Hund i skobutik

[Fruentimber]

Jag kopierar väl in mitt svar från andra tråden:

Jag är en sådan "hänsynslös" person. Stallet ligger tre mil hemifrån men bara en kilometer från affären. Nej, jag åker inte hem och byter om innan. Mina vanliga kläder är ju dessutom nerlusade med hund- och katthår.

Ja, jag har parfym. Ibland öppnar jag en snickers på offentliga platser. Jag kan inte organisera mitt liv efter tusen möjliga "what if"-situationer. När nya chefen införde djurförbud i våra lokaler sa jag upp mig...

/Den Hänsynslöse

 

[Fruentimber]

Är man inte helt efterbliven så väntar man ju tills djuren själva tar kontakt, trångskramar man nån som vill vara ifred får man finna sig i att blodvite kan uppstå och man blir full med hål.

Oerhört många är just så efterblivna. Vår rottis är väldigt reserverad och vi säger alltid till att låta honom vara. Trots det kastar sig folk över honom, sätter sig och ska KRAMA och hålla fast honom. Suicide by dog?

Hörrni. Det går att diskutera saker utan att behöva vara funkofobisk.

 

[mandalaki]

Menar du att du aldrig gått in i en lokal och sett att någon haft med sig hunden på jobbet? Verkstan? Kontor? Butik? Grossister?

Nej, det har jag aldrig sagt.

Jag skrev att jag inte kunde påminna mig om när det senast hände. Det betyder alltså att det var mycket längesedan.

 

[mandalaki]

Tack. Om hunden som redan finns på arbetsplatsen är en servicehund. Hur löser man vem som ska diskrimineras då?

Såg att det redan nämnts. Hade inte läst hela tråden innan jag svarade.

Arbetsmiljöverket som jag länkade till igår:

"Undantag från detta kan göras om hunden arbetar som blindhund eller är en del av verksamheten t.ex. polis- och vakthundar eller hundar som används som en del av behandlingen av senildementa, handikappade eller svårt sjuka barn och vuxna. Där fyller hunden en funktion och då får man hitta andra lösningar för dem som är allergiska eller rädda för hundar."

 

[mandalaki]

Jag kopierar väl in mitt svar från andra tråden:

Jag är en sådan "hänsynslös" person. Stallet ligger tre mil hemifrån men bara en kilometer från affären. Nej, jag åker inte hem och byter om innan. Mina vanliga kläder är ju dessutom nerlusade med hund- och katthår.

Ja, jag har parfym. Ibland öppnar jag en snickers på offentliga platser. Jag kan inte organisera mitt liv efter tusen möjliga "what if"-situationer. När nya chefen införde djurförbud i våra lokaler sa jag upp mig...

/Den Hänsynslöse

Varför ? Det borde väl inte vara någon nyhet att en arbetsplats i första hand är en arbetsplats? Inte ett ställe dit man tar med sig sådant från sitt privatliv som man inte lyckats lösa eller ens velat lösa där det hör hemma, dvs i privatlivet.

På mitt jobb dyker det då och då upp små barn någon enstaka timme för att föräldern hamnat i tidsnöd med dagishämtning. Däremot har ingen begärt att få ha barnen på jobbet på heltid, än mindre sagt upp sig för att det inte går. Inga jämförelser i övrigt men barn hör till privatlivet. Precis som hundar i de allra flesta fall.

 

[mandalaki]

Förresten - eftersom jag verkar ha motats in i hundhatarhörnet här: det stämmer inte. Trådens syfte var alltså en jämförelse med motsvarande tråd på hund. Jag gillar hundar och skulle tycka att det var kul att ha hundar på jobbet, vi hade några stycken innan det förbjöds.

Däremot förstår jag att det finns sammanhang där hundar inte passar. Ens arbetsplats är i regel en sådan och jag har svårt att förstå dels att arbetsgivarens rätt att bestämma i frågans ens kan ifrågasättas, dels att den som inte vill ha hund på sin arbetsplats pga allergi eller hundrädsla inte skulle få gå först.

 

[Fruentimber]

Varför ? Det borde väl inte vara någon nyhet att en arbetsplats i första hand är en arbetsplats? Inte ett ställe dit man tar med sig sådant från sitt privatliv som man inte lyckats lösa eller ens velat lösa där det hör hemma, dvs i privatlivet.

Prosit?
Jag är på intet sätt i behov av en uppfostrande reprimand kring vad en arbetsplats är eller att jag bör "lösa" saker privat.

Jag hade lösningar på annat håll. Men eftersom de ville att jag skulle börja tidigare än vad vi hade bestämt, blev motkravet att valpen skulle få följa med till kontoret eftersom Lasse då bara var 9 veckor gammal när jag skulle börja jobba. Det var nemas problemas. Hundarna var oerhört uppskattade på min arbetsplats och jag vill nog påstå att de förde oss alla närmare varandra, från administration till chaufförer och truckförare. Sen började en ny chef, som införde ett gäng nya rutiner som inte uppskattades av någon alls och droppen över bägaren blev djurförbudet. Det var alltså inte bara jag som reagerade över detta. Jag var inte i behov av jobbet, så det fick mig helt enkelt att säga tack men nej tack. Därav "".

 

[mandalaki]

Prosit?
Jag är på intet sätt i behov av en uppfostrande reprimand kring vad en arbetsplats är eller att jag bör "lösa" saker privat.

Jag hade lösningar på annat håll. Men eftersom de ville att jag skulle börja tidigare än vad vi hade bestämt, blev motkravet att valpen skulle få följa med till kontoret eftersom Lasse då bara var 9 veckor gammal när jag skulle börja jobba. Det var nemas problemas. Hundarna var oerhört uppskattade på min arbetsplats och jag vill nog påstå att de förde oss alla närmare varandra, från administration till chaufförer och truckförare. Sen började en ny chef, som införde ett gäng nya rutiner som inte uppskattades av någon alls och droppen över bägaren blev djurförbudet. Det var alltså inte bara jag som reagerade över detta. Jag var inte i behov av jobbet, så det fick mig helt enkelt att säga tack men nej tack. Därav "".

Och jag har alltså inte försökt uppfostra dig, det jag undrade över var eftersom jag tolkade den som att chefen var dum i huvudet.

 

[Fruentimber]

Däremot förstår jag att det finns sammanhang där hundar inte passar. Ens arbetsplats är i regel en sådan och jag har svårt att förstå dels att arbetsgivarens rätt att bestämma i frågans ens kan ifrågasättas, dels att den som inte vill ha hund på sin arbetsplats pga allergi eller hundrädsla inte skulle få gå först.

Fast nu får du väl ändå kliva ut ur bubblan igen. Din beskrivning av "arbetsplats" är otroligt svepande och generaliserande. Många som arbetar har varken kontakt med kunder eller arbetskollegor på ett sätt som skulle göra närvaron av hundar problematisk.

Att man inte uppskattar hundar lösa i en skobutik är en sak, men jag vill nog påstå att din egen bubbla gör dig blind för möjligheterna att faktiskt ha med hunden utan större bekymmer.

 

[Fruentimber]

Och jag har alltså inte försökt uppfostra dig, det jag undrade över var eftersom jag tolkade den som att chefen var dum i huvudet.

Och ändå tycker du att jag borde informeras om hur en arbetsplats fungerar och vad som bör lämnas privat?

Då tolkade du fel.

 

[Malibu_Stacy]

Fast nu får du väl ändå kliva ut ur bubblan igen. Din beskrivning av "arbetsplats" är otroligt svepande och generaliserande. Många som arbetar har varken kontakt med kunder eller arbetskollegor på ett sätt som skulle göra närvaron av hundar problematisk.

Att man inte uppskattar hundar lösa i en skobutik är en sak, men jag vill nog påstå att din egen bubbla gör din blind för möjligheterna att faktiskt ha med hunden utan större bekymmer.

Jag håller faktiskt med lite.
Vi har löst det fint på vårt jobb - ett hundstall med boxar för personalhundarna längst bort i byggnaden bredvid personalomklädningsrummen. Det stör inte verksamheten ett dugg.
Några, inkl jag, har hundar på kontoren men inte heller där stör dom varken kunder eller vi som jobbar.
Vi har tydliga policys och regler angående personalhundar - ffa vad gäller hygien och smittor.

 

[mandalaki]

Och ändå tycker du att jag borde informeras om hur en arbetsplats fungerar och vad som bör lämnas privat?

Då tolkade du fel.

Med utgångspunkten att smileyn tolkades som jag tolkade den tycker jag att det jag skrev var fullt relevant.

Och dessutom kunde jag ju inte ha en aning om vare sig att chefen infört en massa oönskade rutiner utöver hundförbudet eller att du inte behövde jobbet.

 

[Fruentimber]

Med utgångspunkten att smileyn tolkades som jag tolkade den tycker jag att det jag skrev var fullt relevant.

Så du antog att jag helt enkelt bara tagit med hundarna utan att ens få ett "okej" från chefen först? Bara för att, liksom? Annars så förstår jag nog fortfarande inte.

 

[mandalaki]

Fast nu får du väl ändå kliva ut ur bubblan igen. Din beskrivning av "arbetsplats" är otroligt svepande och generaliserande. Många som arbetar har varken kontakt med kunder eller arbetskollegor på ett sätt som skulle göra närvaron av hundar problematisk.

Att man inte uppskattar hundar lösa i en skobutik är en sak, men jag vill nog påstå att din egen bubbla gör dig blind för möjligheterna att faktiskt ha med hunden utan större bekymmer.

Jag trodde att det var rätt självklart att vi pratade om arbetsplatser där hunden faktiskt märks - genom att den befinner sig så nära personalen att allergiska eller hundrädda faktiskt skulle få problem.

Vad du än tycker så finns det ju lagstiftning som reglerar det här, och som ger arbetsgivaren rätt att förbjuda hund. Både @sjoberga och jag har länkat till sådant i tråden.

Och jag vet inte hur många gånger jag ska behöva säga det här men: FÖR MIG är hund på arbetsplatsen inget problem. Det handlar inte om att min bubbla hindrar mig från att se att det skulle gå. Men JAG kan förstå att det kan vara problem FÖR ANDRA. Och uppenbarligen utgår arbetsmiljölagstiftningen från det.

Men jag ger upp nu, du vill ha mig till något jag inte är - dvs hundhatare - och jag tycks inte kunna ändra på det. Så jag slutar försöka.

 

[Fruentimber]

Jag trodde att det var rätt självklart att vi pratade om arbetsplatser där hunden faktiskt märks - genom att den befinner sig så nära personalen att allergiska eller hundrädda faktiskt skulle få problem.

Ens arbetsplats är i regel en sådan/.../

Jag citerar dig igen bara för att tydliggöra - "ens arbetsplats är i regel sådan". Nej, om vi inte utgår från att vi alla arbetar i kontorslandskap a la Storstad. Du gör en svepande generalisering kring arbetsplatser och menar sen att det är självklart att vi talar om specifika arbetsmiljöer? Nej, det är uppenbarligen inte självklart. Men nevermind.

Jag trodde att det var rätt självklart att vi pratade om arbetsplatser där hunden faktiskt märks - genom att den befinner sig så nära personalen att allergiska eller hundrädda faktiskt skulle få problem.

Vad du än tycker så finns det ju lagstiftning som reglerar det här, och som ger arbetsgivaren rätt att förbjuda hund. Både @sjoberga och jag har länkat till sådant i tråden.

Och jag vet inte hur många gånger jag ska behöva säga det här men: FÖR MIG är hund på arbetsplatsen inget problem. Det handlar inte om att min bubbla hindrar mig från att se att det skulle gå. Men JAG kan förstå att det kan vara problem FÖR ANDRA. Och uppenbarligen utgår arbetsmiljölagstiftningen från det.

Men jag ger upp nu, du vill ha mig till något jag inte är - dvs hundhatare - och jag tycks inte kunna ändra på det. Så jag slutar försöka.

Jag vill tydliggöra att jag tycker ingenting. Jag har varken sagt bu eller bä kring huruvida man ska få ta med sig hund eller ej, eller vad lagen säger. Du får gärna citera mig, om du tycker att jag har gjort ett sådant uttalande på mina väldigt få inlägg i tråden. För mig är det självklart - det är upp till chef och arbetsplats. Passar det inte så gör det inte, är det väldigt viktigt att få ta med hunden till jobbet får man söka sig till ett arbete eller en arbetsplats där detta är möjligt. Jag tror detta också är självklart för cirka alla som skrivit i tråden? Du själv insinuerar att det är närmare till en omöjlighet med dina beskrivningar av arbetsplatser och hur de ser ut. Då vill jag faktiskt påpeka att arbetssituationer ser otroligt olika ut och att det knappast är så omöjligt som du verkar vilja få det till.

"Hundhatare"? Really? Du fick inte det gensvar du ville ha och slängde på dig offerkoftan? Happ.

 

[avslutat medlemskap]

Hörrni. Det går att diskutera saker utan att behöva vara funkofobisk.

Ämenalltså, det är ju inge kul, typ, för då är det ju ingen som blir "kränkt" och uppretad, typ!

 

[Görel]

Jag är glad över att jag jobbar på myndighet och att frågan om hundar på jobbet inte finns. Jag går inte in i en butik där det finns en hund, jag tycker det är otryggt med lösa okända hundar, jag tycker att det är ohygienisk med hundlukt och hår.

Sen har jag rätt svårt med hundägare som kräver att deras hundar ska få vara med dem överallt hela tiden. Att få ta med dem på jobbet måste vara en stor förmån, inte bara praktiskt utan även ekonomiskt då hunddagis inte är billigt. Det är något man bör vara tacksam över att få, inte förvänta sig och ha som krav.
I min tillvaro råkar jag sällan på sådant eftersom de hundägare jag känner är vettiga, men jag hade en gång en kompis som skaffade hund och sedan krävde att hela omgivningen skulle anpassa sig efter den. Inklusive mina hästar de gånger hon bett om att få följa med oss till stallet. Hon hade jätteproblem med att hitta jobb eftersom hon inte lyckats lära hunden att vara ensam och jobbade inom vården.

 

[Fruentimber]

Ämenalltså, det är ju inge kul, typ, för då är det ju ingen som blir "kränkt" och uppretad, typ!

 

[avslutat medlemskap]

Jag är glad över att jag jobbar på myndighet och att frågan om hundar på jobbet inte finns. Jag går inte in i en butik där det finns en hund, jag tycker det är otryggt med lösa okända hundar, jag tycker att det är ohygienisk med hundlukt och hår.

Sen har jag rätt svårt med hundägare som kräver att deras hundar ska få vara med dem överallt hela tiden. Att få ta med dem på jobbet måste vara en stor förmån, inte bara praktiskt utan även ekonomiskt då hunddagis inte är billigt. Det är något man bör vara tacksam över att få, inte förvänta sig och ha som krav.
I min tillvaro råkar jag sällan på sådant eftersom de hundägare jag känner är vettiga, men jag hade en gång en kompis som skaffade hund och sedan krävde att hela omgivningen skulle anpassa sig efter den. Inklusive mina hästar de gånger hon bett om att få följa med oss till stallet. Hon hade jätteproblem med att hitta jobb eftersom hon inte lyckats lära hunden att vara ensam och jobbade inom vården.

Tänk vad olika vi människor är, jag känner inte om det luktar hund efter ett helt liv med hundar av blandade valörer och hundhår, där ska jag citera en kompis som fick besök, "det är ett hundhår i smöret" "bara ett?"

Hundhår är ett litet problem, då ska du se ko-hår, dom tar sig in PRECIS överallt och fyller varenda skrymsle på bla. mobiler så dom slutar funka.

Jag har kompisar som har hundarna med överallt och det är liksom en icke-fråga om dom får följa med in nånstans och här är alla djur välkomna. Släpp in dom bara, dom hittar själva till soffan.

 

[hoppsann]

Jag har inga problem med hundar i affärer. De brukar vara väluppfostrade och inte göra väsen av sig.

På min medelstora arbetsplats finns det fyra hundar av modell mindre.
De får inte vara i två zoner, b.l.a personalzonen.
Men annars så bidrar de till en trivsam arbetsmilö. De brukar presenteras som vår friskvårdspersonal till besökare.
Vi har en person som ofta har foderhund för ev. placering som tjänstehund. Det ser alla som mycket positivt.
Det är väl helt enkelt olika från arbetsplats till arbetsplats.