att de ska ligga bekvämt och får ont i kroppen.
 
Min äldsta tik sover alltid med huvudet på sin huvudkudde (yep, hon har en egen), under täcket och ihoptrasslad med mig. Unga dåren sover oftast vid mina ben, ibland på mig, ibland på både mig och äldsta tiken, hon är inte allt för kräsen så länge hon får vara nära (på) någon. De brukar säga till när de vill att vi lägger oss. Finns möjlighet så lyder jag, annars bäddar jag bara ner dem och så får de vila ensamma tills jag kan knöla ner mig hos dem.

Jag har haft hund i snart 11 år. Att sova utan dem är för mig otänkbart. Även vid resor osv sover vi tillsammans och vi har legat ihoptrasslade bak i diverse bilar, i smala enkelsängar på vandrarhem, i vänners soffor osv. Mina hundar älskar det, jag älskar det.

Jag älskar att känna hela vår lilla flock samlad, att känna hur hundarna andas och känna värmen från dem. Jag älskar att kunna stryka med handen över hela dem och studera dem när de sover de gånger jag själv har svårt att somna. När jag sedan vaknar, då är det första jag ser de absolut mest fantastiska varelserna i hela universum och för mig finns det inget bättre sätt att vakna på.

Och ja, jag sover hellre med hundarna än vilken människa som helst, oavsett om det är ragg/dejt/partner. Visst KAN hundarna sova ensamma om det behövs, men om någon människa skulle säga något om att hundarna inte får vara i sängen, då är den människan borträknad som eventuellt sovsällskap.
 
Min äldsta tik sover alltid med huvudet på sin huvudkudde (yep, hon har en egen), under täcket och ihoptrasslad med mig. Unga dåren sover oftast vid mina ben, ibland på mig, ibland på både mig och äldsta tiken, hon är inte allt för kräsen så länge hon får vara nära (på) någon. De brukar säga till när de vill att vi lägger oss. Finns möjlighet så lyder jag, annars bäddar jag bara ner dem och så får de vila ensamma tills jag kan knöla ner mig hos dem.

Jag har haft hund i snart 11 år. Att sova utan dem är för mig otänkbart. Även vid resor osv sover vi tillsammans och vi har legat ihoptrasslade bak i diverse bilar, i smala enkelsängar på vandrarhem, i vänners soffor osv. Mina hundar älskar det, jag älskar det.

Jag älskar att känna hela vår lilla flock samlad, att känna hur hundarna andas och känna värmen från dem. Jag älskar att kunna stryka med handen över hela dem och studera dem när de sover de gånger jag själv har svårt att somna. När jag sedan vaknar, då är det första jag ser de absolut mest fantastiska varelserna i hela universum och för mig finns det inget bättre sätt att vakna på.

Och ja, jag sover hellre med hundarna än vilken människa som helst, oavsett om det är ragg/dejt/partner. Visst KAN hundarna sova ensamma om det behövs, men om någon människa skulle säga något om att hundarna inte får vara i sängen, då är den människan borträknad som eventuellt sovsällskap.

Go vad vackert och fint det lät när du beskrev scenariot. Sådär vill jag också ha det. :love:

Skulle jag förklara hur det blir för oss är det något i stil med "Jag vaknar 15 gånger under natten och hostar hårbollar. Ögonen kliar och hunden har slickat mig i ansiktet så att jag vaknat minst 15 gånger till." :angel:

Det skulle helt enkelt inte bli så god sömn för min del. Men när du förklarar hur ni har det blir man en smula avundsjun hehe. Sedan är vår dam inte intresserad av sängen vad vi märkt heller. Det blir nog för varmt för henne. :)
 
Fnatte sover i sängen. Jag önskar jag kunde beskriva det som @Red_Chili gör, men så ser inte vår verklighet ut tyvärr! :laugh:
Vi slåss om utrymmet (han vinner), han snor allt täcke (som han sen sparkar ner på golvet), han har dresserat mig att byta sida på kommando när han vill vända på sig, det är ständigt grus och hår i sängen, jag sover bedrövligt illa och har ofta riktigt ont pga mysko sovställning, och de flesta morgnar vaknar jag till den bedårande åsynen av ett par kala kulor det första jag ser (han sover med ryggen mot mig och huvudet mot fotänden). Så nej, det är inte en förtrollande upplevelse att sova med ett Monster.

Men utan honom sover jag inte alls! :love:

Och jag vet från tillfällen när vi sovit borta på ställen där det inte gått att ha honom i sängen, han blir riktigt deppig. Han mår inte bra av att inte få den kontakten, det är riktigt, riktigt viktigt för honom. För mig med, numera, men till en början tyckte jag verkligen inte om att låta honom vara i sängen... Han har lärt mig alla tränarknep jag kan! :laugh::laugh::laugh:
 
Fnatte sover i sängen. Jag önskar jag kunde beskriva det som @Red_Chili gör, men så ser inte vår verklighet ut tyvärr! :laugh:
Vi slåss om utrymmet (han vinner), han snor allt täcke (som han sen sparkar ner på golvet), han har dresserat mig att byta sida på kommando när han vill vända på sig, det är ständigt grus och hår i sängen, jag sover bedrövligt illa och har ofta riktigt ont pga mysko sovställning, och de flesta morgnar vaknar jag till den bedårande åsynen av ett par kala kulor det första jag ser (han sover med ryggen mot mig och huvudet mot fotänden). Så nej, det är inte en förtrollande upplevelse att sova med ett Monster.

Men utan honom sover jag inte alls! :love:

Och jag vet från tillfällen när vi sovit borta på ställen där det inte gått att ha honom i sängen, han blir riktigt deppig. Han mår inte bra av att inte få den kontakten, det är riktigt, riktigt viktigt för honom. För mig med, numera, men till en början tyckte jag verkligen inte om att låta honom vara i sängen... Han har lärt mig alla tränarknep jag kan! :laugh::laugh::laugh:
:rofl::d:rofl::angel:
 

Liknande trådar

Övr. Katt För mig har det alltid varit självklart att katten får vara i sovrummet och sova i min säng. Tyvärr lider jag av värk i kroppen...
2
Svar
23
· Visningar
2 034
Övr. Hund Jag och sambo ska skaffa hund. 😊 Både han och jag jobbar skift och han jobbar mestadels natt. Det här innebär att vi har ett glapp 3ggr...
Svar
8
· Visningar
1 213
Senast: Kajsalisa
·
Övr. Hund Behöver ventilera av mig… Jag tog emot en omplacerings hund i april först på prov i två veckor innan jag beslöt mig för att köpa honom...
2
Svar
33
· Visningar
5 168
Senast: Hermelin
·
Hundträning (OBS! Långt inlägg) Hej! Jag har en border collie tik på över 1 år som jag har fått lite problem med i vallningen, annan träning och...
2 3
Svar
57
· Visningar
5 493
Senast: Ragdoll
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp